Kategoriarkiv: Kapitulation

2019, Ånger, Ansvar, Barn, Kapitulation, Oro, Smärta

Knän och knogar

Lämna en kommentar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig

2017, Bön, Döden, Förlåtelse, Kapitulation, Lust, Tro, Val

Kändes så rätt

Lämna en kommentar

20170212

Kändes så rätt

Du smög under mig när jag smög bort från dig
Sugen på att tillfredsställa mina egna lustar,
slutade jag att bry mig om dig, jag gick själv, smög

Min egen väg, kantad av rosor med gulnade blad,
taggar som föll till marken och stack mina fötter blodiga
Jag valde själv, trodde mig veta bättre, det kändes så!

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Universums tidlösa ande, framburen ur ditt eget varande
Ett ord så djupt att tiden som stått still en evighet,
började röra på sig, röra sig för min skull

Allt har du hört, allt har du sett, du stod med, nedtecknad
Den första människan karvade ditt namn i hänförelse
Den sista av oss har du redan kysst, precis som med mig

Varenda beräkning av alla möjligheter har du redan skådat
Upphöjt i evigheter av oändligheter har du koll på allt, koll på mig
Men jag väljer själv, har behov, behöver ta hand om mig, det kändes så

Kändes så rätt, kändes så rätt då

Så jag smög, bort från mig själv, jag tog mina behov och gick
En plats som jag besökt förut tog emot mig med öppna armar
Ett illmarigt grin log och en kluven tunga slickade vita blänkande tänder

En vilsen själ är ett en billig och snabb affär, det går fort, snabbt, smärtfritt
Jag fick som jag ville, hackar jag upp min själ i småbitar kan jag köpa mer
Lyckan kommer lyckan går, den som betalar dyrt, för honom lyckan består

Som i en chark ligger jag uppvägd på fat, delar och snuttar, hackat och malet
Mitt kött gör ingen nytta, när djävulen slukat mitt liv så är jag bortglömd,
mitt blod betalar inget pris, det rann ner och spolades bort, bortglömd

Hinner jag vända mig om, har du ännu en famn öppen, längtar du, saknar
Får jag kasta allt, betalar du min nota om jag bara springer ut, springer
Kan jag lita på dig, kan jag tro och hoppas, som förut, det kändes så rätt

Kändes så rätt då

2018, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Projektion, Rädsla, Sanning, seger, Skam, Skuld, Smärta

Människobarn

Lämna en kommentar

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

2019, Ångest, Förvirring, Kapitulation, Skam

Narcissus

Lämna en kommentar

20190825

Narcissus

nattsudd
bortsuddad
raderad

minnen fasttejpade
häftstift och lim
från morgonen

strålar genom mörka dimmor
klyver natten på mitten
befäster en ny dag

vaken
kroppen lever
kvar ligger själen

sovmorgon igen
varje dag
släpar sig sakta genom livet

utifrån hörs toner
saknaden
utan rytmik eller melodi

och vart ska du gå min lilla flicka
smörblommor och timotej
vördnadsfull bukett

ensam ligger skammen på marken
en tråkig fläck i vårt äktenskap
förlorad och befriad

nattsudd
bortsuddad
raderad

2019, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Smärta

Natten

Lämna en kommentar

20190121

Natten

Tunga steg ekar, tonar ner, ebbar ut
hoppet lämnade ensamheten kvar
det sista som försvann höll ljuset tänt

Natten rullar in, tar över, sköljer rent
ingen hjälp finns att få, den sista har gått
dröjandes endast ett andetag bort

När ljusen slocknar tänds mörkret
strimmor byts mot skuggor
andetagen blir tyngre vart efter

Drömmar dröms inte här
där allt tar slut görs inga nya planer
ont som värker fångas upp efter flykten

Hoppas inte mer, längtar inte längre
uppgiven träder nakenheten fram
inga behov som skapar dimridåer av livets väv

