Kategoriarkiv: Maktlöshet

Aldrig nöjd

20170307

Aldrig nöjd

Slagen på egen mållinje, du får mig alltid på fall
När jag söker min egen lycka så hjälper du alltid till
Du hjälper mig att finna vad jag vill ha
Matar mig med mer och mer, jag blir aldrig mätt
Aldrig nöjd

Jag får en idé, jag får ett behov, jag gör en plan
Du hjälper till, drar i trådarna
Drar i rätt trådar, drar i fel trådar
Jag är så lättlurad
Aldrig nöjd

Jag såg abborrarna genom bryggans springor
När jag var liten tyckte jag de var dumma
De sög på masken, och fastnade på kroken
Fick de lite mask, så ville de ha mer
Aldrig nöjd

Jag är ungefär likadan, får jag lite, så vill jag ha mer
Smakar det gott så vill jag ha
Ser det gott ut så vill jag ha mer
Känns det skönt så får jag aldrig nog
Aldrig nöjd

Det som inte är för mig, inte bra för mig, är alltid skönast
Nyttigheter får jag tvinga i mig, hoppar gärna över
I det snabba finns kicken, och alltid kroken
Jag suger i mig och sen fastnar jag
Aldrig nöjd

Så fort jag fastnat så rycker du till
Du drar och vevar, jag kämpar och stretar
Min själ som en lina av nylon
Mitt sinne, ofokuserat, som ett flöte, upp och ner
Aldrig nöjd

Som bete agnar du med sex, mat, pengar och socker
Blir jag mätt maskar du och byter till framgång och bekräftelse
Du är verkligen den här världens prins, farvattnens storfiskare
Hur många miljarder själar har du inte dragit upp att torka till döds
Aldrig nöjd

Vem är det som aldrig är nöjd, är det du eller jag?
Är det du som styr mitt liv, har du kontroll över min kropp?
Ju mer jag sprattlar, kämpar, ju längre tränger hullingarna in
Jag fjättras av min egen kamp, vet inget annat
Aldrig nöjd

Var är Han som kontrollerar fiskekort?
Ska han inte kasta ut dig, bort från dammen, snart
Har du inte fått plåga oss tillräckligt än
Räcker det inte med detta helvete på Jorden
Aldrig nöjd

Det sägs att jag har ett val, en fri vilja
Som det sliter och rycker i själen har jag svårt att tro
Smärtan bedövar, förblindar, jag hugger i blindo
På allt som rör sig hugger jag när det gör riktigt ont
Aldrig nöjd

Han som har all makt, viskar de med svaga röster
Vi tror säger de, släpp taget, sluta hugga
I mitt inre skriker en röst, ”slutar jag kämpa så slits min själ ut”
Naken som ett lik, utan själ, utan kraft, urholkad
Aldrig nöjd

Till slut har jag inget att förlora, låt det göra ont
Jag välkomnar nästan smärtan, låt det rycka
En gång för alla, låt det rycka, jag ger mig, ger upp
Något slits ur mig, något rycks ur mitt inre, smärta
Aldrig nöjd

Jag slutar att sluka världen omkring mig, struntar i dig
Jag ropar Hans namn, ordet som kom in i världen och blev kött
Han som står över allt och har makt som jag saknar
Linan klipps av, jag somnar in, dör en smula, lite grann
Alltid där

Han har bara väntat på att jag ska ge upp
Mina begär, mina synder, min självrättfärdighet
Slagen och trött, sliten, men fri
Lägger mig ner vid Hans fötter, jag hör dig bröla långt borta
Aldrig nöjd

Jag är hemma igen, förlåten, mina tårar torkas
Han reser mig upp, tar mig i sin famn
Allt annat suddas ut, jag tvättas vit, minns inte mina fel
Min synd är borta, livet är tillbaka
Alltid nöjd

I Honom är jag alltid nöjd
Ska jag hålla kvar denna gång?
Kommer jag nappa på dina lögner och lockelser igen?
Kan jag följa Honom som gjort allting möjligt
Han som alltid är här

Att ge upp allt är en seger
Gå vägen, oavsett
Så lätt, just därför så svårt
Hela världen är galen, du har den i din hand
Aldrig nöjd

Mina begär leder till dig, min fruktan är din tråd
Vägen är smal, så tunn leder den bort från dig
Han hjälper mig att urskilja din röst i stormen
På dig vill jag inte lyssna mer, inga fler lögner
Aldrig mer

Jag bryr mig inte längre om vad som är rätt och fel
Vad andra tycker får vara tankar någon annan stans
Den mat jag söker, den dryck som släcker törst
Lyckan som består kommer inifrån
Alltid nöjd

I Honom har jag mitt kors, min frälsning
Ingenting har jag att frukta i Faderns armar
Jag offrar allt, förlorar mer, helt naken
Helt naken, nyfödd och förlåten till rättfärdighet
Vinner jag allt

Högsta vinsten, så enkelt, så lätt
Du har ingen makt här, dina lögner har ingen sanning
Svårt för en trasig själ att tro på den Högste
Ändå går det, en dag i taget
En dag i taget

Alltid

20190114

Alltid

där sommaren sprang förbi
korta byxor, brunbrända ben
ett minne kärt och bevarat

sorgsna tårar spar jag i mitt bröst
gråter inte förrän vilan är åter
och vilar gör jag inte; för din skull

paradoxer som öppnar sinnen
hopflätade känslor
ett invecklat inre innerst inne

så gråter jag
för jag älskar dig
oro håller mig vaken om natten

du som sprang med brunbrända ben
men nu håller tårar tillbaka
som mig själv, liksom du

inget kan jag göra, i det yttre
så jag ber, i det inre
vilar du i min famn även nästa natt

kan jag skydda dig
vet jag ens mot vad, eller vem
ensam, så ensam, du bär för mycket

förlåt mig
har jag lagt för mycket på dig
en gång i tiden, eller nu

jag älskar dig
finns inget större
så hur störtar jag det osynliga

faror som lurar i mörkret rår jag på
men skuggor i ljuset blänker tillbaka
bländad av min egen tro

jag vill så gärna, ser inte klart
då, men kanske aldrig
sen, fast minnen finns kvar

håller jag dig, inte en sista gång
en öppen famn
för dig finns jag alltid kvar

Andra klara blickar

20181115

Andra klara blickar

missförstå mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

vända ryggar
vänliga ord, utan handling
lägger ett falskhetens pussel
försöker förstå
vill gå vidare

kan inte gå utan
fast mark under fötterna saknas
falska leenden

i väntan på ärlighet
pusslar ihop lögnerna
finns det inget gott
är det bättre att lämna
kalaset var ändå utan inbjudan

hoppas in i det sista
vågade inte gå på, möta
rädd att förloras
förlora sanningen
deras lögner var facit
bläddrade i fel lexikon
för länge

starkare nu
ingen atlet
men bättre
litet

vill fly, bara glömma
allt
liten då
försöker växa nu
ta hand om det ömma

på insidan växer en värld
ljuset har blivit
större
fruktan släcker inte helt

vågar titta omkring mig
ser vad jag inte kunde så

falska leenden
skammen naglades fast

mina ögon togs ifrån mig
förblindad av hat
rädsla som jäser för länge

så döm mig inte, snälla
jag kan inte släppa
det jag inte har

behöver deras hat
i kärlekens ställe
fast de ljuger
skyller på mig
behöver sanningen

kunde inte se utan ögon
men, har lärt mig att se
genom andras
klara blickar

Annorlunda

20190810

Annorlunda

det är inte världen det är fel på
det är jag som är annorlunda

jag sov tungt, nära döden upplevelse
fick liv, blev tvungen att vakna

det har skett så sakta
långsamma dagar, många på rad

har aldrig riktigt förstått
sprang ifrån det normala

vaknade upp och såg
ser hur illa det är

förljugen, vilseledd
borttappade värden

förvirrade, förbittrade
längtandes efter mer, gift

förgiftade, begränsade
neddrogade av stimuli

någon annans fel
alltid någon annans fel

så ser jag ut över världen
lögnerna, illusionerna

all skönhet inbäddad i girighet
själviskheten håller järngrepp

i mig är det enkelt
fast ändå svårt

ser som det är
annorlunda

det är jag som är annorlunda
det är inte världen det är fel på

Apskaftet del ett

20181118

Apskaftet del ett

spegelvända blickar
mot mig
sex ögon som vrider och vänder sig
mot mig
ingen ilska
smärtsam förödande sorg
fast jag håller tillbaka

skammen sitter blommande röd
ett bevis på min uselhet
kinden bränner och svider
märkt, inför andra som ler

han är stor
skräcken är större
fast så liten där inne
hjärtat är litet
hatet är stort
han slår storslaget, med finess

den rättfärdige
de älskar honom
jag hatar
Apskaftet, mitt nya namn
de andra ler
sex ögon som vrider
och vänder
på mig

jag minns den jag var
kan inte stoppa
den jag håller på att bli
Apskaftet biter ihop
Jonet visar inga tårar
Det sitter stilla

Det, värre än de andra
namnen, var i alla fall namn

men smärtan kommer från egna led
fienden står och skriker
han är ond
jag skiter i
han är ändå ett as, känner stanken

men mina egna
älskande vänner på dagen
smärtsamt tysta i natten
de ler
fast jag ser
de sitter stilla
fastnaglade i djupet av sig själva

skräcken inför den de älskar
som jag hatar
med all rätt
en rätt som togs ifrån mig
söker stöd i deras blickar
de tittar på honom
förgäves
kärleken vänder på ondskan
behov går före förstånd
de kan inte, förmår inte, törs inte

blickarna vänds mot mig
det som riktades mot honom
som bröts på vägen
och måste ta vägen
någonstans

någonstans
alla mot en
den enklaste utvägen
det största sveket
fast enda möjligheten
i stunden

enkla val
för den som inte törs
välja
eller kan
skräcken råder
minnen suddas ut
sex ögon ser på mig
den jag var vänder
vrids

en kan jag stå emot
får jag stöd
HJÄLP!
jag ropar i mitt inre
mina ögon möter deras
två mot sex

de ler
fast ögonen
domnat bort, för länge sen

Apskaftet del två

20181118

Apskaftet del två

bortdomnade ögon
suddiga blickar
upplevelser i djupet
som inte gick ihop

hur kan kärleken hata

hur kan den man håller kär
skrämma mer
än allt annat

där tog förståndet slut
det slocknade

när ljuset tänds igen
behövs en förklaring

han ler
inget har hänt
eller…

han skrattar
inget har hänt
eller…

han är glad igen
inget har hänt
eller…

sex ögon slappnar av
kommer tillbaka
trötta, men lugna

fast där sitter han
Andreas
han ler inte
han skrattar inte
han är inte glad

minnen dras upp
sex ögon blir oroliga
det vrider och vänder sig
i djupet

men ja just det ja!
Apskaftet
Jonet
Det

vilken tur
eller…

jo kolla på honom
kolla på Apskaftet

den enkla vägen
det enda valet
allt annat är för svårt

tiden går

om och om igen
tillslut

inget vrider sig
ingen vänder sig

sex ögon vet
blundar ibland
slipper se

och tittar igen
på Apskaftet

alla ler
sex ögon trycker ner

även jag ser
även jag känner
märket som svider är mitt
blommande röd
skammen har slagit sin rot
alla andras skam
är min

han slår
de ler
och jag håller med

min kärlek var riktad mot dem
även jag sväljer ondskan
den enkla vägen
det enda valet

jag får vara med
en roll finns
för mig
bara jag vet vem jag är

Apskaftet

Barntendern

20180925

Barntendern

Du kväver mig
hon kväver mig
lägger dig/sig över mig med alla behov
krav på mig att uppfylla önskningar
som jag inte mäktar med

Jag måste få luft
kan inte andas
när du stirrar på mig
när hon stirrar på mig
eller stirrade?

Ge mig lite utrymme
låt mig ha mig själv ifred
låt mig bara vara, få andas
lite ifred
bort från dig
bort från henne

Orkar inte mer
det är för mycket
eller var för mycket?
är det du som kräver mig
kväver mig
eller är det hon

Det känns som du
nu!
men du gör inte mycket,
trycker på knappar
mina inre knappar
knappar som utlöser panik

Ångest, ilska
maktlöshetens knappar
du trycker
något annat löser ut,
akumulatortankar
lagrad smärta
svek mot mitt själva själv

Min själ skriker
vrålar tyst bortom
bortom tiden som lagt sig emellan
bara tid
verkligheten finns kvar

Jag bryter igenom
lite förstånd som en nödraket
punkterar vansinnet
sprider hopp
besked om gryningen
till förnekelsens eviga natt

Du är du
hon är hon
jag är jag
kärleken gjorde mig blind
smärtan instucken
med smala nålar

Jag kunde inte förstå
kunde inte se
subtilt
med modersmjölken
en taskigt mixad grogg
drucken av ett barn

Barntender med smutsiga fingrar
min mamma
och du, är inte
densamma

Beroende

20170206

Beroende

Vad var det som prasslade, som strök förbi, förut
Vet inte riktigt när, tror det var på riktigt i alla fall
Fast inte riktigt säkert
Vet inte vad det kallas, om det nu alls är känt

Så trött, trött in i märgen
Splittrad, utbränd
Så hungrig, har ätit av allt, men ändå
Så hungrig

Ett hål går rakt igenom allt
Jag trycker in allt jag hittar
Inget passar
Inget passar, jag försöker ändå

Så trött, rent av sliten, trött, så trött
Jag tror att det gör ont, men orkar inte känna efter
Beroende av kaos och stimuli, beroende
Är det ett fint eller att fult ord, beroende, beroende

Var är du, var är jag, varför så väldigt svårt
Så svårt, fastnar liksom hela tiden
Längtar tillbaka till då jag tog två steg framåt och ett bakåt
Nu går jag ett fram och två bak

Varför känner jag dig inte
Är du här, tar du hand om mig
Har jag gått så väldigt fel och vilse
Finns det hopp för min själ än eller har ridån redan gått ner

Spelar jag en pjäs för mig själv med ett gammalt manus
Ett manus som tappat de bästa sidorna
Sidor som kritiker stulit för ädlare ändamål
Är det någon som tittar, bryr sig, någon alls, överhuvudtaget

Jag tänker på dig och det gör ont
Skam, värdelöshet, oförmögen, maktlös
Min bön är allt annat än en hyllning till din skapelse
Mina toner hoppar mellan hat och självömkan

Når mina toner upp till dig
Eller var du i mitt hjärta långt innan jag började lida
Har jag förlorat ett stort slag eller var du aldrig verklig
Inbillade jag mig att du älskade mig

Vad är kärlek värd som ingen kommer för att se
En tom teater med en slagen artist bakom draperiet
Elände gnager på mina ben sorg varar i mina sår
Ingenting blir rätt, ingenting känns lätt

Får jag gnälla så här, gör du mig rättvisa
Eller förlåter du all min skam och ställer min skulder mot väggen
Kan jag lita på dig när jag tappat min tro
Leder du mig efter att jag slutat följa dig för länge sen, eller nyss

Min själ skriker tyst i natten, jag kväver den med mitt förnuft
Jag vet bättre, kan bättre, borde
Vad är det som jag borde hela tiden, borde
Borde inte du gjort det lättare för mig

Varför var min mun öppen när jag proppade i mig
Varför lyssnade så många öron när jag skrek
Varför särades ben när jag ville komma till
Varför lydde livet alla mina befallningar som var av ondo

Har jag prövat att ge, att göra rätt, göra det lätt
Har jag gjort allt för någon annan
Har det jag fått som gåvor getts vidare till andra
Har ljus och godhet flödat när jag haft chansen

Nej, det är sant, allt är ditt fel
Ja, det är sant, det är aldrig mitt fel
Jag är alltid oskyldig till dina skulder
Lögnerna smakar inte som förr, de är som grus i munnen

Rättvist smakar livet men jag vill inte stå kvar, inte till svars
Ett steg fram, två steg tillbaka, kanske tre, eller fyra
Hur långt kan jag komma från dig
Kommer du ändå och hämtar mig när jag ber dig

Om jag ber dig nu, kommer du då, NU
Kan du hämta mig nu, jag har gått vilse
Jag räknade stegen, försökte ha koll
Försökte minnas vägen tillbaka

Jag vill slippa stå med skam, ville synda i fred
Synda och njuta av mina egna planer
Sedan skynda tillbaka och le inför ditt ansikte, falsk
Mina stora tankar, min stora mun, mitt stora huvud

Har jag gjort bort mig på allvar, är du nådig
Är jag redo att ge upp, eller tror jag ännu lite på min egen plan
Det kändes så bra en liten stund, sen kom kaoset
Kaoset är så beroendeframkallande, beroende

Beroende av dig, är jag beroende av dig
Jag slits i bitar, beroende av dig men vänd åt alla andra håll
Kaos i min egen regi eller beroende av din frid, din nåd, din kärlek
Kan du ta mig härifrån, levande, medan tid finns

Beroende av dig
Beroende
Beroende
Beroende av dig

Björken

20190928

Björken

ensam står du där
du som jag klippt till
sågat av din topp
inte för din skull

du verkar nöjd ändå
vänjer dig i den nya frisyren
växer på bredden
som jag hoppats på

för generationer att komma
kanske skulle glädjen bli din
att bli hängd i, gungad
lekfull var din framtid

det var då
jag lovar ingenting
kanske kan någon se dig som jag
blicka framåt ytterligare 13 år

jag kommer tillbaka
förr eller senare
en dag hoppas jag att få se
önskar dig fridlyst till dess

min dröm
en del av den du är
hoppas att du så förblir
men tills dess; tack och adjö

Bränner

20200131

Bränner

det bränner intensivt
försöker släcka med vatten
blir mer lik en bastu
rykande öron

vill ta bort
ha mindre
banta bort med fasta
frossar desto mer

kastar mig åt höger
landar på vänster sida
hoppar fast sjunker ner
vilar alldeles klarvaken

han som svarar är tyst
säger jag mig själv
kämpar svårt
med både händer och fingrar

håller mig tyst
kväver mitt lilla liv
varken lyssnar eller hör
det bränner

Den vassa pennan

20170223

Den vassa pennan

Jag såg dig gå längre bort än jag kunde nå
Lidandet glänste i din ögonvrå, du blöder i mig
Tårar du håller tillbaka kan jag inte torka
Ingen tröst når till ensamhetens bittra grund
Jag famlar maktlös utanför dig, tappar mig

Jag ser en värld bakom din horisont
Höga bergstoppar håller mig på avstånd
Du döljer allt som du fruktar att jag ska se
Varför visar du dig inte?
Har jag skrämt dig?
Är du rädd för mig?

Det ekar i det tomrum som borde var fullt
Inget blod har strömmat genom mig på länge
Att se dig lida tar död på mig, maktlös, maktlös

En krigare, van att utför dåd
Jag en handlingens man
Du en flicka, skör och ömtålig
Mina hårda händer, valkar av slit och svett
Höll jag dig för hårt?
Tog jag i för mycket?
Gjorde jag dig illa?

En ilska växer på min sorgs kulle
Det är ingen grönska, mörk är natten
Hur ska jag locka dig ut ur mörkret, när jag själv är så svart

Du är ofta så hård, sammanbiten
Ändå kryper du alltid ihop innanför mina murar
I min famn somnar du allra bäst
Trygg vaknar du, min kärlek har du alltid haft
Älskade jag dig tillräckligt?
Vet du att jag älskar dig än?
Känner du kärleken?

Allt har jag gett till dig, all min kärlek
Allt har jag gett till dig, all min omsorg
Allt har jag gett till dig, erfarenheter och värderingar
Allt har jag gett till dig, sorgen, smärtan
Allt har jag gett till dig, all min ondska

Du är så lik mig, både på insidan och utsidan
Allt jag velat ge har du fått
Allt jag försökt hålla tillbaka har du fått
Livet kunde inte beskrivas med andra ord än av mina
Gömmer du delar av dig för mig?
Förnekar du dig själv precis som jag?
Gömmer du dig för att jag inte ska se att du liknar mig?

Dimman

20180925

Dimman

Dimma
svårt att se klart
rakt fram
tittar rakt fram
in i dimman

Nu
svårt att se klart
här och nu
stirrar på livet
som stirrar tillbaka


svårt att se klart
förfluten tid
obearbetad
förlorad

Nej
svårt att se klart
inte förlorad
kanske instängd
kvar i det fördolda
fast nu

Möjligt
svårt att se klart
men det känns
omöjligt fångad
fastlås i minnen
från då
tiden som inte finns

Inuti
svårt att se klart
då tittar tillbaka
ögon som jag
alltid blundat för
lurats att leva
med grumlad blick

Måste
svårt att se klart
lögnen inpräntas
älska det omöjliga
svika mig själv
ge till den stora

Svalde
svårt att se klart
allt för att få
lite kärlek
näring nedbäddad
undangömd
i krav

Omöjligt
svårt att se klart
kunde inte leverera
kan inte älska
hon fick aldrig nog
kräver, alltid mer

Överleva
svårt att se klart
priset betalt
alltför högt
glömma vem som kostat
vad jag betalade

Köpte
svårt att se klart
jag tog hela konceptet
älskade för att få
kärlek inlindad i krav
från en en vuxen
av min själ

Alltid
svårt att se klart
hon har alltid rätt
mamma vet bäst
kraven
rätt blir fel
fel är rätt

Behov
svårt att se klart
hon behöver
talar om det, då
för mig
liten jag

Kvävd
svårt att se klart
vill älska, vill ge
gärna få
stora behov
jag har så lite

Nej
svårt att se klart
hade så lite

hade lite
var liten, då

Nu
svårt att se klart
stor, större, störst
men inuti
liten, mindre, minst
dimman

Då och Nu

20181111

Då och Nu

skriker
vrålar
men vill inte störa
någon annan
min röst
suddas ut

smärtan förblindar
omöjligt att överleva
totalt mörker
jag faller
djupare ner
ner
panikens djup

smärta som stegrar
tar över
krossar varje ben
kroppen ledlös
förvriden
utanpå som inuti

vrålar maktlöshet
skriker förtvivlan
ropar utan att störa
någon annan
min röst
suddas ut

förblindad av smärta
jag faller
totalt mörker
panikens djup
omöjligt att överleva

stegrande smärta
krossade ben
förvridna lämmar
trasig
sår som aldrig läkt
då blir nu

minns en annan verklighet
det är tyst omkring
allt är lugnt
förutom min egen röst
skriker för nu
om då

lugnande ansträngningar
förgäves försök
kapitulation
säker här
och nu

toner ebbar ut
lyssnar till den nya sången
allt är okej
nu
den gamla refrängen
skriker tystare
nu

vilar trött
tänker på dig
den nya sanningen
en bättre sanning
nu
det gamla ebbar ut
då blir till då
minnen som studsar mot
nu

det är okej
det var inte okej
en liten skärva
skar upp gamla sår
var rann ut
då blandat med nu
en sörja
aldrig sörjd för
fast tid finns
nu

(tack Senem för att du finns där, och här)

En dag i taget

20180627

En dag i taget

tunga andetag i en sliten kropp
för många tankar om samma saker
ingenting leder åt rätt håll
försöka minska skadorna bara
och stå stilla
om det går

trött fast sömnlös
sjuk av all börda
men vägrar att släppa
greppet är hårt
viljan surrad
det måste gå
men åt vilket håll

envis
fastspikad i marken
surrad med egensinne
eget sinne
på kollisionskurs
med livet

så onödiga mönster
om och om igen
vansinne
obotlig
galen

känslorna bubblar
fast nedtryckta
kamouflerat öppen
lurad av mig själv
ännu en gång
tröttare

trött är bra
uppgiven ett steg närmre
kanske får sova
men att ge upp
det var för friheten jag kämpade
kämpar

så vad ska jag ge upp
målet jag aldrig nått
livet jag aldrig fick
ilskan
avundsjukan
rädslorna som kryper
kryper

skuggorna lever
jag hinner inte ta ansvar
så jag lägger delar av mig själv
i skuggorna
rädslor som kryper

det befriar inte
hjälper inte alls
bara splittrar
förstör
suger musten
kraftlös

ser ingenting framåt
inget att ge upp
en enda röra
en smet av trötthet
viljor och mål
soppan har skurit sig

en enda sak att göra
ge upp att ge upp
lägga ner att lägga ner
ta det lugnt
en dag i taget
varför så brott
det räcker så
en dag i taget

Han får mig att lova

20171114

Han får mig att lova

En grön Ford
lite rost här och där
Jag har solen i ögonen
och har svårt att andas

Passagerarsätet i fram
oftast sitter jag där bak
Men nu sitter jag fram
Det är på allvar

Luften är kall, fast solen värmer
det känns torrt
Svårt att andas
Bäst att andas lite i smyg

Gör jag inga ljud kanske jag klarar mig?
Tystnaden är ljudlös
Men i ögonvrån ser jag allt
Inga ord behövs, hatet säger allt

Vi åker i hans bil
Han har makten
Vad han än gör så kan jag inget göra
Bara åka med

Jag åker med, försöker se lite glad ut
men det går inte

”Nu har du gjort bort dig”
orden är bättre än tystnade
Fast de gör lika ont
Jag kryper ihop, fast jag sitter still
jag kryper inom mig

Jag krymper
gömmer jag mig riktigt djupt så gör det inte ont
Fast jag hinner inte gömma mig
Han har fått tag i min tanke
Jag kan inte slita mig loss
han har mig i sitt mentala grepp

”Eftersom du är ett så bråkigt barn så måste vi lämna dig på ett barnhem”
”Du kan inte bo kvar hemma”
”Du kommer bli en alkis, precis som din pappa”
”Du kommer sitta på en parkbänk, det är det enda du klarar av, som din pappa”

Jag slutar andas
De få tankar som fortfarande är mina far runt
barnhem, var då någonstans?
Men mamma då?
Får jag aldrig komma hem igen?
Hur ska mitt liv bli nu?
Var ska jag sova ikväll?

Jag hann inte stänga av i tid
nu går jag sönder
Skräcken sätter in
paniken fladdrar
allt blir ljust omkring mig
det fladdrar för öronen

”Du har varit en sån skitunge så nu kan vi inte ha kvar dig hemma längre”

Vart är vi på väg?
Jag känner inte igen mig
Bluffar han?
Nej han menar allvar
Det är slut med mig
Mitt liv är över

Chocken sätter inte
apatin tar över
världen bleknar
Jag dör en smula

Jag sitter i bilen som åker längre och längre bort
Det händer saker omkring mig
Jag blir dåsig
Hänger inte med längre

Han skriker
Slår näven i bilen
dunkar i ratten
och skriker fler saker om mig

”Varför fattar du aldrig vad man säger åt dig”
”Vad fan är det för fel på dig”

Han är galen
snart slår han mig

Jag vet inte var vi är längre

Ingenting spelar någon roll längre

Han fortsätter skrika och gorma
hela bilen skakar

Jag vet inte hur länge vi åker i den gröna Forden
det är en kombi
Till slut har han lugnat ner sig

”Säg något då”
men jag kan inte öppna munnen
”men säg något då för i helvete”
jag kan inte röra kroppen, bara stirra rakt fram

Bara han inte dödar mig
Jag vill inte ligga som ett litet dött barn i ett dike
det skulle se så fult ut
Barn ska inte se döda ut
det vill jag inte

Tänk om han slår ihjäl mig och kastar i diket
jag vill inte dö
Vad ska jag göra?!

”Jag ska vara ett snällt barn”
”Jag lovar, jag ska vara ett snällt barn hemma”

Jag lyckas få ur mig något

Jag blir alldeles yr
Jag gav allt jag hade
räcker inte det så dör jag
eller hamnar på barnhem

Jag kan inte hålla tillbaka
det kommer några tårar
Jag vet att han hatar det
Men döden skrämmer mig

I en annan värld långt borta fortsätter han skrika
Men han börjar skälla också
Alltså börjar han lugna ner sig
Jag kommer överleva

Förmaningar
Skäll
Hot

Men vi är på väg hemåt igen

”Nu säger vi ingenting om det här va”
Han får mig att lova

”Och du kommer att sköta dig”
Han får mig att lova

”Och så ser du lite glad ut när vi kommer in igen”
Han får mig att lova

Igen

20190121

Igen

Skriker och kväver mig själv i smärtan
avtändningen är som en klump i magen
hela kroppen sargad efter allt jag stoppat i mig
det tog aldrig stopp, bara mer och mer
förlorade mig själv, igen och igen och igen

Väntade på en tröst som aldrig kom
saknade gränser som satte stopp
som ett litet barn, oförmögen att varva ner
oförmögen att säga nej, alltid rädd att förlora
förlorad i rädsla istället, gränslösa rädslor

Vad spelar pengar för roll när livet förlorats
den tid som svunnit kostar en evighet att köpa tillbaka
ingen har såna summor i fickorna
tiden rymmer inget svek, lögner rinner av inför alltet
så varför står jag kvar här när det redan är för sent

Jag trodde du, hon, eller någon, skulle rädda mig
att vi skulle göra för varandra vad vi inte klarar ensamma
så rätt men ändå så fel, tvärt om på något sätt
står kvar med samma gamla smärta, med mössan i hand
kommer ingen snart, varför tar det aldrig slut – lidandet

En miljon passade inte i hålet, två och tre var också för lite
nakna bröst, större, mer och fastare, stjärtar och njutningens brunnar
alla livets bekvämligheter, den dyraste mat, allt blir till sand i munnen
jag minns en liten pojke som sög på ett strå
smultron var en större lycka i munnen än solen på himlen

Allt förblev detsamma, men jag föll, än en gång, och igen och igen och igen
tomheten efter dig lämnar djupa spår, fast jag inte vet vem du är
eller var, allt har suddats ut, en evig smet av nyttjanden
byten av beroenden, en handel som aldrig tar slut
bara smakar sämre med tiden, eller smakar inte alls

Smärtan i mig är lika motbjudande nu som då
vem vill ha en liten tjurig unge, arg, aggressiv; förbannad
så många har sökt nå toppen, kastat sina medberoenden som lasson
alla har de slitits sönder, nått botten istället, förlorade i en kärlek utan lek
krossas gör allt som kommer nära, ändå bjuder jag in

Marknadsför lögnen om drömmen
lika förlorade, lika blinda, lika barnsliga och törstande efter bekräftelse
sönderslitna lik gnider benknotor på min bakgård
täcker för, visslar en sång, går och städar i tamburen än en gång
lika falsk som vacker, för den som ser med sargade ögon

Nej, inte den här gången
inte för någon annans skull, ingen omtanke, inte heller helt utan kärlek
men av erfarenhet, med mycket hjälp, gör aldrig något gott helt ensam
den här gången låter jag bli att städa undan, allt får ligga som det gör
gardinerna rullas upp och ljuset tränger in

Det som ingen kunnat ge till mig, är för evigt förlorat
men det finns nya stigar att vandra
inte mer nu, helst inte av något, gärna mindre, spyr gärna upp
för nu ber jag inte längre om det jag vill ha
sakta öppnar jag mitt inre och tar emot, den nåd som redan givits

Ensam är den sista resan, dit där ingen annan kan nå
varsamt ändrar jag kursen, ärligheten står roder
ansvarsfullt litar jag på att högre makter leder rätt
behöver inte mer, bara mindre, sanningen blåser fart i seglen
den inre resan, vänder hemåt igen, och igen och igen och igen

Inlåst

1996

Inlåst

Försöker känna efter,
hitta en känsla värdig att följa.
En knut i magen,
det är allt.
Jag känner ingenting förutom en ovisshet.
Total okontroll över mitt liv ger en känsla av osäkerhet.
Inte osäker i mig själv,
själv är jag säker,
långt framåt så ser jag hur min framtid ska vara,
men nu.
I nuet är det annorlunda,
nuet är ovisst,
mitt liv är i händerna på missbrukare,
maktmissbrukare.
I min framtid som jag har bildat i min fantasi är det helt annorlunda,
fyllt av kärlek och förståelse,
men allt hänger på vad domarna och bödlarna ska besluta.
I min själ bor min kraft,
den är stark men inte hur stark som helst.
Belöningen för strävan efter att göra rätt är känslor,
känslor så som kärlek,
vänlighet,
värdighet och rättfärdighet.
I mitt läge är kampen dubbelt så svår och utan belöning.
Om jag inte kämpar går jag under och blir en slav åt hatet.
Och hur jag än kämpar så kan jag inte komma i mål.
Höga murar skärmar av så att det är omöjligt att nå belöningen.
Det är svårt att kämpa med sina känslor,
när man inte vet när man har vunnit en bit,
och kommit närmare målet.

Jag håller i det sista av mitt liv

1999

Jag håller i det sista av mitt liv

Jag håller i det sista av mitt liv
Och jag är medveten om att allting faller
Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag söker alternativ
Dagar kommer och dagar går
När allt är över
Vet jag inte om jag förstår
När jag äntligen vet vad jag vill
Men inte vad jag ska ta mig till
Så känns det onekligen som om
Allting faller

Jag är en betraktare
Här bakom mitt galler
Och jag håller i det sista
Av mitt liv

Labyrint

20191115

Labyrint
detta oändliga mörker
förvirrat irrande
i en evighet

ekon studsar
svarta väggar tar emot
skickar vidare, vidare och vidare

kommer aldrig ut
hittar ingen öppning
fast utan ljus

hundra meter ner
gamla gruvor
grottor utan slut

kanske finns det guld
ädla stenar och kristall
silver som glimmar

vad vet jag
en dåre som föll ner
ett hål slukade mig hel

hittar aldrig vägen
hoppas hitta något snart
känner med nariga händer

sökandet tar ut sin rätt
lockad in i fördärv
vansinnets labyrint