Kategoriarkiv: seger

alarm

20190120

Alarm

alarmerande påtryckningar från svunna tider
varnande impulser, evigheten var för svår att hantera
bortdomnad då, ett litet barn som aldrig fick tröst
rädsla som skär genom köttet, skär genom ben
skräck som skär genom tid och rum

övergiven och utlämnad, ensam under ett täcke
tiden böjer sig, sträcker sig tillbaka, kroppens kramper
försöker stå emot, den fysiska evigheten
psyket har gått vidare, men inte kroppen
tiden står stilla inombords, djupet är aldrig då eller sen

bagateller för dig, småsaker för mig, katastrofer eller inte
kroppen minns för mycket, fick aldrig vila; som ett litet barn
bär fortfarande med mig evigheter av mörkt hat och slag
ett litet sårat barn som aldrig fick gråta ut, saknar trösten än
kroppen är stark, tar över medvetandet med kraft

en högre makt, gemenskapen från tillfrisknande vänner
kärlek som givits på nåder, hopp som kommit från heliga steg
en väg så smal, en sällan vandrad stig tar mig upp från mörkret
ger kraft till ett nytt förstånd, släpper då, släpper sen, släpper nu
landar i evigheten, ser en liten pojke i ögonen, ser mig själv

vuxen med förstånd, något ensam, men det måste vara så
ingen annan kan nå in i mig, inte så djupt, inte så ofta
en gång i tiden var jag öppen men blev inslagen till ett paket
grått papper av våld, tejp av förakt med en svart rosett av hat
slagen, i bitar, limmad och tvingad att fortsätta le; som ett paket

söm för söm, ärr efter ärr får jag kyssa på min inre kropp
ett litet barn i famnen, rädd och tyst
jag förstår, jag tröstar, jag skiljer det onda från det goda
reder ut vad som hände då från det som händer nu
andningen blir tung, spända muskler värker ut, tankar faller av

en vuxen som är stor, ett barn som är litet
hand i hand, knä i knä, hjärta i hjärta
två blir till ett, sinne och kropp förenas, enas om en ny verklighet
en trasig människa som tog slut då men som börjat leva nu
ett vuxet barn, en paradox; men en symbios som fungerar

barnet ger kraft, alla drömmar finns kvar, nyfiket längtandes efter livet
den vuxen får frid, minns vad som är viktigt, heligt och rätt
en dag i taget, små små steg som båda hinner med
förenad av hopp, helad av kärlek, vägledd av förstånd
idag vill jag leka

Din soluppgång

20190825

Din soluppgång

jag såg dig
så ville jag också
besjunga din glädje

sakta med små toner
ge soluppgången en egen melodi

sprickor i mitt inre
öppnar nya vägar för kärleken
melodier fångar vad solen ger

allt förändrades i stillhet
det gamla brast itu

jag ser dig
vill nu precis som då
besjunga din glädje

starkare med större toner
ge soluppgången din melodi

spricker i mitt inre
öppnar vägen för kärleken
fångar solens melodi

förändrades i stillhet
brast itu

jag ser dig
nu precis som då
sjunger med din glädje

starka små toner
din soluppgångs melodi

En dag i taget

2016-11-15

En dag i taget

Jag sökte dig och förlorade mig
Sprang efter pengar och blev fattig
Tränade och tappade hälsan
Gav trygghet och förblev rädd
Stressade och hann ingenting

Jag tittade på livet och tänkte att snart är det min tur
Målsättningar som bara drömdes
Jag behövde alltid mer för att nå fram
Fruktan flyttade alltid på behovet
Ju närmre jag kom ju svårare blev det

Mina idéer blev större
Behov växte till kolosser
Omständigheter kvävde drömmar
Svårigheter förlängde lidandet
Snart blev aldrig närmre än nästa dag

Till slut mötte jag min egen skugga
Jag ropade till mig själv från min egen ungdom
Mitt hjärta slutade slå för mig
Drömmarna blev dimmor
Förhoppningarna frös till is

Jag såg mig omkring
Överallt förvirrade människor
Så rädd att min dröm inte skulle bära
Livet tog slut när jag tog kontrollen
Överrumplad av ödet gav jag upp

Ett stort steg fram
Tvivel och fruktan åkte som skidor under mina fötter
Modet kom från ovan
Stora steg framåt utan att se mig om
Allt fick vara som det var utan min kontroll

