Alla inlägg av andreas

Apskaftet del två

20181118

Apskaftet del två

bortdomnade ögon
suddiga blickar
upplevelser i djupet
som inte gick ihop

hur kan kärleken hata

hur kan den man håller kär
skrämma mer
än allt annat

där tog förståndet slut
det slocknade

när ljuset tänds igen
behövs en förklaring

han ler
inget har hänt
eller…

han skrattar
inget har hänt
eller…

han är glad igen
inget har hänt
eller…

sex ögon slappnar av
kommer tillbaka
trötta, men lugna

fast där sitter han
Andreas
han ler inte
han skrattar inte
han är inte glad

minnen dras upp
sex ögon blir oroliga
det vrider och vänder sig
i djupet

men ja just det ja!
Apskaftet
Jonet
Det

vilken tur
eller…

jo kolla på honom
kolla på Apskaftet

den enkla vägen
det enda valet
allt annat är för svårt

tiden går

om och om igen
tillslut

inget vrider sig
ingen vänder sig

sex ögon vet
blundar ibland
slipper se

och tittar igen
på Apskaftet

alla ler
sex ögon trycker ner

även jag ser
även jag känner
märket som svider är mitt
blommande röd
skammen har slagit sin rot
alla andras skam
är min

han slår
de ler
och jag håller med

min kärlek var riktad mot dem
även jag sväljer ondskan
den enkla vägen
det enda valet

jag får vara med
en roll finns
för mig
bara jag vet vem jag är

Apskaftet

Askungen

2001-02-11

Askungen

Oåh, du store dansare.
Du lyssnar gärna på min kärlek, njuter av fågelns sång.
Sen är du nöjd och går din väg.
Så ädel.
Så vacker.
Så ful och äcklig.
Vidrig.
Vad vore inte en natt på slottet, sången, musiken.
Balen du och jag.
Jag lockar dig med min sång.
Vill sjunga dig till mig.
Du lyssnar och njuter, glad för mina ljuva toner.
Sen dansar du, glad och lycklig för min sång.
Sen är du nöjd och går din väg.
Jävla svin, svin i glasskor.
Vem är dum, du eller jag.
Jag sjunger du lyssnar.
Endast sanningen kan ge mig ett svar.
Jag är dum, äcklig och vidrig.
Jag vill fånga dig, du vill dansa.
Jag är arg, du är nöjd.
Du dansar av lycka.
Jag sjunger för dig.
Sorgsen över min skam, när sanningen fick mig att se mig själv, kryper jag in i min bur med sänkt huvud och väntar, längtar att få täcket över buren.

Att förlåta

1996

Att förlåta

Ett sken av ärlighet,
lite ljus som strömmar in över mörkret.
En gnutta hopp som tänder en större eld.
Som en sval vind som kyler av glöden.
Glöden som är viktig i sig,
för värmens skull men som inte får bli alltför varm,
så att flammor uppstår och slukar något vackert.
En lättnad som leder till större njutning.
Att av egen kraft kunna förstå och förlåta,
och sedan att kunna utnyttja universums näst största kraft.
Att skänka förlåtelse och på så vis skippa rättvisa,
och att för egen del få se in i kunskapens stora hav,
och känna en lite del av kraften strömma genom kroppen som en rysning.
Ett steg bort från mörkret och människans egoism som grundar sig i oförståelse.
Att inse att alla är vi komna ur samma frö,
och att enda sättet att njuta på riktigt är att inse likheten och söka sina rötter.
Vi är alla som löv på ett stort träd som vaggas i vinden.
Sök inåt,
och inse att allas rötter vävs samman i samma stam.
Att förlåta den ångerfyllda,
är att komma ett steg närmare sig själv.

Att hitta din värdering av mig

2001-01-18

Att hitta din värdering av mig

Du säger att du känner sorg, du känner inte mig.
Svart som vakuum är mina tankar.
Jag hatar inget, jag kan bara inte älska.
Hur ska ett hjärta kunna slå utan blod, hur ska jag kunna leva utan dig?
Jag lämnade min värld av lyx och glamour för allt det skimrande blev ändå bara grått utan dig.
Jag satt i gångarna för tunnelbanan och kände mig fortfarande för ovärdig att passa in.
Jag kröp längs avfallet i kloakerna ändå var min doft för avskyvärd att passa ens där.
Jag la mig på spåret men inte ens tåget ville köra över mig.
Flera år senare gick jag förbi ett fönster och såg mig själv.
Det var fruktansvärt att skåda men jag blev glad.
Nu kunde jag äntligen förstå varför du lämnade mig.
Vart tog du vägen… pappa….mamma…flickvän, barn…

Att växa sig starka

1997

Att växa sig starka

Måste man stänga in sig själv för att kunna känna frihet?
Måste man lida för att kunna ge kärlek?
Måste man först hata för att sedan kunna uppskatta?
Blir huden starkare där ett ärr har bildats?
Och om det är så, gäller det även för hjärta och själ?
En ek blir bara starkare med åren.
Se dig själv som en ek.

