20190928

Solan på Torpet

ben som förut bar
har fått en ful ovana
utöver sviktande leder
viker och kränger sig

viljan vilar i samma hjärta
upplever soluppgången nu som då
kroppen ger vika för gravitationen
finner ingen tröst fast viljan lever kvar

ålderdomen pressar viljan tillbaka
ödmjukhet dess frukt
ett ömt tänkande om de som ännu
spritter av hopp och liv

så ser livet tillbaka på sig själv
rynkor rymmer två pigga blå
ångrar smått de misstag som begåtts
bävar inför dem som aldrig gjorts