Kategoriarkiv: Åtrå

Bländande härlighet

20191115

Bländande härlighet

ditt ljus skar i mina ögon
starkt och klart
bländande härlighet

bakom masken av skratt
ironin lämnade plats
och kvar var bara du

och bara jag
förundrad över dig
en dag i taget

varför dansar du så nära
räcker rummet inte till
ditt leende bländade

blundade för att återfå synen
vinna lite tid
hämta andan som gått ur

från hjärtat kom ett rop
bländande härligt
mitt ljus skär i dina ögon

Den mörka kyssen

1998

Den mörka kyssen

Tänk dig en gasflamma, en blå gasflamma med en elektrisk intensitet.
Tänk dig två par läppar som försiktigt närmar sig varandra.
Ett blått gnistrande gasmoln blixtrar till och man ser för en tiondels sekund två ansikten i den mossmörka skogsnatten.
Helt ljudlöst från avstånd, men rör du dig närmare så känner du den intensiva stora känslan av kärlek vibrera i den mossmörka natten.
Går du riktigt nära så hörs det hur två unga hjärtan bankar i takt.
Domdom, Domdom, Domdom…
Du är nu så nära att du kan känna hur skogen blandar sina mystiska dofter med de ungas oskyldiga.
Plötsligt så syns det blå ljusskenet igen och du ser två vackra konturer när de ungas läppar åter möts.
Du är så nära, så väldigt nära, du vill inget hellre än att ta de kära i din famn.
Men det är inte dags, inte nu.
Du drar dig sakta bort från de två unga och hör hur de börjar vandra hemåt igen.
Det var så nära, du ville så gärna, men än är tiden inte kommen.
Det var ju trots allt bara en kyss.

Till flickan på pizzerian

Drömmen

20191117

Drömmen

mitt hjärta i din hand
så varsamt och ömt

lägger mitt huvud i ditt knä
ser in i dina ögon

du möter min blick
halvvägs ler vi båda

omfamnar mig
mitt innersta jag

klär av dig allt
lager efter lager

i min famn
naken och nära

så öppnas du för mig
jag är i dig

en tår ner för din kind
du blinkar till

hämtar andan
kommer tillbaka

så möts vi igen
kropp i kropp

håller fyra händer
andas ut

omfamnar, luktar
kysser varsamt

somnar in tillsammans
drömmer samma dröm

Drömmer om dig

2001-01-03

Drömmer om dig

Du tittar på mig och tusen strålar värmer min själ.
Du ler och jag ler, kan inte låta bli att leva lycklig i din närvaro,
även om det är för stunden.
När jag drömmer är allt möjligt.
Det händer så otroliga saker i drömmarnas land.
När du är hos mig är drömmen sann.
Lika som från drömmen,
väcks jag dock till min värld så fort du går.
Men minnet lever kvar.
Brinner som av evig eld.
Alla bilder av dig snurrar innanför mina ögonlock.
Jag ser dina höfter, jeansen som kantas av precis ovanför.
Din midja som sluter sig mot ditt hjärta.
Jag vill inget hellre än att få känna din kropp, nära, känna ditt hjärta slå.
Din yppiga bar, dina härliga bröst.
Jag blundar och ser dig.
Jag somnar och hör dig.
Verklighet blandas med dröm och för en stund är jag världens lyckligaste man.
Men likt dig tynar drömmen bort och jag är vaken, ensam.
Endast i mitt hjärta finns du kvar, flammar och lever.
Kanske får jag se dig igen.
Få en chans att fylla på mitt galleri av bilder av dig.
Bilder av dig som kan göra min dröm mer verklig.
För dröm är det enda jag kan få av dig.
Hur verkligt det än känns är det dock endast en dröm.

Du gav mig litet hopp

2000-12-31

Du gav mig litet hopp
Du väckte min snopp
Nu står den rakt opp
Mot kärleken topp

O jag ensam vandrar. Långt bort från allt.
Ju längre bort jag kommer ju närmare allt synes.
Varje steg jag tar bort från allt är ett steg närmare mig själv.
När jag vågar möta mig själv och fortsätter min gång mot mig själv
Då är varje steg ett steg bort från mig själv
Varje steg närmare mig själv ett steg närmare allt.

Jag vandrar och frågar, varför alla dessa skuggor.
De kastar sig kring min kropp försöker skrämma mig.
Försöker få mig att bli fast.
Jag är ingen, jag har ingen term.
Då kan de inte fånga mig.
Tar jag form eller blir någon kan de ta mig.
Den som inte vill förlora skall inget satsa.
Det är inget att förstå, vad är ett pris.
Något att vinna något att betala.
Skuggor vinner allt utan att ha något.
Ljuset föder mörkret.
I mörkret frodas ljuset.

En sista dikt

1997

En sista dikt

Innan solen går upp.
Medan tid finnes.
Innan det är för sent.
Snart går solen upp och ljuset jagar skuggor på flykten.
Hemligheter avslöjas.
Siluetter får djup.
Låt mig viska i ditt öra.
Små ord jag vill du ska höra.
Kärlek kommer kärlek går.
Endast lyckan består.
Livet står fast.
Som din vilja.
Lika säkert som att solen går upp.
En enda liten sista dikt.
Annars tar solen dig.
Bränner dig het.
Se mig, dyrka mig.
Vänd mig inte ryggen.
Mitt ljus är milt, rogivande.
Smeker dig om natten.
Jag är ljus där det är mörkt.
Är du vilsen visar jag dig hem.
Runt mig strålar livet.
Små små stjärnor av liv.
När du ligger på min jord letar jag mig fram till dig.
Skuggorna formar din kropp.
Jag följer.
Smeker.
Njuter av dig.
Slukar utan att förtära.
Du är vacker, så fin.
Din hud blänker i mitt sken.
Du är mitt mål, du är min längtan.
Jag är din.
Jag är månen.

Endast din kärlek kan rädda mig från att drunkna

2000-12-30

Endast din kärlek kan rädda mig från att drunkna

Jag drömmer om dig du kärlekens ros.
Dina ögons charm har förtrollat mig.
Vart jag än ser så ser jag dig.
Dina ögons glans lyser in i min värld.
Tänder en eld så brännande het.
Inget jag gör är långt bort från dig, ty du är som en del av mig.
Du kärlekens ros har satt rot i mitt hjärta,
Skör som blomman,
Stark som taggen.
Jag är hjälplös inför min kärlek till dig
Du doftar, du öppnar dig, du blommar och ler.
I drömmen du kommer till mig naken och ljus.
Dina röda läppar möter mina, vi dansar i natten.
Du är inte här ändå är du hos mig.
Känn den eld som du har tänt.
Värm dig hos mig, dansa med mig.
Låt drömmen bli sann,
Låt mig få se in i dina ögon, låt mig älska dig.
Mitt inre är ett stormande hav mitt hjärta en vilsen båt.
Jag behöver dig för att rida ut stormen.
Ta mig i besittning och rid mig tills mitt hjärta får ro i din vaggande barm.
Öppna dina ögon för mig och låt stjärnorna visa vägen hem över stormande hav.

Fågel grå

2001-04-15

Fågel grå

Lilla fågel grå.
Jag har haft så svårt att förstå.
Din oro så svår att ta på.
Jag undrar hur det skall gå.

Jag ser din päls som en påfågelskrud, färger och paljetter.
Jag ser ditt inre, ditt yttre som du är, dagar som nätter.

Jag ser dig sittandes i bur.
Jag sitter som på lur.
Jag frågar mig själv hur.

Är det möjligt att jag som dig älskar, och över dig vakar
Att du en dag skall se mitt inre, och mitt hjärta då bejakar.
Med dig i min famn är det stilla, om så hela världen skakar.

För du lyser som pärlemosand, i soluppgången
Fanns en talisman för kärleken, vore du medaljongen.

Låt mig vara dig nära, göra allt rätt.
Kyssa, smeka, leka, göra det hett.
Ge kärlek tills du somnar, alldeles mätt.
Så som jag ser dig, det vore så lätt.
Kärlekens leende, det är ju så nätt.
Du ler kärlekens leende, på ditt lilla sätt.

