20190927

Labyrinten

där någonstans
långt bort över gräset
en vindil flög förbi
krusningar bevittnade
svajande strån i givakt

därför sitter jag kvar
stilla med blicken fäst
metar i djupaste insjö
spegelblank är ytan
ringar på vattnet berättar

ser din silhuett framför solnedgången
skimrande färger bär dig ner
på andra sidan jord går solen upp
min värld släcks med dig
ett pausande andetag försvinner bort

skogen böljar sig som bugningar
vinden är herre idag
en grön armé som flutit ihop med framtiden
bortglömda soldater
viskningar som försvinner i stormen

vad är det som suddas ut
varför lider du utan att klaga
ser och känner, men ändå ingenting
kan kärleken verkligen gå fel
omvägar i livets labyrint