Kategoriarkiv: Ansvar

Andas

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

Annorlunda

20190810

Annorlunda

det är inte världen det är fel på
det är jag som är annorlunda

jag sov tungt, nära döden upplevelse
fick liv, blev tvungen att vakna

det har skett så sakta
långsamma dagar, många på rad

har aldrig riktigt förstått
sprang ifrån det normala

vaknade upp och såg
ser hur illa det är

förljugen, vilseledd
borttappade värden

förvirrade, förbittrade
längtandes efter mer, gift

förgiftade, begränsade
neddrogade av stimuli

någon annans fel
alltid någon annans fel

så ser jag ut över världen
lögnerna, illusionerna

all skönhet inbäddad i girighet
själviskheten håller järngrepp

i mig är det enkelt
fast ändå svårt

ser som det är
annorlunda

det är jag som är annorlunda
det är inte världen det är fel på

Ansvar

20190923

Ansvar

vad var det som hände
något bröts i skogen
knakade så jag vände mig om

någon tog kommande
inte så lågt längre
svävade liksom ovanifrån

tog ansvar
måste sova på saken
kan inte ta för mycket

det som är ditt är ditt
någon annan får bära sitt
men jag kan inte ta det

har ett eget hjärta att andas med
lungor fulla av blod
är det därför det aldrig fungerar

fullt upp av egen uppfyllan
du fick inte plats
ni kunde inte flytta in

förstod inte att ni hade bagage
min hall var full
ingen plats för mer

så är det än
har alltid haft svårt att andas
håll hårt i alla trådar jag hittat

en oreda värre än kattens garnnystan
inlindad i förvirring och smärta
vad var det som hände

börjar inse att du som jag
är en skitstövel ibland
svävar liksom ovanifrån

fullbordad av skam
upptaget på alla kanaler
tog ansvar

det som är ditt är ditt
ingen idé att bråka om det
du måste få vara som du är

kan inte göra annat än acceptera
älska där du brister och förlåta
har ett eget hjärta att andas med

något bröts i skogen
min förnekelse släpper igenom
jag läcker som ett såll

ett öppet hjärta släpper igenom
förstår att du också har fläckar
inte så lågt längre

kärleken lyser in genom väggen
sprickor som ger liv fast det är trasigt
tog ansvar

står kvar i skulden
tar ansvar
brinner upp i den blå elden

Helig Ande förtär min skam
bränner bort min skuld
lär mig ta ansvar genom smärtan

Brinner för dig

20190114

Brinner för dig

det brinner av oro i min själ
sorgen gnager på insidan av bröstkorgen
allt vill ut
men ingen finns som tar emot

en två tre fyra, det kommer mer
evighetsström
så jag släpper taget
en dåre håller emot, det vill jag inte vara

jag gråter för dig
ilskan är så bekant
vreden skriker i mitt öra
döv av smärta faller jag ner genom jorden

jag kan gråta för mig men inte för dig
så tar jag din hand i min
min lilla flicka
varför ska världen vara så svår

tårar på min kudde tröstar inte dig
fram med ljuset
tänd lamporna en i taget
skyll inte på någon men ta ansvar för allt

skrik som ekar i natten
jag ser din olycka
känner en liknande smärta
förstår var du står

kan jag hjälpa dig
var finner jag kraft, förstånd
hur kan jag ta hand om dig
utan att du får lida för mycket

jag vill bara att allt ska vara bra
öppna ögonen och allt ska vara borta
men lamporna tänds en i taget
jag ställer mig i ljusets sken och brinner

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

Din rygg

20190811

Din rygg

stirrar direkt in i dårskapen
svidande ögon stirrar tillbaka
söndertuggad
utsliten

ser längtan som en svans
bakom
undangömd
bortglömd

orkar inte
vill inte
har lyft för många gånger
kämpat för dig

vill se dig stå rak
upp för sanningen
bära skuld med egen rygg
bara vara som är

vem är du
frågar du
mig
som svarar; jag?

inte mycket bättre
fast lite
inte i värde
bara kan mer

gråter en tår och ser
svidande ögon
mjuk är tonen
färsk är gråten

vem hade kunnat ana
ännu ett varv
tillsammans
på din rygg

Du får vara arg

20190514

Du får vara arg

försvarslös
liten och öppen för allt
det var lätt att såra dig
du bara tog emot
sa ifrån med liten röst, utan kraft

lojal och tyst in i döden
hatar du hellre dig än mig
förblindad av barnets kärlek
formad av varje andetag
min vrede, din lag

livet är tungt
jag ser det när du andas
allt för mycket har du svalt
tvingats omsluta med kärlek
offrat dig, för att vara med mig

allt är inte smuts
men det här är inget kärleksbrev
jag vill hjälpa dig få ut det onda
erkänna att det onda är jag
eller i alla fall bor i mig

det gör ont i dig
har alltid gjort ont i mig
formade av smärta
av vrede
försöker hålla tillbaka

som att strypa livet
strypa sig själv
du får vara arg på mig istället
jag vill inte, är rädd för det
men det är rätt, du får vara arg

ge tillbaka ilskan
stoppa den där den kom ifrån
kärleken kommer från samma håll
men en sak i taget
var inte rädd

