Kategoriarkiv: 2018

4 2

20181022

4 2

Vulkaner
tider som brister
smurfar dansar runt i ring
fikon och marmelad

Vad är det som säger
vem du är

Någonstans inom mig
vet jag
vem du är
någon annan än mig

Varför är du så tyst
gråter du inte mer

Vill du slita mig i stycken
för att jag inte gråter med dig
längre
mina tårar tog slut

Jag undrar om vi
någonsin kommer tillbaka

Det gör ont när jag känner efter
du låter bli
inte slår du väl mig mer
orkar du

Utsträckta vingar
tar mig långt härifrån

Jag vill skrika
tyst
men så det syns
alla måste se

Det varade inte länge
men det tog slut fort

Ingenting jämfört med dig
verkligen ingenting
ett oändligt snökaos
fruktansvärda blixtar

Sveper något förbi
mitt öppna fönster

Andra klara blickar

20181115

Andra klara blickar

missförstå mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

vända ryggar
vänliga ord, utan handling
lägger ett falskhetens pussel
försöker förstå
vill gå vidare

kan inte gå utan
fast mark under fötterna saknas
falska leenden

i väntan på ärlighet
pusslar ihop lögnerna
finns det inget gott
är det bättre att lämna
kalaset var ändå utan inbjudan

hoppas in i det sista
vågade inte gå på, möta
rädd att förloras
förlora sanningen
deras lögner var facit
bläddrade i fel lexikon
för länge

starkare nu
ingen atlet
men bättre
litet

vill fly, bara glömma
allt
liten då
försöker växa nu
ta hand om det ömma

på insidan växer en värld
ljuset har blivit
större
fruktan släcker inte helt

vågar titta omkring mig
ser vad jag inte kunde så

falska leenden
skammen naglades fast

mina ögon togs ifrån mig
förblindad av hat
rädsla som jäser för länge

så döm mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

kunde inte se utan ögon
men, har lärt mig att se
genom andras
klara blickar

Apskaftet del ett

20181118

Apskaftet del ett

spegelvända blickar
mot mig
sex ögon som vrider och vänder sig
mot mig
ingen ilska
smärtsam förödande sorg
fast jag håller tillbaka

skammen sitter blommande röd
ett bevis på min uselhet
kinden bränner och svider
märkt, inför andra som ler

han är stor
skräcken är större
fast så liten där inne
hjärtat är litet
hatet är stort
han slår storslaget, med finess

den rättfärdige
de älskar honom
jag hatar
Apskaftet, mitt nya namn
de andra ler
sex ögon som vrider
och vänder
på mig

jag minns den jag var
kan inte stoppa
den jag håller på att bli
Apskaftet biter ihop
Jonet visar inga tårar
Det sitter stilla

Det, värre än de andra
namnen, var i alla fall namn

men smärtan kommer från egna led
fienden står och skriker
han är ond
jag skiter i
han är ändå ett as, känner stanken

men mina egna
älskande vänner på dagen
smärtsamt tysta i natten
de ler
fast jag ser
de sitter stilla
fastnaglade i djupet av sig själva

skräcken inför den de älskar
som jag hatar
med all rätt
en rätt som togs ifrån mig
söker stöd i deras blickar
de tittar på honom
förgäves
kärleken vänder på ondskan
behov går före förstånd
de kan inte, förmår inte, törs inte

blickarna vänds mot mig
det som riktades mot honom
som bröts på vägen
och måste ta vägen
någonstans

någonstans
alla mot en
den enklaste utvägen
det största sveket
fast enda möjligheten
i stunden

enkla val
för den som inte törs
välja
eller kan
skräcken råder
minnen suddas ut
sex ögon ser på mig
den jag var vänder
vrids

en kan jag stå emot
får jag stöd
HJÄLP!
jag ropar i mitt inre
mina ögon möter deras
två mot sex

de ler
fast ögonen
domnat bort, för länge sen

Apskaftet del två

20181118

Apskaftet del två

bortdomnade ögon
suddiga blickar
upplevelser i djupet
som inte gick ihop

hur kan kärleken hata

hur kan den man håller kär
skrämma mer
än allt annat

där tog förståndet slut
det slocknade

när ljuset tänds igen
behövs en förklaring

han ler
inget har hänt
eller…

han skrattar
inget har hänt
eller…

han är glad igen
inget har hänt
eller…

sex ögon slappnar av
kommer tillbaka
trötta, men lugna

fast där sitter han
Andreas
han ler inte
han skrattar inte
han är inte glad

minnen dras upp
sex ögon blir oroliga
det vrider och vänder sig
i djupet

men ja just det ja!
Apskaftet
Jonet
Det

vilken tur
eller…

jo kolla på honom
kolla på Apskaftet

den enkla vägen
det enda valet
allt annat är för svårt

tiden går

om och om igen
tillslut

inget vrider sig
ingen vänder sig

sex ögon vet
blundar ibland
slipper se

och tittar igen
på Apskaftet

alla ler
sex ögon trycker ner

även jag ser
även jag känner
märket som svider är mitt
blommande röd
skammen har slagit sin rot
alla andras skam
är min

