20190803

Jag ger er mig själv

För trött för att vakna och se mig om
samma gamla skit ändå
varför bry sig när ingen hjälper till

Men så är det inte
trotts trötthet vänder jag mig om
ser att ni kämpar, fast utan förstånd

En orättvisa läggs på mina axklar
man lägger inte tak på gräs
jag stark, står som betongpelare i natten

Täcker över er andra, skyddar och ger liv
ni stjäl, ljuger, fuskar och slåss
kan inte klandra någon av er

Jag var som ni förut
vajade som gräs i vinden
utan kraft fördes jag hit och dit

Trodde frihet skulle komma om jag blev stark
men fick en annan uppgift
viker jag av, så svajar jag som gräset

Står jag kvar så läggs bördan på mina axlar
det är så jag blir stark, det förstår jag
en uppgift jag inte såg finnas

En gång var jag barn, brändes i solen utan tak
hela världen gungade, svajade, natt som dag
ingen styrka fanns som skyddade mina små strån

Bönen tog mig hit, vår Skapare visade vägen
en ensam väg, en smal väg
genom djup och skrymslen främmande för mig

Så har jag vuxit med åren
leken blev mer kär
inte så spännande men glädjefylld

Morgonen är svår, lederna värker från världens tyngd
betongen är inte lätt att bära, att vara, andas
samlar mig, ord virvlar runt, jag samlar dem alla

Väcker mina bråkstakar, små och större
tar emot, suger in, står kvar
genom allt, över allt, skyddar min ande

Själv sjunker jag in i bönen, meditationen
ser på avstånd kärleken ta form
för så älskade Han världen; att jag kan ge er mig själv