Himmel eller helvete

2001-01-06

Himmel eller helvete

Du säger att jag tror för mycket,
att jag inte tar ansvar och överlåter livet åt Gud.
Jag ber dig.
Sätt dig på en sten och gör inget med livet,
och du skall se att efter en vecka har mer hänt i ditt liv än någon annan vecka i ditt liv.
Låt herren ge dig vägledning och du skall finna tao.
Den som strövar och söker går förbi.
Den som sliter för att få ihop något har redan tappat allt.
I stillheten finns lugnet,
i lugnet finns friden,
i friden finns tao,
i tao finns Gud,
i Gud finns livet,
i livet finns jag,
i mig finns du,
i dig finns allt,
i allt finns allt.
Vi hör samman, allt som existerar,
alla rymdens små partiklar är i minsta detalj lika.
Vi får vår plats av Gud vår herre och vägen är tao.
Universum är ett livets skådespel.
Den som är stilla får se och uppleva oändligheten, leva för alltid.
Den som stressar suddas ut och tillintetgörs, för alltid.
Livet är bara en del av livet, om man vill.
Vill man inte så slipper man.
Eller får inte,
det beror på hur man vill se det.

Hipp hipp hurra

1997

Hipp hipp hurra

Vad visste du egentligen innan du lärde dig något?
Vad tänkte du på innan du kunde fantisera?
Vilka känslor drev dig framåt innan du blev rädd?
Var du någonsin hungrig innan du åt?
Vad vet du om ditt ursprung egentligen?
Är det frågor som dyker upp på din födelsedag?
Jag tror knappast att det är det du frågar dig på din dag,
dagen då egot får blomma.
Och tur är väl det,
för vad vore inte värre,
än att undra om du var hungrig innan du åt,
precis när du ska skära i födelsedagstårtan.

Höskullen

1996

Höskullen

En plats för lek och skoj,
en fästning med dolda rum och hemliga gångar,
höskullen.
En viloplats för den trötte vandraren,
en säng för varje god luffare,
höskullen.
Hela vinterns förråd av näring till alla bondens får,
åkerns gyllene halm,
höskullen.
Midsommarnattens gömställe för de älskande,
en mjuk kulle av sommar,
höskullen.
Kliande klåda, stickande strån,
höskullen.
En mystisk plats med nytta utöver sin egen vetskap,
barnens lek till bondens förtret,
luffarens sömn, en frihetsdröm.
En plats för kyssar och smek,
början till en allvarlig lek.
En speciell doft av sommar och landet.
Höskullen

Höst

1997

Höst

Jag skulle vilja be dig om en sak.
Kan du måla hösten för mig?
Du målade upp en bild,
en bild så full av liv, så väldigt vacker.
Det var som om du tog solens alla färger och målade ett hav av eld i trädens toppar.
Du målade första frosten,
det silvertäckta gräset som knastrar som glas under fötterna.
En spegel på en vattenpöl, höstens första frost på en vattenpöl,
ett istäcke lika skört som det finaste och klaraste glas.
Du målade ett äppelträd mad gul-röda äpplen hängandes i lövkronans eldiga färger.
Ja du fick verkligen hösten att se levande ut.
Men det vackraste av allt,
du målade två älskande på promenad genom höst landskapet.
Du målade löven som de kastades upp mot skyarna,
hur de formade sig som ett hjärta högt ovanför deras huvuden.
Du målade kärleken.
Du målade dig själv och du målade mig.

Jag håller i det sista av mitt liv

1999

Jag håller i det sista av mitt liv

Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller

Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv

Jakten

1996

Jakten

Som den sång som inte hörs.
En ljudlös vind som sveper förbi.
Ett knarr från en gammal vindstrapp.
Som två höstfärgade löv som jagar varandra i vinden.
En galopperande vitskimrande häst som klyver morgondimman med sin man.
Ett hopp från en skräddare som balanserar på ytspänningen.
Två unga som upptäckt kärleken.

