2000-12-23
Vitsippsbacken
Så som vitsippan tindrar i vårbacken
Likaså lyser du i livet.
En gnistrande kristall i droppen på bladet efter det närande regnat.
Min barndoms backe, vitsippslunden.
Dit vill jag ta dig en natt. En filt och varm choklad.
Tills solen går upp, värmer våra kroppar.
När vitsipporna slår ut sitter vi där i solens sken.
Björkarna täcker sipporna med sina kronor som en mor bäddar om sina barn med det gröna lapptäcket.
En smal stig går ned mot vattnet, kantad av skogens lysande stjärnor.
Lundens små barn, vitsipporna.
Ditt anlete lika rent och vitt.
Strålande av liv och kärlek.
Därför vill jag ta dig dit.
En kärlek till en annan.
Romantiken med blommorna lever kvar i mitt inre.
Så som den nyblommande kärleken till dig.
Jag vill ta med en blomma till skogen.
Inte skövla och ta hem. Jag vill ge,
Dig, den romantik som lunden bjuder.
Lunden, dig.
Vitsipporna ska få se sin like bland människor.
Jag vill ge lunden med dess sippor en titt på dig.
Låta de förstå sin skönhet i likheten.
En blomma bland blommor, en stjärna bland stjärnor.
Förstår du min kärlek, förstår du min gåva.
Min barndoms lund är din. Jag ger dig mitt barn.
Mina drömmar är du, du är min dröm.
Vi går hem, väntar på den lilla.
Den nya.
Väntar att hon blir så stor att vi tar henne med.
Till min barndoms lund, vår kärleks lund.
