1997

Tittut

Jag lekte kurragömma med kärleken.
Djupt inbäddad i den mjuka mossen hade jag gömt mig,
och var efter lång väntan övertygad om att ha gömt mig för alltid.
Ingen plats är dock för sällsynt för att inte besökas av kärleken.
Som varmt vatten som hälls på frusen mark,
lade sig en känsla över mossen,
den började sakta sprida sig ned i den kyliga marken.
Mossen blev åter grön som smaragd,
kärleken släppte,
jag hade misslyckats i min lek att gömma mig för evigt.
Men det är väl det som skiljer allvaret från leken,
när jag leker kan jag inte på allvar gömma mig för alltid,
för vad vore då meningen med att gömma sig,
om att bli hittad inte ingick i leken.