Kategoriarkiv: Tolerans

Ansvar

20190923

Ansvar

vad var det som hände
något bröts i skogen
knakade så jag vände mig om

någon tog kommande
inte så lågt längre
svävade liksom ovanifrån

tog ansvar
måste sova på saken
kan inte ta för mycket

det som är ditt är ditt
någon annan får bära sitt
men jag kan inte ta det

har ett eget hjärta att andas med
lungor fulla av blod
är det därför det aldrig fungerar

fullt upp av egen uppfyllan
du fick inte plats
ni kunde inte flytta in

förstod inte att ni hade bagage
min hall var full
ingen plats för mer

så är det än
har alltid haft svårt att andas
håll hårt i alla trådar jag hittat

en oreda värre än kattens garnnystan
inlindad i förvirring och smärta
vad var det som hände

börjar inse att du som jag
är en skitstövel ibland
svävar liksom ovanifrån

fullbordad av skam
upptaget på alla kanaler
tog ansvar

det som är ditt är ditt
ingen idé att bråka om det
du måste få vara som du är

kan inte göra annat än acceptera
älska där du brister och förlåta
har ett eget hjärta att andas med

något bröts i skogen
min förnekelse släpper igenom
jag läcker som ett såll

ett öppet hjärta släpper igenom
förstår att du också har fläckar
inte så lågt längre

kärleken lyser in genom väggen
sprickor som ger liv fast det är trasigt
tog ansvar

står kvar i skulden
tar ansvar
brinner upp i den blå elden

Helig Ande förtär min skam
bränner bort min skuld
lär mig ta ansvar genom smärtan

Jag ger er mig själv

20190803

Jag ger er mig själv

För trött för att vakna och se mig om
samma gamla skit ändå
varför bry sig när ingen hjälper till

Men så är det inte
trotts trötthet vänder jag mig om
ser att ni kämpar, fast utan förstånd

En orättvisa läggs på mina axklar
man lägger inte tak på gräs
jag stark, står som betongpelare i natten

Täcker över er andra, skyddar och ger liv
ni stjäl, ljuger, fuskar och slåss
kan inte klandra någon av er

Jag var som ni förut
vajade som gräs i vinden
utan kraft fördes jag hit och dit

Trodde frihet skulle komma om jag blev stark
men fick en annan uppgift
viker jag av, så svajar jag som gräset

Står jag kvar så läggs bördan på mina axlar
det är så jag blir stark, det förstår jag
en uppgift jag inte såg finnas

En gång var jag barn, brändes i solen utan tak
hela världen gungade, svajade, natt som dag
ingen styrka fanns som skyddade mina små strån

Bönen tog mig hit, vår Skapare visade vägen
en ensam väg, en smal väg
genom djup och skrymslen främmande för mig

Så har jag vuxit med åren
leken blev mer kär
inte så spännande men glädjefylld

Morgonen är svår, lederna värker från världens tyngd
betongen är inte lätt att bära, att vara, andas
samlar mig, ord virvlar runt, jag samlar dem alla

Väcker mina bråkstakar, små och större
tar emot, suger in, står kvar
genom allt, över allt, skyddar min ande

Själv sjunker jag in i bönen, meditationen
ser på avstånd kärleken ta form
för så älskade Han världen; att jag kan ge er mig själv