Kategoriarkiv: Ondska

2018, Avstängd, Barn, Hat, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Smärta

Ingen

2 kommentarer

20181124

Ingen

Är det sant
är det verkligen sant
händer det på riktigt

det gör ont
jag trycks ihop
platt, revben som böjs

står han
står han verkligen på mig
trampar hans fot mitt bröst

varför
jag förstår inte
vad har jag gjort

kan inte skrika
får ingen luft
törs i alla fall inte

rädslan kommer utifrån
möts upp
av skräcken inifrån

svimmar inte
för rädd att tappa kontrollen
utan medvetande blir min död

passar jag mig inte så dödar han mig
måste kämpa
hålla mig vid liv

ger jag efter så är det slut
min vilja emot hans
släpper jag så tar han över

han vill döda mig
men vågar inte
så han plågar istället

jag skriker inte
inte längre
har slutat med det

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

det enda jag har kvar är min själ
jag håller i, håller emot
låser mig, stänger av

ett misshandlat barn på golvet
hans stora fot trycker över hela bröstet
magen trycks in

jag kräks inte
gråter inte
kroppen är avstängd

ett skrikande sinne
rädslan är större än allt
biter ihop

ser hatet i hans ögon
hatar mig själv
som inget kan göra

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

2018, Acceptans, Ansvar, Hat, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Panikångest, PTSD, Rädsla, Smärta, Trauma, Våld, Vuxet barn

Jag pratar med mig själv

Lämna en kommentar

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Avsky, Hat, Hopplöshet, Lidande, Ondska, Rädsla, Skuld, Smärta, Val

Jag ser våld 1

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld    1

Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.

”…….. …… ….”

Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!

Förändring, Förtvivlan, Ilska, Kapitulation, Meningslöshet, Ondska, Rädsla, Smärta, Tro

Jag ser våld 2

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld   2

Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.

2017, Envishet, Frigörelse, Ilska, instängd, Ondska, Självömkan

Jag tyckte synd om mig själv

Lämna en kommentar

20171215

Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig
Så många tyckt som du, men inte ändrat sig

En gång i tiden var vi alla överens
På efterlyst blev det bekräftat
Vilken idiot jag var

Men jag tyckte synd om mig själv
I sorgen hämnades jag på allt
och alla

Ryktbar som våldsman
Känd som galning
Knarklangare och ligist

Hatad och föraktad, med all rätt
Alla anledningar fanns där
Men jag tyckte synd om mig själv

Jag bar på mörka hemligheter
Lät mörkret sprida sig, plågade både här och där
Hämnades på oskyldiga

Jag förtjänade ert hat
Välkomnade hån och skräck
Det stämde överens med den känsla jag bar

Men jag tyckte synd om mig själv
Förtjänsterna av allt ont gjorde ondare
Ondare utvecklades, förövaren var jag

En bön förändrade allt
Livlinan i hjärtat rycktes med
Svett och slit tog mig från och hit

Jag berättade min hemlighet
Hanterbart, det som alla vet
Och ni tyckte synd om mig

Som jag alltid känt men inte kunnat förklara
Plötsligt nu genom poesi uppenbaras
Självet kom fram när egot dog

Jag tyckte synd om mig själv
Skyddade min hemlighet med vapenarsenal
Skyddade för att bevara

Jag överlevde och finns kvar
Min historia vi tillsammans bar
Vi tycker synd om mig

Den tröst som alltid saknats
Ger nu livet tillbaka
Falska fasader rasar ner

Inga tunga minnen mer
Jag höll ut, jag gav aldrig upp
Jag tyckte synd om mig själv

Du sa att jag var skit, men att du ändrat dig

2017, Barn, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Smärta, Sorg

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

14 kommentarer

20170120

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva!

Han skrek och han slog, något inom mig dog.
Han hotade att döda mig.
Hotade att hämta sin bror och gräva ner mig i skogen.

Gör du inte som jag säger så dödar jag dig!
Skrek han med en röst som skar i ben,
en röst som stank svavel.
Svavel från helvetet.

Jag var 12 år, han var 39.
Jag vägde 40 kilo, han vägde 105.

Jag vill inte dö…

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så du ser ut, hur ful och äcklig du är.

Han höll i min nacke och tog tag i mitt hår.
Han tryckte fram mig mot spegeln i hallen.
Han tvingade mig att se, se på mig själv.
Se på mig, så som han såg på mig.

Jag såg in i spegelbilden.
Jag såg mig själv
Jag såg skräck
Jag såg smärta
Jag såg rädsla
Jag såg sorg
Jag såg mig själv bakom alla tårar

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Jag var fem år, han var 32.
Jag vägde 24 kilo, han vägde 103.

