Kategoriarkiv: Kontroll

Ambivalens

20170401

Ambivalens

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Men älskar du mig ibland så blir jag tokigt kåt
Älskar du mig ibland, och hatar ibland så blir jag galen
Galet förälskad i dig, du underbara ambivalens

Som mitt hjärta bakades, så skadad är jag
Jag älskar spänningen

Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Det är så spännande så jag tror att jag dör

Jag dör av ambivalens kärlek, men jag älskar den
Så vridet rotad, galet twistad
Underbar är du som är bar under, du som visar ditt sköte
Men aldrig låter mig smaka, då måste jag ha mer
Får aldrig nog av det jag inte kan få
Blir aldrig mätt, blir aldrig matad, bara twistad

Men du som ger mig, du som matar så det rinner över
Mina mungipor som rinner av din flödande kärlek
Du som verkligen älskar mig, dig står jag inte ut med
Du ändrar dig inte, du bara vill ha mig

Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Älskar, Älskar
Inte ens ett kanske klämmer du in

Min värld är fylld av mer tvivel än stjärnor över Miami
Ambivalens är mitt efternamn
Mitt första namn känner du redan till

Jag hatar dig när du älskar mig
Hatar du mig så hatar jag dig
Älskar du mig mellan haten så glimmar det som guld
Jag sitter som en lydig hund och väntar på mer
Som om din ambivalens vore guld värd

Älskar du mig med kärlek, rakt igenom, stadigt och fast
Då krockar du med mitt inre, där bor en annan känsla
Har du kärlek i dig, så kan jag inte ditt språk
Ambivalens, jag är fylld av ambivalens
Hata mig ibland, plåga mig, så jag känner det enda jag kan
Det enda jag känner till är det enda jag kan

Ambivalens, osäkerhet, så starka känslor
Att kippa efter andan, ligga på dödsbänken
Söker en bekräftelse i dina ögon
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte
Älskar, Älskar inte

Så spännande

Så spännande

Så spännande

Jag tror jag dör av spänningen, så levande
Smärtan får mig nästan i panik
Så mycket känslor
Så starka känslor
Kärlek?

Kärlek?

eller ambivalens?

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

En dag i taget

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

Ensamma bara vi två

20171119

Ensamma bara vi två

En ensam liten stund
Ingen annan är hemma
Bara vi två

Det närmar sig
Det är dags

Vad har jag gjort nu?
Mitt ansikte i hans hand
Det gör så ont när han kramar åt

-Titta på mig
Han skriker
Jag försöker blunda

Stora händer runt hela mitt huvud
Bänder och drar
-Jag skriker (tyst eller högt; det vet jag inte)

Stora fingrar sliter i mina ögon
Drar upp mina ögonlock och pressar isär
Jag blundar emot, han drar i mitt ansikte

Jag vill inte se, så rädd för hans blick
Som om Satan flämtade framför mig
Obehag, jag kämpar emot; kraftlöst

Det finns ingen människa hemma
Inte ens Håkan är kvar
Något har tagit över hans kropp

Jag är den enda som ser
Mitt enda vittne är jag
Och jag tror knappt vad jag ser

Jag är bara fem år gammal
Men jag ser med min eviga själ
Min kropp förgås men jag upplever

Smärta
Skräck
Obehag
Det är så väldigt fruktansvärt obehagligt
Tar det aldrig slut?

Det är ingen annan hemma
Jag blev hämtad tidigt från dagis
Lika bra att ge upp

-Titta på mig
-Se in i mina ögon när jag pratar med dig
-Du måste lära dig att se på den som pratar med dig

Men jag vill inte se
Det gör så ont
Han ger sig inte

Det gör ont, fast långt borta
Mina nagelband gör ont
Han pressar in sina naglar och drar
Hudflikar lossnar

Obehagligt
Så väldigt fruktansvärt obehagligt

Det gör ont i mina ögon
Det gör ont i mina naglar
Det gör ont i mig

Varför ger han inte upp?

Han trycker med tummarna
Mina ögon trycks in
Det gör så ont i mina ögon

Jag har tappat all värdighet
Jag är ingenting
Jag är ingenting värt

Det finns ingen som skyddar mig
Det finns ingen som älskar mig
Det finns ingen som ser

Med mig kan man göra vad man vill
Jag spelar verkligen ingen roll

Han gapar och skriker
Klämmer, trycker och drar
Det är utanpå min kropp

Jag har gömt mig
I djupet har jag gömt mig

Den här gången fick han inte ut mig
Jag slapp tortyr
Det var bara kroppen han kom åt

Ett sannare jag

20190912

Ett sannare jag

en klump i magen
önskade att du skulle sudda
radera allt som gjorde ont i mig
barnsligt omogen
vek av från vägen
trött gammal gubbe
feg som ett barn
fast utan rätt
fel årstid
bäst före datum passerat

självrannsakan blev smärtsamt alarmerande
högljudda spänningar i magens regioner
upplevda som smärta
ångrade jag mig eller bara ångest
sinnet blickade framåt
men jag struntade i ångesten
ångrade mig istället
ångrar mig
ånger

ser min egen omöjlighet
ber dig klättra
men lämnar inte en spricka
min polerade fasad
stänger ute det mesta
som en kyckling bakom skalet
rädd kyckling
i alla fall rädd

kan göra det enkelt för dig
sluta tvivla på mig själv
ge utan att duga
älska bräckligt
knapphänt
med alla trasigheter
tillgänglig fasad

förkrossad duger jag inte
men allt du vill ha
när jag inte räcker till för mig
älskar du mig
vi ser varandra så olika
sanningen lättare på håll

ser att du ler
inte för att jag rasat ihop
men i bråten tittar jag fram
bakom trasig fasad
ett sannare jag

Framgång

20200201

Framgång

kärleken bodde i mig
var yngre då
gjorde inga stora planer

nu har jag ordning på allt
kontroll över stora perspektiv
planterad ekonomi

lever bättre nu
var sak på sin plats
inga känslor som stör

ett väloljat maskineri
effektiv och ensam
saknar ingenting

lider inte, har slutat längta
inlåst i materiell frihet
fängslad av förstånd

förlorade kärleken
blir äldre så
gör inga små planer

Gränslandet

20190714

Gränslandet

ihoptryckta nerver
sammanpressade
nästan svetsade
redo att kopplas om, koppla fel

för trött egentligen
men sover dåligt utan insikt
frigörelse kommer efter
försöker börja ändå

jag behöver inte den här delen
klarar mig utan livet
det gjorde för ont ändå
utan dig, eller med, blir detsamma

en kramp drar mig tillbaka
slungas hjälplöst ut
eller in, vet inte så noga
förfalskad hela upplevelsen

alltid ditt fel förut
vet inte vart jag tar vägen med mitt
det värker i bröstet
gör ondare längre ner

har döden flyttat in
tar han små bitar i förväg
orättvist
så jag blundar ännu en gång

fantasier flyger förbi
trötthetstecken
dina eller mina
spelar ingen roll, kan inte tyda

Inifrån

20190714

Inifrån

från höger kommer det
lite mer från vänster
ett tryck underifrån
välbekant smärta

någonstans vet jag bättre
fast förståndet tryter
en hjälplös hand
utsträckt förgäves

lägger örat mot magen
det surrar däri
en väldans oreda
maktlös förtvivlan

kan inte kännas så här
borde vara annorlunda
krokben på eget lopp
självsabotör

förvirrad ut bland brännässlor
ett plågat svidande
barbent och skör
fast ändå värre i magen

var gick jag fel
eller har jag inte gått alls
varför skriker ångesten så högt
öronbedövande fast jag inte lyssnar

kan bara inte med det hela
förstår verkligen inte
brukar skylla på dig
det gör mindre ont, i stunden

men minns för bra nu
så står kvar
brännässlorna känns som smekningar
jämfört med det som trycker på

Kontroll – en illusion

20170204

Kontroll – en illusion

Det som var, det varade inte för evigt
Det som slutade för tidigt han inte börja i tid
Alltför ofta har tiden gått sin egen väg,
skickat sekunder som soldater

Tjuven som smyger om natten
Fruktan kallas han, slug och artig
Stjäl framgång, stjäl liv, stjäl tid

Och tiden skickar sekunder,
små soldater som går sin egen väg

Ändå är allt för sent

Så mycket stress, så många tjuvar
Allt jobb, allt slit, allt gnet för att få det att gå runt

Det stora uret ska drivas på, varje budget forceras
Allt måste gå runt, runt, runt
Fort ska det gå, snabbare och snabbare

För evigt varar det som nästan aldrig kom fram
För tidigt slet stressen en reva i tidens väv
Tiden går sin egen väg och den som viker av,
den som lämnar ekorrhjulet, mister sin kontroll

Litar på dig

20180925

Litar på dig

Det var då
men känns som nu
det brinner
nej svider i kroppen

Jag får inte säga nej
nej, fick inte säga nej!
jag bara kan inte
vågar inte

Måste
alltid vara till lags
bjuda up, ut, till
fast
jag vill verkligen inte

Eller, vill jag?
kanske vill jag
fast du bestämde
kanske vill jag vara med

Alltid ensam
leder och beslutar
i toppen
fronten
ledare utan gränser

Men längst bak
tyst i baksätet
livrädd
kränkt och sårad

Alltid arg på er, på dig
du som kommer nära
med krav och idéer
styr och ställer över mig

Allergi
jag tål det inte
sparkar bakut
tårar som rinner
dina eller mina

Panik
jag står inte ut när jag är under
längst bak
liten

Måste vara störst
smärta kommer annars
tar över min kropp
jag kunde inte hantera det då
kan inte förstå det nu

Du stör mig
för in maktlöshet i mitt lvi
binder min kropp
rep av skam
dina trådar, mina?
vem vet

Oklart
tydligt som
nej, otydligt
vi kan inte tyda tecknen
så jag skyller på dig
du på mig

Stannar upp
känner efter
smärtan sliter
söndrar sinnet

Den enkla vägen
ditt fel!
eller den smala vägen
mitt ansvar!

Det var så synd om mig

kanske lite synd om mig
nu
men inte i relation till dig

Jag tål det
det känns inte skönt
men det går
förlorad tid, åter funnen
växer lite på insidan

Bråkar inte med dig
bara tyst
du får bestämma
din är rätten
jag litar på dig
lite grann

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Ringmuren

20180216

Ringmuren

Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten

Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!

Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt

Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?

En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien

Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver

Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken

Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop

Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl

Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré

Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad

Skam på torra land

20171028

Skam på torra land

Förvirringen vrider ormen ur sitt skinn
Ömsom ömmar ett tomt skal
Naken ligger skammen på golvet
Svordomar far längs med golvbrädorna

Om det gjorde ont, frågar du!?
Skammen ger inga svar
Den talar med kluven tunga
Sanningen får den inte att sjunga

Intrasslad i din egen svans av lögner
Förvirrad av ditt hat biter du allt som rör sig
På avstånd ser det fånigt ut,
men nära är du farlig

Inga toner spelas på flöjt
Ingen tjusar en orm utan hud
Göm dig i korgen, fly undan
Slutta spotta gift, låt det passera

Det är bara känslor som stormar
Ett hav som sköljer över
Kallsupar dör du inte av
Ligg bara stilla, i korgen

Du har gjort bort dig
Bortgjord var du redan från start
Det blir värre ju mer du spottar och biter
Ju mer du sårar ju trasigare blir du

Skammen väller ur, tappar sin form
Fortsätter du ömsa skin så har du inget kvar
Det blir en pöl på golvet
Skammen tränger ner genom golvspringorna

En blöt fläck blir kvar
Vem ska torka upp?
Nej, ringla tillbaka in i korgen
Göm dig och vänta

På torra land hör du inte hemma
Du skapar bara ytterligare dilemma
Tala är silver och tiga är guld
Jag ber dig, för din egen skull

Alla förstår den som lider på sin plats
Den som hugger och fräser
Blir tillplattad och flådd
Bättre vara stilla och bli förstådd

Kom ihåg vem du är, glöm inte bort
Jag minns och ser, fast du tappat allt hopp
Dra dig tillbaka, innan det är för sent
Annars är skammen, det sista vi ser

Som en pinne

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

Tusen gånger

20190619

Tusen gånger

tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så

jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov

flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten

mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask

orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se

tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda

ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang

jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall

tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig

så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del

tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra

säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel

inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut

tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till