Bakom globerna

20180525

Bakom globerna

Ögon tittar öppet förvirrat omkring
tidningar inprogrammerade bakom globerna

Som nyvakna eller helt utan vila
zombies vandrar bleka och stirrar

Information som räcker till 100 år av ensamhet
förtärs till frukost, och rätterna fortsätter rulla in

Det ständiga flödet av skit och mera skit
allvaret gör att ingen vågar blunda

Stirrande ögon letar efter mer
propaganda proppat bakom globerna

Var är vilan? Var får jag ro?
har tåget redan gått och jag blev kvar på station?

Att andas är att leva
jag håller andan så länge

Uppmuntran av väntan på någon annan
ett befriande löfte utan ansvar

Från himlen ska frälsningen komma
det regnar ibland men endast blommorna gråter

Böjda nackar i regnet
men ögonen stirrar rätt fram ändå

Förvirrade blickar borrar sig igenom
skärmar lyser, reflekterar, bakom globerna

Bakrus från inställda kalas

20190916

Bakrus från inställda kalas

förvirrad längs med ryggraden
bergochdalbana genom inälvor
guppande tankar i barken
ömmande ögon sett för mycket

så har jag verkligen kvaddat
krockat utan att ha kört
tvärnitat i garaget
punktering på alla fyra

kom förstånd och fånga mig
måste ha lagt allt där bak
skrotad och återvunnen
bilen men inte jag

har jag tappat så otroligt
utan att ha sett någonting
var jag blind hela tiden
fast jag målade hela världen för dig

en dåre gjort entré
pratat utan vett
kladdat ner hela duken
blint och förtvivlat

tappade känsel i benen
räckte inte till
hög på skam och skuld
vingelkantig fast inte full

så gör jag sorti
i alla fall för idag
uppträder framför egen vägg
stirrandes på ingenting

huvudvärken kom innan festen
bakrus från inställda kalas
magdålig i förskott
kommer aldrig att få betalt

sneglar ändå på dig
du bödel med ord i din hand
sa du sanningen
eller bjöd du mig på gift

med tanke på effekten
en mördare du är
som kom på efterfesten
utklädd för maskerad

här lägger jag mig ner
inte för att jag vet
ej heller för att något blivit klart
jag blev förgiftad idag

Balans

1995

Balans

Skuggan som faller på ljuset,
ger perspektiv åt ondskans intrång.
Labyrinter av lögner och mörka snaror.
Oroligt, spännande och läskigt,
lika så skräckinjagande farligt.
Endast rädslan driver nyfikenheten.
Kan rädslan för det onda övervinnas?
genom utövande av det onda?
Är det verkligen fel att hata?
räcker kärleken verkligen så långt att hatet är överflödigt?
Eller är det just skillnaden som är avgörande?
Skulle ljuset vara lika starkt om inte skuggan låg på lur?
Är inte ljuset som starkast just när man ser in i det efter att ha vilat sig i skuggan?
Det enda avgörande för livet är ju döden,
men på vilket plan avgörs denna fas av evighet?
Är döden ett mellanting av ljus och mörker eller ter sig döden på två olika sätt?
Ett avslappnat skönt tryggt försvinnande,
eller ett kast ned i den djupaste avgrund.
Två paralleller som formar ett mönster av evighet.
Om solen symboliserar godhet,
och bristen på ljus tar plats för ondskan,
då skulle man kunna tänka sig att både ondska och godhet balanserar varandra,
för att upprätthålla harmoni.
Jag vet inte med dig,
men jag njuter bäst av solens värme när jag ligger i skuggan.

Barntendern

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

Beroende

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

Berättelser om mod

20191112

Berättelser om mod

hade krigat på Gaza
bombat över fronten
sprängt både murar och broar
ett svart sträck av fruktan sträckte sig bakåt
en historia som slingrat sig genom tiden
berättelser om ett mod

avsaknaden av rädsla
fruktansvärda dåd utan konsekvenstänk
kastat mig ut i allt bortkastat
förlorade strider oavsett seger
döden hyllar ingen över annan
berättelser om mod


mitt i
ett litet liv
och vad skulle jag göra
inget krig att vinna längre
varför blev allt så stilla
berättelser om mod

kunde inte skydda dig
ingen att döda för din ära
inga murar att rasa eller resa upp
bara stå stilla i solen
med dig
vattna en blomma med liten kanna
berättelser om mod

så här står vi
du ler mot solen
plaskar med fötterna i det överblivna
jag ler mot dig, med ansiktet
inombords är radarn fortfarande på
söker attacker åt båda håll
berättelser om mod

vinna ny mark
en seger som ger liv
vi är tillsammans en stund i taget
implosioner i mitt inre
små sprickor på hjärtat släpper in ljus
och ut
berättelser om mod

Bitter

2001-03-12

Bitter

Krossa systemet.
För fem kronor kan allt köpas.
Om det hade funnits pengar ja.
Pengar finns men inga varor.
Krossa systemet.
Varför bryta den sten som redan brutits?
Om nu systemet krossades och stora städer blev ruiner så har ju ändå inget hamnat på sin plats igen.
Kanske om en miljard år har Jorden sugit i sig av sin skorpa och saker och ting är åter på sin plats.
Är månen fel för att den är död?
Var sak har sin plats och sin tid.
Den som vill ha frid får leta efter sin egen sten.
Visst har det gått fort och visst vill jag.
Krossa systemet.
Men det är inte min sak.
Vad föds i kaos?
Kanske du?

Bitterljuv

1998

Bitterljuv

Jag vill inte sluta nu
Vill inte börja älska du
Jag tog ett steg i går så rätt
Men du mötte upp så jävla snett
Så nu vill jag dig för alltid hata
Till och med vända på din gata
För att slippa se din fula kropp
Och att tränga ner det som vill komma opp
Vill inte få en spirande känsla av lust
Sist den tog all min must
Bättre hata
Även din gata
Än att behöva riskera
Att måst älska dig mera.

Björken

20190928

Björken

ensam står du där
du som jag klippt till
sågat av din topp
inte för din skull

du verkar nöjd ändå
vänjer dig i den nya frisyren
växer på bredden
som jag hoppats på

för generationer att komma
kanske skulle glädjen bli din
att bli hängd i, gungad
lekfull var din framtid

det var då
jag lovar ingenting
kanske kan någon se dig som jag
blicka framåt ytterligare 13 år

jag kommer tillbaka
förr eller senare
en dag hoppas jag att få se
önskar dig fridlyst till dess

min dröm
en del av den du är
hoppas att du så förblir
men tills dess; tack och adjö

Blaj blaj

2001-04-15

Blaj blaj

Känslor kommer känslor går. Kärleken består.
Livet är svårt när livet är hårt.
Så behöver det inte vara, låt mig förklara.
Livet är kärlek.
Att leva är att älska.
Det som finns runt omkring är vilsna varianter.
Jag säger inte att det finns någon sanning men jag säger att det finns liv och så finns det död.
Kärlek är liv, livet är kärleken.
Allt annat är vilsna varianter, rätt eller fel sak samma.
Känslor är som färgat vatten.
När vi möts färgar vi av på varandra.
Kärlek ger kärlek.
Hat ger hat.
Sorg ger sorg.
Ilska ger ilska.
Glädje ger glädje.
Lycka ger lycka.
Är man tillräckligt stark i sin känsla så blandas ens vatten aldrig ut med annat.
Viljan är fri att välja sin färg. Sen är det bara att färga.
Livet är kärleken. Den enda rena färgen som låter andra ha sina färger utan att tränga på. Den bara förstärker.

Blir jag du igen

20190913

Blir jag du igen

höll jag allt emot dig
så finns inget av det kvar

vi blandade ihop allt
sörjan skar sig

om och om igen
svårt, svårare ändå

men ändå nådde vi fram
något blev kvar efter stormen

jag gråter nu
såg bara hinder då

är du den jag var
blir jag du igen

kunde ha tagit in dig
behållit i värmen

i kylan fick du stå
jag väntade förskräckt

ser inte klart i regnet
stormen sliter än

kärleken ligger på is
kniven mot strupen

ingen vågar andas
allt bara mörkt

jag hör hur det dunkar
slår rytmiskt fast förhindrat

vill inget hellre än att släppas lös
samverkan utöver en enda förmåga

kom och möt mig
strunta i allt annat

släpp taget
ta tag i mig

håll hårt och lova inget
var nära och känn allt

giv vad du har gett
jag behåller och ger

något annat tillbaka
ditt fast ändå mitt

Blomsterhandlarn

1995

Blomsterhandlarn

Som solen vill jag spricka igenom molnen.
Men kärleken mitt hjärta kan spetsa som pålen.
Jag vet inte om jag vill,
om det är med dig jag trilla till.
Så lätt att såra, jag redan blöder.
Skör och fin som mina bröder.
Du som en ros med vassa tänder,
biter, sticker – mina händer.
Jag försöker varsam vara,
Du så arg, jag ej detta klara.
Så jag klipper dig vid roten,
Binder dig, surrar foten.
Kastar sen i Nybroviken,
Ser på vasen – så nyfiken.

Blå violer

1997

Blå violer

På fredag är det fredag.
Den trettonde är det den trettonde.
Nästa år börjar med januari.
Allt detta vet jag.
Vad har jag för nytta av det om jag inte vet vad det är för dag idag.
Jag har en gråbrun skinnmössa av fårskinn hemma.
Fast jag vet inte var den är.
Det är ganska rörigt där jag är.
Men jag tycker om blå violer.

Bländande härlighet

20191115

Bländande härlighet

ditt ljus skar i mina ögon
starkt och klart
bländande härlighet

bakom masken av skratt
ironin lämnade plats
och kvar var bara du

och bara jag
förundrad över dig
en dag i taget

varför dansar du så nära
räcker rummet inte till
ditt leende bländade

blundade för att återfå synen
vinna lite tid
hämta andan som gått ur

från hjärtat kom ett rop
bländande härligt
mitt ljus skär i dina ögon