Kategoriarkiv: Olycka

44

20190303

44

Det är min dag idag
jag får vara ledsen
jag får vara låg

En långsam tråd
något dras genom själen
händelser som trasat sönder

Tårarna sparas i min inre sjö
en uppsvälld mages innehåll
en gubbes profil

Sammanbiten; vuxen, manlig?
förlorad under livets tyngd
skulle spara ihop åt många

Och du som var så nära
alltid nästan nära
men egentligen inte nära

Bara nästan
som en sten som hoppar på vattnet
fortsätter hoppa

Hoppa mer än hoppas
det blir så, världen omkring kräver det
men jag skiter i det

Gubbmagen ska bort
pensionen bytas mot ungdomliga drömmar
allt nytt, fast gammalt, på ett nytt sätt

Det är min dag idag
jag får äta nyttigt och ta en promenad
jag får känna efter och meditera

Andas

20190620

Andas

allt vaknar omkring mig
en skönhet för ögat
orörd natur hälsar
god morgon

det finns inget vackrare
jag njuter av hela skapelsen
som kommer emot mig
på utsidan

tungt hjärta
krängande mage
sömnlösa muskler
på insidan

så möts vi
världen och jag
morgonen full av här och nu
jag sitter fast i allt som var

ett sår i mig blöder
fast bara tankar rinner ut
tankar som dröjer sig kvar
i det som redan hänt

försöker förstå mitt beslut
letar efter möjligheter
vill ändra mig
har kört för länge i cirklar

kommer något nytt
så kommer det inte från mig
fäst vid någon jag lämnat
rädd om hennes sorg

värme från solen
kryper upp längst mitt ben
fågelkvitter kryper in i mina öron
markens dofter i min näsa

här och nu möter det förflutna
i en och samma kropp
tidens olika dimensioner
fångas upp och betraktas

från utsidan
till insidan
från insidan
till utsidan

ett tungt andetag
andas ut
blandar världen
med mitt inre

befriande möte
den unga morgonen
tar emot
och fyller på

ett tungt andetag
andas in
blandar världen
med mitt inre

Efter regn kommer sol

20191117

Efter regn kommer sol

tittade på dig
som på himlen
sökte framtiden
sökte säkerhet

en prognos
ett beslut
kanske flera
var det säkert att gå ut

skulle solen hålla i sig
värmen hålla hela dagen
fick jag hålla din hand
även om det skymmer

lika plötsligt som allt annat
mörka moln från ingenstans
min utflykt ställdes in
som så många gånger förr

paraply och höga stövlar
gav mig inte så lätt
regnet kom från öster
piskade på rejält

vinden slingrade sig
vred sig runt sig själv
med mig mitt i
vart tog du vägen

paraplyet hopplöst bortblåst
kall och genomblöt
himlen la sig stilla igen
tittade på dig

En evig ström

20190825

En evig ström

var landar allt?
alla drömmar som kastas
upp i luften, och sen…

förr i tiden så satt jag där
tiden smög sig fram
petade med pinnen i elden

glöden berättade sin egen historia
samlade kring värmen
natten fylld av värme

tillsammans
berättelse efter annan
en evig ström av vishet

var landar allt
det som togs med på färden
orden från de gamla

alla drömmar som kastas
dikesgrenen ligger bortglömd
för någon annan att finna

upp i luften
avsaknaden av ljud
talade med klar stämma

och sen
om och om igen
tillsammans

hopknutna av samma historia
förr i tiden
satt jag här

petade med pinnen i glöden
samlade i askan
blåste nytt liv

natten fick ljus
värme till vår historia
en evig ström av vishet

Ett tomt eko

20190618

Ett tomt eko

månljus och ylande
borde stämma in i sången
släppa ut det som stängts in

avstängd i natten
iskallt sinne
känner ingenting, och det gör ont

har överlevt så länge
känner inte när jag stänger av
bara gör det, helt enkelt

samtidigt söker jag frihet
ylandet i natten
påminner om en svunnen tid

jag hade päls då
kvävdes aldrig av moral
bara ylade i natten

månsken
solljus
den eviga natten

gråter aldrig
lika hård som min vita hud
avsaknad, hårlös

en droppe slår ringar inombords
ett tomt eko
släpper inte fördämningen snart

brister huden
skelettet kröks
ut kommer ulven

Förlorad

20181104

Förlorad

varför
frågar du mig

som om jag
hade svar

så nära
vi var nästan

tillsammans gråter vi
var och en för sig

vi lyckades
att missa totalt

mista det som brister
brustna hjärtan

som äggskal på golvet
förlorat sin kraft

utan skydd
olycksaliga vindar

blåsta av varandra
förlorade

älskar
älskar inte

blad som viner förbi
likväl krossad på marken

förlorad
i dig

Letar

20190911

Letar

sökte utan att finna
förlorade utan lott
varningar utan skyltar

varför
trotts ett självklart svar
ekar i natten

böjdes i vinden
kroknade på egen kraft
självmatad kannibal

punkterade en lunga
andas ändå
bubblar och spottar

trött
mest på mig själv
viger mitt liv åt dig

tappat förstånd
är inte förlorad
hittar säkert något snart

värker inifrån
födslovåndor
rädd för vad som ska komma ut

ändrar mig i sista sekunden
ytterligare en gång
tar tag i min egen hand

leder bort från allt det här
nu sitter vi stilla här
det är som det är

ett mörker brer ut sig
blundar
självförvållad plåga

vem sa att det skulle va enkelt
i alla fall inte jag
fast jag trodde det

letade och blundade
köpte ingen lott
läste inga skyltar

det ekar i natten
självklara svar
hittar säkert något snart

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Miraklet

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

Sommarsnö

20190811

Sommarsnö

snöflingor frusit sig fast
mitt bröst isande stelt
kargt och kalt
fast mitt i sommaren

sjunger för dig
för min egen skull
vill inte behålla
rädd att släppa taget

ger uttryck i natten
stjärnor fångar min sång
vill inte åldras
inte hålla fast vid något

tryck över bröstet
värk i min kropp
ingenting så vackert
drömmen om dig

fäller drömmar
saknar det förlorade
döljer mig för verkligheten
gömmer sanningen djupt

blir gammal över natten
vaknar stel och kall
snöflingor frusit sig fast
mitt i sommaren

Tvång

20181115

Tvång

varför är det så tyst
ingen säger något
han hånar mig
vrider mitt hår
och öra

varför är det så tyst
håller tillbaka mina tårar
alla ler stelt, konstigt
är det jag som är konstig
det ser ut som det, deras leenden

varför är det så tyst
ingen skrattar
bara ler
tavlor sitter där ansikten satt
inramad skräck

jag ser
rädslan i djupet
när ni ler mot mig
inför honom
tystnaden ger tillåtelse

jag ser
hatet i hans blick
stanken i hans flåsande
andedräkten
en beklädnad
mörka djups ångor

jag ser
att ni ser
fast ni ler
och blundar med tystnad
inramad lydnad

Törnrosa

20191116

Törnrosa

och där var du
mitt i ögonblicket
fångad bakom taggtråd
insvept i törne med ros

en glänta bakom öppningen
smal och svår men full av ljus
så lockande vacker
ljuva toner vandrade ut

nådde mitt törstande hjärta
först av allt
mer än det sista
kämpade mig igenom

naken på dina tuvor
trasiga kläder
rispad hud
på knä med rinnande blod

så nådde jag fram
ett ögonblick
längtade efter allt
bara med dig

var det mitt blod
taggarna som satt kvar
kläderna som hängde i trasor
varför får jag inte vila här

måste ut i kylan igen
livet som aldrig tar slut
evigheten utan dig
där jag stupar dag efter dag

drömmer
saknar
slår några slag mot törnet
men minns snart ingenting