Annorlunda

20190810

Annorlunda

det är inte världen det är fel på
det är jag som är annorlunda

jag sov tungt, nära döden upplevelse
fick liv, blev tvungen att vakna

det har skett så sakta
långsamma dagar, många på rad

har aldrig riktigt förstått
sprang ifrån det normala

vaknade upp och såg
ser hur illa det är

förljugen, vilseledd
borttappade värden

förvirrade, förbittrade
längtandes efter mer, gift

förgiftade, begränsade
neddrogade av stimuli

någon annans fel
alltid någon annans fel

så ser jag ut över världen
lögnerna, illusionerna

all skönhet inbäddad i girighet
själviskheten håller järngrepp

i mig är det enkelt
fast ändå svårt

ser som det är
annorlunda

det är jag som är annorlunda
det är inte världen det är fel på

Din rygg

20190811

Din rygg

stirrar direkt in i dårskapen
svidande ögon stirrar tillbaka
söndertuggad
utsliten

ser längtan som en svans
bakom
undangömd
bortglömd

orkar inte
vill inte
har lyft för många gånger
kämpat för dig

vill se dig stå rak
upp för sanningen
bära skuld med egen rygg
bara vara som är

vem är du
frågar du
mig
som svarar; jag?

inte mycket bättre
fast lite
inte i värde
bara kan mer

gråter en tår och ser
svidande ögon
mjuk är tonen
färsk är gråten

vem hade kunnat ana
ännu ett varv
tillsammans
på din rygg

Din soluppgång

20190825

Din soluppgång

jag såg dig
så ville jag också
besjunga din glädje

sakta med små toner
ge soluppgången en egen melodi

sprickor i mitt inre
öppnar nya vägar för kärleken
melodier fångar vad solen ger

allt förändrades i stillhet
det gamla brast itu

jag ser dig
vill nu precis som då
besjunga din glädje

starkare med större toner
ge soluppgången din melodi

spricker i mitt inre
öppnar vägen för kärleken
fångar solens melodi

förändrades i stillhet
brast itu

jag ser dig
nu precis som då
sjunger med din glädje

starka små toner
din soluppgångs melodi

Du förstår väl vart vi är på väg

20190805

Du förstår väl vart vi är på väg

en flod flyter fram
ringlandes sakta
mot evigheten
havet som slukar allt

spindelnät som klibbar
sprattlar sig loss
för att fastna mer
maktlös utsträckt

från håll
det stora perspektivet
allt ser litet ut
passar inte ihop

du förstår väl vart vi är på väg
världen kommer hata oss
korsfästa
älskade av fler

smal är vägen
som smalnar av vart efter
tjäna i litet, tjäna i stort
du förstår väl vart vi är på väg

när allt känt förflutit
och allt väntat uppgett
kryper nuet fram
sjunger sin sakta melodi

öron hör inte
händer kan inte känna
ögon ser inte
anden suckar tungt i själen

gjorde det ont förr
glöm det
ta fram tårarna
hjälp mig besjunga

du förstår väl vart vi är på väg
uppslukade av allt
sakta sakta
tiden lämnar vi bakom oss

en dag försvinner
vägen smalnar av
natten blir till ljus
drömmar suddas ut

hjärtat brister
vackert töms livet ut
tårar strömmar
du förstår väl vart vi är på väg

En evig ström

20190825

En evig ström

var landar allt?
alla drömmar som kastas
upp i luften, och sen…

förr i tiden så satt jag där
tiden smög sig fram
petade med pinnen i elden

glöden berättade sin egen historia
samlade kring värmen
natten fylld av värme

tillsammans
berättelse efter annan
en evig ström av vishet

var landar allt
det som togs med på färden
orden från de gamla

alla drömmar som kastas
dikesgrenen ligger bortglömd
för någon annan att finna

upp i luften
avsaknaden av ljud
talade med klar stämma

och sen
om och om igen
tillsammans

hopknutna av samma historia
förr i tiden
satt jag här

petade med pinnen i glöden
samlade i askan
blåste nytt liv

natten fick ljus
värme till vår historia
en evig ström av vishet

Jag ger er mig själv

20190803

Jag ger er mig själv

För trött för att vakna och se mig om
samma gamla skit ändå
varför bry sig när ingen hjälper till

Men så är det inte
trotts trötthet vänder jag mig om
ser att ni kämpar, fast utan förstånd

En orättvisa läggs på mina axklar
man lägger inte tak på gräs
jag stark, står som betongpelare i natten

Täcker över er andra, skyddar och ger liv
ni stjäl, ljuger, fuskar och slåss
kan inte klandra någon av er

Jag var som ni förut
vajade som gräs i vinden
utan kraft fördes jag hit och dit

Trodde frihet skulle komma om jag blev stark
men fick en annan uppgift
viker jag av, så svajar jag som gräset

Står jag kvar så läggs bördan på mina axlar
det är så jag blir stark, det förstår jag
en uppgift jag inte såg finnas

En gång var jag barn, brändes i solen utan tak
hela världen gungade, svajade, natt som dag
ingen styrka fanns som skyddade mina små strån

Bönen tog mig hit, vår Skapare visade vägen
en ensam väg, en smal väg
genom djup och skrymslen främmande för mig