han slår
de ler
och jag håller med

min kärlek var riktad mot dem
även jag sväljer ondskan
den enkla vägen
det enda valet

jag får vara med
en roll finns
för mig
bara jag vet vem jag är

Apskaftet

Bakom globerna

20180525

Bakom globerna

Ögon tittar öppet förvirrat omkring
tidningar inprogrammerade bakom globerna

Som nyvakna eller helt utan vila
zombies vandrar bleka och stirrar

Information som räcker till 100 år av ensamhet
förtärs till frukost, och rätterna fortsätter rulla in

Det ständiga flödet av skit och mera skit
allvaret gör att ingen vågar blunda

Stirrande ögon letar efter mer
propaganda proppat bakom globerna

Var är vilan? Var får jag ro?
har tåget redan gått och jag blev kvar på station?

Att andas är att leva
jag håller andan så länge

Uppmuntran av väntan på någon annan
ett befriande löfte utan ansvar

Från himlen ska frälsningen komma
det regnar ibland men endast blommorna gråter

Böjda nackar i regnet
men ögonen stirrar rätt fram ändå

Förvirrade blickar borrar sig igenom
skärmar lyser, reflekterar, bakom globerna

Barntendern

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

Dagarna

20181124

Dagarna

sträcker mig in, djupare
gränslandets utkant
en kärna förnekad

så bränner det, igen
skriket har fastnat
en hals som svider

vrider mig
stönar ett hopplöst
någonting

gråten är svald
väller upp från magen
sorgen uppkastad

vänder alla trupper hem
fast livet inte släpper taget
som jag har bråkat

samlar mig
en enda punkt
undviken sen alltid

fokus
lam
bortdomnad

som om döden bor i mig
ett ihåligt
ingenting

torkat trä, istället för kött
bark, tjock, istället för hud
ett hjärta, nej, inget sånt

har alltid sugit i mig
men fäller inga tårar
inga löv

bara står här
stilla, med fokus
på dagarna jag dog

Den ljusa drömmen om natten

20180417

Den ljusa drömmen om natten

ren desperation, sittandes stilla
en insida som skaver mot ändlösa tankar
möten och planer, planerar sig mot slutet
det mörka tomma ihåliga

en dröm växer på skuggornas bakgård
liten spröd blomma lyser i mörkret

löften om en annan värld
mindre krävande

slukad av trycket, det bottentjocka trycket
nedpressad i dyn; djup havets svärta

ljuset når inte igenom
världen är ond ända in i märgen

drömmen växer sig stark
när sig på det som kommer inifrån

mörkret pressar samman
starkare blir trycket och drömmen blommar ut

endast en lite blomma för hoppet
fröar av sig

evigt liv, ständig rörelse
en insida som ger liv åt ändlösa andra
utan linjära funktioner, spretar evigheten
den ljusa drömmen om natten

Det enda vittnet

2018-08-31

Det enda vittnet

Jag ser på dig
ensam mot förövaren
försvarslös i natten
mitt på dagen
övergreppens mörker

Ropar med tysta tårar
ljudlöst högt
skriker i panik
bakom ögonen
kvidande torra ögon

Hans andedräkt sticker, stinker
ögon och näsa förenas
överväldigas av skammen
skulden är falsk
orden spikar fast den ändå

Kroppen främmande
jag flyr inom mig själv
letar efter en lugn vrå
det är tyvärr fullt
ondskan hyr på varje plan

Han ser
inte mig
bara hat
ett mörker strömmar
omsluter ett litet barn

Ingen ser
ensamt vittne
avstängd, kurragömma
glömd bakom mitt eget hjärta
längtar ut

Ingen hjälp finns tillhands
men du ser mig
jag ser dig
skräcken i dina ögon
kan inte förstås

Dina ögon
min skam, jag ser den i dig
din förtvivlan
gör ont i mig
du bevittnar, jag flyr, han slår

Biter ihop, förstår inte
ser dig, känner inget i mig
smärtan i dig
du ser vad han gör
jag ser dig

Till min syster; det var inte ditt fel / Andreas

Dimman

20180925

Dimman

Dimma
svårt att se klart
rakt fram
tittar rakt fram
in i dimman

Nu
svårt att se klart
här och nu
stirrar på livet
som stirrar tillbaka


svårt att se klart
förfluten tid
obearbetad
förlorad

Nej
svårt att se klart
inte förlorad
kanske instängd
kvar i det fördolda
fast nu

Möjligt
svårt att se klart
men det känns
omöjligt fångad
fastlås i minnen
från då
tiden som inte finns

