Kategoriarkiv: Avstängd

Apskaftet del två

20181118

Apskaftet del två

bortdomnade ögon
suddiga blickar
upplevelser i djupet
som inte gick ihop

hur kan kärleken hata

hur kan den man håller kär
skrämma mer
än allt annat

där tog förståndet slut
det slocknade

när ljuset tänds igen
behövs en förklaring

han ler
inget har hänt
eller…

han skrattar
inget har hänt
eller…

han är glad igen
inget har hänt
eller…

sex ögon slappnar av
kommer tillbaka
trötta, men lugna

fast där sitter han
Andreas
han ler inte
han skrattar inte
han är inte glad

minnen dras upp
sex ögon blir oroliga
det vrider och vänder sig
i djupet

men ja just det ja!
Apskaftet
Jonet
Det

vilken tur
eller…

jo kolla på honom
kolla på Apskaftet

den enkla vägen
det enda valet
allt annat är för svårt

tiden går

om och om igen
tillslut

inget vrider sig
ingen vänder sig

sex ögon vet
blundar ibland
slipper se

och tittar igen
på Apskaftet

alla ler
sex ögon trycker ner

även jag ser
även jag känner
märket som svider är mitt
blommande röd
skammen har slagit sin rot
alla andras skam
är min

han slår
de ler
och jag håller med

min kärlek var riktad mot dem
även jag sväljer ondskan
den enkla vägen
det enda valet

jag får vara med
en roll finns
för mig
bara jag vet vem jag är

Apskaftet

Bakom globerna

20180525

Bakom globerna

Ögon tittar öppet förvirrat omkring
tidningar inprogrammerade bakom globerna

Som nyvakna eller helt utan vila
zombies vandrar bleka och stirrar

Information som räcker till 100 år av ensamhet
förtärs till frukost, och rätterna fortsätter rulla in

Det ständiga flödet av skit och mera skit
allvaret gör att ingen vågar blunda

Stirrande ögon letar efter mer
propaganda proppat bakom globerna

Var är vilan? Var får jag ro?
har tåget redan gått och jag blev kvar på station?

Att andas är att leva
jag håller andan så länge

Uppmuntran av väntan på någon annan
ett befriande löfte utan ansvar

Från himlen ska frälsningen komma
det regnar ibland men endast blommorna gråter

Böjda nackar i regnet
men ögonen stirrar rätt fram ändå

Förvirrade blickar borrar sig igenom
skärmar lyser, reflekterar, bakom globerna

Bränner

20200131

Bränner

det bränner intensivt
försöker släcka med vatten
blir mer lik en bastu
rykande öron

vill ta bort
ha mindre
banta bort med fasta
frossar desto mer

kastar mig åt höger
landar på vänster sida
hoppar fast sjunker ner
vilar alldeles klarvaken

han som svarar är tyst
säger jag mig själv
kämpar svårt
med både händer och fingrar

håller mig tyst
kväver mitt lilla liv
varken lyssnar eller hör
det bränner

Det enda vittnet

2018-08-31

Det enda vittnet

Jag ser på dig
ensam mot förövaren
försvarslös i natten
mitt på dagen
övergreppens mörker

Ropar med tysta tårar
ljudlöst högt
skriker i panik
bakom ögonen
kvidande torra ögon

Hans andedräkt sticker, stinker
ögon och näsa förenas
överväldigas av skammen
skulden är falsk
orden spikar fast den ändå

Kroppen främmande
jag flyr inom mig själv
letar efter en lugn vrå
det är tyvärr fullt
ondskan hyr på varje plan

Han ser
inte mig
bara hat
ett mörker strömmar
omsluter ett litet barn

Ingen ser
ensamt vittne
avstängd, kurragömma
glömd bakom mitt eget hjärta
längtar ut

Ingen hjälp finns tillhands
men du ser mig
jag ser dig
skräcken i dina ögon
kan inte förstås

Dina ögon
min skam, jag ser den i dig
din förtvivlan
gör ont i mig
du bevittnar, jag flyr, han slår

Biter ihop, förstår inte
ser dig, känner inget i mig
smärtan i dig
du ser vad han gör
jag ser dig