Så har jag vuxit med åren
leken blev mer kär
inte så spännande men glädjefylld

Morgonen är svår, lederna värker från världens tyngd
betongen är inte lätt att bära, att vara, andas
samlar mig, ord virvlar runt, jag samlar dem alla

Väcker mina bråkstakar, små och större
tar emot, suger in, står kvar
genom allt, över allt, skyddar min ande

Själv sjunker jag in i bönen, meditationen
ser på avstånd kärleken ta form
för så älskade Han världen; att jag kan ge er mig själv

Narcissus

20190825

Narcissus

nattsudd
bortsuddad
raderad

minnen fasttejpade
häftstift och lim
från morgonen

strålar genom mörka dimmor
klyver natten på mitten
befäster en ny dag

vaken
kroppen lever
kvar ligger själen

sovmorgon igen
varje dag
släpar sig sakta genom livet

utifrån hörs toner
saknaden
utan rytmik eller melodi

och vart ska du gå min lilla flicka
smörblommor och timotej
vördnadsfull bukett

ensam ligger skammen på marken
en tråkig fläck i vårt äktenskap
förlorad och befriad

nattsudd
bortsuddad
raderad

Nio små dvärgar

20190803

Nio små dvärgar

Ett elände vaknade med en skräll
varpå morgonen flydde över bergen

Trumpet satt någon kvar ända till lunch
så sur att mjölken surnade och skar sig

Lagom lika fast ändå bra bråkig
rättvist kom eftermiddagen

Grinig, kinkig, gnällig och vass
kvällen klöv dagen som en kniv

Bitter rullade natten in
en sötma förrädisk och lockande

Så satt vi där, som nio små dvärgar
stirrandes på egna fötter, smutsiga fötter

Sneglandes hit, en dit, ner i golvet
förväntan låg på någon annans hopp

Snövit vi sjöng; högt och falskt
en längtan i rösten som sprack

Dammigt, smutsigt och allt för trångt
ingen kommer och stiger på under dagen

Lömsk är natten som hyser andra gäster
dagen efter var vi sju

Eftersom ingen kom till hjälp på rop
var vi fem till frukost

Natten jagade dagen
som flydde med morgonen på släp

Karusellen tog varv efter varv
tillslut satt jag ensam kvar

Solen gick upp i mitt inre
en värme spred sig över landskapet

Skuggor kastades över kyrkogården
nio gravstenar vittnade om förgängelsen

Tidevarv efter tidevarv, jag klagar inte
ensam i anden och tiden höll upp

Tillsammans, andas med världen under solen
harmoni, i gräset mellan nio stenar

Om natten dansar gastar, nio eller fler
då sover jag gott i mörkret

Pausen

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

Sommarsnö

20190811

Sommarsnö

snöflingor frusit sig fast
mitt bröst isande stelt
kargt och kalt
fast mitt i sommaren

sjunger för dig
för min egen skull
vill inte behålla
rädd att släppa taget

ger uttryck i natten
stjärnor fångar min sång
vill inte åldras
inte hålla fast vid något

tryck över bröstet
värk i min kropp
ingenting så vackert
drömmen om dig

fäller drömmar
saknar det förlorade
döljer mig för verkligheten
gömmer sanningen djupt

blir gammal över natten
vaknar stel och kall
snöflingor frusit sig fast
mitt i sommaren

Stjärnstoft

20190805

Stjärnstoft

i stillheten är det så enkelt
tankar rör knappt världen
snabbare än ljuset
rör jag mig i fantasin

sen rullar morgonen in
ljuset snabbare än ljuden
dofterna kommer sen
sist känslorna

den döende kroppen
påfrestande
utmanar evigheten
gravitation stretar emot

blundar igen
en värld på insidan
möter det förgängliga
sjunker ner i en utandning

andas in
en bön tar form
låter den komma
stretar inte emot

inga tankar har värde längre
kroppen skriker till
känslor rusar rakt igenom
lämnar plats

evigheten möter upp
sjunger tillsammans
som ett, fast två
jag är

att jag är
så enkelt i stillheten
världen rör knappt tanken
fantasin rör mig

morgonen väcker de mina
ljud som vittnar om känslor
kroppar som växer
barnen

frukost av flingor och bröd
fast suktar så mycket mer
stjärnstoft
jag är

kroppar svekfullt allvarliga
var och en i sitt eget
ändå hungrar de
stjärnstoft

stillheten gör det enkelt
tankar som rör världen
snabbare än ljuset
formar med min fantasi

Tomma ord

20190827

Tomma ord

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagsprofeten hade vältrat sig i mitt liv
det smärtsammaste var insikten
hela tiden jag, bara jag

ett snedvridet fokus
centrerat kring själv
lagom barnsligt blandat med oförstånd
men så beskrev jag också det onämnda

mörkret blev en vän
natten mitt ljus
rädslorna som band mig skingrades
kvar stod jag ensam

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagen kom aldrig riktigt fram
insikten var smärtsam
bara jag, hela tiden, jag

för så såg jag genom alltet
skönheten först
befäste mitt liv med druvor av guld
småningom sjönk solen

upp över mitt inre himlavalv
månen tändes i den mörkaste natt
allt fult och hemskt belystes
och där stod jag naken i min skam

där de flesta skyndar förbi
stannade jag upp
såg helvetet i ögonen
skräcken välde upp och tog över

tittade tillbaka på tomma ord
domedagen som hägrade
den smärtsammaste insikten
bara jag, hela tiden, bara jag