Andas ut, om natten
naket och ensamt kom livet till
lika avklätt sker en sorti

Varför suckar inte längre, behövs inte
ett skri från ett brustet hjärta
skakar det stora som göms bortom allt

Förblindade ögon famlar utan fokus
endast blicken inåt består
ensamma steg mot mitten, stannar av

Stilla med smärtan i handen
ett pulserande hjärta sjunger ut
toner ekar, tonar bort, ebbar ut

Så kommer natten till känna
mörkret lyser upp, fyller ut
sitter som stilla i en evighet

Ingen rörelse åt något håll
en fullkomlig svärta
natten är mitt ljus

2016, Förvirring, Kapitulation, Ordlekar

När du har rätt

Lämna en kommentar

20161105

När du har rätt

Varför tvingar du mig att leva i verkligheten
Varför kan jag inte få älska dig på lossas
Varför måste allt vara på allvar
Varför kan jag inte bara få vara fri

Det är så många gånger jag försökt
Det är så mycket som gått fel
Det ger så lite
Det kostar så mycket

Går det att göra annorlunda
Går det att strunta i allt
Går det att leva av fantasi
Går det inte så får det vara

När du säger till mig
När jag tänker efter
När du blir arg på mig
När jag ändrar på mig

Du är som en gåta
Du är ett mysterium
Du påminner om mig
Du är så underbar

Har jag inte fattat någonting
Har du haft rätt hela tiden
Har jag stirrat utan att se
Har jag lyssnat utan att höra

Rätt säger du och ler
Rätt undrar jag när jag ber
Rätt känns det när jag ger upp
Rätt blir det när du har rätt

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, PTSD, Rädsla, Sanning, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

och går

Lämna en kommentar

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

2019, Acceptans, Ångest, Frigörelse, Kapitulation, seger, Smärta, Sorg, Styrka

Ormen och Fågeln

Lämna en kommentar

2019-06-16

Ormen och Fågeln

som en orm stryper den mig
ringlar runt halsen
klämmer nacken

kryper ner i halsen
kramper i magen
ett gift sprider sig

domnade armar
kraftlösa händer
svansen slingrar runt allt

förlamad
klämd av dess kraft
andnöd med fjäll över ansiktet

ångesten ringlar som en boa
kropp och sinne fångade
krampen spjärnar emot

slappnar av
ger upp mina försök
att stå emot

flykten tar slut
hoppar i elden
låter allt brinna

giftet tar eld
fjällen sprängs
jag brinner

en grillad orm
död på golvet
bredvid min aska

ångesten tog skada
jag reser mig igen
ur askan ur elden

fågel Fenix
om och om igen
en ständig förnyelse

fågeln som äter ormen
elden förtär kramperna
smärtan förtär ångesten

2017, Ångest, Kapitulation, Lidande, Mardrömmar, Panikångest, Smärta

Panikångest

Lämna en kommentar

20171211

Panikångest

Söndertrasad av mitt undermedvetna
Bedragen av tankar som rider mig om natten
En förkroppsligad skugga av panik,
ångest smeker mig om natten

Vaken med en sovande själ
Tomma tankar rör om i förvirringen
Tomheten är fylld av; för mycket
Som svarta hål drar det till sig mer mörker

Sjunker ner i förtvivlans bottenlösa avgrund
Det gör ingenting
Det gör absolut ingenting
Jag har varit här förr, det gör ont, nu som då

Släpper taget
Som att susa förbi på en motorväg
Fyra filer som går rakt ner
Nedförsbacke i blindo och smärta

Tar du emot mig även denna gång?
Jag har redan släppt allt, dumt att fråga
Jag får hoppas stället, hoppas att min tro är sann
Tro på hoppet, för jag hoppade för länge sen

Envishet, Kapitulation

Se annorlunda

Lämna en kommentar

2001-03-22

Se annorlunda

Vilken våg av liv är så stark att den knuffar omkull min dumhet.
Hur jävlig kan jag vara utan att bli stoppad.
Kan kärleken få mig att ge upp.
Eller måste jag piskas till bättring.
Jag ser ingen kärlek så jag kör på i 180.
Skönt att bli piskad, ombrydd och tillrättavisad.
Aldrig har jag lärt mig att göra rätt.
Dock har jag lärt mig att göra fel med minimala konsekvenser.
Vilken våg av kärlek är så stark och givande att den kan skölja över mig, skölja mig ren.
Ge mig näring i form av inspiration, möjligheten att se vad jag inte kan se.
Hur skulle det kännas att vara dränkt av kärlekens våg, drypande blöt av något jag sällan upplevt.
Kan jag vara lika snabb om jag är dyngsur, kan jag köra i 180.
Vilken våg av energi är så stark att den får mig att vilja.
Energi som ger vilja, kraft att lära.
Energiskt full av liv och vilja att göra rätt.
Lägg märke till att i den frågeställningen finns inget jävlas,
Finns ingen bättring, finns ingen ångest.
Kärlek och energi ger ett nytt perspektiv.
Bara en längtan, en vilja.
Att göra rätt.

Hopp, Ilska, Kapitulation, Tro

Snart

Lämna en kommentar

2001

Snart

Smärtan pressar mig framåt.
Genom trånga passager framåt i livet.
Jag ber om nåd och fortsatt lärdom.
Var ligger valet? När ska jag ge upp?
När är jag nöjd?
Vad är det jag väntar på?
Finns det något att vänta på?
Inbillar jag mig bara att jag letar?
Är det mina känslor jag är offer för?
Pressad av min oförmåga inför mig själv.
Inte av min hunger att förstå.
Ska jag acceptera istället för accelerera?
Jag söker svar. Kastar mig i livet.
Jag ångrar mig var gång jag kastat mig över någon.
Lurad, skrämt, förlöjligat eller älskat.
Vad är det jag inte kan se?
Varför är jag inte nöjd?
Vad väntar ja på?
Occam’s razor, det enklaste är rätt.
För mig känns det så svårt att enkelt ser omöjligt ut.
Ska jag bara vara, här och nu?
Alla de trånga passager jag vill spränga.
All den smärta som får mig att springa.
Om jag ger upp är jag inte då förlorad?
Ger upp vad?
Skall det inte heta erkänner?
Erkänna mitt liv, den jag är. Den smärta som bränner.
Inte längre springa, inte längre spränga.
Ge upp och smärtan förlorar sitt fäste.
Ge upp. Låt striden ebba ut.
Seger eller förlust.
Njut fredens sötma.
Spelar det någon roll vem som vinner när jag kämpar mot mig själv?

2019, Kapitulation, Kärlek, Saknad

Solen

Lämna en kommentar

20190401

Solen

solen
skinandes bakifrån
skuggor kastas framför

närheten sträcker på sig
når inte fram
en silhuett

motljus
bländande framträdande
dansade förbi

nära var du
en längtan belystes
kastade sin skugga

kvar står tiden
stilla
i väntan på

natten
värmer inte
kastar ingen skugga

mörkret påminner
väldigt bekant
men också om

gryningen
allt som dog bort med dig
skuggorna dansade in natten

suddades ut
bleknade
inför det nästa stora

solen
skiner bakifrån
vänder mig om

1998, Ångest, Kapitulation

Som en aning

Lämna en kommentar

1998

Som en aning

Som en aning
Jag springer förbi
Som en varning
Jag springer förbi
Som en känsla
Jag springer förbi
Som en rädsla
Jag springer förbi
Som ångest
Jag springer förbi
Som smärta
Jag springer förbi
Som smärta, smärta
Jag funderar, och springer förbi
Som smärta, smärta, SMÄRTA!
Jag stannar upp
Jag tänker;
Viken orättvisa,
vad är fel,
vem har gjort något,
varför jag,
varför så ont,
vad händer,
vad ska jag göra?

