Kategoriarkiv: Ånger

Aldrig nöjd

20170307

Aldrig nöjd

Slagen på egen mållinje, du får mig alltid på fall
När jag söker min egen lycka så hjälper du alltid till
Du hjälper mig att finna vad jag vill ha
Matar mig med mer och mer, jag blir aldrig mätt
Aldrig nöjd

Jag får en idé, jag får ett behov, jag gör en plan
Du hjälper till, drar i trådarna
Drar i rätt trådar, drar i fel trådar
Jag är så lättlurad
Aldrig nöjd

Jag såg abborrarna genom bryggans springor
När jag var liten tyckte jag de var dumma
De sög på masken, och fastnade på kroken
Fick de lite mask, så ville de ha mer
Aldrig nöjd

Jag är ungefär likadan, får jag lite, så vill jag ha mer
Smakar det gott så vill jag ha
Ser det gott ut så vill jag ha mer
Känns det skönt så får jag aldrig nog
Aldrig nöjd

Det som inte är för mig, inte bra för mig, är alltid skönast
Nyttigheter får jag tvinga i mig, hoppar gärna över
I det snabba finns kicken, och alltid kroken
Jag suger i mig och sen fastnar jag
Aldrig nöjd

Så fort jag fastnat så rycker du till
Du drar och vevar, jag kämpar och stretar
Min själ som en lina av nylon
Mitt sinne, ofokuserat, som ett flöte, upp och ner
Aldrig nöjd

Som bete agnar du med sex, mat, pengar och socker
Blir jag mätt maskar du och byter till framgång och bekräftelse
Du är verkligen den här världens prins, farvattnens storfiskare
Hur många miljarder själar har du inte dragit upp att torka till döds
Aldrig nöjd

Vem är det som aldrig är nöjd, är det du eller jag?
Är det du som styr mitt liv, har du kontroll över min kropp?
Ju mer jag sprattlar, kämpar, ju längre tränger hullingarna in
Jag fjättras av min egen kamp, vet inget annat
Aldrig nöjd

Var är Han som kontrollerar fiskekort?
Ska han inte kasta ut dig, bort från dammen, snart
Har du inte fått plåga oss tillräckligt än
Räcker det inte med detta helvete på Jorden
Aldrig nöjd

Det sägs att jag har ett val, en fri vilja
Som det sliter och rycker i själen har jag svårt att tro
Smärtan bedövar, förblindar, jag hugger i blindo
På allt som rör sig hugger jag när det gör riktigt ont
Aldrig nöjd

Han som har all makt, viskar de med svaga röster
Vi tror säger de, släpp taget, sluta hugga
I mitt inre skriker en röst, ”slutar jag kämpa så slits min själ ut”
Naken som ett lik, utan själ, utan kraft, urholkad
Aldrig nöjd

Till slut har jag inget att förlora, låt det göra ont
Jag välkomnar nästan smärtan, låt det rycka
En gång för alla, låt det rycka, jag ger mig, ger upp
Något slits ur mig, något rycks ur mitt inre, smärta
Aldrig nöjd

Jag slutar att sluka världen omkring mig, struntar i dig
Jag ropar Hans namn, ordet som kom in i världen och blev kött
Han som står över allt och har makt som jag saknar
Linan klipps av, jag somnar in, dör en smula, lite grann
Alltid där

Han har bara väntat på att jag ska ge upp
Mina begär, mina synder, min självrättfärdighet
Slagen och trött, sliten, men fri
Lägger mig ner vid Hans fötter, jag hör dig bröla långt borta
Aldrig nöjd

Jag är hemma igen, förlåten, mina tårar torkas
Han reser mig upp, tar mig i sin famn
Allt annat suddas ut, jag tvättas vit, minns inte mina fel
Min synd är borta, livet är tillbaka
Alltid nöjd

I Honom är jag alltid nöjd
Ska jag hålla kvar denna gång?
Kommer jag nappa på dina lögner och lockelser igen?
Kan jag följa Honom som gjort allting möjligt
Han som alltid är här

Att ge upp allt är en seger
Gå vägen, oavsett
Så lätt, just därför så svårt
Hela världen är galen, du har den i din hand
Aldrig nöjd

Mina begär leder till dig, min fruktan är din tråd
Vägen är smal, så tunn leder den bort från dig
Han hjälper mig att urskilja din röst i stormen
På dig vill jag inte lyssna mer, inga fler lögner
Aldrig mer

Jag bryr mig inte längre om vad som är rätt och fel
Vad andra tycker får vara tankar någon annan stans
Den mat jag söker, den dryck som släcker törst
Lyckan som består kommer inifrån
Alltid nöjd

I Honom har jag mitt kors, min frälsning
Ingenting har jag att frukta i Faderns armar
Jag offrar allt, förlorar mer, helt naken
Helt naken, nyfödd och förlåten till rättfärdighet
Vinner jag allt

Högsta vinsten, så enkelt, så lätt
Du har ingen makt här, dina lögner har ingen sanning
Svårt för en trasig själ att tro på den Högste
Ändå går det, en dag i taget
En dag i taget

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

Den vassa pennan

20170223

Den vassa pennan

Jag såg dig gå längre bort än jag kunde nå
Lidandet glänste i din ögonvrå, du blöder i mig
Tårar du håller tillbaka kan jag inte torka
Ingen tröst når till ensamhetens bittra grund
Jag famlar maktlös utanför dig, tappar mig

Jag ser en värld bakom din horisont
Höga bergstoppar håller mig på avstånd
Du döljer allt som du fruktar att jag ska se
Varför visar du dig inte?
Har jag skrämt dig?
Är du rädd för mig?

Det ekar i det tomrum som borde var fullt
Inget blod har strömmat genom mig på länge
Att se dig lida tar död på mig, maktlös, maktlös

En krigare, van att utför dåd
Jag en handlingens man
Du en flicka, skör och ömtålig
Mina hårda händer, valkar av slit och svett
Höll jag dig för hårt?
Tog jag i för mycket?
Gjorde jag dig illa?

En ilska växer på min sorgs kulle
Det är ingen grönska, mörk är natten
Hur ska jag locka dig ut ur mörkret, när jag själv är så svart

Du är ofta så hård, sammanbiten
Ändå kryper du alltid ihop innanför mina murar
I min famn somnar du allra bäst
Trygg vaknar du, min kärlek har du alltid haft
Älskade jag dig tillräckligt?
Vet du att jag älskar dig än?
Känner du kärleken?

Allt har jag gett till dig, all min kärlek
Allt har jag gett till dig, all min omsorg
Allt har jag gett till dig, erfarenheter och värderingar
Allt har jag gett till dig, sorgen, smärtan
Allt har jag gett till dig, all min ondska

Du är så lik mig, både på insidan och utsidan
Allt jag velat ge har du fått
Allt jag försökt hålla tillbaka har du fått
Livet kunde inte beskrivas med andra ord än av mina
Gömmer du delar av dig för mig?
Förnekar du dig själv precis som jag?
Gömmer du dig för att jag inte ska se att du liknar mig?

Du får vara arg

20190514

Du får vara arg

försvarslös
liten och öppen för allt
det var lätt att såra dig
du bara tog emot
sa ifrån med liten röst, utan kraft

lojal och tyst in i döden
hatar du hellre dig än mig
förblindad av barnets kärlek
formad av varje andetag
min vrede, din lag

livet är tungt
jag ser det när du andas
allt för mycket har du svalt
tvingats omsluta med kärlek
offrat dig, för att vara med mig

allt är inte smuts
men det här är inget kärleksbrev
jag vill hjälpa dig få ut det onda
erkänna att det onda är jag
eller i alla fall bor i mig

det gör ont i dig
har alltid gjort ont i mig
formade av smärta
av vrede
försöker hålla tillbaka

som att strypa livet
strypa sig själv
du får vara arg på mig istället
jag vill inte, är rädd för det
men det är rätt, du får vara arg

ge tillbaka ilskan
stoppa den där den kom ifrån
kärleken kommer från samma håll
men en sak i taget
var inte rädd