Jag började vara den jag är
Jag skrev de böcker jag hade till världen
Berättade mina historier för alla som ville lyssna
Det gick inte som jag hade tänkt mig
Så jag sluta tänka mig och började leva istället

Det blev så mycket bättre
Så mycket lättare att andas
Allt lyckades utan min kontroll
Mina ansträngningar försvann
Jag litade på att drömmen var sann

Jag slutade göra och började vara
Släppte allt och vann ännu mer
Förlorad och utan förstånd gick jag i mål
Målet var redan inom mig
Allt jag drömde om var allt jag tappat på vägen

Nu ler jag mot livet och livet ler tillbaka
Jag gömmer mig inte i skuggorna har inga hemliga planer
Allt är öppet för den som gör så att drömmar blir till verklighet
Mitt hjärta sjunger och universum håller takten
Jag är den jag var skapad till att vara

Universum speglar sig i mig och jag ger uttryck för evigheten
Kärlek är den melodi som harmoni sjunger
Jag äger inget och har allt jag behöver
Friheten är vidsträckt som öppna ängar i min själ
Dröm och liv är sammanflätade med verkligheten

Att ge upp och ta en paus var första steget
Att lyssna och vara sann en god fortsättning
Att tro och våga gå rakt igenom fruktan förändrade allt
Att vägledas av min egen sång en fulländning
Att foga mig under lydnad och leva för livet var frihetens seger

En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget
En dag i taget

Halleluja !

2017-08-23

Halleluja !

med tacksamhet faller jag in i trygghet
så mycket stryk har jag fått
det gör ont nästan över allt
kramper som kämpat emot livets Skapare
mör på gränsen till förtvivlan

allt jag smakar gör mig illamående
det finns ingen sötma kvar i världen
döden har kommit för nära
jag mår illa av alla tankar
min vilja hänger i snaran

jag försökte igen
att leva som en vanlig dödlig
räkna neråt mot 85
allt en man kan få har jag fått
jag kräks på hela skiten

en värld av atomer som rör sig fritt i kaoset
ordnad oreda, kroppar som faller sönder
inget består i världen, allt förändras
när jag fyller min buk och mitt sinne
längtar jag bara efter fasta

en fasta som jag kan hålla fast
en värld som består
en evighet utanför rummet
en evighet utanför tiden
en längtan utan slut

jag längtar hem
inte efter döden,
jag älskar än
slutet är inget för mig
jag följer Honom som har öppnat porten

sorgen ringlar sig upp från mitt innersta
tar med sig smärtan ut på promenad
friden slår rot i ett tomt hjärta
rötter spränger ett sprucket hjärta
livet som jag känner det tar slut

tomhet
mörker fast ljus
allt
fast ingenting
helt stilla står Han där

förlåtelsen sköljer över min död
jag ropar Herrens namn på ett språk jag inte kan
så ren
så ljus
så så.., så.. så.., …

Hata eller älska

20161031

Hata eller älska

Jag såg på dig, du som aldrig sårat mig
Hatet välde upp i mig, du som aldrig hatat dig

Vem är du? varför har du skadat den lilla
Har du ingen skam? jag mår illa

Du har smulat sönder blommor, trampat på så kolossalt
Att du fortsätter spy galla, du borde straffas brutalt

Jag ser på dig när vreden kokar upp och vill ta över
Slå dig, hata dig, mörda, jag vill men inte behöver

Du har allt, du har fångat världen i din hand
Ändå har du inget, ditt liv balanserar på en rand

Jag ser allt du har, allt du haft, jag samlar smulor från ditt bord
Jag hade inget, fick ingenting, tog, förlorade en hel jord

Min egen förmåga bleknar inför vad jag ger dig för makt
I mitt sinne du tar plats och hatet radar upp i givakt

Jag vill trycka ur mig min ilska, jag vill skada och förstöra
Söker mening hos Gud, finns det inget jag får göra

Det fanns en tid då jag kunde fått slita dig i stycken
Nu är det gamla över, jag får inte stjäla dina smycken

Jag ska förlåta dig, älska och vända andra kinden till
Fast skada, utplåna dig, är det enda jag vill

Är det mina komplex som får mig att darra
Det spänner i min kropp, mina leder de knarra

Aldrig har du gjort mig personligen något förjävligt
Men den jag älskar har du förnedrat förfärligt

Maktlös mot det som en gång har skett
försöker jag be, igen, har redan bett

Kunskapen finns inom mig och jag måste lägga ner
Hatet, föraktet, allt det som inte något ger

Det är svårt att vända om, be och börja älska
När hatet och rädslan redan börjat dränka

Det handlar inte om dig, om vad du förtjänar
Det handlar om mig, vad jag väljer för vägar

Det är inte din sinnesro jag försöker rå på
Det är min egen väg jag försöker att gå

Att du är ett svin, ett as på två ben
Det har jag förstått, jag är inte sen

Men nu får det vara slut på att fördöma
Om kärlek och förlåtelse jag vill drömma

Jag skiter i dig och allt vad du tycker
Hatet ur mina tankar kärleken rycker

Du sårar mig med din blotta existens
När jag ger efter får min hjärna mens

Jag tänker inte blöda för dig, inte tänka mer skit
Det spelar ingen roll att det är orättvist

Det du har förstört ska jag laga och bevara
Inför dig har jag inget att förklara

Jag är fri så fort jag låter dig ur mina tankar gå
Att älska dig är svårt, men det måste vara så

Allt får vara, det är ingen idé att ödsla energi
Alla sårade känslor, komplex, de får stå bi

Att älska mig själv och söka min egen sanning
Är mer värt än att ge hatet bemanning

Jag säger go natt, kysser dig adjö
I natt behöver ingen främling dö

Det är en mur mellan oss, och den ska få stå kvar
Kärlek växer på min sida, jag vet inte om du någon har

Den jag älskar, den du gjort illa och skadat svårt
Jag lägger min tid på henne, ger henne det som blir vårt

Aldrig mer ska du komma hit och förgöra
Dina lögner kommer jag aldrig mer att höra

Jag hittade rätt bland tistlar och taggar
Plockade rosor som jag i famnen vaggar

Med ryggen vänd mot det onda och mörka
Skyddar jag henne och bjuder på min gurka

Jag ger och hon njuter av solen från mitt bröst
Jag bryr min inte längre, jag ger bara tröst

Du blir en person i periferin
Smälter bort som stearin

Makt får bara det jag själv matar
Oavsett om jag älskar eller hatar

Såren jag känner i mitt innersta väsen
Smärta, sorg, maktlöshet, jag får inte vara kräsen

Ibland gör det ont, jag är sårbar och känner
Onda människor som inte bryr sig och skrämmer

Att försvara mig om så endast i tanken
Slutar bara i fördärv, den unkna stanken

Tröst får jag hos min skapare
Om jag skulle ta jobb som kapare,

blir jag själv lika mörka och svart
Min dag blir mörk, för alltid natt

En röst säger; ska du låta han vinna
Men jag älskar hellre min kvinna

De sår som du huggit, allt som du tog
De läker och helas, jag såg det när hon log

Istället för att hata dig och förnedra mig själv
Låter jag henne bada och dricka ur kärleken älv

Du spottade på en flicka så ung och rar
Jag älskar en kvinna hel, resten av mina dar

Jag måste förlåta, måste i min själ göra upp
Misslyckas jag så får vi båda krupp

Inombords jag sakta gråter
Samtidigt som jag förlåter

Jag förlåter dig, du som aldrig gjort mig något dumt
Ändå gör det riktigt ont, det är så skumt

Jag lägger undan den här dagen och vänder blad
Kärleken segrar igen, det var om det jag bad

Jag tackar Gud för ytterligare en seger vunnen
Hatet, skammen och ilskan, är förvunnen

Onda röster passar på
Ett sårat hjärta de försöker nå

Men Jesus skyddar mig även i natt
Med mig de ger upp att leka ta fatt

Jag accepterar att jag måste känna på smärtan
När jag väljer att älska och vägleder våra hjärtan

Bort från fruktan, skam och hat
Jag dukar fram kärlek på våra fat

Jag glömmer honom och ser in i dig
Och mins så väl varför du älskar mig

En krigare med nedlagda vapen jag är
På golvet ligger knivar, puffror och gevär

Men på himlen gnistrar stjärnor klart
Kärleken segrar, det är underbart

Vi vandrar tillsammans och minns inget av det gamla
Så tacksamma att vi i mörkret slipper famla

Jag prisar Herren och ger kärleken rätt adress
När jag väl älskar känner jag ingen press

Frid över en syndare och strid förlorad
Jag som en kärlekskung blir korad

I hatet finns ingenting att vinna
Tacksam att de illusionerna försvinna

Och att vi i sanningen får stå fast
Vi kan älska varandra utan rast

Och någonstans vet jag att han är som mig
Fast jag var dum mot en annan tjej

Jag hoppas i mitt förvandlade hjärta
Att någon är man att bära hennes smärta

Eftersom jag till slut kunde förlåta dig
Borde också någon kunna förlåta mig

Det är så lätt att peka och döma
Svårare, att förlåta och glömma

Det finns en väg, att ge och ta emot
Att välja kärlek och låta den slå rot

i mig

2017-08-23

i mig

det var så länge sen
jag kallade dig
min vän

bakåt ser allt mörkt ut
trötta ögon blickar utåt
i blindo

just här lyser det
just nu lyser det
inte mitt lilla ljus

förkolnad
utbränd
slut

mitt liv
fast insnärjt
ett stort ego

döende
flämtande
mitt lilla ljus

eldar du mig
tänder du mig
värmer mig

ingen liten eld
inget flämtande
rent starkt ljus

upprättelse
jag inte förtjänar
gråtandes

kärlek
du älskar mig
gråtandes

tar jag emot

eller återföds

på nytt
som så många gånger
förr

ingenting finns kvar
av mig
du lever

i mig

Kapitulera

20190512

Kapitulera

krigade för din skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med vrede i såren
ursinne i blicken

krigade för min skull
vann de flesta slagen
kom hem sårad och trött
med ursinne i såren
vrede i blicken

troféer och guld på hög
för dig, för mig, för oss
ska inte säga att det inte behövs
och vet inte om det fanns en annan väg
ändå var det för dyrt

ingen återvändo finns
det förflutna förflöt
oförlåtet
orörlig som en död orm
ligger tiden bakom stilla

framför är det annorlunda
ett evigt sprattlande
tusen val med fler möjligheter
och här och nu
ständig rörelse

sluter fred för din skull
förlorar de flesta slagen
trött på att vara sårad
behöver inte kriga mer
vi har det bra som det är

tittar framåt
ser ett nytt liv ta form
kan andas igen
du ser gladare ut
vi vann

Kärleken som dödar

20181022

Kärleken som dödar

en oväntad vändning
fienden gav upp

sa att hon var min vän
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

ljuset som bär mörker
förgiftad näring

envis ilska
min enda vän

taggarna utåt
ihoprullad

fienden är överallt
när hon inte syns

ett evigt skrik
var det av egen kraft

har Gud satt ner sin fot
eller öppnat sin hand

en oväntad vändning
fienden klev fram ur egna led

erkände sitt svek
helt plötsligt

alltid stått på min sida
huggit mig i ryggen

fienden i egna led
blind

omöjlig att se
kärleken som dödar

Min väg

20171118

Min väg

Någon säger att du kan
och du kan
Röster från ovan begränsar
och ger kraft
Någon säger att du inte kan
och du kan inte

Öronen hör så mycket mer
hjärtat hinner inte med
Tankar far i banor
programmerade från ovan
Begränsad utifrån eget förstånd
ett lånat förstånd

I djupet började alla tall på noll
inget var skrivet på själens första sida
Från ovan kom ord och blickar
stakade ut en värld
Mönstret upprepar sig själv
frihet är något annat

Jag skiter i vad du säger
vad du säger spelar ingen roll
Förprogrammerade tankar
leder bara till det förflutna
En loop av förfluten framtid
förankrad i sinnets slöja

Jag kastar av mig mina bojor
klär mig i mig själv
Oförståndigt lämnar jag det trygga
en otrampad stig är min väg
Alla andra stigar har beträtts
men jag går min egen väg

Människobarn

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

namn lös

(namn lös)

En mur tillsynes orubblig. Sten och murbruk. Ogenomtränglig.
Atomfysikern skulle kanske se det annorlunda.
Atomer vibrerande på olika nivåer formar verkligheten och tolkar det jag ser, en mur.
Hög, tjock, lång, ogenomtränglig.
Kan min förmåga påverka dessa tillsynes overkliga, osynliga vibrerande atomer.
Tiden kan, det förstår jag.
Tidens kraft överstiger min förmåga med så storhet att jag endast på klockan tittar och ser min litenhet. Tiden kan nog få dessa atomer att vibrera på en annan nivå.
Men åter till mig. Med min förmåga vad kan jag förmå.
Detta hinder som står i min väg denna otroliga mur av instängdhet.
Jag ser mig om och går mot väster.
Jag gör det länge, väldigt länge det vet jag eftersom jag min klocka ser.
Jag lär mig en väg till murens slut.
Jag går lika länge, väldigt länge på andra sida muren.
När jag står på andra sidan där jag tidigare stod ser jag på klockan och förundras.
Förundras över att denna tid, denna tid som kändes så lång jämfört med tiden jag stod på andra sidan nu är kort, en kort tid.
Jag lämnar muren bakom mig och med ett leende går jag mot motsatt håll.
Jag ler för jag ser, jag ser ingen mur, jag ser ingen tid.
Jag tänker på min förmåga och tiden.
Kanske är jag inte så liten som jag tidigare trott.
Tiden tog inte hindret ur min väg.
Tiden gick mig jämfotes.

Ormen och Fågeln

2019-06-16

Ormen och Fågeln

som en orm stryper den mig
ringlar runt halsen
klämmer nacken

kryper ner i halsen
kramper i magen
ett gift sprider sig

domnade armar
kraftlösa händer
svansen slingrar runt allt

förlamad
klämd av dess kraft
andnöd med fjäll över ansiktet

ångesten ringlar som en boa
kropp och sinne fångade
krampen spjärnar emot

slappnar av
ger upp mina försök
att stå emot

flykten tar slut
hoppar i elden
låter allt brinna

giftet tar eld
fjällen sprängs
jag brinner

en grillad orm
död på golvet
bredvid min aska

ångesten tog skada
jag reser mig igen
ur askan ur elden

fågel Fenix
om och om igen
en ständig förnyelse

fågeln som äter ormen
elden förtär kramperna
smärtan förtär ångesten

Tomma ord

20190827

Tomma ord

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagsprofeten hade vältrat sig i mitt liv
det smärtsammaste var insikten
hela tiden jag, bara jag

ett snedvridet fokus
centrerat kring själv
lagom barnsligt blandat med oförstånd
men så beskrev jag också det onämnda

mörkret blev en vän
natten mitt ljus
rädslorna som band mig skingrades
kvar stod jag ensam

tittade tillbaka på alla tomma ord
domedagen kom aldrig riktigt fram
insikten var smärtsam
bara jag, hela tiden, jag

för så såg jag genom alltet
skönheten först
befäste mitt liv med druvor av guld
småningom sjönk solen

upp över mitt inre himlavalv
månen tändes i den mörkaste natt
allt fult och hemskt belystes
och där stod jag naken i min skam

där de flesta skyndar förbi
stannade jag upp
såg helvetet i ögonen
skräcken välde upp och tog över

tittade tillbaka på tomma ord
domedagen som hägrade
den smärtsammaste insikten
bara jag, hela tiden, bara jag

Vi brinner

20170122

Vi brinner

Jag gav allt jag kände till, allt gav jag
Jag vaknade upp, och insåg att jag sov
Nyvaken, omtöcknad och förvirrad,
så gav jag mer, gav allt
Jag gav upp

Jag är inte gjord för den här världen,
jag gav upp den här världen
Nu brinner en blå eld i mitt inre

Jag kan inte äta längre, inget smakar
Jag kan inte sova, jag längtar inte bort
Det brinner i min själ

Vart jag mig vänder står min lycka i Guds händer
Det som smakade smakar inte längre
Det som syntes gott, ser inte lockande ut
Allt sliter i mig som om vore det en pina och tortyr

Jag längtar inte tillbaka
En ny smak har gjort entré i min mun
En ny syn lockar mitt inre öga
En ny ton sköljer över mina öron

Det är inte den här världen som berör mig längre
När jag försöker äta, se och höra så är det som sand
Sand och rök i mina sinnen, ingenting får fäste
Min själ har frigjort sig från kroppen
En annan hunger har tänts i mitt inre

Världen brinner upp
Endast en blå låga står kvar och brinner stadigt i mitt inre

Det brinner en blå låga i min själ
Ljuset lyser upp och ger vila åt alla mina sår,
alla mina sår får frid och världen väller ur mig
Som ett vattenfall kastar jag mig utför livets klippor

Jag lever för din skull, jag kan bara ge,
kan bara ge
Att ta, att suga i mig, det smakar så illa,
smakar ingenting

Jag vill bara en sak
Jag längtar bara efter en sak
Jag ser bara en sak
Jag kan bara en sak
Jag hör bara en sak
Jag vet bara en sak

Att du ska fatta eld
Att allt ruttet ska brinna upp
Att din värld tar eld och befriar dig
Att du får känna kärleken välla ur ditt inre
Att du som en vulkan väller av Guds ord
Att du får ge, ge upp så du kan ge

Vi brinner tillsammans och lyser i mörkret
Som söner och döttrar brinner vi
Ljusets barn

En blå eld brinner och sprider sig

ohämmat

gränslöst

farligt frigörande

Vi brinner tillsammans

Vit som snö

20161108

Vit som snö

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är din skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Jag ser in i dina ögon,
din själ berättar allt för mig, jag ser.
Du säger inget med ord,
tystnaden som snötäcket lagt ligger över oss.
Jag ser in i din själ, känner dig,
jag känner dig och du känner mig.
Vi lämnar små spår i snötäcket där vi varsamt går fram,
spår som suddas bort och lämnar världen orörd.
Jag fäller några tårar som fryser till is,
de försvinner ljudlöst i snötäcket och når aldrig marken.

Snön ligger vit på marken,
ett täcke av glömska fångar upp all sorg.
Virvlar och far,
flingor av kristall, runt oss, omkring.
Allt är vitt,
bländade och blinda tar vi av oss kläderna.
Kylan skingrar sig,
dina läppar tänder en eld som skingrar.
En eld lyser upp natten,
som en stjärna på himlen flammar vår kärlek.
Nattens kyla drar sig undan,
allt det vita som yr i natten lägger sig stilla.
Vår Herre har bäddat vår säng,
ett bolster av ödmjukhet och ett täcke av förlåtelse.
Jag lägger dig ned,
på kuddar av acceptans ger jag bränsle till din glöd.
Du flammar upp, brinner,
snön smälter under våra kroppar.

Snön ligger vit runt omkring,
vi står på bar mark, svettiga och brända.
Det som gömts i snö,
kommer fram i tö.
En kall vind sveper förbi,
rädslan gör ett försök, talar om kyla.
Fruktan försöker ryta i natten,
försöker få oss att tro att det är kallt och farligt att vara naken i natten.
Jag tar din hand,
vi ser upp mot himlen tillsammans.
Vår Herre bäddar vår säng,
när vi ser ner igen är allting täckt.

Snön ligger vit på taken,
vår Gud är alltid vaken.
Vi lämnar spår i natten,
fötter lämnar avtryck som något större bär i sitt eviga ansvar.
Ett stilla täcke har lagt sig över världen,
stilla och fridfullt, så lugnt att kärleken vilar.
Kärleken vilar över oss,
i mitt hjärta har den funnit ro och glöder för dig.

Snön ligger vit överallt,
min skuld är vit som snö.
Allt är glömt,
vi minns inte det som är förlåtet.
Jag ser in i dig,
känner att du älskar mig.
Natten är ljus,
vit som snö är vår skuld.
Vår Herre har tvättat oss,
köpt oss fria med sitt blod.
Du tar min hand, vi älskar igen,
lite mindre häftigt denna gång, lite högre, inte så nära marken.
Nära vår Gud,
vi älskar till Guds ära av hela vår själ.
Elden mognar,
den gula lågan blir hetare och tar en blå form.

Snön ligger vit över världen,
det gnistrar av blått i miljontals kristaller.
Våra själar dansar i natten,
när två blir ett så tänds hoppets låga.
Vi lämnade oss själva,
under snötäcket ligger vi begravda.
Nu lyser vi som en klarblå stjärna över världen,
Gud har välsignat och burit oss över allt, genom allt.

Snön ligger vit över skammen,
du har något att berätta för världen.
Vi är inte längre vi,
två blev ett och brinner av kärlek i natten.
Inget mörker rår på det heliga,
vår Herre har fullbordat en del av sin skapelse.
Vi är inte längre vi,
vi är Hans, vi är fullbordan, vi är helig, helig är vår Herre.

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är vår skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Kärleken är blå,
hoppets klara låga skiner i natten.
Tusen stjärnor föds i mitt inre,
jag håller dig så nära jag kan och låter explosioner skapa nytt liv i dig.
Du är oändligt älskad i mig,
jag är oändligt älskad i dig.
Vår Herre är oändligt älskad i oss,
himlen sjunger, himlen gråter, tårar av kristall faller sakta mot marken.
Glädjens tårar förlåter världen för allt,
allt är värt för en sekund av evighet, evig kärlek i treenighet.

Snön ligger vit över taken,
endast kärleken är vaken.

Ändå

20180812

Ändå

Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans

Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan

Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen

Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra

Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer

Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?

Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig

Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är

Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så

Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig

För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp

Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår

Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat

Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad

så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå