Kategoriarkiv: Nonsens

4 2

20181022

4 2

Vulkaner
tider som brister
smurfar dansar runt i ring
fikon och marmelad

Vad är det som säger
vem du är

Någonstans inom mig
vet jag
vem du är
någon annan än mig

Varför är du så tyst
gråter du inte mer

Vill du slita mig i stycken
för att jag inte gråter med dig
längre
mina tårar tog slut

Jag undrar om vi
någonsin kommer tillbaka

Det gör ont när jag känner efter
du låter bli
inte slår du väl mig mer
orkar du

Utsträckta vingar
tar mig långt härifrån

Jag vill skrika
tyst
men så det syns
alla måste se

Det varade inte länge
men det tog slut fort

Ingenting jämfört med dig
verkligen ingenting
ett oändligt snökaos
fruktansvärda blixtar

Sveper något förbi
mitt öppna fönster

Drömmen

20181121

Drömmen

trötthet som sjunkit ner i ulltofflor
skrapande ljud, som inte stör
buller och bonk, buller och bånk

vismande lismande lingonpastej

en groda kommer hem till dig
fast sällen

jag såg spåren, de många
korta, svarta och små

ett nonsens
virrvarr av trötthet
fast naken under skinnet

det falska skinnet
uppenbarad
eller utfläkt

jagade jag, nakenheten
som om vore den
försvunnen

omöjligt säger du!
ingen vet egentligen
ingen vet

tomten
allfadern
upphovsmannen
naket röd
utanpå

och där somnade jag
drömmer om allt under granen
insnärjd med snören och tejp

så går det, vidare för en del
somliga nöjer sig
liten önskan är lagom stor

utan skor går dansen
ingen förstår, varför hon log
alla kysser under kransen

så jag kastar in
mer än bara handduken
en satsning enligt vissa
en förlust
visor, sagor, en jämrande ton
blundar och sjunger
eller
för dig
likt katten jag stryker
kurrar och jamar
innan allt tar slut

En sup

1995

En sup

Smuts på djupet som inte går bort.
Tvåla,
skrubba,
gnugga och gno.
Dyk djupt,
dyk länge,
smuts på djupet går inte bort.
Klia och svettas,
klippa och fila.
Klämma och pilla men smuts på djupet går inte bort.
Som genom ett lager av tunn plast ser man skiten ligga under ytan,
den verkligen retas med sin smutsaktiga gråbruna färg.
Måla på rött,
måla på blått,
måla på vitt.
Men smuts på djupet går inte bort.
Inte går den att få bort om du ser den utifrån,
men ta den från djupet,
ta den med en sup.

Ett avbrott i tiden

1997

Ett avbrott i tiden

Tiden kan man lita på.
Tiden kämpar alltid framåt.
Tiden vilar aldrig.
Det är väl skönt att gå och lägga sig på kvällen och veta att tiden har gått framåt när morgonen börjar.
Eller har den det, har den verkligen gått framåt?
Kan man vara säker på det?
Tänk om den fuskade?
kanske inte hela natten men en liten stund.
Tänk om tiden fuskade.
Kan man inte lita på tiden, vem kan man då lita på?
Det är nog viktigt att du passar tiden.

Fire

1997

Fire

Jag brände mig en gång.
Oj vad jag brände mig och ont gjorde det.
Jag vet inte, det kanske var mitt misstag.
Eller vad det någon annans straff.
Jag ser inget svar på det, jag ser bara ärret, allt jag kan se är ärret.
Om jag tänker efter så lekte jag kanske lite med elden.
Jag, så var det, det var inget misstag, det var inget straff.
Det var elden, det var elden som brände mig.
Brände mig för lustens skull.
Men vem var det som tände brasan.
Jag vill minnas att det var jag.
Det var jag som tände brasan.
Jag tände brasan och elden brände mig.
Men vad hände egentligen med elden.
Om det var jag som eldade hur kunde jag då bränna mig.
Nej, det var ju inte så.
Det var ju inte jag som brände mig.
Det var ju elden som brände mig.
Äsch vad krångligt det var, jag minns inte.
Lika bra att glömma allt.
Fast ärret är så stort, så svårt att glömma.
Kanske borde göra upp en ny eld.
En ny eld, då får vi se vem som bränner vem.

Glashus

1995

…glashus

Verkligheten är bara så verklig som den ser ut.
En sten flyger inte utan vingar.
Reglerna som präglar världen är många,
och i likhet med mängden så är de lika svåra att hålla reda på.
Men att stenen flög utan vingar var lätt att förstå,
jag plockade bara upp den från marken och skickade iväg den,
från min hand i en vevande rörelse med armen.
Och det såg verkligt ut.
Tyvärr så hamnade stenen i ett glashus,
och på vägen in i det glasförsedda huset,
så gick stenen genom en av rutorna.
Med ett krasch hade den flugit från min hand,
genom luften,
krossat rutan och landade nu på marken i glashuset.
Så hade den verkligen flugit?
eller hade jag ändrat på verkligheten?
och fått stenen att utföra en handling den inte var ämnad åt?
Men i så fall,
var kom glashuset ifrån?
Vilken verklighet kom det ifrån?
En tanke tog form i mitt huvud.
Kasta sten i… verkligheten!

Hipp hipp hurra

1997

Hipp hipp hurra

Vad visste du egentligen innan du lärde dig något?
Vad tänkte du på innan du kunde fantisera?
Vilka känslor drev dig framåt innan du blev rädd?
Var du någonsin hungrig innan du åt?
Vad vet du om ditt ursprung egentligen?
Är det frågor som dyker upp på din födelsedag?
Jag tror knappast att det är det du frågar dig på din dag,
dagen då egot får blomma.
Och tur är väl det,
för vad vore inte värre,
än att undra om du var hungrig innan du åt,
precis när du ska skära i födelsedagstårtan.

Julgrisen är fet

1998

Julgrisen är fet

Julgrisen är fet
Vilken härlighet
Här går ingen bet
Alla låter sig väl smakas
Imorgon ska det bakas
Strömming och sillsallad
Till skaldens ballad
Snön ligger vit på taken
Var enda kotte är vaken
Super och stojar
Skämtar och skojar
Klappar delas ut
Tills de är slut
Tomten fastnade i skorstenen
Farsan slaktade renen
Den röda mulen
Och den kåta drulen
Rudolfs stora kuk
Läggs på en duk
Mormor vill tugga och svälja
Får min mage att kvälja
Sen är julen slut
Alla gäster åker ut.

Kanske bra

1997

Kanske bra

Är jag en bra människa om jag lyssnar.
Vad ska jag lyssna på.
Är jag en bra människa om jag lyssnar på musik.
Vilka låtar ska jag lyssna på.
Jag har en favorit låt som jag brukar lyssna på om och om igen.
Jag vet inte om det är texten eller melodin som gör att jag tycker om just den.
Fast jag brukar ju lyssna.
Är jag en bättre människa om jag sjunger med.
Tänk vad bra jag skulle vara om andra lyssnade på mig om jag sjöng.
Om det nu är bra att lyssna.
Jag tycker om att gå ut i skogen och lyssna på naturens melodi, alla fåglar och sånt.
Är jag en bra apa då.

Mardrömmar

1997

Mardrömmar

Ibland undrar jag om det finns något slut.
Men vad är det som ska sluta?
Jag kan minnas gånger då jag sprungit hem den sista biten genom skogen,
rädd.
Rädd för vad då?
Ibland undrar jag vad det finns att vara rädd för.
Vad är det som skrämmer mig.
Jag minns en gång då jag knappt en meter var.
Då låg jag under täcket och skrämdes av allt som var utanför.
Utanför det om kanterna åtdragna täcket.
Än idag drar jag täcket över huvudet ibland och stänger ute allt farligt.
När jag efter sådana nätter vaknar så känns det alltid som en befrielse.
Befrielse från vad?
Dagen har just gjort slut på natten och med den stoppat iväg alla hemskheter.
Men dagen är ju bara början på nästa natt.

Mitt hus

20190618

Mitt hus

bli ihop med mig
och mitt hus

du får det inte på köpet
men jag bor däri

älskar, älskar inte
hatar, hatälskar

mitt hus
byggt för mer än 100 år sedan

mest någon annans hus
bli ihop med oss

spöken och gastar
vi får alla plats

sju rum
och kök

älskar du mig
så älskar du mitt hus

hatälskar oss båda
fast älskar ändå

kontemplation
en affär att beakta

det ena är dyrt
det andra billigt

så frågar jag dig
älskar, älskar inte

Rosa

20180610

Rosa

så vandrade spensliga ben på höga höjder
vinglande förbi högt och snabbt
rosa leder och ben

det var en tidig morgon
eller en väldigt sen natt

slumrandes utnött
trött i dvalan
i fantasin vacklade de förbi

eller var det något som verkligen var?
där, fast just då var nu

ingenting fick mig att minnas
aldrig har jag sett sånt förut
så höga och smala
och rosa

ingenting blev någonting
allt som fanns vandrade förbi
långa styltor
svajande gungande gång

kvar satt jag, solen höll mig uppe än
midsommar
en rosa himmel

inte riktigt riktig
fast ändå helt med

fantasin möter sin egen dröm
fram träder långhals och långben
fladdrande blick, trötta ögon

så ser jag på himlen
ser bortom de långa benen som svajat förbi
molnen leker med rymden som palett
solens strålar skär genom gryningen

och jag gör den alldeles skär

Svartalfen

1996

Svartalfen

Min granne är en svartalf, jodå det är sant.
Jag har i och för sig aldrig sett honom men det är sant.
Sent på kvällarna hörs konstiga ljud från andra sidan väggen,
ljud som aldrig hörs hos mig.
Läten som jag aldrig hört någon annanstans.
Fönstren in till min granne är alltid täckta med gardiner och alltid när jag får förbi vårt hus ser jag skuggor dansa innanför gardinerna.
Det luktar alltid konstigt utanför min grannes dörr,
en odör som påminner om ett ostädat omklädningsrum.
Så luktar det inte hos mig och ingen annanstans heller för den delen.
Ibland hörs det musik genom väggen som jag delar med min granne.
Jag brukar sitta vid min sida av väggen och lyssna.
Min granne spelar något konstigt instrument på sin sida väggen.
Det är nästan jämt samma melodi,
en klagande vemodig jämrande sång.
Jag kan se honom framför mig där han sitter på andra sidan väggen med sitt konstiga instrument och med sina svarta öron.
Jag kan se hur han blåser och drar i spakar och knäpper på strängar för att få fram sina konstiga toner.
Sådan musik hörs ingen annanstans i alla fall.
Inte hos mig.
Men så ju min granne en svartalf.

Ut i natten

20190212

Ut i natten

Och så var det dags igen
din sjuka jävel!

Varför!?

Kan inget bara få vara förlorat..,

En omöjlig knut
brister aldrig,
fast andra dör som flugor
runt omkring, cancer, överallt cancer

Så vad säger jag till dig,
jag som är oskyldig
mitt enda brott är min ärlighet

Du dömde mig utifrån dina förhoppningar
jag var densamme
nu hatar du mig, när jag svarat uppriktigt
jag är densamme

Tårarna rinner baklänges
svämmar över en svullen buk
pingvinformad kärlek,
felplacerad

Förlorad igen, trodde du ja!
jag blev aldrig hittad
du hittade på mig
själv var jag alltid borta

Utan förstånd, halt så att säga
tankar som snubblar
famlar över rötter
natten bjuder på överraskningar

Det spelar ingen roll
vad gör det egentligen
100 år
500 år
ditt perspektiv sträcker sig längre

Det skiter jag i
vrålar ut min ensamhet i natten
du ser mig, i alla fall hör
läser mig, och mina tankar

Vid konungens tingshus

1997

Vid konungens tingshus

Svart luft kvävde luften, full av lögner och svek.
Osannolika figurer statuerade exempel på rädslans försök att vinna över sanningen.
Draken spottade eld genom luften i form av stora klot som träffade lögnerna.
Svart rök bildades vid detta knastrande som hördes när elden fick fäste.
Grisarna satt upptrycka mot väggen och stirrade skräckslaget ut över slagfältet.
De gömde sig bakom drottningen som stod med barmen högt och skådade på de stridande.
Med rättvisan i blicken skingrade hon röken så att den vite riddaren blev synlig.
Med draget svärd rusade han in i striden för att mäta sig med draken.
Det lyste om riddaren, ett rent ljus som fick de ljugande att se ut som sönderbrända troll, offer för drakens eld.
Han skyddade pojken med det stora huvudet.
I trygghet från elden satt pojken med det stora huvudet och såg på draken.
Han såg in i de mörka ögonen och längst in i drakens hjärta satt en liten flicka.
Med blommor i handen satt hon och önskade sig ut ur draken.
Sanningen var stark men rädslan var större.
Förlusten var nära men ingen tänkte förlora med huvudet hängande.
Raka i ryggen gick de mot slutet av striden.
Sårade och brända stod de framför drottningen.
Draken låg avsides i skuggan och rök kom ur dess näsborrar.
Grisarna grymtade förskräckt bakom drottningen när de såg på de sårade krigarna vars lögner nu var förlorade.
Drottningen förde handen genom luften och ljus bildades som spred sig tills det omgav de alla.
Sedan sade hon med styrka i rösten:
– Kampen var hård, men för mig synes den onödig.
Med rättvisan i blicken uppmanade hon de lögnaktiga krigarna att ge sig ut på en lång resa. Förvisade från drottningens hov flydde de och försvann.
Kvar fanns endast draken som ringlade tillbaka till sin håla och den vite riddaren som vid sin sida hade pojken med det stora huvudet.
De var till drottningens behag och fick stanna vid hennes hov.
Den vite riddaren stannade vid drottningens sida, men pojken med det stora huvudet gav sig ut för att leta reda på draken och befria den lilla flickan med blommorna.

Draken=Åklagaren
Drottningen=Domaren
Den vite riddaren=Advokaten
Grisarna=Poliserna
Pojken med det stora huvudet=Jag

Vinn eller försvinn

1997

Vinn eller försvinn

Att vinna eller försvinna.
Vinn allt, satsa allt.
Vart ska du gå om du förlorar.
Spänningen,
gör det för spänningen.
Men tänk om du vann,
tänk om.
Tänk om.
Tänk om du förlorar.
En riktig loser, vart tar losers vägen?
Pengarna,
satsa allt,
satsa alla pengar.
Nu! satsa allt.
Men om du vinner,
om du vinner allt.
Ska du bara försvinna då?