Kategoriarkiv: Ambivalens

Törnrosa

20191116

Törnrosa

och där var du
mitt i ögonblicket
fångad bakom taggtråd
insvept i törne med ros

en glänta bakom öppningen
smal och svår men full av ljus
så lockande vacker
ljuva toner vandrade ut

nådde mitt törstande hjärta
först av allt
mer än det sista
kämpade mig igenom

naken på dina tuvor
trasiga kläder
rispad hud
på knä med rinnande blod

så nådde jag fram
ett ögonblick
längtade efter allt
bara med dig

var det mitt blod
taggarna som satt kvar
kläderna som hängde i trasor
varför får jag inte vila här

måste ut i kylan igen
livet som aldrig tar slut
evigheten utan dig
där jag stupar dag efter dag

drömmer
saknar
slår några slag mot törnet
men minns snart ingenting

Älskade mamma

20180918

Älskade mamma

Jag älskar dig

Du älskar mig inte
fast jag tror att du gör det

Du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta fått ro

Vakar, spanar, spejar
hoppas, längtar, behöver
men inte idag
kanske en annan gång

Han är hemma
som du har bjudit in
mannen som älskar dig, ibland
då och då
när tid finns över och hans hjärta fått ro

Han är hemma
igår var vi ensamma
när han slog mig
var det ingen annan som såg
hatets klor slet i min kropp
sorgens blod färgade min själ

Jag älskar dig av hela mitt hjärta
för mig finns bara du, älskade mamma
jag ler men sorgen drar mina mungipor
åt fel håll
jag är alltid åt fel håll
kan inte förstå de slag jag får, den smärta jag bär
försöker le, vara som jag var förr

Du lovar mig kärlek, älskade mamma
jag öppnar mitt hjärta igen
en kram värmer så skönt, älskade mamma
stöter bort dig
kastar mig, kastar långt bort
kan inte se dina ögon
svärtan har trängt in, penetrerat min själ
genomborrad av ondska och hat

Han är hemma
tar mitt ansikte i sin hand, klämmer
hårt
jag gråter inte
det gör inte ont längre
sorgen rinner genom hålet
ut och bort, genom avgrunden
min själ
förlorad själ

Jag ser dig inte längre
du är här, men jag ser inte
bara svart
du lovade att älska
om jag älskade honom
han som du behöver
jag älskar
ger min själ, ger min kropp
slagen av hans hat
knockad av förakt

Jag älskar dig med trasigt hjärta
du kanske inte älskar mig längre
fast du tror att du gör det
du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta får ro
lever i lögnen, behöver
han som är hemma
som du har bjudit in
som slår när ingen ser
som jag älskar för din skull

Ändå

20180812

Ändå

Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans

Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan

Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen

Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra

Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer

Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?

Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig

Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är

Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så

Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig

För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp

Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår

Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat

Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad

så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå