Kategoriarkiv: Natur

Andas

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

Den lilla kullen

1995

Den lilla kullen

Tänk dig en sommaräng.
En sommaräng med ett par betande kor.
Alldeles bredvid den gröna ängen med alla blommor rinner en bäck nedför en liten kulle.
Tänk dig att ligga mjukt i gräset med huvudet på en tuva,
se en gul citronfjäril dansa på den blå himlen.
Himlen med de bomullsmjuka små vita molnen.
Tänk dig alla dofter som strömmar ut från den omgivande skogen.
Alla de små ljuden som blir till en melodi.
Det porlande vattnet,
fåglarnas kvitter,
den sakta svalkande brisen i björkarnas tunga kronor.
Det lugna sövande ljudet från de idisslande korna.
Tänk dig en tupplur i den sommaren.

Till mormor från Andreas

Faran i natten

1997

Faran i natten

Jag sitter på en sten med fötterna i vattnet.
Jag har vadat ut i natten för att spegla mig i månskenet.
Jag njuter av stillheten som råder under spöktimmens gång.
Så tyst, så vackert.
En skog runt omkring speglar sig i det klara vattnet.
En uggla hoar och bryter tystnaden med sitt spöklika läte.
Det går som kalla kårar på ryggen och jag drar upp fötterna ur vattnet.
Jag njuter av faran som inte finns.
Det är en härlig känsla att känna skräck utan att ha något att frukta.
Jag kontrollerar min rädsla och lyssnar in i skogen efter smygande steg.
Det är tyst och stilla, kusligt tyst.
Jag ser upp mot månen och fängslas av det vita skenet,
kan nästan höra en varg yla på en klippa långt borta.
Jag sticker ned fötterna i vattnet igen.
Det är ljummet och skönt och det får mig känna hur kylig nattluften är.
Det börjar närma sig slutet av spöktimmen,
det är dags att gå hem.
Snart,
inte riktigt än,
det är så härligt att känna rädslan för det som inte är farligt.

Tacksam

20190620

Tacksam

välbekanta strålar glider sakta
genom dimman
dansar mellan löven
fångas i daggen

hög himmel hälsar gryningen
ett ljust töcken
djup fuktig natt sträcker sig
möter solen och förgås

skogen börjar sjunga
först en, sen flera
eviga melodier
blandas till symfoni

ljuset tar över världen
sången stegrar med morgonen
dofter virvlar från skogen djup
blommor sträcker sina blad

ett vittne
ser ljuset
hör ljuden
känner dofter

mitt i skapelsen
till Hans avbild
ibland förstår jag
tacksam

Vargen

20180226

Vargen

Rimfrost
spretiga sprickor
frusna vindar

Yrsnö

Granar
gröna barr
isande sträva

Frostland

Ensamma
fotspår
tassars avtryck

Jakten

Kittlande
skrämmande
främmande

Vilsen

Snöfyllda
nedkyld
blå fötter

Ylande

Natten skrämmer
månen visar
siluett

Ulven

Tröttheten drar ner
värmen stiger
kylan bränner

Eldfeber

Gläfsande
utmattad
sakta närmande

Överlämnandet

Vassa tänder
tjocka kläder
blod

Vindpinad

Skrik i natten
röd snö
ebbar bort

Slutgiltigt

Rimfrost
röda kristaller
isande sträva

Tystnaden