Inuti
svårt att se klart
då tittar tillbaka
ögon som jag
alltid blundat för
lurats att leva
med grumlad blick

Måste
svårt att se klart
lögnen inpräntas
älska det omöjliga
svika mig själv
ge till den stora

Svalde
svårt att se klart
allt för att få
lite kärlek
näring nedbäddad
undangömd
i krav

Omöjligt
svårt att se klart
kunde inte leverera
kan inte älska
hon fick aldrig nog
kräver, alltid mer

Överleva
svårt att se klart
priset betalt
alltför högt
glömma vem som kostat
vad jag betalade

Köpte
svårt att se klart
jag tog hela konceptet
älskade för att få
kärlek inlindad i krav
från en en vuxen
av min själ

Alltid
svårt att se klart
hon har alltid rätt
mamma vet bäst
kraven
rätt blir fel
fel är rätt

Behov
svårt att se klart
hon behöver
talar om det, då
för mig
liten jag

Kvävd
svårt att se klart
vill älska, vill ge
gärna få
stora behov
jag har så lite

Nej
svårt att se klart
hade så lite

hade lite
var liten, då

Nu
svårt att se klart
stor, större, störst
men inuti
liten, mindre, minst
dimman

Ditt falska leende

20181111

Ditt falska leende

spegelblankt
av självrättfärdighet
polerad yta
förnekat innehåll

fotavtryck
skrovlig yta
själ som ett russin
bejakat innehåll

Inuti djupet som bärs
trötta trådar
svidande axlar
ömmar min rygg

fotavtryck
sparkavtryck
tåfjuttar
gör ont i längden

förnekad
av ett leende
bördan buren
bortglömd

förlåt att jag knackar på
andas din luft
förstår det stör
dig

när du ler
för att glömma
skador som skaver
minnen gömda

skammen
det svarta fåret
rest sig upp
tar inte längre fällen

lämnat de fyra
gnider inga knän
för din skull
för er skull

står rakt
sorgen drar neråt
skammen tynger på axlar
står stark

ryggen rak
speglar ditt leende
falskheten
rinner av

ögon som öppnas
jag ser dig
förnekandet av mig
gör ont

smärtan poleras
skiner
rättfärdighet
betalas med skuld

såren som aldrig läker
ni samtalar
förenade i lögn
och ler

Drömmen

20181121

Drömmen

trötthet som sjunkit ner i ulltofflor
skrapande ljud, som inte stör
buller och bonk, buller och bånk

vismande lismande lingonpastej

en groda kommer hem till dig
fast sällen

jag såg spåren, de många
korta, svarta och små

ett nonsens
virrvarr av trötthet
fast naken under skinnet

det falska skinnet
uppenbarad
eller utfläkt

jagade jag, nakenheten
som om vore den
försvunnen

omöjligt säger du!
ingen vet egentligen
ingen vet

tomten
allfadern
upphovsmannen
naket röd
utanpå

och där somnade jag
drömmer om allt under granen
insnärjd med snören och tejp

så går det, vidare för en del
somliga nöjer sig
liten önskan är lagom stor

utan skor går dansen
ingen förstår, varför hon log
alla kysser under kransen

så jag kastar in
mer än bara handduken
en satsning enligt vissa
en förlust
visor, sagor, en jämrande ton
blundar och sjunger
eller
för dig
likt katten jag stryker
kurrar och jamar
innan allt tar slut

Drömmen

20181128

Drömmen

kristallklart vatten
du ler tillbaka
vi simmar tillsammans
under ytan är det så tyst
fyllt av andra ljud
vi två, under solen
tillsammans

det glittrande vattnet
ovan
fast vi simmar i
vågor bryter ytan
följer en ström
det går fort
snabbt framåt
vi glider, lätt

glädjen sköljer inombords
vågorna följer drömmen
verkligheten drar
tar tag i mig
du försvinner
bort

jag är tillbaka
du är borta

rummet är mörkt
en lukt, främmande
viktlösheten ersatt
tungt bröst
andetagen smärtar
ansiktet stramar
ensam

smärtan är kvar
den gamle vännen ler
invid sängkanten
står där och väntar
mina drömmar suddas ut
bleknar i mörkret
sugs upp
sängkamraten tar ett grepp

allt är som vanligt igen
samma gamla plåga
glåmiga blickar
trötta lemmar
jag hade en dröm

Du är bäst

20180626

Du är bäst

Min bästa vän
Jag funderar på att sälja dig
till högst bjudande
Om jag förlorar dig
så vill jag i alla fall ha pengar
som tröst

Ingen har stått kvar som du
vid min sida
i vått och torrt
Du har alltid skyddat mig
hållit mig trygg och torr
inte bara det, du har gett mig värme