En tugga av äpplet

2001-01-03

En tugga av äpplet

Jag svälter utan mat.
Jag svälter utan din kärlek.
Hungern tär in på bara skelettet.
Smärtan är enorm.
Om jag kunde äta för att bli mätt så skulle jag det.
Om det lindrade min smärta.
Det skulle föga lindra då smärtan inte är av sådan hunger.
Jag vill nära min själ.
Jag vill sluka dig.
Det kanske låter hårt och egoistiskt, men nej.
Om jag fick bli mätt och belåten av din kärlek skulle du få tusen och åter tusen i gengäld.
Utan dig dör jag och säg, är inte det också, en befrielse.
Vill du se mig dö så låt mig svälta.
Jag vet att det är jag som väljer men så fin är du för mig att mitt val inte kan bli annorlunda.
Ett liv utan dig är som en utdragen svält.
Då låter jag hellre bli att äta alls.
Ingen kärlek, ingen föda.
Mitt skelett skramlar i min tomma kropp.
Du skall dock veta att det sista jag tar med mig från denna värld.
Det är bilden av dig.
Den tar jag med mig till Gud så att han förstår att han skapat världen alldeles för fin.
För fin att leva i.
Jag åt av kunskapens träd, nu svälter jag till döds.
Förlåt mig.

Enkel resa

20170122

Enkel resa

Lite till
Snart
Nästan klart
Bara strax, så…

Det är bara lite kvar
Måste klämma ur det sista

Natten hänger utanför dörren,
den har gjort det ett tag nu

Börjar bli trött på riktigt, riktigt trött
Trött på dig, trött på mig, trött på allt

Men något håller mig vaken
Vad är det för någon eller något?
Det är något som känns
Varför gör det ont?
Varför gör det ont att du lämnade mig?
Det var ju jag som bad dig att gå!

Jag var så trött
Kanske för trött?
Nu väntar jag bara på att få sova sött

Jag gav upp
Du gav upp
Vi gav upp

Friden är annonserad, men uteblir
Harmoni är efterlängtad, förväntad
Förvånande nog så är ingen av de trevliga gästerna här
Bara en hög med objudna känslor kom och tog farväl

Tyvärr finns ingen ångerrätt, ingen retur
Enkel resa, ensamheten,
enkel resa
Enkelt att resa ensam

I alla fall trodde jag att det skulle vara enkelt

Ett sannare jag

20190912

Ett sannare jag

en klump i magen
önskade att du skulle sudda
radera allt som gjorde ont i mig
barnsligt omogen
vek av från vägen
trött gammal gubbe
feg som ett barn
fast utan rätt
fel årstid
bäst före datum passerat

självrannsakan blev smärtsamt alarmerande
högljudda spänningar i magens regioner
upplevda som smärta
ångrade jag mig eller bara ångest
sinnet blickade framåt
men jag struntade i ångesten
ångrade mig istället
ångrar mig
ånger

ser min egen omöjlighet
ber dig klättra
men lämnar inte en spricka
min polerade fasad
stänger ute det mesta
som en kyckling bakom skalet
rädd kyckling
i alla fall rädd

kan göra det enkelt för dig
sluta tvivla på mig själv
ge utan att duga
älska bräckligt
knapphänt
med alla trasigheter
tillgänglig fasad

förkrossad duger jag inte
men allt du vill ha
när jag inte räcker till för mig
älskar du mig
vi ser varandra så olika
sanningen lättare på håll

ser att du ler
inte för att jag rasat ihop
men i bråten tittar jag fram
bakom trasig fasad
ett sannare jag

Får jag sjunga för dig

20190916

Får jag sjunga för dig

frågan restes i mitt inre
avgörande vinglade den fram
och tillbaka över mitt förstånd

hade jag alla fel och du inga
var skammen min
eller slog du på min skuld

mörbultad funderade jag vidare
utan facit i ett mörkt rum
sökte ljus, sökte salt

smaklös är bitterheten
trotts sin dominans
bitterljuv är harmen

men även där vinglade och vacklade
förståndet sökte avgöra utan framgång
sökandet blev till en nertrampad labyrint

varv efter varv på samma premisser
STOPP
vad mer fanns att göra

en mental handbroms
kapitulation
totalt nederlag

en kompost står och brinner allena
maskar vänder till jord
från jord var jag kommen

till jorden skall jag åter gå
men inte idag, inte imorgon
ljus brinner på himlavalvet

jag ser det när jag blundar
en himmel blå, innanför
världsfrånvänd och framträdande

och där någonstans i djupet
hjärtat slår smärtan i småbitar
bultar och bankar för fullt

längtar hem till Fadern
upplyst blir skulden
ansvar städar upp

förstår inte att förklara
ord kan inte täcka mitt djup
hjärtat talar sitt eget språk

vet utan att fatta
saktar ner och tar nya tag
får jag sjunga för dig?