Till min syster; det var inte ditt fel / Andreas

Duktig pojke

20161105

Duktig pojke

Jag gråter, ohämmade tårar
som ingen ser

Jag skriker, kvävda ljud
som ingen hör

Jag visar, känslokaos
som ingen förstår

Jag vill fråga dig något hemskt
Rädd att du svarar något värre

Min tystnad kväver
Min sorg är gömd i glömska

Mitt kaos står i raka led
Mitt sår är övertäckt

Jag är en duktig pojke
som ingen ser

Jag är en duktig pojke
som ingen hör

Jag är en duktig pojke
som inget känner

Jag frågar dig; ingenting
Du svarar; ingenting

Ekon

20180812

Ekon

Och så kom hela konkarongen farandes
Tacksamheten flög ut genom dörren
Missbelåten slickandes runt munnen

Så togs hösta vinsten emot
Bortkastad, i dikets smuts
Vältrandes i självömkan och ångest

Fick du vad du ville ha nu ?
Är du äntligen nöjd?
din lilla skit

Ekande mot golvplattor av sten, dyr sten
Upp mot taket, blänkande
Polerad marmor, takspeglar i guld

Så jävla vacker, fulheten lyser igenom
Mänsklighetens alla brister personifierade
Ett synfel, eller dömande tolkning

Jag spottar på dig!
Fy fan vad du kom nära
Vem tror du att du är egentligen.

En sån punkt som sätts sist
En spik i kistan, den sista spiken
den första spiken

Smärtsamt öppnas ögon
Ingen vill se
Utspydd på golvet

Ett naket foster, fast inte lent
inte heller skrynkligt
Taggar och tänder, kaxigt motbjudande

Första pris, all din skit
En förlust gömd bakom lyckohjulet
Mitt turnummer som tog mig högst upp på pallen

Fast jag är inte jag, du är inte du
Någon annan hann före
Minnen präglade för allt framtid

Så lever vi, fast lever inte
Tolkade i förväg, missförståndets resonans
Ekande mot golvplattor av sten

Eldslukaren

2018-09-06

Eldslukaren

Sitter ensam, orörlig
koncentrerad med tankarna långt borta

Ett ljus omsluter min kropp
stillhetens ljus som släckt allt hopp
helt stilla är vad jag är
jag rör inte en muskel, allt är spänt
avstängd utan koppling till något
bara stilla
sitta stilla
tills allt blivit till ljus omkring mig
fixerad blick, fylld av tomhet

Det brinner i bröstet
en frätande eld slickar mitt skelett
svidande lågor förtär min själ
köttet spänt över min taniga kropp
jag sitter stilla
om jag inte stör någon
om jag inte är i vägen
om jag inte gör fel
kanske jag blir älskad
kanske, hoppas, behöver, längtar

Elden bränner
allt omkring ljust, upplyst av mörkret inuti
mörkret som brinner
svart eld utan rök
inget som syns, jag stänger det inne
spänner mig så hårt, allt blir vitt
smärtsamt ljust

Tvingad skötsamhet
ett ljus som omger en svärta
i djupet känner jag det
dunkande mot hjärtat, varje slag påminner

Jag svalde lögnerna som sanning
helt värdelös, oförbätterlig, utan framtid
ett hopplöst Jon, min fula uppsyn
Apskaftet

Inga tårar slipper genom masken
jag är färdigprogrammerad
alla mina försök var förgäves
inget jag kunnat komma med var älskvärt
biter ihop, ett ansikte av sten
matchar en kropp lik en pinne

Andas sakta, tyst, ljudlöst, helst inte alls
jag sitter stilla i ljuset med det brinnande mörkret
bottenlös evighet av oduglighet och misslyckanden

Finns ingenstans att fly
redo att bli tilltalad, lyda
och försöka vara glad
Apskaftet

Någon annans hat har jag svalt
eld rakt ner i halsen
trodde jag skulle duga
om jag svalde lite till
lite till
det tog aldrig slut, alltid mer
alltid mer

Eldslukaren biter ihop
stänger av vad jag en gång var
nu är jag nio år
ett Apskaft