Ett nytt liv fick jag av dig
Ett liv som jag också försökt sälja
för pengar
Jag vill ha pengar
för att köpa mig en ny vän
En vän som är enklare att sköta om

Du kräver en hel del
Du kräver mycket pengar
Du kräver mycket tid
Du vill ha många vänner
Du behöver många vänner
Men jag vill inte dela dig med någon

Ingen känner dig som jag gör
Ingen kan ta hand om dig som jag gör
Ingen vet hur du ska se ut
Ingen vet dina rutiner
Ingen känner dina hemlighet
Bara jag, jag känner dig

Du känner mig
Jag har skrattat
Jag har gråtit
Jag har skrikigt
Jag har älskat
Jag har tappat behärskningen
I dig

Är det slut nu
Ska vi skiljas åt
Du har varit min så länge
Fast du är tre gånger äldre
Det gör ont i min själ
Det gör ont i min kropp

Jag saknar dig innan du lämnar mig
Jag gråter innan det tar slut
Jag skakar i min förtvivlan
Jag ser ingen annan väg ut
Kanske är detta rätt
Kanske är det dags att gå vidare

Någon annan får ta dig
Jag har skött om dig så väl
I 18 år har du varit min
Den som får dig får dig när du är som bäst
Du är bäst
det har du alltid varit
det kommer du alltid att vara

Då och Nu

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

Ekon

20180812

Ekon

Och så kom hela konkarongen farandes
Tacksamheten flög ut genom dörren
Missbelåten slickandes runt munnen

Så togs hösta vinsten emot
Bortkastad, i dikets smuts
Vältrandes i självömkan och ångest

Fick du vad du ville ha nu ?
Är du äntligen nöjd?
din lilla skit

Ekande mot golvplattor av sten, dyr sten
Upp mot taket, blänkande
Polerad marmor, takspeglar i guld

Så jävla vacker, fulheten lyser igenom
Mänsklighetens alla brister personifierade
Ett synfel, eller dömande tolkning

Jag spottar på dig!
Fy fan vad du kom nära
Vem tror du att du är egentligen.

En sån punkt som sätts sist
En spik i kistan, den sista spiken
den första spiken

Smärtsamt öppnas ögon
Ingen vill se
Utspydd på golvet

Ett naket foster, fast inte lent
inte heller skrynkligt
Taggar och tänder, kaxigt motbjudande

Första pris, all din skit
En förlust gömd bakom lyckohjulet
Mitt turnummer som tog mig högst upp på pallen

Fast jag är inte jag, du är inte du
Någon annan hann före
Minnen präglade för allt framtid

Så lever vi, fast lever inte
Tolkade i förväg, missförståndets resonans
Ekande mot golvplattor av sten

Eldslukaren

2018-09-06

Eldslukaren

Sitter ensam, orörlig
koncentrerad med tankarna långt borta

Ett ljus omsluter min kropp
stillhetens ljus som släckt allt hopp
helt stilla är vad jag är
jag rör inte en muskel, allt är spänt
avstängd utan koppling till något
bara stilla
sitta stilla
tills allt blivit till ljus omkring mig
fixerad blick, fylld av tomhet

Det brinner i bröstet
en frätande eld slickar mitt skelett
svidande lågor förtär min själ
köttet spänt över min taniga kropp
jag sitter stilla
om jag inte stör någon
om jag inte är i vägen
om jag inte gör fel
kanske jag blir älskad
kanske, hoppas, behöver, längtar

Elden bränner
allt omkring ljust, upplyst av mörkret inuti
mörkret som brinner
svart eld utan rök
inget som syns, jag stänger det inne
spänner mig så hårt, allt blir vitt
smärtsamt ljust

Tvingad skötsamhet
ett ljus som omger en svärta
i djupet känner jag det
dunkande mot hjärtat, varje slag påminner

Jag svalde lögnerna som sanning
helt värdelös, oförbätterlig, utan framtid
ett hopplöst Jon, min fula uppsyn
Apskaftet

Inga tårar slipper genom masken
jag är färdigprogrammerad
alla mina försök var förgäves
inget jag kunnat komma med var älskvärt
biter ihop, ett ansikte av sten
matchar en kropp lik en pinne

Andas sakta, tyst, ljudlöst, helst inte alls
jag sitter stilla i ljuset med det brinnande mörkret
bottenlös evighet av oduglighet och misslyckanden

Finns ingenstans att fly
redo att bli tilltalad, lyda
och försöka vara glad
Apskaftet

Någon annans hat har jag svalt
eld rakt ner i halsen
trodde jag skulle duga
om jag svalde lite till
lite till
det tog aldrig slut, alltid mer
alltid mer

Eldslukaren biter ihop
stänger av vad jag en gång var
nu är jag nio år
ett Apskaft

En dag i taget

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget