Kategoriarkiv: 1996

1996, Hopplöshet

På yttersta dagen

Lämna en kommentar

1996

På yttersta dagen

Jag vinkar till dig vännen min.
Jag vill att du kommer hit.
Stor och stark var vår vänskap.
Den svarte riddare som högg i mitt hjärta och fängslade mig för att pina i sin håla.
Nu känner jag kylan ta plats efter hugget i mitt hjärta.
Jag vinkar till dig för att jag vill att du ska komma hit.
Rädda mig från den svarte riddaren.
Ta mig till den plats där mina sår kan läkas i fred.
Men du är för sårad för att ha kraft att ta dig över muren.
I striden mot den svarte riddaren blev även du sårad, dödligt sårad.
Jag vinkar nu till dig för att jag vill att du ska komma hit.
Jag ser att du vinkar åt mig för att jag skall komma till dig.
Ingen har kraften för att ta sig till den andre.
Nu kan vi endast be till Gud.

1996, Barn, Dröm, Glädje, Harmoni, Kärlek, Längtan, Lek, Liv, Lycka, Trygghet

Smultronstråt

Lämna en kommentar

1996

Smultronstråt

Ett smultron,
ett smultron till och ytterligare ett smultron.
Det lilla barnet ligger på ängen med ett grässtrå i handen.
Den lilla pojken som ligger i gräset och trär smultron på sitt strå,
ska han ge bort det?
kanske till mamma? fast dagen är så lång,
hinner plocka fler.
Ett efter ett glidet smultronen av stråt och faller med ett välsmakande belåtet ljud ned i munnen på den lilla pojken.
Precis som båtar på en flod som stupar hejdlöst nedför ett vattenfall.
Det ljusa lätta håret rör sig stilla utav en vaggande rörelse från vinden.
Det är så vackert bland alla prästkragar och klöver,
de små blåa klockorna som dansar på ängens kant spelar en ljudlös melodi,
en melodi som handlar om vatten.
Friskt och fullt av liv,
svalkande bäckvatten.
Lika snabbt som det porlande vattnet i bäcken rinner iväg,
lika snabbt går tiden.
Det var så länge sedan jag låg där med smultronen,
men jag kan fortfarande höra de blå klockornas ljudlösa sommarmelodi.

Till Mamma från Andreas

1996, Nonsens

Svartalfen

Lämna en kommentar

1996

Svartalfen

Min granne är en svartalf, jodå det är sant.
Jag har i och för sig aldrig sett honom men det är sant.
Sent på kvällarna hörs konstiga ljud från andra sidan väggen,
ljud som aldrig hörs hos mig.
Läten som jag aldrig hört någon annanstans.
Fönstren in till min granne är alltid täckta med gardiner och alltid när jag får förbi vårt hus ser jag skuggor dansa innanför gardinerna.
Det luktar alltid konstigt utanför min grannes dörr,
en odör som påminner om ett ostädat omklädningsrum.
Så luktar det inte hos mig och ingen annanstans heller för den delen.
Ibland hörs det musik genom väggen som jag delar med min granne.
Jag brukar sitta vid min sida av väggen och lyssna.
Min granne spelar något konstigt instrument på sin sida väggen.
Det är nästan jämt samma melodi,
en klagande vemodig jämrande sång.
Jag kan se honom framför mig där han sitter på andra sidan väggen med sitt konstiga instrument och med sina svarta öron.
Jag kan se hur han blåser och drar i spakar och knäpper på strängar för att få fram sina konstiga toner.
Sådan musik hörs ingen annanstans i alla fall.
Inte hos mig.
Men så ju min granne en svartalf.

1996, Förvirring, Högmod, Psykosdikter

Sökandet

Lämna en kommentar

1996

Sökandet

Så som svalan seglar genom luften,
på jakt efter näring.
Som svalan kliver jag fram genom livet,
suktande efter energi.
Uppleva och förstå,
allt som gör mig större.
En ständig hunger på kunskap driver mig fram genom livets mysterier.
Samla mer,
fler och större upplevelser.
I sökandet är vi alla lika,
fast mönstret skiljer sig åt i oändlighet.
Nya insikter leder till förståelse.
Förståelse för oss själva och därmed medkänsla för andra.
Vi korsar våra vägar,
ger och får.
Även om vi ibland tar mer än vi får.
I min kamp mot min svaghet har jag ljuset som ledstjärna.
När det onda blir till gott och tvärt om så finns bara färgerna kvar.
Ljuset innehåller allt.
Bit för bit äter jag mig genom livet.
Svävar fram på varma vindar som livet bjuder mig att färdas på.
Likt svalan följer jag medvind för att helt byta riktning och flaxa med vingarna för att färdas på andra vindar som kanske bär ändå längre bort.
För någonstans där borta finns gränsen och den gränsen är mitt mål.

1996, Droger

Tisteln

Lämna en kommentar

1996

Tisteln

Oro och ogräs,
två saker som växer om man inte ser efter dem.
Ligga i sängen och retas av oro sent på kvällen,
svårt att sova.
Ligga på gräset och rensa,
utan att nå riktigt ned till rotens ända.
Ogräs och oro är lika ovälkomna som osköna,
en tistel i själen.
Kemisk besprutning och droger.
Hjälpmedel för stunden men meningslöst på lång sikt.
Farligt för miljön och hälsan.
Oroande ogräs, ryker utan gräns.
Gräsligt oroligt, kardborrar i håret.
Oro och ogräs,
två saker i tiden.

1996, Liv

Vattenfall

Lämna en kommentar

1996

Vattenfall

Fallande skönhet från strömmar av styrka,
inbäddad i ett moln av dimma.
Det dova dånande ljudet från detta jordens underverk.
Slingrandes genom skogar kommer denna flods liv från höga bergstoppar.
Ett avbrott i den lugna färden bildar detta mirakel av vitt skummande vatten.
Vatten som faller från hög höjd.
Kastar sig nedför klippkanten och bildar en strömvirvel av skummande vatten.
Dånet och bruset och det skummande vattnet övergår sedan till den fas då lugnet åter råder.
Vattnet rinner iväg i jämn takt och rör sig sakta ut mot havet.
Lämnar det stora fallet bakom sig som ett pumpande hjärta,
som vars uppgift var att sätta kraft och fart på det viktigaste av allt,
liv,
vatten.

1996, Vännskap

Vem är du

Lämna en kommentar

1996

Vem är du

Vilket virke du än är gjord av så står du mig nära.
Med dina rötter i min jord är du välkommen.
Låt musiken strömma genom luften,
smeka din hjässa och få dig i balans.
Låt mörkret ha sin gång och ljuset få skina på det som inte syns.
Stå rak och blicka genom tiden med din fasta visdom.
Döm inte den som inte dömas kan.
Det är högt i tak och vi skall alla rymmas.

1996, Värme

Värme

Lämna en kommentar

1996

Värme

Det sprakande knäppande ljudet från en brasa.
En brasa som från en öppen spis kastar sitt sken på den vilande svarta hunden.
Den svarta hunden med en vit fläck i pannan.
Hunden som sover på en fårfäll vid eldens trygga värme.
Det nypande ljudet från ett par stickor i farmors händer, mask på mask.
Ett par varma vantar tar form i händerna på den gamla kvinnan i gungstolen.
Det knarrar försiktigt när gungstolen gungar fram och tillbaka över det blänkande furugolvet.
I sitt knä har hon den lille,
den lille som sover så sätt i det trygga vaggande knät.

1996, Förändring, Liv

Älska mig

Lämna en kommentar

1996

Älska mig

Jag känner styrka när du är nära,
en trygghet som sträcker sig långt tillbaka.
Vinden sa så till havet,
när den ryckte tag i havets hår och piskade upp ett vitt skum på de vågfyllda lockarna.
Jag känner liv när du tar tag i mig.
Havet sa så till vinden,
när det lät sig föras upp i luften av de starka vindar som svepte över dess hjässa.
Jag njuter när vinden rycker i havet och havet låter sig totalt hänföras av vinden.
Så sa stormen,
när den mullrade fram mellan de stora vågorna och den vågfyllda vinden.
Vinden är min näring,
havet är mitt blod,
och stormen är mitt hjärta.
Så sa Jorden,
och Solen var nöjd.