Förhandlingar

20181104

Förhandlingar

förhandlingar med dig
förlåt mig
köpte och sålde
med dina medel

respektlös
ansvarslös
du fick betala med ditt liv
ändra och möblera

du var lätt, ville ge allt
jag tog, det jag ville ha
men aldrig, dig
förlåt mig

jag älskar inte dig
kanske
men det blev aldrig så
blir inte

i min skam försökte jag
av fruktan gav jag inte upp
en dåres längtan
envis

svag
urholkad på kraft
rädslor gnagde i djupet
förblindat vansinne

ändå är du mig kär
förhandlingar med dig
förlåt mig
för jag vet inte

förvirrad av andras röster
en förvirrad dåre
övergiven
övergav även jag

det enda jag kunnat investera
mitt eget jag
rädslorna gjorde mig snål och feg
undvek att vara sann

förhandlade med dig
köpte och sålde
med dina medel
när jag skulle ha varit sann

sann mot dig
mot mig
förlorad i osäkerhet
svag i oro och rädslor

vågade inte stå rak
lätt för dig att se
enkel att förstå
utan förhandling

låt mitt ja vara ja
låt mitt nej vara nej
giv att ingen behöver
böja sig, för mig

Föräldraskapet

20190223

Föräldraskapet

samma gamla ovana, oväntat
eller oväntad
små ord, ändelser som ändrar

oförberedd, likt försvarslös
sorgen kommer efter skammen
smärtan rider med sin lans emellan

sårade dig igen, igenom
ditt lilla hjärta, rakt igenom sårat
så smärta sjunger från min avgrund

trött och sliten, väderbiten
själens stormar slitit huden torr
rynkor och veck visar fåror som aldrig brast

”är du ledsen” frågar du
mina tårar syns aldrig, som du inte ser
torrheten i min själ, gnisslar och gnäller

som om ilska skulle vara vägen
”borde inte” säger du (säger jag)
ord som inte finns, i verkligheten

besegrad ännu en gång
ilskan red, triumferade
hatad som härskare

och du mitt lilla offer
min lilla arga vän
jag älskar dig över allt annat

Igen

20190121

Igen

Skriker och kväver mig själv i smärtan
avtändningen är som en klump i magen
hela kroppen sargad efter allt jag stoppat i mig
det tog aldrig stopp, bara mer och mer
förlorade mig själv, igen och igen och igen

Väntade på en tröst som aldrig kom
saknade gränser som satte stopp
som ett litet barn, oförmögen att varva ner
oförmögen att säga nej, alltid rädd att förlora
förlorad i rädsla istället, gränslösa rädslor

Vad spelar pengar för roll när livet förlorats
den tid som svunnit kostar en evighet att köpa tillbaka
ingen har såna summor i fickorna
tiden rymmer inget svek, lögner rinner av inför alltet
så varför står jag kvar här när det redan är för sent

Jag trodde du, hon, eller någon, skulle rädda mig
att vi skulle göra för varandra vad vi inte klarar ensamma
så rätt men ändå så fel, tvärt om på något sätt
står kvar med samma gamla smärta, med mössan i hand
kommer ingen snart, varför tar det aldrig slut – lidandet

En miljon passade inte i hålet, två och tre var också för lite
nakna bröst, större, mer och fastare, stjärtar och njutningens brunnar
alla livets bekvämligheter, den dyraste mat, allt blir till sand i munnen
jag minns en liten pojke som sög på ett strå
smultron var en större lycka i munnen än solen på himlen

Allt förblev detsamma, men jag föll, än en gång, och igen och igen och igen
tomheten efter dig lämnar djupa spår, fast jag inte vet vem du är
eller var, allt har suddats ut, en evig smet av nyttjanden
byten av beroenden, en handel som aldrig tar slut
bara smakar sämre med tiden, eller smakar inte alls

Smärtan i mig är lika motbjudande nu som då
vem vill ha en liten tjurig unge, arg, aggressiv; förbannad
så många har sökt nå toppen, kastat sina medberoenden som lasson
alla har de slitits sönder, nått botten istället, förlorade i en kärlek utan lek
krossas gör allt som kommer nära, ändå bjuder jag in

Marknadsför lögnen om drömmen
lika förlorade, lika blinda, lika barnsliga och törstande efter bekräftelse
sönderslitna lik gnider benknotor på min bakgård
täcker för, visslar en sång, går och städar i tamburen än en gång
lika falsk som vacker, för den som ser med sargade ögon

Nej, inte den här gången
inte för någon annans skull, ingen omtanke, inte heller helt utan kärlek
men av erfarenhet, med mycket hjälp, gör aldrig något gott helt ensam
den här gången låter jag bli att städa undan, allt får ligga som det gör
gardinerna rullas upp och ljuset tränger in

Det som ingen kunnat ge till mig, är för evigt förlorat
men det finns nya stigar att vandra
inte mer nu, helst inte av något, gärna mindre, spyr gärna upp
för nu ber jag inte längre om det jag vill ha
sakta öppnar jag mitt inre och tar emot, den nåd som redan givits

Ensam är den sista resan, dit där ingen annan kan nå
varsamt ändrar jag kursen, ärligheten står roder
ansvarsfullt litar jag på att högre makter leder rätt
behöver inte mer, bara mindre, sanningen blåser fart i seglen
den inre resan, vänder hemåt igen, och igen och igen och igen

Jag ger ändå

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

Jesus

20190911

Jesus

mitt i allt valde jag dig
försökte få allt annat
stoppade i mig
matad med vad som helst

du är smal
din väg enkel
kunde inte se dig
ljuset gjorde ont

ville ha det jag kunde ta på
ville känna för stunden
vad som helst egentligen
allt annat än mig

om vishet är att testa alla fel
lärdom om vad som inte fungerar
en professor bland doktorander
hedersmedlemmen jag

ändå står du kvar
idag och imorgon
nåden värker i mig
kärleken öppnar upp

trötta leder får kraft
allt jag är sätts i rörelse
gråter för du är sann
förstår att jag alltid saknat

höll så hårt i världen
klämde sönder allt det fina
inget ömt kvar
stoppade i mig vad som helst

hittade flyktig trygghet
sprang efter den
fast du hela tiden stod stilla
med öppen famn

till slut förstod jag
att det alltid varit Du
det har alltid varit Du
släpper allt det andra

hemma nu
i din famn
öppnar mitt hjärta
blir äntligen mätt

Kapitulera

20190512

Kapitulera

krigade för din skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med vrede i såren
ursinne i blicken

krigade för min skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med ursinne i såren
vrede i blicken

troféer och guld på hög
för dig, för mig, för oss
ska inte säga att det inte behövs
och vet inte om det fanns en annan väg
ändå var det för dyrt

ingen återvändo finns
det förflutna förflöt
oförlåtet
orörlig som en död orm
ligger tiden bakom stilla

framför är det annorlunda
ett evigt sprattlande
tusen val med fler möjligheter
och här och nu
ständig rörelse

sluter fred för din skull
förlorar de flesta slagen
trött på att vara sårad
behöver inte kriga mer
vi har det bra som det är

tittar framåt
ser ett nytt liv ta form
kan andas igen
du ser gladare ut
vi vann

Knän och knogar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig

Letar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

lilla himmel blå

20190212

lilla himmel blå


varför är du så tyst
lilla himmel blå

kan du ta ett meddelande från mig
lämna det till en liten tjej

jag kanske borde presentera mig
eller vet du redan vem jag är

lilla himmel blå
var snäll och se över en leverans

ömtåligt för ett ungt öra
se till att skynda nu

för vem behöver inte förlåtelse
sorger som rinner var dag

låt mig viska några ord till dig
för trotts allt

så älskar jag dig
lilla himmel blå, skynda