20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont
då
det var så fruktansvärt
då
så fruktansvärt rädd
då

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka
då