En plats

20191103

En plats

utnyttjad för sanningens skull
söndersliten av vassa tungor
ärrad över en kropp full av förhårdnader
ingen man står kvar så länge

och där, mitt i stormens öga
mötet med ett stirrande nu
en kämpe stiger fram
den blå lågan flammar till

jag ser mig omkring
gamla skinn som bleknat i natten
överallt minnen från ett tidigare liv
avtryck från lögnens slaveri

svag, feg och rädd
skinnen vrider sig på marken
vinden vaggar dem
sakta nöts de ner till ingenting

född på nytt
en man jag inte kände till
men alltid längtat efter
en känsla som aldrig fått blomma ut

du din djävul stod på mig
men jag har stått på mig
ryggraden som böjdes blev rak
står här nu med uppsträckta händer

förundrad över pånyttfödelsen
spänner mina muskler
är det verkligen jag
en längtan släktes av en saknad

andas djupt, en suck
fattar att liket aldrig var mitt
lurad att böja nacke för den sjuke
kedjad i känslor som vred sig

böjer mig istället, ner på knä
tackar Gud av hela mitt hjärta
sjunger en lovsång som rullar ut
ekar i natten som dagsljus

den första gryningen höjer sig
allt ser sig likt men känns förnyat
inga felsteg, ute ur labyrinten
fattar min sköld och mitt svärd

en vandring utan slut
evigheten har öppnat sig
lammet och lejonet går sida vid sida
i mitten har mig givits en plats

Ett sannare jag

20190912

Ett sannare jag

en klump i magen
önskade att du skulle sudda
radera allt som gjorde ont i mig
barnsligt omogen
vek av från vägen
trött gammal gubbe
feg som ett barn
fast utan rätt
fel årstid
bäst före datum passerat

självrannsakan blev smärtsamt alarmerande
högljudda spänningar i magens regioner
upplevda som smärta
ångrade jag mig eller bara ångest
sinnet blickade framåt
men jag struntade i ångesten
ångrade mig istället
ångrar mig
ånger

ser min egen omöjlighet
ber dig klättra
men lämnar inte en spricka
min polerade fasad
stänger ute det mesta
som en kyckling bakom skalet
rädd kyckling
i alla fall rädd

kan göra det enkelt för dig
sluta tvivla på mig själv
ge utan att duga
älska bräckligt
knapphänt
med alla trasigheter
tillgänglig fasad

förkrossad duger jag inte
men allt du vill ha
när jag inte räcker till för mig
älskar du mig
vi ser varandra så olika
sanningen lättare på håll

ser att du ler
inte för att jag rasat ihop
men i bråten tittar jag fram
bakom trasig fasad
ett sannare jag

Ett värre öde

20190303

Ett värre öde

snöblandat regn på en födelsedag
flammor av eld värmer kalla fötter
smärta i magen ropar på uppmärksamhet

hopplösheten orkar inte
tröttheten vill vara för sig själv
smärtan vill ta plats

alla är i vägen
de som tycks om allra mest
ju närmre ju värre

för allas skull är ensamheten bäst
sover när gråten inte kan komma fram
tomma nätter ger ingen tröst

vaknar tröttare med all smärta kvar
orkar i alla fall lida en dag till
någongång kanske det vänder

hostar upp självömkan
aldrig snyggt
men kan inte hjälpas

kan inte låta bli att ropa på hjälp
fast i all stillhet och tystnad
att själv ta ansvar, över vaddå?!

så länge var det omöjligt
aldrig möjligt och minnen lever kvar
undermedvetet men just därför starkare

finns bara en sak starkare
medvetenhet
saknar bara förstånd

det går att be om hjälp
förnedringen att fortsätta lida
ett mycket värre öde

Framgång

20200201

Framgång

kärleken bodde i mig
var yngre då
gjorde inga stora planer

nu har jag ordning på allt
kontroll över stora perspektiv
planterad ekonomi

lever bättre nu
var sak på sin plats
inga känslor som stör

ett väloljat maskineri
effektiv och ensam
saknar ingenting

lider inte, har slutat längta
inlåst i materiell frihet
fängslad av förstånd

förlorade kärleken
blir äldre så
gör inga små planer

Får jag sjunga för dig

20190916

Får jag sjunga för dig

frågan restes i mitt inre
avgörande vinglade den fram
och tillbaka över mitt förstånd

hade jag alla fel och du inga
var skammen min
eller slog du på min skuld

mörbultad funderade jag vidare
utan facit i ett mörkt rum
sökte ljus, sökte salt

smaklös är bitterheten
trotts sin dominans
bitterljuv är harmen

men även där vinglade och vacklade
förståndet sökte avgöra utan framgång
sökandet blev till en nertrampad labyrint

varv efter varv på samma premisser
STOPP
vad mer fanns att göra

en mental handbroms
kapitulation
totalt nederlag

en kompost står och brinner allena
maskar vänder till jord
från jord var jag kommen

till jorden skall jag åter gå
men inte idag, inte imorgon
ljus brinner på himlavalvet

jag ser det när jag blundar
en himmel blå, innanför
världsfrånvänd och framträdande

och där någonstans i djupet
hjärtat slår smärtan i småbitar
bultar och bankar för fullt

längtar hem till Fadern
upplyst blir skulden
ansvar städar upp

förstår inte att förklara
ord kan inte täcka mitt djup
hjärtat talar sitt eget språk

vet utan att fatta
saktar ner och tar nya tag
får jag sjunga för dig?

Förhandlingar

20181104

Förhandlingar

förhandlingar med dig
förlåt mig
köpte och sålde
med dina medel

respektlös
ansvarslös
du fick betala med ditt liv
ändra och möblera

du var lätt, ville ge allt
jag tog, det jag ville ha
men aldrig, dig
förlåt mig

jag älskar inte dig
kanske
men det blev aldrig så
blir inte

i min skam försökte jag
av fruktan gav jag inte upp
en dåres längtan
envis

svag
urholkad på kraft
rädslor gnagde i djupet
förblindat vansinne

ändå är du mig kär
förhandlingar med dig
förlåt mig
för jag vet inte

förvirrad av andras röster
en förvirrad dåre
övergiven
övergav även jag

det enda jag kunnat investera
mitt eget jag
rädslorna gjorde mig snål och feg
undvek att vara sann

förhandlade med dig
köpte och sålde
med dina medel
när jag skulle ha varit sann

sann mot dig
mot mig
förlorad i osäkerhet
svag i oro och rädslor

vågade inte stå rak
lätt för dig att se
enkel att förstå
utan förhandling

låt mitt ja vara ja
låt mitt nej vara nej
giv att ingen behöver
böja sig, för mig

Isabelle

20181201

Isabelle

vågar inte tänka på dig
du, som har gråten i halsen
sårar dig, om och om igen
”förlåt mig” ekar som ett dåligt soundtrack

kan inte bättre, har försökt
det här är bättre
mitt bättre
så mycket bättre

vill ge dig allt
missade det viktigaste
köpte så mycket
onödigt

förlåt mig
jag gjorde fel igen
du har ingen annan
formar

oskyldigt ger du efter
försöker skydda dig
mot mig finns inga hinder
svårt att hålla tillbaka

jag vill stå på två ben, för dig
kan inte
kryper ihop som en boll
smärtan pulserar

vill inte skrika inför dig
kan inte släppa ut min smärta
så jag skriker på dig
du släpper in min smärta

förlåt mig
igen
så mycket som jag älskar dig
fast så lite som jag kan

kämpar ändå
tar en dag i taget
oftast vinner vi
kärleken segrar

förlåt mig
jag håller tillbaka
demonerna sliter i mörkret
behöver släppa loss

bättre du ser mig lida
för min egen skull
än att du lider för min
gör om mitt till du

förlåt mig
bli fri om du kan
älskar dig alltid densamma
kämpar från depressionens botten
förlåt mig

Jag ger er mig själv

20190803

Jag ger er mig själv

För trött för att vakna och se mig om
samma gamla skit ändå
varför bry sig när ingen hjälper till

Men så är det inte
trotts trötthet vänder jag mig om
ser att ni kämpar, fast utan förstånd

En orättvisa läggs på mina axklar
man lägger inte tak på gräs
jag stark, står som betongpelare i natten

Täcker över er andra, skyddar och ger liv
ni stjäl, ljuger, fuskar och slåss
kan inte klandra någon av er

Jag var som ni förut
vajade som gräs i vinden
utan kraft fördes jag hit och dit

Trodde frihet skulle komma om jag blev stark
men fick en annan uppgift
viker jag av, så svajar jag som gräset

Står jag kvar så läggs bördan på mina axlar
det är så jag blir stark, det förstår jag
en uppgift jag inte såg finnas

En gång var jag barn, brändes i solen utan tak
hela världen gungade, svajade, natt som dag
ingen styrka fanns som skyddade mina små strån

Bönen tog mig hit, vår Skapare visade vägen
en ensam väg, en smal väg
genom djup och skrymslen främmande för mig

Så har jag vuxit med åren
leken blev mer kär
inte så spännande men glädjefylld

Morgonen är svår, lederna värker från världens tyngd
betongen är inte lätt att bära, att vara, andas
samlar mig, ord virvlar runt, jag samlar dem alla

Väcker mina bråkstakar, små och större
tar emot, suger in, står kvar
genom allt, över allt, skyddar min ande

Själv sjunker jag in i bönen, meditationen
ser på avstånd kärleken ta form
för så älskade Han världen; att jag kan ge er mig själv

Jag ger ändå

20190512

Jag ger ändå

skulden är så stor
hur ska jag kunna betala
är jag skyldig mer än jag har

jag ger ändå

skamsen för allt jag tagit
förtvivlad av mitt eget fel
stulit av dig i åratal

jag ger ändå

hos dig var allt gratis
du har bara gett och gett
barnets skratt som guld

jag ger ändå

snacka om smärta
lida rakt igenom
handling före prat

jag ger ändå

tar dig i min famn
så som jag alltid gjort
kanske tappat lite

jag ger ändå

det är aldrig förlorat
för sent kan det inte bli
trotts allt som saknats

jag ger ändå

ser smärtan i dig
kval du genomlider
även om jag är skyldig

jag ger ändå

Jag pratar med mig själv

20181124

Jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej
du behöver inte var rädd längre
du kan komma fram nu

jag pratar med mig själv

vi tar det lugnt
jag ska inte svika
vi tar det lugnt, tillsammans
ta det i din takt

jag pratar med mig själv

det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu
det är okej nu

jag pratar med mig själv

ta det lugnt
var inte orolig
ta det lugnt, vi tar det lugnt
jag lovar, du kan lita på mig

jag pratar med mig själv

det gör ont, jag vet
det gjorde ont
det är okej nu
nu är det lugnt

jag pratar med mig själv

det gör inte ont längre
han är död nu
du kan vara trygg, nu
kom tillbaka

jag pratar med mig själv

jag älskar dig
jag ska ta hand om dig
var inte rädd
du kan vara lugn, känna dig trygg

jag pratar med mig själv

det är okej
ingen brådska, jag förstår
vill förstå bättre, mer
ska verkligen anstränga mig, satsa allt

jag pratar mig mig själv

vi kan pausa där
jag glömmer inte bort dig
vi tar det lugnt
jag finns kvar

jag pratar med mig själv

jag förstår hur det kändes
jag vet hur du led
jag ser hur rädd du var
det är okej, det är över nu

jag pratar med mig själv

ingen fara
visst är det jobbigt
men jag ger inte upp
jag kommer inte att svika

Kapitulera

20190512

Kapitulera

krigade för din skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med vrede i såren
ursinne i blicken

krigade för min skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med ursinne i såren
vrede i blicken

troféer och guld på hög
för dig, för mig, för oss
ska inte säga att det inte behövs
och vet inte om det fanns en annan väg
ändå var det för dyrt

ingen återvändo finns
det förflutna förflöt
oförlåtet
orörlig som en död orm
ligger tiden bakom stilla

framför är det annorlunda
ett evigt sprattlande
tusen val med fler möjligheter
och här och nu
ständig rörelse

sluter fred för din skull
förlorar de flesta slagen
trött på att vara sårad
behöver inte kriga mer
vi har det bra som det är

tittar framåt
ser ett nytt liv ta form
kan andas igen
du ser gladare ut
vi vann

Knän och knogar

20190212

Knän och knogar

Tröttheten blåser genom hettan
virvlar och stör det vakna livet
och så saknaden
alltid ensam

Slumrandes i svettiga kläder
redan uppgiven
trött av morgonen som kommer
natten skrämmer

Tankar på dig följer en oros stig
vandrar snirklande efter något
förlorat
på så sätt står jag inte ut längre

Hatar att ha makten
tynger som kött i krokar
slits sönder inifrån
av min egen vikt

Tänker på dig igen
utan kontroll
men har ändå all makt
och ansvaret

Svetten rinner i ryggens fåra
ropar ditt namn förgäves
ilska blandas med sorg
livets bittra grogg

Fastkedjad i världen utanför
sliter mig loss, biter tag i mitt inre
som den best jag är
frustar med svetten droppandes

Kedjor brister, livet slits itu
drar av all min kraft
fast det är en lögn, slumrar ju nästan
mitt emellan, kraft och förstånd

Det smärtar och det gör ont
sånt förlåter jag aldrig
hatar mig igenom stål och sten
blodiga knän och knogar

Kämpar inte längre
knän och knogar
inget som behövdes göras
bara känna, för dig, med dig