Jag vill inte dö…

Han släppte inte taget.
Förstår du inte att det är därför din mamma är ledsen!
Förstår du inte att det är därför hon gråter!
För att du är så ful och äcklig!
När du gråter!

Ser du inte hur ful du är!
Ser du inte hur ful du är när du gråter!
Titta så ser du, hur ful och äcklig du är.

Han höll hårdare.
Han skrek högre.
Han övertalade mig.
Han tvingade mig.

Tillslut såg jag.
Tillslut såg jag det han såg
Tillslut såg jag

Jag ser hur ful jag är.
Jag ser hur ful jag är när jag gråter.
Jag ser hur ful och äcklig jag är.

… jag vill bara inte leva!

1998, Ångest, Avsky, Bitterhet, Ironi, Ondska, Skam

Kom inte här med din arga attityd!

Lämna en kommentar

1998

Kom inte här med din arga attityd!

Kom inte här med din arga attityd!
Kan inte med din skitstil.
Jag hatar dig!
Nu har du gjort bort dig igen.
Nu ser alla vilken bluff du är din skit.
Tro inte att du är någon.
Du vet vad du är.
Jag är så jävla besviken.
Det är ingen idé.
Att se dig,
ditt fula ansikte,
mitt fula ansikte.
Jag hatar att se mig i spegeln.
Jag kan inte respektera vad jag ser.
Vill inte vara en sån jag är.
Hatar skammen i ansiktet,
de skamsna ögonen,
den osäkra munnen och den skeva näsan.
Kom inte här du…..

2018, Barn, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Projektion, Skam, Smärta

Lite kärlek för en lögn

Lämna en kommentar

20180715

Lite kärlek för en lögn

Hon lovade och lockade
Lite kärlek för en lögn
Mamma älskar dig
Om du lovar att glömma

Så nära
så varmt
Så falsk
så hemskt

Mördad av sin egen mor
Eller hennes bödel
Kannibaler som äter sina barn
Vampyrer i vardagsrummet

Skam till den som ger sig
Och stryk till den som sticker upp
Blickar fyllda med hat
Sneglas bakom luggen

Hon var för feg för att straffa
Han slog i hennes ställe
Hon var för arg för att älska
Han hatade för dem båda

Förenade i hat
Fixerade som av kärlek
Men bara som om, som av
Hat, tjafs och gnäll, inget annat fick plats

Omöjligt att duga
Svårare att bli älskad
Allt som fanns av godhet gavs bort
Men inget räckte hela vägen fram

Tomheten tog misslyckandets plats
En börda som var någon annans
Ingen blev fri av projektionen
Alla mer fjättrade i lögnernas nät

Lite kärlek för en lögn
Om du lovar att glömma

2018, Ambivalens, Ångest, Barn, Ensamhet, Förtvivlan, Hat, Lögn, Maktlöshet, Misshandel, Offer, Ondska, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Våld

Mammas Håkan

Lämna en kommentar

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

2018, Ambivalens, Ångest, Avsky, Avstängd, Barn, Förtvivlan, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Panik, Rädsla, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Mammas lilla monster

Lämna en kommentar

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

2019, Ångest, Ansvarslöshet, Döden, Hat, Less, Meningslöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Rädsla, Självhat, Självömkan, Skam, Smärta, Trauma, Utbrändhet, Vansinne

Meningslöst

Lämna en kommentar

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

2018, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Projektion, Rädsla, Sanning, seger, Skam, Skuld, Smärta

Människobarn

Lämna en kommentar

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

2018, Barn, Frigörelse, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Skam, Skuld, Smärta, Trauma, Vuxet barn

Nu och Då

Lämna en kommentar

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont
då
det var så fruktansvärt
då
så fruktansvärt rädd
då

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka
då

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, PTSD, Rädsla, Sanning, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

och går

Lämna en kommentar

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

2017, Frigörelse, Kärlek, Lidande, Lögn, Mod, Ondska, Övergrepp, Rädsla, Sanning, Skam, Skuld, Smärta, Styrka

Passa in

Lämna en kommentar

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag håller med er – enda sättet att få vara med
Lögnen är även min – jag ljuger med er
Inget prat som avslöjar – jag tiger precis som ni
Smärtan tar jag – det är priset jag betalar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Förlåt – men det brister nu
Kan inte ta mer kärlek – jag är älskad idag
Jag kan inte vara lojal – och ta kärlek samtidigt
Måste avslöja – ni får själva tvätta era smutsiga bukar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag klär av mig – lika naken som innan ni slog mig
Helt naket – säger jag sanningen
Den passar inte längre – kostymen av lögner ni klätt mig i
Ni gör som ni vill – förändras eller stå kvar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

En gång gick det – jag var svag och tog emot
En gång svalde jag – men nu älskar någon mig
En gång var jag ert apskaft – då, men inte längre
En gång för mycket – ett helt liv förlorat

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Nu säger jag ifrån – jag spottar ut lögnen
Ni är lögnare – falska och fega
Jag är inget apskaft – jag är älskad idag
Ni hatade och förkastade – någon annan tog emot mig

Passar in, passar in, passar in – jag är älskad,
… något gjorde vad som helst

2017, Barn, Lidande, Ondska, Övergrepp, Rädsla, Skam, Smärta, Våld

Riddarna runt det runda bordet

Lämna en kommentar

2017-11-13

Riddarna runt det runda bordet

Hans starka djupa röst
la sig som en mörk alternativ verklighet
när han upprepade sig och sa:

-Kolla på det; kolla på Apskaftet!

Kärt barn har många namn

Och ni log, lite i smyg, det gjorde ont
men ni log

-Kolla på det; se på Jonet!

Kärt barn har många namn

Och ni tittade, lite under lugg, det kändes fel
men ni tittade

-Kolla på det, titta på Det!

Kärt barn har många namn

Och ni fnissade, lite nervöst, skamset
men ni skrattade

Där satt vi runt bordet; jag Apskaftet och ni riddarna
Fast de rädda riddarna

Där satt vi runt bordet; jag Jonet och ni familjen
Fast vi var inte släkt

Där vi satt vi runt bordet; jag Det och ni mina vittnen
Fast tysta vittnen

Jag gick sönder, bit för bit

Plockades ner, hackades upp

Framför era ögon slaktades jag

Mitt namn styckades i tre delar

Apskaftet

Jonet

Det

/

Till min familj, särskilt mina systrar

1995, Ironi, Lögn, Ondska

Skratta

Lämna en kommentar

1995

Skratta

Glädjen i det dunkla ljuset.
Skuggan faller på den menlöse.
Skrattet kväver ångesten.
För att den som inte skadad är lider inget.
Men den som skrattat åt den ovetande lider av lömskheten,
i glädjen från överheten.
Att lura och vilseleda den godtrogne är ett brott mot godheten,
som endast går att överslätas,
med ett skratt.

Hopplöshet, Maktlöshet, Meningslöshet, Ondska, Smärta, Uppgivenhet

Små spår

Lämna en kommentar

20161119

Små spår

Det var något du gömde, små spår av blod.
En mördare går lös, oförsiktig och vårdslös.
Ett lik ligger och skvallrar på golvet.
Vad är det som hänt dig för att du skulle döda mig?
Som ett offer gick jag rakt in i din fälla.
Du lockade mig att släppa all försiktighet.
För sent såg jag fällan gå igen, för sent.
Efterlyst, död eller levande!
Jag vill fortfarande ha dig.
Döden var inte nog, jag vill ha mer.
Giftet tar död på alla minnen, glömskan växer.
Såren glöms, smärtan glöms, döden glöms.
Allt glöms, så att du kan döda mig igen.
Igen,
och igen.
Din kärleksört blandat i vin får mig att glömma.
Jag glömmer allt och blir törstig på mer.
Det är en så usel drog, så väl fungerande drog.

Det var något du glömde, små spår av blod.
Din vårdslöshet räddar mig, jag ser spåren.
Spåren av blod leder mina blickar till mitt hjärta.
Jag nekar dig, du får inte bjuda på ditt gift.
Kärleken förblindar mig inte längre, jag ser.
Dimridåer, masker och örter får mig inte på fall.
Dina röda ögon lyser genom sminket.
Den fräna doften skiljer sig från vinets arom.
Jag dricker inte, smakar inte, jag vänder om.
Fällan slår igen, jag hinner undan.
Du försöker fånga mig igen.
Igen,
och igen.
När du inte kan nå mig med lögner vita som snö,
när alla försök misslyckats att få mig på fall.
Ditt raseri tar överhand, odrogad och nykter,
faller jag inte för din charm.
Du mördar mig på öppen gata, sprättar upp,
lemlästar, hackar och paketerar.

Det var något du glömde, små spår av blod.

2017, Ambivalens, Ångest, Avsky, Barn, Bitterhet, Förvirring, Hat, Kärlek, Lidande, Lögn, Misshandel, Offer, Ondska, Osäkerhet, Övergrepp, Rebel, Skam, Smärta

Så älskar jag dig

Lämna en kommentar

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma