Kategoriarkiv: Avsky

Askungen

2001-02-11

Askungen

Oåh, du store dansare.
Du lyssnar gärna på min kärlek, njuter av fågelns sång.
Sen är du nöjd och går din väg.
Så ädel.
Så vacker.
Så ful och äcklig.
Vidrig.
Vad vore inte en natt på slottet, sången, musiken.
Balen du och jag.
Jag lockar dig med min sång.
Vill sjunga dig till mig.
Du lyssnar och njuter, glad för mina ljuva toner.
Sen dansar du, glad och lycklig för min sång.
Sen är du nöjd och går din väg.
Jävla svin, svin i glasskor.
Vem är dum, du eller jag.
Jag sjunger du lyssnar.
Endast sanningen kan ge mig ett svar.
Jag är dum, äcklig och vidrig.
Jag vill fånga dig, du vill dansa.
Jag är arg, du är nöjd.
Du dansar av lycka.
Jag sjunger för dig.
Sorgsen över min skam, när sanningen fick mig att se mig själv, kryper jag in i min bur med sänkt huvud och väntar, längtar att få täcket över buren.

Bakom globerna

20180525

Bakom globerna

Ögon tittar öppet förvirrat omkring
tidningar inprogrammerade bakom globerna

Som nyvakna eller helt utan vila
zombies vandrar bleka och stirrar

Information som räcker till 100 år av ensamhet
förtärs till frukost, och rätterna fortsätter rulla in

Det ständiga flödet av skit och mera skit
allvaret gör att ingen vågar blunda

Stirrande ögon letar efter mer
propaganda proppat bakom globerna

Var är vilan? Var får jag ro?
har tåget redan gått och jag blev kvar på station?

Att andas är att leva
jag håller andan så länge

Uppmuntran av väntan på någon annan
ett befriande löfte utan ansvar

Från himlen ska frälsningen komma
det regnar ibland men endast blommorna gråter

Böjda nackar i regnet
men ögonen stirrar rätt fram ändå

Förvirrade blickar borrar sig igenom
skärmar lyser, reflekterar, bakom globerna

Dubbelmoral

20190911

Dubbelmoral

Där gick startsignalen
la mig ner direkt
utan att springa
blev trött och skyllde på något

försökte få dig att lyfta upp mig
helst bära på ryggen
gärna ända in i mål
bäst om du kommer först

arg när du inte vann
jag förlorade ju
kom sist på din rygg
sur för att du försökte

skitsaker växer i munnen
otroligt äckligt
vill spotta ut
men kvävs av min egen moral

Ekon

20180812

Ekon

Och så kom hela konkarongen farandes
Tacksamheten flög ut genom dörren
Missbelåten slickandes runt munnen

Så togs hösta vinsten emot
Bortkastad, i dikets smuts
Vältrandes i självömkan och ångest

Fick du vad du ville ha nu ?
Är du äntligen nöjd?
din lilla skit

Ekande mot golvplattor av sten, dyr sten
Upp mot taket, blänkande
Polerad marmor, takspeglar i guld

Så jävla vacker, fulheten lyser igenom
Mänsklighetens alla brister personifierade
Ett synfel, eller dömande tolkning

Jag spottar på dig!
Fy fan vad du kom nära
Vem tror du att du är egentligen.

En sån punkt som sätts sist
En spik i kistan, den sista spiken
den första spiken

Smärtsamt öppnas ögon
Ingen vill se
Utspydd på golvet

Ett naket foster, fast inte lent
inte heller skrynkligt
Taggar och tänder, kaxigt motbjudande

Första pris, all din skit
En förlust gömd bakom lyckohjulet
Mitt turnummer som tog mig högst upp på pallen

Fast jag är inte jag, du är inte du
Någon annan hann före
Minnen präglade för allt framtid

Så lever vi, fast lever inte
Tolkade i förväg, missförståndets resonans
Ekande mot golvplattor av sten

En kick

20170204

En kick

Själviskhet 8 dl
Rädsla 2 L
Oro 1/2 dl
Högmod 1 L
Makt 2 1/2 L

Kryddat med en nypa otur och ett mått självömkan

Livet hade bakat, med svarta handskarna på
Edens lustgård förvandlad till en avträdesplats
Så mörkt så ljuset inte kunde tränga igenom

Där mitt i skiten stod han, minnen som tvingade till handling
Känslor som tryckte på i det undermedvetna
Energier så omedvetna, så förnekade
Känslor så dolda men ack så aktiverande

Frustrationer 12 kg
Ilska 900 gr
Hat 3 kg
Förakt 2 kg
Smärta 5 kg

Kryddat med lite våld och en nypa sadism

En man så nedbruten på insidan, så stark på utsidan
Förnekelse lika tjock som drakfjäll
Vilsen, så fruktansvärt vilsen
Allt förklätt i kontroll, offrat allt för kontroll

Så lätt för demoner att få tillträde
Hatet öppnade dörren
Rädslan hälsade välkomna
Smärtan visade in i salongerna

Att slå en liten pojke blev till rutin
En kick

Ett nyp

20170122

Ett nyp

Jag saknade dig, när du nöp mig
Den gamla smärtan, fick mig att minnas
Fick mig att leva ytterligare en dag i glömskan
I dåtidens mörka gytter, i ältandets välkända vånda

Du fick mig att känna mig precis så levande,
som alla de gånger jag trodde jag skulle dö

I det förflutna har min själ fastnat på rostiga spikar
Här och nu är jag ingenting
När du nöp mig så mindes jag
Jag mindes, kände mig levande
Utspridd över 70 och 80 talet, där livet tog slut
Du väckte min döda själ, min förlorade själ

Men något hände

Jag tog ett steg framåt

Det förflutna togs om hand av högre makter
Jag började leva här och nu
Och dina nyp gjorde inte annat än ont

Så jag nöp tillbaka
Du sprang tillbaka till ditt förflutna

Och sen såg jag dig aldrig mer

Fasar och hoppas

20191225

Fasar och hoppas

första gången gjorde ondast
det var svårast då
förstod knappt vad jag gjorde

andra gången skedde i panik
hann inte tänka
tvingad kan man säga

tredje gången så fylld av hat
eller om det var rädsla
jag njöt av att få såra och förstöra

fjärde gången var med sorg
jag ville verkligen inte
men hade redan förhärdats

femte gången var mot min vilja
men jag var oärlig
visste nog inte vad jag gjorde

det blir lättare och lättare
mer avtrubbad med tiden
fasar och hoppas

det är på så olika nivåer
splittrad och trasig inuti
hittar ingen ånger längre

sjätte gången
kanske blir det mig själv
fasar och hoppas

Flugan

20190421

Flugan

paralyserad
fastbunden av beroende
smärtsamma minnen stänger
vägen blir smalare, trängre

trängs i mig själv
får knappt plats
det är bara för mycket
planer och krav, från min sida

en oärlig önskan
drömmar om frigörelse
och hat
såra för att slippa såras

spinner mitt nät som en spindel
vill fånga dig vid rätt tidpunkt
bli fri eller för att ge igen?
jag vill göra båda två

men du känner
som flugan har du sprattlat dig fast
jag biter ändå inte
skulle gärna vilja, men gör det inte

sårad en gång, många gånger
för många gånger
du kör över, om och om igen
tillplattad tappar jag farten

borde gått för långe sen
fastnat i mitt eget nät
sega trådar drar åt alla håll
blir bara värre ju mer jag försöker

eller är det dina planer
har du knutit kladdig tråd kring mina lemmar
har jag fastnat i din intrig
är det jag som är flugan?

Jag ser våld 1

2001-01-18

Jag ser våld    1

Åååå det var fett, en gång till, å igen, å igen.
Slå bara slå, slå bara slå.
-Jag får aldrig nog, oobhaba, oobhaba.
Låt det stänka, låt det kladda.
Låt blodet smeta ned både kläder och skor.
Låt det röda beviset smeta ned dig med sitt DNA.
För vad bryr jag mig när jag är död, bara du åker fast.

”…….. …… ….”

Vad har blivit viktigt i världen, att straffa eller att skydda?
Vad spelar det för roll hur många dödsstraff som utdelas när död är död och mord är mord?
Hårdare tag möter hårdare slag.
Jag rustar, du rustar.
Varför slår någon, ser han inte smärtan eller vill han bara dela med sig, lära ut den present han själv en gång fått.
Våld föder våld, den som slår lär ut att slå.
Är inte TV: n det stora biblioteket av visdom där våld och död lärs ut?
Fler poliser, hårdare lagar, hårdare straff, tyngre beväpnad militär.
Rustar du så rustar jag.
Lås dörren, skaffa larm, hyr vaktbolag, beväpna dig.
Är du mördad? i ett perfekt system är det säkert att förövaren blir fast och dömd, kamera, DNA.
Storebror ser dig.
Är det säkert att leva för att döden reds ut?
För att någon döms och bärs ut!

Kom inte här med din arga attityd!

1998

Kom inte här med din arga attityd!

Kom inte här med din arga attityd!
Kan inte med din skitstil.
Jag hatar dig!
Nu har du gjort bort dig igen.
Nu ser alla vilken bluff du är din skit.
Tro inte att du är någon.
Du vet vad du är.
Jag är så jävla besviken.
Det är ingen idé.
Att se dig,
ditt fula ansikte,
mitt fula ansikte.
Jag hatar att se mig i spegeln.
Jag kan inte respektera vad jag ser.
Vill inte vara en sån jag är.
Hatar skammen i ansiktet,
de skamsna ögonen,
den osäkra munnen och den skeva näsan.
Kom inte här du…..

Kontroll – en illusion

20170204

Kontroll – en illusion

Det som var, det varade inte för evigt
Det som slutade för tidigt han inte börja i tid
Alltför ofta har tiden gått sin egen väg,
skickat sekunder som soldater

Tjuven som smyger om natten
Fruktan kallas han, slug och artig
Stjäl framgång, stjäl liv, stjäl tid

Och tiden skickar sekunder,
små soldater som går sin egen väg

Ändå är allt för sent

Så mycket stress, så många tjuvar
Allt jobb, allt slit, allt gnet för att få det att gå runt

Det stora uret ska drivas på, varje budget forceras
Allt måste gå runt, runt, runt
Fort ska det gå, snabbare och snabbare

För evigt varar det som nästan aldrig kom fram
För tidigt slet stressen en reva i tidens väv
Tiden går sin egen väg och den som viker av,
den som lämnar ekorrhjulet, mister sin kontroll

Lurar

20161212

Lurar

Ditt falska leende ekar tomt i det rum
som krossats av dina lögner
sönderslagen inredning,
allt hade ditt namn på sig
Graverat
Stökig oreda
och jag skyller bara på mig själv

Lurar du mig en gång så kan det vara otur
Lurar du mig två gånger så är du dum i huvudet
Lurar du mig tre gånger så är jag dum i huvudet

Jag vill att du lurar mig igen, eller
Kanske ska jag lura dig?

Hämnd smakar så sött på tungan
men är så bitter att svälja

det svider i magen

Himlen ropar på mig
men jag är upptagen

Ett litet hat har smugit sig in,
fått plats i finfåtöljen

Smög in på en gammal inbjudan,
listig liten rackare

Lurar jag dig en gång så har jag tur
Lurar jag dig två gånger så är du dum
Lurar jag dig tre gånger så är jag proffs

Den som betalar räkningen får lida

fram och tillbaka

Jag tar en springnota

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Skalet

1997

Skalet

Om jag ursäktar mig kanske jag kan få be.
Om en liten pratstund med dig över en kopp te.
Men du kanske tycker att jag är trist.
Jag vill minnas att du sa så sist.
Även om vi är två.
Så har jag svårt att förstå.
Vikten av drickandet.
Vikten av hickandet.
Hur viktiga de är, inte här och nu.
Men vid olika tillfällen ett nödvändigt
Måste hörru du.
Du som aldrig lyssnar eller hör på.
Du, du kan ju lika gärna nu gå.
Du hör ju ändå aldrig på.
En kopp te smakar bäst utan dig.
Och jag sitter bra här vid spegeln och mig.

Så hatar jag mig

20180304

Så hatar jag mig

Så hatar jag dig
äcklas och irriterar
tankar som inte får tänkas
skam över all skuld, i det dolda

Så hatar jag dig
påträngande fastnaglad
beroende, du har gjort mig beroende
allt är ditt fel

Så hatar jag dig
vit som snö
oskyldig som få, skyldig som många
uttråkad offrade jag för mycket

Så hatar jag dig
Fastspikad på en vägg
avslitet hår
så värdelös i mina ögon

Så hatar jag dig
ful och fixerad eller fixerande ful
all min skit har jag lagt på dig
och du bär, oförmögen att skilja åt

Så hatar jag dig
jag ser alla dina svagheter
ditt sjuka behov sticker ut som en kniv i sidan
så lätt att bajsa på dig

Så hatar jag dig
du saknar värdighet
lever med toalettrullen i handen
alltid redo att ta mer skit

Så hatar jag dig
orättvist
orättfärdigt
oschyst

Så hatar jag dig
lögner och dålig moral
sniken och måttlös
tanklös och impulsiv, självisk rent av

Så hatar jag dig
allt du är som påminner om mig
ser jag i spegeln
när jag stirrar tillbaka

Så hatar jag mig
ingenting går oberört förbi
och allt berört blir irriterat i mig
för ingenting är okej med mig

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

Tomhet

20181002

Tomhet

Elden har slocknat
brände jag mig?
borde veta men
känner ingen smärta
nu

Befriad
inget mer att säga
det blev tyst av sig själv
i mig
du fortsatte, högljutt

Tröttheten kom efteråt
ska sova nu
gå i ide
en längre tid

Andra kvinnor
du vrålade och tjöt
ekade i mitt huvud
överröstade min själ

Nu är det tyst
vill inte vara din resonans
missförstådd, missanpassad, misstrodd
loggade ut

Tog en ny lina, hakade på
stilla i djupet
dit jag aldrig nådde
med dig

Trött nu
utmattad
okej, det är okej

Kärlek och respekt
fast utan
kärlek och respekt
tomhet
bättre än motsatserna

Tusen gånger

20190619

Tusen gånger

tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så

jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov

flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten

mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask

orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se

tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda

ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang

jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall

tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig

så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del

tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra

säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel

inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut

tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till