Det brister

20171125

Det brister

Det brister
Tomhetens ensamma mörker
Spricker
Ut kommer ljus
Starka ljusa känslor

Jag griper tag
Längtandes i det övergivna
Tron hade lämnat ett mörker
Förlorad avlöst och sammanbiten
Tom fast fylld av overklighet

Det brister
Något nytt sipprar genom springorna
Är det verkligen glädje!
Har kärleken vidrört min själ
Så långt in i dimman

Möjligt, uppenbart
Inget att sluta sinnet runt
Kramper avtar
Skönhet löser av
Kärleken lindar ringar av hopp

Det brister
Livet ger ytterligare en chans
Dött skal faller till marken
En dans, en kyss
Ur delad smärta spirar liv

Till Senem

Ensamma bara vi två

20171119

Ensamma bara vi två

En ensam liten stund
Ingen annan är hemma
Bara vi två

Det närmar sig
Det är dags

Vad har jag gjort nu?
Mitt ansikte i hans hand
Det gör så ont när han kramar åt

-Titta på mig
Han skriker
Jag försöker blunda

Stora händer runt hela mitt huvud
Bänder och drar
-Jag skriker (tyst eller högt; det vet jag inte)

Stora fingrar sliter i mina ögon
Drar upp mina ögonlock och pressar isär
Jag blundar emot, han drar i mitt ansikte

Jag vill inte se, så rädd för hans blick
Som om Satan flämtade framför mig
Obehag, jag kämpar emot; kraftlöst

Det finns ingen människa hemma
Inte ens Håkan är kvar
Något har tagit över hans kropp

Jag är den enda som ser
Mitt enda vittne är jag
Och jag tror knappt vad jag ser

Jag är bara fem år gammal
Men jag ser med min eviga själ
Min kropp förgås men jag upplever

Smärta
Skräck
Obehag
Det är så väldigt fruktansvärt obehagligt
Tar det aldrig slut?

Det är ingen annan hemma
Jag blev hämtad tidigt från dagis
Lika bra att ge upp

-Titta på mig
-Se in i mina ögon när jag pratar med dig
-Du måste lära dig att se på den som pratar med dig

Men jag vill inte se
Det gör så ont
Han ger sig inte

Det gör ont, fast långt borta
Mina nagelband gör ont
Han pressar in sina naglar och drar
Hudflikar lossnar

Obehagligt
Så väldigt fruktansvärt obehagligt

Det gör ont i mina ögon
Det gör ont i mina naglar
Det gör ont i mig

Varför ger han inte upp?

Han trycker med tummarna
Mina ögon trycks in
Det gör så ont i mina ögon

Jag har tappat all värdighet
Jag är ingenting
Jag är ingenting värt

Det finns ingen som skyddar mig
Det finns ingen som älskar mig
Det finns ingen som ser

Med mig kan man göra vad man vill
Jag spelar verkligen ingen roll

Han gapar och skriker
Klämmer, trycker och drar
Det är utanpå min kropp

Jag har gömt mig
I djupet har jag gömt mig

Den här gången fick han inte ut mig
Jag slapp tortyr
Det var bara kroppen han kom åt

Han får mig att lova

20171114

Han får mig att lova

En grön Ford
lite rost här och där
Jag har solen i ögonen
och har svårt att andas

Passagerarsätet i fram
oftast sitter jag där bak
Men nu sitter jag fram
Det är på allvar

Luften är kall, fast solen värmer
det känns torrt
Svårt att andas
Bäst att andas lite i smyg

Gör jag inga ljud kanske jag klarar mig?
Tystnaden är ljudlös
Men i ögonvrån ser jag allt
Inga ord behövs, hatet säger allt

Vi åker i hans bil
Han har makten
Vad han än gör så kan jag inget göra
Bara åka med

Jag åker med, försöker se lite glad ut
men det går inte

”Nu har du gjort bort dig”
orden är bättre än tystnade
Fast de gör lika ont
Jag kryper ihop, fast jag sitter still
jag kryper inom mig