2016, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Förlåtelse, Förvirring, Hat, instängd, Kapitulation, Smärta, Sorg

Tills du kommer och väcker mig

Lämna en kommentar

20161217

Tills du kommer och väcker mig

Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.

Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.

Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.

Till vilken nytta skadade jag mig själv?!

Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.

Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.

Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?

Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.

Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.

Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.

2018, Hopplöshet, Kapitulation, Lidande, Övergrepp, Överlevare, Uppgivenhet, Utbrändhet, Vuxet barn

Traumatiserad

Lämna en kommentar

20181114

Traumatiserad

jag ser er
såg inte då
förblindad av förakt
ert förakt

så rädda
skrämda in på benen
knotor av fruktan
skulden blev skam

åren går
allt växer snett
men överlever
lever ibland

varför
spelar ingen roll
svar skapar nya gåtor
labyrint på labyrint

sorgsna andetag
utan tårar
trött på gråten
utmattad

ensam
varför gråta
ensam
tystat vittne

skrämd till lydnad
inlåst, frisläppt
lika insyltad ändå
traumatiserad

2016, Ångest, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Förlåtelse, Förvirring, Ilska, Kapitulation, Kärlek, Längtan, Lidande, Mod, Osäkerhet, Skam, Smärta, Sorg, Stolt, Uppgivenhet

Varför ska det vara så svårt?

Lämna en kommentar

20161217

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad var det som gick så fel?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag bara få glömma allt och bara vara nöjd med inget?
Så många frågor som ekar i mig.

Varför ska det vara så svårt?
Jag är trött, måste bara få sova, måste få sova, så väldigt trött.
Jag har tänkt på dig för många gånger, det börjar bli slitet.
Vad kan jag göra annorlunda?

Varför ska det vara så svårt?
Be dig dra åt skogen, be dig sätta dig ute i kylan och skämmas.
Det går inte, jag hinner sakna dig innan jag hinner öppna munnen.
Kan jag vara arg på dig då? Vågar jag det?
Vad är det med dig som är så läskigt?

Varför ska det vara så svårt?
Vad är det för känslor i mig som skrämmer så?
Skrämmer jag dig på samma sätt?
Jag vill längta, men om du inte kommer så gör det ont.
Är jag bara rädd och feg, vad är det här för trams?
Jag har redan släppt dig, kan jag släppa mig själv?

Varför ska det vara så svårt?
Kan jag inte bara ge upp mig själv, ge upp alla krav och förväntningar.
Kommer du hit snart? kryper ner hos mig så jag får hålla om dig.
Vågar jag inte älska först? Är jag rädd att du ska vara som jag?
Är jag rädd att du ska vara ond på mig så som jag varit ond på dig?
Jag förlåter dig om du förlåter mig, jag förlåter dig först.
Jag älskar dig först, jag älskar dig oavsett, jag älskar dig för kärleks skull.

2018, Döden, Kapitulation

Zzzovandes

Lämna en kommentar

20181128

Zzzovandes

det gör bara ont
söker efter dig
efter något
bara mörkt
tankar far ut
kommer tillbaka tomhänt

hade lite
tappade mer

fegheten besegrades
smärtan triumferar
förloraren ligger ensam kvar
marken suger tag
sjunker ner
fastnar

mörkgrön mossa
skulpterad av moder
kom från jord
har vänt åter

den enda nyttan
obetydlig
ändå sedd
aldrig bortglömd
evigheten dröjer sig kvar

andas stilla sin dimma
daggen glittrar i det gröna
små pärlor fångar ljuset
fångar liv

vita blad sträcker på sig
vänder blicken mot solen
rötter går djupt
rakt igenom
ryggraden

mossan avslöjar inte mycket
anden hänger kvar
vakar över livet
levande död

i dina ögon en skillnad
mina ögon, finns inte längre
daggen stiger
lätta slöjor dansar
över mig, för dig
som är, som ser