20160626

Törnrosa

Det sliter som om vore mitt hjärta en del av Törnrosas ogenomträngliga snår. Det är ett öronbedövande vrål av saknad som i total tystnad tar bort alla toner från min omgivande värld.
Döden vore en lättnad, en stilla suck av evighet som sveper bort all denna orättvisa. Jag förbannar Satan som stulit vår kärlek och krossat allt hopp. Jag har kvar min tro, aldrig kan min tro blekna..,
Så jag överlever.., en dag i taget..,
Tårar rinner för mina kinder, meningslösa strömmar som drar dammet från krossat hopp med sig ner i avgrunden.
Jag gör det jag ska, jag ler, hjälper till, älskar mina medmänniskor med mitt brustna hjärta.
Jag vill bli sedd, vill att du ska se.
Jag vill bli förstådd, vill att du ska förstå.
Skulle jag ställa mig i skogen så skulle jag slå rot, min grenar fulla av taggar skulle snabbt skapa ett ogenomträngligt snår av sorg.
Du var för svår att nå, för snårig och sårig. Jag, för ivrig och oerfaren. Vi fastnade, växte ihop mitt bland taggar och svärdsegg. Kärleken blommade som små skära rosenknoppar som nu dryper av röd sorg, droppandes av liv som rinner ner i ingenting. Hoppet krossades av Satan, fruktan välde in i öppna sår och släckte den kamp som endast kärleken kan vinna. Endast tron håller mig vid liv. Jesus läker öppna sår, Jesus ger liv. Jag får en andlig blodtransfusion och kommer att överleva.
Satan kanske tror att han har vunnit, men NEJ!
Det nya blod som rinner in i min kropp, det nya hjärta som placeras i min kropp -allt kommer från vår Herre, Gud allsmäktige har lagt mig på sitt operationsbord och jag skriker av smärta när mitt hjärta byts ut och allt mitt blod töms, jag veknar, jag försvagas, jag ger upp och tar en sista suck, den jag var dör sakta, en dag i taget.
Tro, denna nåd jag blivit välsignad med får mig att fortsätta andas. Den Helige Ande fyller mina lungor med ny kraft och jag klarar av ytterligare en dag, en dag i taget.
Jag stretar emot, sprattlar, jag är en svår patient att operera. Det tar tid, processen måste startas om igen och igen. Jag skriker, kan inte acceptera mitt öde och kämpar emot. Tillslut ger jag upp.
Jag ger upp, och Gud kan ta över. Oändlig nåd sköljer över mig och det är över, fast jag är inte där än.., inte riktigt redo, sprattlar lite än..,
Snart ger jag mig, snart får Gud ta över och göra sitt. Jag ska bara.., först.., någonting.., men snart.