En dag i taget

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

Ensamma bara vi två

20171119

Ensamma bara vi två

En ensam liten stund
Ingen annan är hemma
Bara vi två

Det närmar sig
Det är dags

Vad har jag gjort nu?
Mitt ansikte i hans hand
Det gör så ont när han kramar åt

-Titta på mig
Han skriker
Jag försöker blunda

Stora händer runt hela mitt huvud
Bänder och drar
-Jag skriker (tyst eller högt; det vet jag inte)

Stora fingrar sliter i mina ögon
Drar upp mina ögonlock och pressar isär
Jag blundar emot, han drar i mitt ansikte

Jag vill inte se, så rädd för hans blick
Som om Satan flämtade framför mig
Obehag, jag kämpar emot; kraftlöst

Det finns ingen människa hemma
Inte ens Håkan är kvar
Något har tagit över hans kropp

Jag är den enda som ser
Mitt enda vittne är jag
Och jag tror knappt vad jag ser

Jag är bara fem år gammal
Men jag ser med min eviga själ
Min kropp förgås men jag upplever

Smärta
Skräck
Obehag
Det är så väldigt fruktansvärt obehagligt
Tar det aldrig slut?

Det är ingen annan hemma
Jag blev hämtad tidigt från dagis
Lika bra att ge upp

-Titta på mig
-Se in i mina ögon när jag pratar med dig
-Du måste lära dig att se på den som pratar med dig

Men jag vill inte se
Det gör så ont
Han ger sig inte

Det gör ont, fast långt borta
Mina nagelband gör ont
Han pressar in sina naglar och drar
Hudflikar lossnar

Obehagligt
Så väldigt fruktansvärt obehagligt

Det gör ont i mina ögon
Det gör ont i mina naglar
Det gör ont i mig

Varför ger han inte upp?

Han trycker med tummarna
Mina ögon trycks in
Det gör så ont i mina ögon

Jag har tappat all värdighet
Jag är ingenting
Jag är ingenting värt

Det finns ingen som skyddar mig
Det finns ingen som älskar mig
Det finns ingen som ser

Med mig kan man göra vad man vill
Jag spelar verkligen ingen roll

Han gapar och skriker
Klämmer, trycker och drar
Det är utanpå min kropp

Jag har gömt mig
I djupet har jag gömt mig

Den här gången fick han inte ut mig
Jag slapp tortyr
Det var bara kroppen han kom åt

Ett tomt eko

20190618

Ett tomt eko

månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in

avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont

har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt

samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid

jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten

månsken
solljus
den eviga natten

gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös

en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart

brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven

Framgång

20200201

Framgång

kärleken bodde i mig
var yngre då
gjorde inga stora planer

nu har jag ordning på allt
kontroll över stora perspektiv
planterad ekonomi

lever bättre nu
var sak på sin plats
inga känslor som stör

ett väloljat maskineri
effektiv och ensam
saknar ingenting

lider inte, har slutat längta
inlåst i materiell frihet
fängslad av förstånd

förlorade kärleken
blir äldre så
gör inga små planer

Grön

20180714

Grön

Tider sprang runt mina fötter
Rötter rotade sig bland rörelser på marken
Fram och tillbaka, hit och dit
Tidens rörelser långt där nere

Från lövverkets krona får allt perspektiv
Grönt är skönt och ger skuggan nyans
Om vintern är det annorlunda, allt ändrar på sig

Kalhygget tog med sig alla mina vänner
Tomheten slet i varje löv när vinden drog förbi
Istappar hängde en vår,
droppade som tårar mot marken

Dropparna gjorde mig uppmärksam på dina små blad
Ljusgrön och skön
Dina färger
Så liten och nätt

En sommar gick fort
Vintern passerade som i dvala
Våren värmde isen och droppar hördes åter igen
och jag kom ihåg
kom ihåg,
Dig

Ljusgrön och skön
Dina färger
Så liten och nätt
Sökte dig,
letade på marken

Många löv, blad, nyanser
Ett överflöd, men inte du
Sorgset reste jag min blick
Mötte något bekant, någon känd
Din blick, fångade mig

Annorlunda
Vacker
Grön
Skön och väldigt nära

Hela året som gått
I min vila och dvala
Under min sökan på marken
Stod du här,
tätt intill

Det är allt jag vill
Att vara dig nära

Han får mig att lova

20171114

Han får mig att lova

En grön Ford
lite rost här och där
Jag har solen i ögonen
och har svårt att andas

Passagerarsätet i fram
oftast sitter jag där bak
Men nu sitter jag fram
Det är på allvar

Luften är kall, fast solen värmer
det känns torrt
Svårt att andas
Bäst att andas lite i smyg

Gör jag inga ljud kanske jag klarar mig?
Tystnaden är ljudlös
Men i ögonvrån ser jag allt
Inga ord behövs, hatet säger allt

Vi åker i hans bil
Han har makten
Vad han än gör så kan jag inget göra
Bara åka med

Jag åker med, försöker se lite glad ut
men det går inte

”Nu har du gjort bort dig”
orden är bättre än tystnade
Fast de gör lika ont
Jag kryper ihop, fast jag sitter still
jag kryper inom mig

Jag krymper
gömmer jag mig riktigt djupt så gör det inte ont
Fast jag hinner inte gömma mig
Han har fått tag i min tanke
Jag kan inte slita mig loss
han har mig i sitt mentala grepp

”Eftersom du är ett så bråkigt barn så måste vi lämna dig på ett barnhem”
”Du kan inte bo kvar hemma”
”Du kommer bli en alkis, precis som din pappa”
”Du kommer sitta på en parkbänk, det är det enda du klarar av, som din pappa”

Jag slutar andas
De få tankar som fortfarande är mina far runt
barnhem, var då någonstans?
Men mamma då?
Får jag aldrig komma hem igen?
Hur ska mitt liv bli nu?
Var ska jag sova ikväll?

Jag hann inte stänga av i tid
nu går jag sönder
Skräcken sätter in
paniken fladdrar
allt blir ljust omkring mig
det fladdrar för öronen

”Du har varit en sån skitunge så nu kan vi inte ha kvar dig hemma längre”

Vart är vi på väg?
Jag känner inte igen mig
Bluffar han?
Nej han menar allvar
Det är slut med mig
Mitt liv är över

Chocken sätter inte
apatin tar över
världen bleknar
Jag dör en smula

Jag sitter i bilen som åker längre och längre bort
Det händer saker omkring mig
Jag blir dåsig
Hänger inte med längre

Han skriker
Slår näven i bilen
dunkar i ratten
och skriker fler saker om mig

”Varför fattar du aldrig vad man säger åt dig”
”Vad fan är det för fel på dig”

Han är galen
snart slår han mig

Jag vet inte var vi är längre

Ingenting spelar någon roll längre

Han fortsätter skrika och gorma
hela bilen skakar

Jag vet inte hur länge vi åker i den gröna Forden
det är en kombi
Till slut har han lugnat ner sig

”Säg något då”
men jag kan inte öppna munnen
”men säg något då för i helvete”
jag kan inte röra kroppen, bara stirra rakt fram

Bara han inte dödar mig
Jag vill inte ligga som ett litet dött barn i ett dike
det skulle se så fult ut
Barn ska inte se döda ut
det vill jag inte

Tänk om han slår ihjäl mig och kastar i diket
jag vill inte dö
Vad ska jag göra?!

”Jag ska vara ett snällt barn”
”Jag lovar, jag ska vara ett snällt barn hemma”

Jag lyckas få ur mig något

Jag blir alldeles yr
Jag gav allt jag hade
räcker inte det så dör jag
eller hamnar på barnhem

Jag kan inte hålla tillbaka
det kommer några tårar
Jag vet att han hatar det
Men döden skrämmer mig

I en annan värld långt borta fortsätter han skrika
Men han börjar skälla också
Alltså börjar han lugna ner sig
Jag kommer överleva

Förmaningar
Skäll
Hot

Men vi är på väg hemåt igen

”Nu säger vi ingenting om det här va”
Han får mig att lova

”Och du kommer att sköta dig”
Han får mig att lova

”Och så ser du lite glad ut när vi kommer in igen”
Han får mig att lova

Hur snabbt jag än springer

20190618

Hur snabbt jag än springer

det är fullt på insidan
jag får inte plats
orkar inte ta tag i allt
vill inte kasta bort

känner efter lite sakta
en kort sekund
maktlös inför sorgen
ville inte det här

det är som det är
den enda jag inte kan fly ifrån
mig själv
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

lika bra att stanna upp
en konflikt mellan sinnen
ville en sak, beslutade en annan
känner en tredje

förvirringen hjälps inte av smärtan
allt lindas in i ytterligare svårigheter
springer lite till
kanske kommer ett steg framför

tyvärr
här nu
också även jag
alltid här, och nu

sätter mig ner ännu en gång
besegrad?
det spritter i lämmar
det surrar i tarmar

fullt på insidan
jag får inte plats
ville inte det här
alltid kvar, hur snabbt jag än springer