Jag krymper
gömmer jag mig riktigt djupt så gör det inte ont
Fast jag hinner inte gömma mig
Han har fått tag i min tanke
Jag kan inte slita mig loss
han har mig i sitt mentala grepp

”Eftersom du är ett så bråkigt barn så måste vi lämna dig på ett barnhem”
”Du kan inte bo kvar hemma”
”Du kommer bli en alkis, precis som din pappa”
”Du kommer sitta på en parkbänk, det är det enda du klarar av, som din pappa”

Jag slutar andas
De få tankar som fortfarande är mina far runt
barnhem, var då någonstans?
Men mamma då?
Får jag aldrig komma hem igen?
Hur ska mitt liv bli nu?
Var ska jag sova ikväll?

Jag hann inte stänga av i tid
nu går jag sönder
Skräcken sätter in
paniken fladdrar
allt blir ljust omkring mig
det fladdrar för öronen

”Du har varit en sån skitunge så nu kan vi inte ha kvar dig hemma längre”

Vart är vi på väg?
Jag känner inte igen mig
Bluffar han?
Nej han menar allvar
Det är slut med mig
Mitt liv är över

Chocken sätter inte
apatin tar över
världen bleknar
Jag dör en smula

Jag sitter i bilen som åker längre och längre bort
Det händer saker omkring mig
Jag blir dåsig
Hänger inte med längre

Han skriker
Slår näven i bilen
dunkar i ratten
och skriker fler saker om mig

”Varför fattar du aldrig vad man säger åt dig”
”Vad fan är det för fel på dig”

Han är galen
snart slår han mig

Jag vet inte var vi är längre

Ingenting spelar någon roll längre

Han fortsätter skrika och gorma
hela bilen skakar

Jag vet inte hur länge vi åker i den gröna Forden
det är en kombi
Till slut har han lugnat ner sig

”Säg något då”
men jag kan inte öppna munnen
”men säg något då för i helvete”
jag kan inte röra kroppen, bara stirra rakt fram

Bara han inte dödar mig
Jag vill inte ligga som ett litet dött barn i ett dike
det skulle se så fult ut
Barn ska inte se döda ut
det vill jag inte

Tänk om han slår ihjäl mig och kastar i diket
jag vill inte dö
Vad ska jag göra?!

”Jag ska vara ett snällt barn”
”Jag lovar, jag ska vara ett snällt barn hemma”

Jag lyckas få ur mig något

Jag blir alldeles yr
Jag gav allt jag hade
räcker inte det så dör jag
eller hamnar på barnhem

Jag kan inte hålla tillbaka
det kommer några tårar
Jag vet att han hatar det
Men döden skrämmer mig

I en annan värld långt borta fortsätter han skrika
Men han börjar skälla också
Alltså börjar han lugna ner sig
Jag kommer överleva

Förmaningar
Skäll
Hot

Men vi är på väg hemåt igen

”Nu säger vi ingenting om det här va”
Han får mig att lova

”Och du kommer att sköta dig”
Han får mig att lova

”Och så ser du lite glad ut när vi kommer in igen”
Han får mig att lova

Här och där

2017-11-14

Här och där

Jag känner dig vaka över mig
Mitt i smärtans mörker så tänder du ljus
små ljusglimtar här och där

Det är ett ont mörker i världen
Själviskhet har blivit ett motto
kapitalism en reform

Som liten fastnade min själ
i ondskans taggtråd
intrasslad i övergrepp

Jagad av livets svärta
inifrån ett tryck
utifrån en press

En revolution
mot maktens korridorer
förtrycket ska blåsas bort

Du är mitt vapen
Ditt ord mitt svärd och min sköld
Kärleken du ger väcker elden i mig

Frigörelsen är så svår, det gör ont
Läkandets process är fylld av överraskningar
Smärtsam är resan som syr ihop själen

Jesus!
jag är inte som du, min väg är annorlunda
men jag följer dig, jag gör revolt

Ljuset i mörkret
inspirerar mig
ger mig hopp

Jag sjunger en sång till din ära
en sång som inspirerar mig
lyfter upp

Kärlek fyller min sår
Jag känner dig vaka över mig
små ljusglimtar här och där

Jag blev skyldig

20171115

Jag blev skyldig

Du säger att du är min vän
att du älskar mig
Orden är så vackra och betyder så mycket
men sen blir allt tomt