Jakten

1996

Jakten

Med avgrunden i bakgrunden kastade han sig fram på sin fyrfota springare.
Håret som fladdrade i den vinande vinden lyste i solskenet.
Det smattrande tunga ljudet som hördes när hovarna slog i marken blandades med ekot som kom från den vråldjupa avgrunden han just lämnat bakom sig.
Ekot från ondskans män som förföljde honom.
Det skramlande och klingade från deras vapen och rustningar när de ledde hästarna upp för den virvlande smala vägen som steg från klyftans botten och i zick-zack ringlade sig upp mot slätten ovanför.
Jakten hade pågått i flera månader men han hade haft ett gott försprång ända fram till den djupa klyftan där han hade varit tvungen att leda hästen upp för bergsväggen.
Nu var han uppe på slätten ovanför och flydde fram i galopp.
Blev han fångad var världen förlorad.
Med sig hade han de hemliga orden som måste framföras till den undersköna prinsessan som fötts med gåvan att med kärlek uttala ord som fick saker och ting som tillsynes omöjliga att hända.
Världen hade länge styrts av de onda männen från öster och ondskans rike hade snabbt brett ut sig de senaste åren.
Utskickad på uppdraget att färdas tvärs över kontinenten och tillbaka för att hämta de hemliga ord som vinden viskade i det heliga trädets krona hade han färdats i flera månader och var nu när målet.
Bakom sig hade nu mörkrets soldater tagit sig upp från avgrunden och kom i rasande fart efter honom på sina svarta springare.
Vägen framför honom var främmande men med solens hjälp visste han i vilken riktning han skulle färdas.
Ett par hundra meter framför honom tog en kant form och ju närmare han kom så såg han att han kommit fram till ett stup.
Ett stup som sträckte sig kilometer åt varje håll.
Det var ca 30 meter ned och där nere flöt en kraftig å fram.
Den såg både djup och ström ut.
Bakom sig såg han nu ett rökmoln med svarta ryttare i täten som närmade sig.
Det var ofantligt djupt ned till den brusande älven och vilka stenar kunde inte gömma sig i djupet.
Han drog sitt svärd och önskade att bågen aldrig hade gått sönder i bergspasset.
Med draget svärd och en frustande häst under sig såg han ondskans soldater närma sig.
De var fler än han trott de var, minst ett 20 tal.
Att stanna och slåss var en säker död och att hoppa ned i älven var nog en lika säker död.
De kom allt närmare och han kunde se dödens skugga vila över deras huvuden.
Han körde ned svärdet i skidan och tog sats.
Med ett skri från hästen och med slutna ögon kastade han sig över kanten.

Julgrisen är fet

1998

Julgrisen är fet

Julgrisen är fet
Vilken härlighet
Här går ingen bet
Alla låter sig väl smakas
Imorgon ska det bakas
Strömming och sillsallad
Till skaldens ballad
Snön ligger vit på taken
Var enda kotte är vaken
Super och stojar
Skämtar och skojar
Klappar delas ut
Tills de är slut
Tomten fastnade i skorstenen
Farsan slaktade renen
Den röda mulen
Och den kåta drulen
Rudolfs stora kuk
Läggs på en duk
Mormor vill tugga och svälja
Får min mage att kvälja
Sen är julen slut
Alla gäster åker ut.

Kanske bra

1997

Kanske bra

Är jag en bra människa om jag lyssnar.
Vad ska jag lyssna på.
Är jag en bra människa om jag lyssnar på musik.
Vilka låtar ska jag lyssna på.
Jag har en favorit låt som jag brukar lyssna på om och om igen.
Jag vet inte om det är texten eller melodin som gör att jag tycker om just den.
Fast jag brukar ju lyssna.
Är jag en bättre människa om jag sjunger med.
Tänk vad bra jag skulle vara om andra lyssnade på mig om jag sjöng.
Om det nu är bra att lyssna.
Jag tycker om att gå ut i skogen och lyssna på naturens melodi, alla fåglar och sånt.
Är jag en bra apa då.

Krångel

1996

Krångel

Om jag var du.
Vem skulle jag då älska, mig?
Skulle jag då veta vem jag är?
och skulle du då, som då är jag, känna mig på samma sätt som jag gör.
Tänk om du vore jag.
Skulle jag då veta att jag är du och du är jag.
Skulle du då älska mig som jag älskar mig eller rättare sagt dig.
Om du var jag och jag var du, vi var varandra skulle vi då älska som innan.
Om vi inte visste vilka vi var så skulle vi kanske inte bry oss.
Men om vi visste skulle vi då älska oss själva.
Jag är jag och du är du och vi älskar varandra.
Är inte kärleken att vara en del av varandra?

Kunskap

1996

Kunskap

Jag ser in i tidens oändliga tomhet,
försöker försåt det som ligger bortom mitt förstånd.
Jag lyckas se så långt att det överskrider mitt förstånd.
Väl där borta,
långt bortom mitt förstånd så förstår jag ingenting.
Jag är på en plats som gör mig osäker och rädd,
jag förstår ingenting och vill bara hem igen.
Väl tillbaka till min utgångspunkt så förstår jag knappt min egen verklighet.
Jag kallar tidens tomhet för ondska och försöker akta mig för oändligheten.
Även fast jag bränt mina vingar är jag fortfarande sugen på att förstå.
Förstå det som ligger bortom mitt förstånd.
Min iver på det oförståeliga är större än min ängslan.
Jag gör nya försök som bara ger mig samma effekt,
jag blir rädd och skrämd och verkligheten suddas ut.
Jag vet inte hur länge jag försöker att förstå.
Till slut förstår jag i alla fall,
jag inser hur det ligger till och kan gå vidare.
Det som ligger bortom mitt förstånd kan jag inte förstå.
Kunskapen är så stor att endast tidens oändliga tomhet rymmer tyngden av det jag inte kan förstå.

Livet och döden

1996

Livet och döden

Vi föds för att dö,
livet tar sin början vid slutet.
Resan mellan liv och död är meningen med allt.
Varje cell i universum bidrar med sin del till den stora födseln.
Den stora födseln som föddes av döden,
inget är skrämmande när begreppen är små.
Storheten i universum skrämmer ofantligt.
Utvandringen från världen in i det heliga kan ses svår,
med det beror på.
En skjorta som stryks är inte svår att stryka om den inte är skrynklig.
Inte heller är världen svår att räta ut om den inte krånglats till.
Lev lätt,
och du tjänar din gud.
Din gud, min gud, du och jag,
samma sak fast med olika perspektiv.
Svårt att leva på slutet men så oändligt stor är dock befrielsen från livet.
Det som en gång skall skilja livet och döden föder sedan livet åter och överlämnar livet åt döden.
Valet är ditt, vill du leva eller dö.
Valet är viktigt så länge du vill välja.
Det ända som är livsviktigt är att inte göra det valet åt någon annan,
för då måste den personen börja om och det försenar döden i längden och ingen vill väl ha en lång och plågsam död.
I alla fall inte jag,
och jag tror inte jorden vill det heller.
Meningen med livet är dock att glömma döden tills den kommer av sig själv.

Luftballongen

1997

Luftballongen

Med tinnar och torn reser sig staden högt över vattnet.
Så långt ögat kan nå finns det tecken på liv.
I stadens kärna dunkar en häftig puls.
Människor far runt utan att se staden.
Högt uppe i luften ser jag staden breda ut sig och omfamna den stora grupp människor som samlats för att leva tillsammans.
I ett högt tempo mitt i centrum för att sedan lugna ned sig till ett stilla och varsamt beteende i stadens utkanter.
Människorna där nere kastas upp och ned och fram och tillbaka av motgångar och framgångar.
Så totalt styrda av sina känslor.
På hög nivå känns inte känslorna igen så lätt, jag är fullt koncentrerad på vart vinden för mig.
En likhet är dock att veta att någon gång kommer man att landa, fast utan att veta när eller var.

Lurar

20161212

Lurar

Ditt falska leende ekar tomt i det rum
som krossats av dina lögner
sönderslagen inredning,
allt hade ditt namn på sig
Graverat
Stökig oreda
och jag skyller bara på mig själv

Lurar du mig en gång så kan det vara otur
Lurar du mig två gånger så är du dum i huvudet
Lurar du mig tre gånger så är jag dum i huvudet

Jag vill att du lurar mig igen, eller
Kanske ska jag lura dig?

Hämnd smakar så sött på tungan
men är så bitter att svälja

det svider i magen

Himlen ropar på mig
men jag är upptagen

Ett litet hat har smugit sig in,
fått plats i finfåtöljen

Smög in på en gammal inbjudan,
listig liten rackare

Lurar jag dig en gång så har jag tur
Lurar jag dig två gånger så är du dum
Lurar jag dig tre gånger så är jag proffs

Den som betalar räkningen får lida

fram och tillbaka

Jag tar en springnota

Längtan

1997

Längtan

Längtan är vad jag känner.
Längtan efter mina vänner.
Inte efter ”polarna” utan efter mina vänner.
Jag längtar efter min mamma.
Efter min bror och mina systrar.
Längtar efter att få prata.
Ha någon att berätta för.
Någon att lyssna på.
Friheten saknar jag bara.
Men jag längtar efter någon att prata med.

Att skriva är nästan som att umgås,
man blir i alla fall av med lite tankar.
Allt verkar lite mindre ensamt när man umgås med papper och penna.

Mardrömmar

1997

Mardrömmar

Ibland undrar jag om det finns något slut.
Men vad är det som ska sluta?
Jag kan minnas gånger då jag sprungit hem den sista biten genom skogen,
rädd.
Rädd för vad då?
Ibland undrar jag vad det finns att vara rädd för.
Vad är det som skrämmer mig.
Jag minns en gång då jag knappt en meter var.
Då låg jag under täcket och skrämdes av allt som var utanför.
Utanför det om kanterna åtdragna täcket.
Än idag drar jag täcket över huvudet ibland och stänger ute allt farligt.
När jag efter sådana nätter vaknar så känns det alltid som en befrielse.
Befrielse från vad?
Dagen har just gjort slut på natten och med den stoppat iväg alla hemskheter.
Men dagen är ju bara början på nästa natt.

Min alldeles egen

1996

Min alldeles egen

Det var så länge sedan,
det känns som om tiden vi sist var tillsammans var något som hände någon annan,
och som i sin tur berättar det för mig.
Men vart efter vi umgås kommer du mig allt närmare,
och det som var ett minne blått är nu starkaste verklighet.
I min hand så känns du helt underbar.
Mina tankar som för mig bara är tankar,
får dig att ta form,
och de ger mig för första gången på länge en mening.
Tillsammans får vi en del av nuet att leva vidare.
Känslan är stark och ju mer jag får känna dig,
ju snabbare går det.
Allt som jag burit inombords får nu komma ut och bilda ord.
Med din hjälp så håller jag mig flytande,
och får kraft att uttrycka det som jag djupast känner.
Att fatta dig i min hand,
och se dig röra dig över pappret,
och se hur du lämnar ord efter dig som betyder något för mig.
Det gör min så stark att jag känner att inget är omöjligt.
Och jag vet att du bara är min.
Min alldeles egen penna.

Min bror

1996

Min bror

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har bara vuxit sig större med åren.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Jag har inte alltid stått vid din sida och gör inte så nu heller.
Livet har tvingat mig att gömma mig i mörkret och jag har gått miste om många stunder med dig.
Jag må vara långt borta just nu men det betyder inte att du är långt borta från mig.
Du är en av dem som ligger mitt hjärta allra närmast.
Du finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror.

Till Mattias från Andreas

Mitt bidrag till Brevväggen i cell 7 på Kronobergshäktet

1996

Mitt bidrag till Brevväggen i cell 7 på Kronobergshäktet

En del söker i knark, andra efter Gud.
Sök i dig själv i stället.
Det är där tryggheten finns.
Leta efter ett självförtroende
som kan stärka dig.

Det är bara att kämpa
varje inlåsning har ett slut, bara att vänta.
Gola inte ner dig själv eller någon annan.
50 % av deras information får de av dig , så var tyst.

Låt inte inlåsningen knäcka dig.
Om ångesten kommer låt den inte knäcka dig.
Ta itu med den och gör dig själv starkare.
Allt har ett slut, bara att vänta.

Att någon annan än du råkar illa ut ska du inte acceptera.
Stå för vad du har gjort i stället för att dina vänner får skit för det.

Droger förstör människor.