Kategoriarkiv: Förändring

2019, Acceptans, Ansvar, Förändring, Förstånd, Gud, Kärlek, Skam, Skuld, Tolerans

Ansvar

Lämna en kommentar

20190923

Ansvar

vad var det som hände
något bröts i skogen
knakade så jag vände mig om

någon tog kommande
inte så lågt längre
svävade liksom ovanifrån

tog ansvar
måste sova på saken
kan inte ta för mycket

det som är ditt är ditt
någon annan får bära sitt
men jag kan inte ta det

har ett eget hjärta att andas med
lungor fulla av blod
är det därför det aldrig fungerar

fullt upp av egen uppfyllan
du fick inte plats
ni kunde inte flytta in

förstod inte att ni hade bagage
min hall var full
ingen plats för mer

så är det än
har alltid haft svårt att andas
håll hårt i alla trådar jag hittat

en oreda värre än kattens garnnystan
inlindad i förvirring och smärta
vad var det som hände

börjar inse att du som jag
är en skitstövel ibland
svävar liksom ovanifrån

fullbordad av skam
upptaget på alla kanaler
tog ansvar

det som är ditt är ditt
ingen idé att bråka om det
du måste få vara som du är

kan inte göra annat än acceptera
älska där du brister och förlåta
har ett eget hjärta att andas med

något bröts i skogen
min förnekelse släpper igenom
jag läcker som ett såll

ett öppet hjärta släpper igenom
förstår att du också har fläckar
inte så lågt längre

kärleken lyser in genom väggen
sprickor som ger liv fast det är trasigt
tog ansvar

står kvar i skulden
tar ansvar
brinner upp i den blå elden

Helig Ande förtär min skam
bränner bort min skuld
lär mig ta ansvar genom smärtan

2019, Förändring, Hopp, Maktlöshet

Björken

Lämna en kommentar

20190928

Björken

ensam står du där
du som jag klippt till
sågat av din topp
inte för din skull

du verkar nöjd ändå
vänjer dig i den nya frisyren
växer på bredden
som jag hoppats på

för generationer att komma
kanske skulle glädjen bli din
att bli hängd i, gungad
lekfull var din framtid

det var då
jag lovar ingenting
kanske kan någon se dig som jag
blicka framåt ytterligare 13 år

jag kommer tillbaka
förr eller senare
en dag hoppas jag att få se
önskar dig fridlyst till dess

min dröm
en del av den du är
hoppas att du så förblir
men tills dess; tack och adjö

2019, Förändring, Ilska, Sår, Smärta

Daggen reser sig

Lämna en kommentar

20190619

Daggen reser sig

vinden sveper förbi
drar med sig natten
dimmorna lättar

daggen glittrar i gräset
jorden skakar till
en vrede mullrar

när du var borta
grät jag
sen kom vreden

dropparna glittrar
gryningsljuset dansar
allt stannar upp

värme sveps bort från världen
minusgrader härjar i luften
en kyla fryser hjärtat

mjuka droppar kristalliseras
landskapet tar form
när daggen reser sig upp

Förändring, Frihet, Gemenskap, Hopp, Kärlek

De tre kvinnorna i mitt liv

Lämna en kommentar

2001-01-07

De tre kvinnorna i mitt liv

Det var en gång för länge sedan ett fult och elakt troll.
Surade och tyckte synd om sig själv gjorde detta troll.
Han satt under sin bro och surade i sin ensamhet.
Bron som var vägen mellan döden och födseln.
En vacker dag kom den stora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Då sa trollet – vem är det som besvärar mig med sina steg.
Det är jag, den stora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra sida.
Så en annan vacker dag kom den mellanstora kvinnan i mitt liv gåendes över bron.
Vem är det som besvärar mig med sina steg? Sa trollet.
Det är jag, den mellanstora kvinnan i ditt liv, sa kvinnan och såg frågandes på trollet.
Trollet röt och bad henne dra åt helvete, brons andra ände.
Så satt trollet där ensam och svor över den svåra bron han inte kunde komma över när det plötsligt kom ytterligare en kvinna över bron.
Hon var mycket liten och gick inte utan kröp fram.
Därför såg trollet henne inte riktigt för fötterna lämnade inget ljud ifrån sig. Därför kom den lilla kvinnan i mitt liv mycket nära trollet innan han såg henne och frågade.
Vem är du på min bro, vem är du som vågar besvära mig.
Men den lilla kvinnan i mitt liv sa ingenting för hon inga ord ännu kunde. Hon bara tittade på trollet mer stora ögon.
Då gjorde det så ont i trollet att han sprack. Kött och tjock hud flög ned i floden och ensam kvar mitt på bron stod jag. Ensam kall och utan mitt hårda förtrollade trollskinn.
Jag tog upp den lilla kvinnan i min famn och ropade efter den stora och den mellan stora kvinnan att; snälla kom tillbaka.
När de två andra kvinnorna såg att trollet var borta och där istället stod den unga mannen som de gett sig ut att leta efter så blev de glada och vände om.
Tillsammans gick de alla fyra mot brons första sida.
Bort från döden och mot födseln av det nya.
Jag och de tre kvinnorna i mitt liv.

2018, Dröm, Förändring, Hopp, Tro

Den ljusa drömmen om natten

Lämna en kommentar

20180417

Den ljusa drömmen om natten

ren desperation, sittandes stilla
en insida som skaver mot ändlösa tankar
möten och planer, planerar sig mot slutet
det mörka tomma ihåliga

en dröm växer på skuggornas bakgård
liten spröd blomma lyser i mörkret

löften om en annan värld
mindre krävande

slukad av trycket, det bottentjocka trycket
nedpressad i dyn; djup havets svärta

ljuset når inte igenom
världen är ond ända in i märgen

drömmen växer sig stark
när sig på det som kommer inifrån

mörkret pressar samman
starkare blir trycket och drömmen blommar ut

endast en lite blomma för hoppet
fröar av sig

evigt liv, ständig rörelse
en insida som ger liv åt ändlösa andra
utan linjära funktioner, spretar evigheten
den ljusa drömmen om natten

Äventyr, Förändring, Frigörelse, Frihet, Glädje, Mod, seger

En dag i taget

Lämna en kommentar

2016-11-15

En dag i taget

Jag sökte dig och förlorade mig
Sprang efter pengar och blev fattig
Tränade och tappade hälsan
Gav trygghet och förblev rädd
Stressade och hann ingenting

Jag tittade på livet och tänkte att snart är det min tur
Målsättningar som bara drömdes
Jag behövde alltid mer för att nå fram
Fruktan flyttade alltid på behovet
Ju närmre jag kom ju svårare blev det

Mina idéer blev större
Behov växte till kolosser
Omständigheter kvävde drömmar
Svårigheter förlängde lidandet
Snart blev aldrig närmre än nästa dag

Till slut mötte jag min egen skugga
Jag ropade till mig själv från min egen ungdom
Mitt hjärta slutade slå för mig
Drömmarna blev dimmor
Förhoppningarna frös till is

Jag såg mig omkring
Överallt förvirrade människor
Så rädd att min dröm inte skulle bära
Livet tog slut när jag tog kontrollen
Överrumplad av ödet gav jag upp

Ett stort steg fram
Tvivel och fruktan åkte som skidor under mina fötter
Modet kom från ovan
Stora steg framåt utan att se mig om
Allt fick vara som det var utan min kontroll

Jag började vara den jag är
Jag skrev de böcker jag hade till världen
Berättade mina historier för alla som ville lyssna
Det gick inte som jag hade tänkt mig
Så jag sluta tänka mig och började leva istället

Det blev så mycket bättre
Så mycket lättare att andas
Allt lyckades utan min kontroll
Mina ansträngningar försvann
Jag litade på att drömmen var sann

Jag slutade göra och började vara
Släppte allt och vann ännu mer
Förlorad och utan förstånd gick jag i mål
Målet var redan inom mig
Allt jag drömde om var allt jag tappat på vägen

Nu ler jag mot livet och livet ler tillbaka
Jag gömmer mig inte i skuggorna har inga hemliga planer
Allt är öppet för den som gör så att drömmar blir till verklighet
Mitt hjärta sjunger och universum håller takten
Jag är den jag var skapad till att vara

Universum speglar sig i mig och jag ger uttryck för evigheten
Kärlek är den melodi som harmoni sjunger
Jag äger inget och har allt jag behöver
Friheten är vidsträckt som öppna ängar i min själ
Dröm och liv är sammanflätade med verkligheten

Att ge upp och ta en paus var första steget
Att lyssna och vara sann en god fortsättning
Att tro och våga gå rakt igenom fruktan förändrade allt
Att vägledas av min egen sång en fulländning
Att foga mig under lydnad och leva för livet var frihetens seger

En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget

2018, Ambivalens, Ångest, Avstängd, Bitterhet, Ensamhet, Envishet, Förändring, Hopplöshet, instängd, Kapitulation, Kontroll, Längtan, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Meningslöshet, Oro, Osäkerhet, Rädsla, Själviskhet, Självömkan, Smärta, Stress, Tvivel, Uppgivenhet, Utbrändhet, Val

En dag i taget

Lämna en kommentar

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

1995, Förändring, Högmod, Längtan, Lidande, Psykosdikter

En ständig kamp

Lämna en kommentar

1995

En ständig kamp

Jag kom från en plats där solen aldrig skiner,
där kyla och värme är samma sak.
Jag kom från en plats där det aldrig är mörkt,
där sommar och vinter är det samma.
Jag kom till en plats där solen värmer och kylan gömmer sig för solen.
Jag kom till en plats där vintern övergår i sommar.
Denna nya plats var full av skillnader,
en ständigt drivande kamp mellan gott och ont.
Det tog mig många år att förstå att detta var livet,
en bergochdalbana av känslor.
Även fast jag förstod så ville jag inte inse.
Jag gömde mig i röken och försökte glömma.
Till slut hade jag glömt så mycket att jag även glömt den plats jag kommit ifrån,
den plats där tiden inte skiljer på något.
Nu började min kamp att uppnå en balans mellan gott och ont,
en kamp om att njuta av hösten och våren,
övergången mellan sommar och vinter.
Jag kämpade i många år,
och lyckades till slut bygga upp en balans som var så jämn att jag var redo,
att ta med mig min kunskap och åter igen stiga in till den plats,
där tiden inte skiljer på något.

2018, Acceptans, Förändring, Olycka, Smärta, Sorg

Förlorad

Lämna en kommentar

20181104

Förlorad

varför
frågar du mig

som om jag
hade svar

så nära
vi var nästan

tillsammans gråter vi
var och en för sig

vi lyckades
att missa totalt

mista det som brister
brustna hjärtan

som äggskal på golvet
förlorat sin kraft

utan skydd
olycksaliga vindar

blåsta av varandra
förlorade

älskar
älskar inte

blad som viner förbi
likväl krossad på marken

förlorad
i dig

2019, Förälskelse, Förändring

Glöden

Lämna en kommentar

20190402

Glöden

glöden under flammorna
värmen som steg
hettan avtog
men ditt ansikte dansar i skuggorna

basen under tonerna
sånger som lyfter
fadar ut
men din röst hörs i periferin

tröttheten under tyngden i min kropp
kraft som stegrat
rinner av
men känner dig kvar i närheten

kärlek under förälskelsen
känslor som svävade
stannar kvar
men du är borta för alltid

Förändring, Förtvivlan, Ilska, Kapitulation, Meningslöshet, Ondska, Rädsla, Smärta, Tro

Jag ser våld 2

Lämna en kommentar

2001-01-18

Jag ser våld   2

Jag går inte ut, jag får inget besök,
vem vågar sig ut för att träffa mig.
Riskera livet hos dem som inte har råd.
De som inte har råd att stanna inne.
Jag ser tillbaka på mitt liv,
min ungdom, när det fortfarande gick att vistas ute.
Det är inte den framtiden jag vill se, så vill jag inte leva.
Allt våld, allt oförmöget oansvarigt elände.
Har ingen ansvar idag, är alla så rädda?
Måste hårt mot hårt vara det enda sättet?
Det blir bara värre så.
Jag är rädd så jag skriker.
– Akta dig för mig annars djävlar!
Den som slår först kanske klarar sig tänker jag och slår.
Jag vågar inte bli slagen säger du och tar fram en kniv.
Då skjuter polisen.
Jag hörde ett rykte, en saga.
En man som gjorde tvärt om.
Han sa:
” – Vänd andra kinden till.”
Honom satte de upp på levande på ett kors och han dog.
Men ändå är han inte död.
Det är en man på flera tusen år,
honom pratas det om varje dag, överallt.
En man, endast en.
Om du och jag sa samma sak.
Jag slår inte, du hugger inte.
Kanske skulle polisen sluta skjuta?
En man och flera tusen år.
Du och jag det blir två,
då måste det talas om oss väldigt, väldigt länge.
För två är ju mer än ett.

2016, Ångest, Ensamhet, Envishet, Förändring, Frigörelse, Hopp, Rädsla, Själviskhet, Smärta, Stress, Tro

Jag vänder mig om

Lämna en kommentar

20161111

Jag vänder mig om

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Ögon stirrar mig i nacken
bakom mig står någon på lur

Ett tryck över bröstet
lite för hög puls

De kommer smygande
om kvällen och på natten

Skuggorna drar i livets trådar
rycker så att det gör ont

Höger vänster
fram och tillbaka

Trött
Matt
Sliten

Det tar att vara jagad
andan flämtar i halsen

Om andan flämtar för häftigt
då är det slut

Som att spotta ur sig det sista
livet flyger ur kroppen som en loska

Vad är det de vill åt?
varför jagar de mig?

Jag vänder mig om
och ingen finns där

Om ingen jagar?
varför är jag rädd?

Jag sätter mig ner
och något finns här

I djupet pulserar det
mer vilja än kroppen klarar av

Planer som krockat med livet
önskningar som handlar om mig

Min egen vilja har sprungit iväg
krossat murar av ödmjukhet

Var sitter handbromsen?
hur får jag stopp på jakten?

Jag ser mig omkring
och är verkligen ensam

Ingen stirrar
ingen ser något

Varför skulle någon bry sig?
fanns det plats för någon?

Någon vill inte
och ingen är där

För många saker att göra
för många viljor att möta

En dum tro om att räcka till
en vilja att vara till lags

En rädsla att förlora allt
en annan att inte få det önskade

Så många sprickor
så lätt för mörkret att komma igenom

Det står ingen bakom mig
ögon stirrar inte

Det är inte mig de vill åt
det handlar inte om er andra

Jag har blivit lurad i mig själv
i djupet blev jag bedragen

Det som glimmade
var inte menat för mig

Handbromsen är trasig
men knäna håller

Jag böjer min nacke
och finner någon där

I hjärtat blir jag välkomnad
rekommenderad att släppa det andra

Låta världen vara som den är
se på andra utan att stirra dem i nacken

Jag behöver inte stå på lur
var och en får sitt ändå

Även jag är omhändertagen
det känns så

Andan lägger sig
pulsen saktar in

En vila kommer
ett lugn rapporterar

Det finns inget att vara rädd för
jag blev spelad ett spratt

Den fule fick tag om mitt liv
den gode får nu ta över

Jag knäpper min händer
bönen lämnar ansvar där det hör hemma

Andan är åter ande
stillheten sjunger för mig

Han som ordnar saker får härska
mitt liv är Hans egendom

Mina försök är som vinden
jag blir blåst varje gång

Jag ger upp livet
och låter livet ta över

Jag dör inför mig själv
och återuppstår med Honom

Jag är inte ensam
det finns någon som ser

Ingen kan komma åt
ingenting att oroa sig för

Det är så lätt när det är rätt
så svårt när det inte går

Jag i Honom
Han i mig

Ensam var jag slut
jagad av fruktan

Sliten i bitar inom mig själv
nu blir jag lagad

Kärlek limmar mina spruckna kanter
det håller och räcker så det blir över

Livet börjar om
lite lugnare nu

Jag vänder mig om
och ingen finns där

2017, Avstängd, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse, Hopplöshet, instängd, Kontroll, Lidande, Lögn, Maktlöshet, Offer, Övergrepp, Skam, Skuld, Smärta, Sorg, Stress

Lite här och där

Lämna en kommentar

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

1998, Förändring

Låt oss festa

Lämna en kommentar

Låt oss festa

Jag vill bjuda dig på fest.
Jag vill visa dig något.
Jag har hittat något jag vill att du ska få.
Jag kan inte säga vad, kan inte förklara.
Jag vet att du kommer att förstå.
Du säger att du inte vill gå på fest.
Du säger att du redan har något.
Du vill inte ha mer.
Du säger att du redan vet.
Du säger att du redan förstår.
Jag säger nej.
Du säger Ja.
Jag säger Ja.
Du säger nej.
Är du rädd?
För vad?
Allt du vet, allt du var rädd för är borta.
Du vet inte. Du förstår inte.
Jag vet inte. Jag förstår inte.
Jag vill ta med dig på fest.
Ett stort kalas för att upptäcka.
Upptäcka något jag hittat, något jag inte förstår.
Något som du kan, något som du vet.
Jag behöver dig för att förklara.
Du behöver mig till inbjudan.
Jag bjuder nu.
Jag vill bjuda dig på fest.

2017, Förändring, Frigörelse, Hopp, Mod, Rebel, seger, Styrka, Tro

Min väg

Lämna en kommentar

20171118

Min väg

Någon säger att du kan
och du kan
Röster från ovan begränsar
och ger kraft
Någon säger att du inte kan
och du kan inte

Öronen hör så mycket mer
hjärtat hinner inte med
Tankar far i banor
programmerade från ovan
Begränsad utifrån eget förstånd
ett lånat förstånd

I djupet började alla tall på noll
inget var skrivet på själens första sida
Från ovan kom ord och blickar
stakade ut en värld
Mönstret upprepar sig själv
frihet är något annat

Jag skiter i vad du säger
vad du säger spelar ingen roll
Förprogrammerade tankar
leder bara till det förflutna
En loop av förfluten framtid
förankrad i sinnets slöja

Jag kastar av mig mina bojor
klär mig i mig själv
Oförståndigt lämnar jag det trygga
en otrampad stig är min väg
Alla andra stigar har beträtts
men jag går min egen väg

2018, Förändring, Frigörelse, Hopp

Nya spår

Lämna en kommentar

20180204

Nya spår

och så svängde hjulet igen
ytterligare ett varv, fast lite ur spår
så nära cirkeln, så det ser lika ut
men på nära håll
ett nytt spår

vanans makt bryts i etapper
malande och kvidande
nötande, som gnisslande tänder
välkommen är den
efterlängtad

förändringen gör entré
storslagen i sin litenhet
tillbaka till noll
och så framåt igen
små små steg
trampar nya spår

1996, Förändring, Förtvivlan, Frigörelse, Krminielladikter, Lidande, Maktlöshet

Nöjesfältet

Lämna en kommentar

1996

Nöjesfältet

Jag åker karusell.
Jag sitter i mitten där det inte snurrar så värst snabbt.
Jag sitter och ser ut mot världen utanför som snurrar förbi så väldigt snabbt.
Jag klev på en gång för länge sedan,
lockad av farten.
Nu sitter jag hopkrupen i mitten och vågar inte kliva av.
I denna höga fart så vet jag ju inte var jag landar.
Jag ser andra som tjoar och tjuter,
lockade av farten och spänningen i att vara en del av,
det,
som utifrån ser ut att vara den drivande samlingspunkten.
Efter ett antal varv i karusellen så fick jag insikten,
och förstod att den enda funktion som karusellen har är att snurra till det.
Yr i huvudet ville jag komma av,
men rädslan för vart jag skulle kastas av drev mig in mot mitten.
Och nu sitter jag här oförmögen att påverka.
Jag kan endast be att någon stänger av karusellen,
eller hoppas på att något ska inträffa som ger mig modet att våga gå ut,
till den snabbt roterande kanten och kasta mig ut,
lita på ödet,
att det ger mig en någorlunda mjuk plats att landa på.
Jag åker karusell,
jag borde kanske ha valt bergochdalbana.

2018, Falskhet, Förändring, Förtvivlan, Förvirring, Frigörelse

Omöjlig

Lämna en kommentar

20181128

Omöjlig

jag kan inte
förlåt mig
har ingen kraft
ingen ork
sjunker inombords
drunknar förvirrad

inget fel på dig
ändå sårar du mig
spelar ingen roll
varför hit, eller dit

vila
sov ut
en annan dag kommer
men utan dig
du kan inte följa med

jag lovar
det kommer inte gör ont
inte mer i alla fall
än nu

vi ska inte vara tillsammans
inte så här, eller så där
för vi är så här

jag ger dig mina minnen
lovar att bevara
det goda spar jag av dig
ifall vi träffas igen

det jag burit med mig
av ditt goda
förvaltat med samvete
förädlat

ser du mig så ser du längtan
de bitar du förlorat
har mognat under månen
i en annan tid
ger jag dig vad du behöver

jag kan inte
förlåt mig
du kan inte följa med
jag ger dig inte vad du behöver

1999, Förändring, Frigörelse, Gemenskap, Harmoni, Skönhet, Tillit, Trygghet

Resan

Lämna en kommentar

1999

Resan

Allt blev svart.
Inte svart som när det är mörkt,
utan ett intensivt uppslukande svart.
Det var svart en stund.
Det var som om det susade en vind,
varken varm eller kall, helt ljudlöst.
Så kom ljuset.
Inte bländande,
ingen tunnel,
bara samma känsla av susande,
helt ljudlöst.
Ändå fanns det en känsla av att det gick väldigt fort,
som om man flög i ljusets hastighet.
Sedan blev det varken ljust eller mörkt.
Det blev ingenting och samtidigt var det allt.
Det var inte något som finns här,
det var en känsla, en stor gemensamhet,
en evighet av njutning.
I början som ljudlösa röster som fick mig att känna mig som hemma.
Det var här allt skulle sluta utan slut.
Sedan så övergick allt till att bli något som är så stort att det inte finns ord att förklara med.
Det var det stora medvetandet eller kanske den härliga evigheten.
Där i den stora evigheten skapades nya liv och nya krafter tog form.
Allt var väldigt mäktigt,
väldigt välkomnande och mycket härligt.
Det fanns inga känslor,
inga missförstånd,
inga komplikationer.
Bara ett stort evigt medvetande.
Det var här livet började.

2018, Förändring, Frigörelse, Hat, Hopp, Ilska

sssscchhyy bang bang bang

Lämna en kommentar

20181019

sssscchhyy bang bang bang

Det var så det var sagt
löften lovade om natten
ingen säger något
låt det vara tyst
sssscchhyy

Lögnen låg som ett mörker över sanningen
heltäckande matta av tystade minnen
passande tyst
passande för de skyldiga
sssscchhyy

Välmöblerat
ljudlös matta som fångar sanningens decibel
golvet täckt
väggarna
en madrasserad cell
sssscchhyy

Instängd, fastkedjad
som ett ludd som fastnat i fiberen
intrasslad i osynliga trådar
bekvämt uppfångad
för andras skull
sssscchhyy

Ilskan knackade på dörren
alla satt tyst och blundade
blundade med både ögon och öron
ilskan överröstade tystnaden
ilskan hördes över lögnen
sssscchhyy

Kärleken krossades
tilliten utnyttjades
tron bedrogs
hoppet förleddes
hjälpen tystnade, sorgen kördes ner i halsen
sssscchhyy

Hela huset var tyst
knäpptyst med matta täckande varje vägg
ingen rörelse
anpassade till det onaturliga
stilla utan känslor
förlorade
sssscchhyy

När ilskan knackar på dörren
den tunga dörren sparkas snart in
ljuset kommer snart in
ilskan kan inte tystas, inte luras
ilskan kommer med vreden i hand
och i fot, sparkar på barrikaden
bang bang bang

Hatet väller upp från rummets fyra hörn
välkomnar ilskan i dörren
allt vad gott och ljust är
krossades av hatet
föraktet åt upp allt det fina
bang bang bang

Förakt och hat springer mot dörren
håller emot, barrikaderar
det har funkar förut
förnekelsen har kvävt allt
vävt in det i den tysta mattan
bang bang bang

Det ger vika
hatet spricker
föraktet blommar ut
förnekelsen löses upp
sanningen gör entré
bang bang bang

Ilskan står i dörren
ett splittrat hav av oreda
barrikad krossad över hela rummet
dörrar och karmar hänger på sned
ilskan står i rummet
ett vrål från själens djup
bang bang bang

Från djup där tanken sällan går
själens reaktor, atomic bomb
explosion av liv
överlevaren är arg
ilskan gör rent hus
bang bang bang