Dina handlingar lämnar inga spår
orden lämnar öppna sår
Flyktiga meningar för din egen skull
jag står kvar oberörd

Jag lovar ingenting
men håller så mycket mer än jag lovat
Utan ord låter jag mina handlingar
tala för sig själva

Är jag bättre än du
Du lovar mycket men ger mindre
Fast du ger mycket mer
än jag ger

Jag ger mindre än du
men mer än jag lovat
Hur väger man kärleken
tanken är avsmaklig

Ändå gör vi inte annat
räknar och mäter
Är det du eller jag
som står i skuld

Så länge notan är balanserad
har vi fred
Eller är det tysta kriget
en dold lek á la sensualis

När kärleken tar slut
tas vågen fram
Förälskelsen ebbar ut
och tumstocken mäter upp

Det är en tunn linje
mellan kärlek och hat
Jag gav för lite
du för mycket

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Min väg

20171118

Min väg

Någon säger att du kan
och du kan
Röster från ovan begränsar
och ger kraft
Någon säger att du inte kan
och du kan inte

Öronen hör så mycket mer
hjärtat hinner inte med
Tankar far i banor
programmerade från ovan
Begränsad utifrån eget förstånd
ett lånat förstånd

I djupet började alla tall på noll
inget var skrivet på själens första sida
Från ovan kom ord och blickar
stakade ut en värld
Mönstret upprepar sig själv
frihet är något annat

Jag skiter i vad du säger
vad du säger spelar ingen roll
Förprogrammerade tankar
leder bara till det förflutna
En loop av förfluten framtid
förankrad i sinnets slöja

Jag kastar av mig mina bojor
klär mig i mig själv
Oförståndigt lämnar jag det trygga
en otrampad stig är min väg
Alla andra stigar har beträtts
men jag går min egen väg

Passa in

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag håller med er – enda sättet att få vara med
Lögnen är även min – jag ljuger med er
Inget prat som avslöjar – jag tiger precis som ni
Smärtan tar jag – det är priset jag betalar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Förlåt – men det brister nu
Kan inte ta mer kärlek – jag är älskad idag
Jag kan inte vara lojal – och ta kärlek samtidigt
Måste avslöja – ni får själva tvätta era smutsiga bukar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag klär av mig – lika naken som innan ni slog mig
Helt naket – säger jag sanningen
Den passar inte längre – kostymen av lögner ni klätt mig i
Ni gör som ni vill – förändras eller stå kvar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

En gång gick det – jag var svag och tog emot
En gång svalde jag – men nu älskar någon mig
En gång var jag ert apskaft – då, men inte längre
En gång för mycket – ett helt liv förlorat

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Nu säger jag ifrån – jag spottar ut lögnen
Ni är lögnare – falska och fega
Jag är inget apskaft – jag är älskad idag
Ni hatade och förkastade – någon annan tog emot mig

Passar in, passar in, passar in – jag är älskad,
… något gjorde vad som helst

Riddarna runt det runda bordet

2017-11-13

Riddarna runt det runda bordet

Hans starka djupa röst
la sig som en mörk alternativ verklighet
när han upprepade sig och sa:

-Kolla på det; kolla på Apskaftet!

Kärt barn har många namn

Och ni log, lite i smyg, det gjorde ont
men ni log

-Kolla på det; se på Jonet!

Kärt barn har många namn

Och ni tittade, lite under lugg, det kändes fel
men ni tittade

-Kolla på det, titta på Det!

Kärt barn har många namn

Och ni fnissade, lite nervöst, skamset
men ni skrattade

Där satt vi runt bordet; jag Apskaftet och ni riddarna
Fast de rädda riddarna

Där satt vi runt bordet; jag Jonet och ni familjen
Fast vi var inte släkt

Där vi satt vi runt bordet; jag Det och ni mina vittnen
Fast tysta vittnen

Jag gick sönder, bit för bit

Plockades ner, hackades upp

Framför era ögon slaktades jag

Mitt namn styckades i tre delar

Apskaftet

Jonet

Det

/

Till min familj, särskilt mina systrar

Ryggen

20171118

Ryggen

är det din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
älskar du att gå din väg
tror du att jag ska sakna
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på
Ryggen
uttjatat utnött, ett ständigt tema
det enda som inte är ambivalent
Ryggen
jag kan räkna med dig
räkna med att du vänder om
Ryggen
du backar tillbaka helt desperat
lite böjdare, krokigare uppenbart
Ryggen
tiden går framåt även om du går bak
allt som sagts lämnar spår som en piska
Ryggen
böjd och tillgjord ber du om ursäkt
tomma ord som egentligen ber mig bära bördan
Ryggen
jag böjer mig inte för dina laster
har du gått så får du stå ditt kast
Ryggen
tyngd av skuld, krokig av lögn
som en puckel upptill
Ryggen
en påse falskhet
vansinnet har byggt bo
Ryggen
din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
utsliten visar du ditt rätta jag
förvriden av att ha visats för ofta
Ryggen
jag säger hej när du går
ser dig linka, hasa och halta bort
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på

Själens djup

20171119

Själens djup

I det svindlande djupet
Blundar och faller inåt
Slaget är över, jag har sagt mitt
Trött i huvudet efter alla ord
Blicken blir mörk, ögonlocken tunga
Faller ner i det svindlande djupet

Kommer du tillbaka
Vad tar du med dig
Står du på min sida
Eller var sanningen för tung
Kan jag lägga mig här
Vakar du en stund

Allt har blåsts ut, jag är tom nu
Jag hoppas att du älskar mig

Fast du älskar även dem
Vilken fot ska du stå på

Faller du med mig
Eller står du kvar

Det är okej, jag förstår
Inte just nu, ge mig tid
Jag älskar dig
Stå kvar du, jag förstår
Jag kommer tillbaka
Du behöver inte ens vänta

Jag släpper även dig
Faller ner i mörkret
Djupt inom mig hör jag min själ
Jag är nöjd, belåten
En kärlek till mig själv stiger
Från det svindlande djupet

Utanför drar sig ljuden tillbaka
Ridån går ner och jag andas ut

Jag har satt up murar långt borta
De kommer hålla, andas ut nu

Nöjd och trött, tar jag sats
Faller ner i det svindlande djupet

Till min Bror

Stilrent

20171126

Stilrent

Ta min själ
Ge mig vingar
Eller ryck av dem
Jag vet inte vem jag är

Vem är du?

Som en isborr gräver sig smärtan ner
Borren tar med sig all skit upp till ytan

Ensam sitter jag stilla
Väntar inte på något
Eller någon

Det ekar
Samma ord studsar fram och tillbaka
Magen som en ravin

Är det änglar som sjunger?

Är jag död
Eller sjunger någon för mig
En vaggvisa jag hört förut
Men glömt bort

Som en snäcka mot örat
Brusar mitt inre när jag lyssnar
Så jag låter bli

Nej, ånger tar mig tillbaka
Bättre fäkta illa än fly
Osynliga händer kväver mig
Svårt att få luft

Vackert är ett ord vi inte använder

Stilrent

Tror inte det jag hör
Urfattig
Blev min död
Känd i efterskott

Lönen kommer för sent
Jag skrev inte för mig
Det var för din skull
Du får alla sanningar
Allt landar, hamnar på plats

Inte mitt problem
Jag är redan död
Fick bara se en bild
Ett foto från framtiden

Jag hälsar er adjö
Från nu till framtiden
Så ser jag tillbaka på det inträffade

Stilrent

Inte en rak linje
Inte en kurva skön

Vanmakt tog förståndet
Ifrån mig föll allt

Intet kom avlösande

Vakant står det på min runa
Nöjd står jag där
Osynlig för dig, men jag står här

Det reser sig i nacken
Håren kittlar
Är det någon bakom ryggen

Du sitter vackert
Stilla
Stilrent
Vänder dig om och frågar

Vem är du?

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma