Kategoriarkiv: Rädsla

2018, Ilska, Lidande, Mod, Offer, Övergrepp, Rädsla, Sår

Jag ger inte upp

4 mars, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180304

Jag ger inte upp

Tröttsamt tillbaka på samma plats
Efter många steg på egna ben
Tröttsamt tillbaka

Jag varken kan eller kunde själv
Fastnaglad i skräcken
Kräks jag över min egen feghet

Ska jag tycka synd om mig själv ännu ett varv?
Är det enda vägen ut?
Vägen ut leder tillbaka hit

Samma labyrint, samma svängar
Ingen utgång, ingen ingång
Jag bara befann mig här, mitt i evigheten

Känslor är en sak
Tankar något annat, jag tänker dåligt
Påfrestningen är för stor

Jag faller tillbaka, i samma spår
om och om igen, om och om igen
Känslor, tankar i en stegrande spiral

Ingen utgång, ingen ingång
Stegrande, om och om igen
Men, jag ger inte upp

Jag skulle kunna dö, knarka eller fly
Agera inåt, agera ut
Men, jag ger inte upp

En dag går det kanske?
En dag komme solen gå upp
Mörkret i min förtvivlade labyrint kommer skingras

Men inte idag, inte imorgon
Jag flyr inte i tankarna
Modigt står jag kvar, vägrar gå under

Sinnesstämningen är given av all smärta
Det kommer gå över, inte idag
Det kommer gå över, inte imorgon

All ilska som byggts upp, som aldrig släppts ut
Vreden har nästan förtärt mig
Hela mitt sinne har förvridits för att ge plats

Så mycket bär jag på som jag aldrig gjort upp med
Rädd för det inträffade, rädd för ilskan
Måste komma ur labyrinten

Instängd i fruktan, väggar höga, gångar trånga
Garderober med skelett kantar vägen, ilskan trycker på
Men, jag ger inte upp

Facebook

Twitter

2018, Acceptans, Ansvar, Hat, Lidande, Misshandel, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Panikångest, PTSD, Rädsla, Smärta, Trauma, Våld, Vuxet barn

Jag pratar med mig själv

24 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Facebook

Twitter

Avsky, Hat, Hopplöshet, Lidande, Ondska, Rädsla, Skuld, Smärta, Val

Jag ser våld 1

13 november, 2016 andreas Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld 1

Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.

”…….. …… ….”

Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!

Facebook

Twitter

Förändring, Förtvivlan, Ilska, Kapitulation, Meningslöshet, Ondska, Rädsla, Smärta, Tro

Jag ser våld 2

13 november, 2016 andreas Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld 2

Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.

Facebook

Twitter

2018, Barn, Ensamhet, Hopp, instängd, Osäkerhet, Övergrepp, Överlevare, Rädsla, Saknad, Själviskhet, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Vuxet barn

Jag såg dig.., nästan

10 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Facebook

Twitter

2016, Ångest, Ensamhet, Envishet, Förändring, Frigörelse, Hopp, Rädsla, Själviskhet, Smärta, Stress, Tro

Jag vänder mig om

11 november, 2016 andreas Lämna en kommentar

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Facebook

Twitter

1995, instängd, Längtan, Lögn, Rädsla

Jag är solen

21 januari, 2017 andreas Lämna en kommentar

1995

Jag är solen

Instängd i en osynlig bur,
långt borta men ändå så nära.
Så fylld av kraft och energi.
En otrolig styrka som med skrämmande pulserande kraft ständigt gör sig påmind.
Rädd för att höljet som omger mig ska spricka och att min energi ska sprida sig ut över universum.
Minsta lilla stråle skulle rusa iväg som hetaste laser och förinta.
Förinta allt som inte är rätt,
ta död på allt som är fel.
En energi som med otrolig kraft skulle utplåna allt ont.
Ändå är jag så rädd.
Rädd för min instängda pulserande kraft.
För jag är ännu ung,
jag vet inte vad som är rätt eller fel,
tänk om jag skulle släppa efter lite och låta mina dödliga strålar utplåna något som kanske inte alls är fel.
All min koncentration går åt till att kontrollera mina väggar av kristall och hålla tillbaka mina kraftfullaste strålar.
Endast en liten del av min kraft når ut genom höljet av kristall och lyser upp universum på ett livgivande sätt.

Facebook

Twitter

2017, Avsky, Envishet, instängd, Kontroll, Rädsla, Rastlös, Stress

Kontroll – en illusion

4 februari, 2017 andreas Lämna en kommentar

20170204

Kontroll – en illusion

Det som var, det varade inte för evigt
Det som slutade för tidigt han inte börja i tid
Alltför ofta har tiden gått sin egen väg,
skickat sekunder som soldater

Tjuven som smyger om natten
Fruktan kallas han, slug och artig
Stjäl framgång, stjäl liv, stjäl tid

Och tiden skickar sekunder,
små soldater som går sin egen väg

Ändå är allt för sent

Så mycket stress, så många tjuvar
Allt jobb, allt slit, allt gnet för att få det att gå runt

Det stora uret ska drivas på, varje budget forceras
Allt måste gå runt, runt, runt
Fort ska det gå, snabbare och snabbare

För evigt varar det som nästan aldrig kom fram
För tidigt slet stressen en reva i tidens väv
Tiden går sin egen väg och den som viker av,
den som lämnar ekorrhjulet, mister sin kontroll