Ingen

20181124

Ingen

Är det sant
är det verkligen sant
händer det på riktigt

det gör ont
jag trycks ihop
platt, revben som böjs

står han
står han verkligen på mig
trampar hans fot mitt bröst

varför
jag förstår inte
vad har jag gjort

kan inte skrika
får ingen luft
törs i alla fall inte

rädslan kommer utifrån
möts upp
av skräcken inifrån

svimmar inte
för rädd att tappa kontrollen
utan medvetande blir min död

passar jag mig inte så dödar han mig
måste kämpa
hålla mig vid liv

ger jag efter så är det slut
min vilja emot hans
släpper jag så tar han över

han vill döda mig
men vågar inte
så han plågar istället

jag skriker inte
inte längre
har slutat med det

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

det enda jag har kvar är min själ
jag håller i, håller emot
låser mig, stänger av

ett misshandlat barn på golvet
hans stora fot trycker över hela bröstet
magen trycks in

jag kräks inte
gråter inte
kroppen är avstängd

ett skrikande sinne
rädslan är större än allt
biter ihop

ser hatet i hans ögon
hatar mig själv
som inget kan göra

ingen idé
ingen hjälp
ingen ser

Inifrån

20190714

Inifrån

från höger kommer det
lite mer från vänster
ett tryck underifrån
välbekant smärta

någonstans vet jag bättre
fast förståndet tryter
en hjälplös hand
utsträckt förgäves

lägger örat mot magen
det surrar däri
en väldans oreda
maktlös förtvivlan

kan inte kännas så här
borde vara annorlunda
krokben på eget lopp
självsabotör

förvirrad ut bland brännässlor
ett plågat svidande
barbent och skör
fast ändå värre i magen

var gick jag fel
eller har jag inte gått alls
varför skriker ångesten så högt
öronbedövande fast jag inte lyssnar

kan bara inte med det hela
förstår verkligen inte
brukar skylla på dig
det gör mindre ont, i stunden

men minns för bra nu
så står kvar
brännässlorna känns som smekningar
jämfört med det som trycker på

Inlagd

20190421

Inlagd

sanden suger i sig vätan när vågor rullar in
lögnerna sjunker ner vartefter de vågar

sömnstruken fast drucken
gödd och svullen

lämnar inga vittnen kvar
nästa våg tar med sig allt

kan du stå kvar
sjunker i kvicksand

ärligheten sjunker undan
sugs ut till havs igen

underströmmar
osynliga kommentarer jag aldrig sagt

förnekad försökte fly
ett ensamt flöte guppar på havets våg

ilskan konserverad; bitter
inte havssalt; inga tårar rinner här

locket på
burken ordenligt tillsluten

en värre falskhet
rullade in på samma strand

sanden suger i sig vätan
vågor rullar in

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Lurar

20161212

Lurar

Ditt falska leende ekar tomt i det rum
som krossats av dina lögner
sönderslagen inredning,
allt hade ditt namn på sig
Graverat
Stökig oreda
och jag skyller bara på mig själv

Lurar du mig en gång så kan det vara otur
Lurar du mig två gånger så är du dum i huvudet
Lurar du mig tre gånger så är jag dum i huvudet

Jag vill att du lurar mig igen, eller
Kanske ska jag lura dig?

Hämnd smakar så sött på tungan
men är så bitter att svälja

det svider i magen

Himlen ropar på mig
men jag är upptagen

Ett litet hat har smugit sig in,
fått plats i finfåtöljen

Smög in på en gammal inbjudan,
listig liten rackare

Lurar jag dig en gång så har jag tur
Lurar jag dig två gånger så är du dum
Lurar jag dig tre gånger så är jag proffs

Den som betalar räkningen får lida

fram och tillbaka

Jag tar en springnota