Gåvan

2001-01-04

Gåvan

Du gör mig rädd, du skrämmer mig.
Vad kan hända dig om du är oaktsam.
Själva du är inte skrämmande, tvärt om.
Det är vad som kan hända dig som skrämmer mig.
Jag vill ha dig i en kristall av diamant.
Alltid runt min hals i en kedja, alltid nära mitt bröst.
Jag sluter mig i mig själv, ser på marken, mediterar.
Jag önskar min kärlek så stark att den ska skydda dig.
Jag vill sända ut mina kärlekstentakler ut genom rymden så att de kan skydda dig vart än du går. Så att du, alltid ska ha en del av mitt hjärta kring dig.
Sådan är kärleken, skrämmer sig för sin motpart.
Död och smärta skrämmer.
Kärlek ger njutning.
Ändå skrämmer kärleken mig, inte i sig själv, utan för att det ska hända dig något.
Jag tackar smärtan och döden som får mig att älska så.
Tog jag dig för givet vore du inget värd.
Älskar jag dig till döden är du allt, ovärderlig.
Vacker, skör, ömtålig, allt, jag måste akta.
Och jag älskar, och du älskar.
Jag finns runt dig, i dig.
Vakar och vakar, skänker dig mitt liv.
Du ger mig anledning att leva och livet blir så starkt och levande utav dig.
Du ger mig kärlek, du ger mig smärta.
Du ger mig liv.

Humlan

2001-08-12

Humlan

Du ser mig och känner osäkerhet.
Jag närmar mig och du tvekar.
Kanske känner du vad jag känner.
Min osäkerhet.
Som en humla rädd för att brännas, vill jag landa i din blommas mitt och dricka din nektar.
Är det då så konstigt att du känner oro när jag i luften seglar fram och åter, runt runt.
Jag vet att jag bränns, jag vet inte om du tål.
Jag är en dum humla.
En humla borde inte veta att den bränns.
Jag borde slå mig ned i din blommande härlighet.
Dricka din doftande nektar suga i mig av dig och samtidigt befrukta dig, så som naturen föreskrivit.
Men ja är en du humla, rädd för mig själv.
Kärleken har fångat mig mitt i livet, kärleken har öppnat mina ögon så att jag ser dig i all din prakt och skönhet.
Nu är jag rädd, rädd för att slå mig ner hos dig.
Du vackrast av alla blommor över världens alla ängar.
Jag är så rädd att skrämma dig där du står i din skönhet.
Är det då så konstigt att du känner osäkerhet, där högt ovanför i himmelen surrar jag runt dig. Runt dig.
Om du bara vinkade mot mig.
-Kom, kom lilla humla.
-Slå dig ned hos mig, drick min nektar.
Då skulle jag älska dig.
Då skulle du inte känna dig osäker, då skulle jag inte segla surrandes i skyn.
Då skulle jag i trygghetens namn vara din.
Din alldeles egen brännande humla.
Humlan som ger dig liv.

Låt mig älska dig

2000-12-23

Låt mig älska dig

Älska dig smeka dig
Leta mig igenom din kropp
Ge dig till mig
Och du ska få min snopp
Mellan dina ben
Kärlekens ros
Du är så len
Jag nuddar med min nos
Min tunga får dig att sjunga
Ditt stön är min bön
Din lust kommer först
Jag ger och du får, slukar och tar
Allt som jag har
Jag lägger dig på mage
Solen lyser varm
I denna härliga hage
Jag fångar din barm
Du ber att få vända dig om
Alldeles innan du kom
Din kulmen får dig att njuta
Du trycker så skönt jag vill spruta
Du är nära att brista
Jag sprutar in i dig det sista
Jag rycker inne i dig
Du omfamnar mig
Våra safter blandas i ditt inre
Ett barn blir till
Det blir inget mindre
Det är vad vi vill

Måste växa upp först

2001-12-22

Måste växa upp först

För vem är jag att döma dig?
Och vem är du att lämna mig?
Du är inte den jag trodde du var.
Du är du och inte min mamma,
och jag som trodde ni var densamma.
Du ger mig värme du ger mig hopp,
du var den som tinade min kropp.
Så länge jag hållit mig tillbaka från denna värld.
Jag levde med en kvinna, den jag älskat som en Gud.
Det fanns en tid, jag ville inte längre leva här.
Sen kom du och lockade mig till dig.
Från min trygga ensamhet, en värld av hat och mörker.
Du fick mig att känna igen.
Min kropp var vuxen men jag var ett barn.
Jag såg ej form, jag såg ej denna värld.
Jag kände för första gången.
Jag kände kvinna.
Jag trodde du var tillbaka, denna Gudinna jag älskat och som lämnat mig var tillbaka.
Som ett barn såg jag till dig, för barn jag var, i en mans kropp.
Men du var inte min mamma.
Du var du, ni är inte densamma.

När ord inte räcker till

2000

När ord inte räcker till

Du säger du vill veta.
Jag vet inte om jag kan.
Du säger du känner min röst, du förstår.
Du säger, snälla berätta, förklara.
Jag sluter mina ögon och ser.
Hur ska jag tala till dig, förklara.
Det jag ser har inga ord.
Det finns inte plats i storstadslivet för det jag har i mitt inre.
Jag börjar tala.
Rymd.
Skönhet.
Färger.
Världen genom dig.
Ljuset från en stjärna rundar en planet.
En stjärna som brinner av annan kraft, av annan lyster.
Andra krafter än vad vi brukar se.
Brinner av flytande kärlek.
Planeten har en atmosfär i annan kulör.
Ett sken uppstår, strålar mot mig.
Som håret som spirar ur din kropp.
När jag kysser dig ser jag ditt hår i ögonvrån på samma sätt som stjärnor strålar i rymden.
Du är oändligt, oändligt vacker.
Varje cell är en galax.
Varje möte en resa.
Jag försöker förklara ditt hår.
En liten upptäckt för en intresserad forskare.
En forskare som älskar att upptäcka.
Jag ska försöka förklara ditt ansikte men ingen penna räcker att beskriva det stora universum.
Är det tomt och svart är allt så nära att inga färger synes.
Känslan total och obeskrivlig.
Total rymd, kompakt oändligt.
Jag nämner namnet på ditt sköte…

Röverier

2001-12-22

Röverier

Om jag fick göra dig till min kula
Då skulle alla andra fula
Killar stå stilla och gapa
Och undra vad det är för en apa
Som stulit denna vackra prinsessa
Stopp stanna ditt fula troll
Innan prästen hunnit läsa sin mässa
De följer efter på håll
Med de kan inte hålla koll
Prästen har redan sjungit sin sista psalm
Och jag dig tagit till min halm
Sängen nu den braka
Och din kropp den skaka
Nu är du min äkta maka.

Saknar dig

2001-04-16

Saknar dig

Jag ler mot dig, vill få dig att se mig.
Jag vill ha dig – utan tvekan.
Dina strålande ögon glittrar som daggbeklädda näckrosor i en svart tjärn.
Precis när morgonsolens första strömmar når de nakna rosorna och ljuset bryts i droppar av kristall från nattens dagg på de vita bladen.
Ett skimmer som lyser på den djupa tjärnens yta.
Lyser i skogen och får alla varelser att häpna.
I dina ögon lyser en hel värld av magi, djupet i din blick.
Känslan jag får. Som att drunkna i den bottenlösa tjärnen.
Bara falla och falla. Tillräckligt länge för att uppskatta att jag inte har någon kontroll. Tillräckligt länge faller jag i din eviga kärlek.
Lär mig att älska denna omfamnande uppslukande känsla och fallande trygghet.
Falla för att aldrig landa.
Evig kärlek i evig trygghet.
Jag rycker till, drömde mig bort.
Dina ögon… de förtrollar.
Jag ser på dig, längtar.
Vill kyssa.
Jag gör vad jag kan för att locka dig men du ser på mig utan att blinka.
Jag drömmer mig bort igen – dina läppar.
Julihimlen för sina mjuka moln mot mig och kysser mig.
För mig upp till himlen.
Fuktigt, varmt och mjukt.
Jag vill kyssa dig men likt molnen är du svår att få fatt.
Jag ser på dig igen, med saknad och längtan.
Så nära, så vacker, så underbar.
Och jag, jag har bara en del av dig.
Ditt foto.

Ska vi älska

Ska vi älska

En vind drar in över mitt bröst.
Ljummen och livfull.
Doftandes av skogens alla blommor och träd.
Täcket vek du undan för du vet att jag är varm.
Varm av din kärlek.
Din stjärt eggar mig.
Jag blir medveten.
I det öppna fönstret strömmar livet mot mig.
Ditt hår rör sig i den ljumma strömmen av luft.
Frisk och härlig är morgonen.
Lövverket på den stora aspen filtrerar ljuset som faller på din rygg.
Ett mönster av liv rör sig ned för dina axlar och smeker din midja mot höften.
Du ser, jag ser.
Du ser ut, jag ser utsikt.
Gården, världen, luften, solen.
Din kropp lutandes ut genom fönstret.
Du är så vacker.
Jag känner din värme, dras till dig.
Bakom dig.
Du kommer mot mig, jag känner dig, håller dig.
Du är så underbar, så fin.
Du vänder dig om jag smeker din nacke.
Följer din kurva tills jag har din stjärt i min hand.
Jag är hård, du är medveten.
Jag känner.
Du känner.
Jag frågar?

Två ulvars hunger

2001-01-29

Två ulvars hunger

Hungern vrålar i min kropp, mitt hjärta som en megafon.
Så högt att du hör mig. Du letar dig fram till mig.
Du ser mig, tar mig i din famn.
Badar mig, rakar mig, klipper mig.
Föder mig med din kärlek.
Du får raka mig ofta, jag växer ohämmat.
Hård och vild.
Du har längtat att jag ska växa mig hård hos dig, för dig.
Du vårdar mig, du ylar.
Du mjuknar, jag mjuknar, du hårdnar.
Du har tvättat, renat, rakat och klippt.
Fyllt mig med kärlek, tömt mig på min vildhet.
Du är full, vild och galen.
Jag flyr till skogs.
Du njuter ditt offer.
Jag längtar, jag vrålar. Jag växer.
Mitt hår, min natur växer, min vildhet tar form.
Mitt hjärta hungrar, vrålar i min kropp.
Du letar dig fram till mig.

Törnrosa

20191116

Törnrosa

och där var du
mitt i ögonblicket
fångad bakom taggtråd
insvept i törne med ros

en glänta bakom öppningen
smal och svår men full av ljus
så lockande vacker
ljuva toner vandrade ut

nådde mitt törstande hjärta
först av allt
mer än det sista
kämpade mig igenom

naken på dina tuvor
trasiga kläder
rispad hud
på knä med rinnande blod

så nådde jag fram
ett ögonblick
längtade efter allt
bara med dig

var det mitt blod
taggarna som satt kvar
kläderna som hängde i trasor
varför får jag inte vila här

måste ut i kylan igen
livet som aldrig tar slut
evigheten utan dig
där jag stupar dag efter dag

drömmer
saknar
slår några slag mot törnet
men minns snart ingenting

Undulaten

Undulaten

Min lilla dikt sjunger jag för dig.
Som en fågel kommer den till ditt fönster och kvittrar.
Ser in i ditt liv, blir inspirerad.
Sjunger och drillar. Vill bli matad.
Några smulor från ditt bord.
Det är så lite som behövs.
En spillra av ditt liv ger liv.
En smula från ditt bord ger näring till dikter.
Ger tankar och känslor, ger luft.
Min lilla dikt sjunger för dig.
Om allt den ser genom fönstret.
Men mest sjunger den om din nakna kropp.
När du naken i köket dricker O’boy.
Det är diktens favorit.
På fönsterbläcket till köksfönstret när morgonen gjort dig vaken och naken stiger du opp.
Din härliga nakna kropp.
Som en liten fågel sitter min lilla dikt och ser dig.
En kåtfågel.
Det är så äckligt med fönstertittare.