Facebook

Twitter

2019, Ånger, Lidande, Olycka, Rädsla, Rastlös, Smärta, Stress

Letar

11 september, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

Facebook

Twitter

2020, Ansvar, Äventyr, Frihet, Osäkerhet, Rädsla

Livets labyrint

31 januari, 2020 andreas Lämna en kommentar

20200131

Livets labyrint
cirklar
i väntan på drömmen
trampat djupa spår
åter cirklar

fixerad vid den egna punkten
stirrandes på egna fötter
kontroll utan motvikt
faller på varje våg

blickar bakåt
försöker se framåt
hitta riktning i horisonten
släpper hemgjord karta

linjärt
ur gamla spår går färden
över, igenom, det okända
åter linjärt

Facebook

Twitter

2019, Ånger, Avsked, Förtvivlan, Rädsla, Smärta, Sorg, Val

Lämnade

15 november, 2019 andreas Lämna en kommentar

20191115

Lämnade

vinkar av på stationen
ett avsked sker rum

resan bort
eller kanske ifrån

otåligt väntande
skyldiga blickar

tårar hålls tillbaka
minnen bleknar

vändpunkten blir mindre
smalnar av i fjärran

på väg någonstans
har en destination

men jag
bara sitter här

mil efter mil stirrandes ut
söker förgäves med blicken

inser sakta förskräckt
jag lämnade dig

Facebook

Twitter

2018, Ambivalens, Ångest, Avsky, Avstängd, Barn, Förtvivlan, Lidande, Misshandel, Ondska, Övergrepp, Panik, Rädsla, Skam, Skuld, Smärta, Sorg

Mammas lilla monster

18 augusti, 2018 andreas Lämna en kommentar

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Facebook

Twitter

2019, Ångest, Ansvarslöshet, Döden, Hat, Less, Meningslöshet, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, Panikångest, PTSD, Rädsla, Självhat, Självömkan, Skam, Smärta, Trauma, Utbrändhet, Vansinne

Meningslöst

25 december, 2019 andreas Lämna en kommentar

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Facebook

Twitter

Ilska, instängd, Längtan, Oro, Rädsla

Min lycka i dina händer

14 oktober, 2016 andreas Lämna en kommentar

2001-04-19

Min lycka i dina händer

Sorgen stiger i takt med slussluckans sakta öppnande.
Jag dammen. Du öser över.
Mera, mera. Massor, massor.
Förstår du inte att jag liten är.
Du släpper på mer och jag tar emot.
Du väntar dig att jag skall öppna mina luckor. Släppa taget.
Vart jag mig i världen vänder, kan jag inte tömma mina händer.
Du öser på med mera massor.
Ser du mig som liten är.
Jag vet inte att jag kan släppa ut. Bara ta emot.
Har du glömt att du en gång liten var.
Att mycket och massor är för mycket massor att ta emot.
Eller är det därför du öser på?
För att du aldrig fick förstå?
Gick dina luckor sönder när du brast och nu är det enda du kan att släppa ut.
Låta allt strömma bort från dig.
Snälla var varsam, jag ber.
Låt mig få lära och växa i min egen takt.
Ös inte för att du blev dränkt.
Jag har bara mina två portar och brister de blir jag som du.
Amen.

Facebook

Twitter

2019, Hopp, Ilska, Kärlek, Längtan, Rädsla, Självömkan, Sorg

Missförstånd

6 september, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190906

Missförstånd

orolig att du missförstått vårt missförstånd
för hur kan flera fel bli till ett rätt
hur man än plussar på så går det inte ihop

kärleken brinner som en instängd fågel i bur
vågar inte öppna dörrarna och flyga
stannar kvar och svälter i ensamheten

för många skrik från höjda röster
ihopkrupen och indragen i mitt skal
flykt från det som blev som det inte skulle vara

ändå vaktar jag hoppets låga
bakom lykta dörrar brinner en eld
kan jag få vara som jag är

i egen takt skyndar jag långsamt
håller dig i mina armar
borrar in mig i dig

luktar hemtrevligt och värmer gott
nära och varmt som balsam för min själ
håller hårt i minnen från dig

glas som skär och oljud som plågar
skärvor krossas ytterligare en gång
sargad förlorar jag allt ännu en gång

orolig att du missförstått vårt missförstånd
älskar det som aldrig riktigt fick ta plats
hur man än pusslar så går det inte riktigt ihop

Facebook

Twitter

2018, Acceptans, Bön, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Offer, Ondska, Överlevare, Projektion, Rädsla, Sanning, seger, Skam, Skuld, Smärta

Människobarn

14 november, 2018 andreas Lämna en kommentar

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Facebook

Twitter

2019, Ångest, Ansvar, Barn, Kapitulation, Kärlek, Lidande, Mod, Offer, Ondska, Övergrepp, Överlevare, PTSD, Rädsla, Sanning, Skuld, Smärta, Sorg, Styrka, Trauma

och går

14 maj, 2019 andreas Lämna en kommentar

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

Facebook

Twitter

2020, Oro, Rädsla

Orkanen

25 januari, 2020 andreas 2 kommentarer

20200125

Orkanen

en virvelvind över öppet landskap
bråte överallt, orkanen härjar än
mitt hjärta sliter i mitt sinne

ingen ro för den som flyr
min skugga jagar mig
överallt slits minnen upp med rötterna

Facebook

Twitter

2017, Frigörelse, Kärlek, Lidande, Lögn, Mod, Ondska, Övergrepp, Rädsla, Sanning, Skam, Skuld, Smärta, Styrka

Passa in

14 november, 2017 andreas Lämna en kommentar

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv