Kategoriarkiv: Tröst

Annorlunda

20190924

Annorlunda

det känns annorlunda
när det inte gör ont
bara lite smärta här och där
som ebbar ut
även det rinner av

varför tog du sån tid på dig
jag har väntat så länge
längtat efter dig
som jag inte riktigt trodde fanns
men hoppades

får jag vara med dig
nära, i din famn
kan du hålla mig
ömt och hårt
andas ut djupt och långsamt

hemmavid
den djupa känslan
rotad i myllan
näring från evigheten
underjordiska strömmar

här stannar jag kvar
jag vet att jag måst gå
någon gång men inte just nu
bara vara i allt som du är
så slappnar jag av

drömmer mig bort
fast drömmen tar mig tillbaka
en plats där allt började
tillbaka till dig
vacker i stillheten

så enkelt
vansinnigt enkelt
därför går de flesta förbi
ett helt liv utan mening
en död utan slut

här ligger jag
en annan sorts evighet
där allting började
föds jag på nytt
det känns annorlunda

En sista dikt

1997

En sista dikt

Innan solen går upp.
Medan tid finnes.
Innan det är för sent.
Snart går solen upp och ljuset jagar skuggor på flykten.
Hemligheter avslöjas.
Siluetter får djup.
Låt mig viska i ditt öra.
Små ord jag vill du ska höra.
Kärlek kommer kärlek går.
Endast lyckan består.
Livet står fast.
Som din vilja.
Lika säkert som att solen går upp.
En enda liten sista dikt.
Annars tar solen dig.
Bränner dig het.
Se mig, dyrka mig.
Vänd mig inte ryggen.
Mitt ljus är milt, rogivande.
Smeker dig om natten.
Jag är ljus där det är mörkt.
Är du vilsen visar jag dig hem.
Runt mig strålar livet.
Små små stjärnor av liv.
När du ligger på min jord letar jag mig fram till dig.
Skuggorna formar din kropp.
Jag följer.
Smeker.
Njuter av dig.
Slukar utan att förtära.
Du är vacker, så fin.
Din hud blänker i mitt sken.
Du är mitt mål, du är min längtan.
Jag är din.
Jag är månen.

Här och där

2017-11-14

Här och där

Jag känner dig vaka över mig
Mitt i smärtans mörker så tänder du ljus
små ljusglimtar här och där

Det är ett ont mörker i världen
Själviskhet har blivit ett motto
kapitalism en reform

Som liten fastnade min själ
i ondskans taggtråd
intrasslad i övergrepp

Jagad av livets svärta
inifrån ett tryck
utifrån en press

En revolution
mot maktens korridorer
förtrycket ska blåsas bort

Du är mitt vapen
Ditt ord mitt svärd och min sköld
Kärleken du ger väcker elden i mig

Frigörelsen är så svår, det gör ont
Läkandets process är fylld av överraskningar
Smärtsam är resan som syr ihop själen

Jesus!
jag är inte som du, min väg är annorlunda
men jag följer dig, jag gör revolt

Ljuset i mörkret
inspirerar mig
ger mig hopp

Jag sjunger en sång till din ära
en sång som inspirerar mig
lyfter upp

Kärlek fyller min sår
Jag känner dig vaka över mig
små ljusglimtar här och där

Jesus

20190911

Jesus

mitt i allt valde jag dig
försökte få allt annat
stoppade i mig
matad med vad som helst

du är smal
din väg enkel
kunde inte se dig
ljuset gjorde ont

ville ha det jag kunde ta på
ville känna för stunden
vad som helst egentligen
allt annat än mig

om vishet är att testa alla fel
lärdom om vad som inte fungerar
en professor bland doktorander
hedersmedlemmen jag

ändå står du kvar
idag och imorgon
nåden värker i mig
kärleken öppnar upp

trötta leder får kraft
allt jag är sätts i rörelse
gråter för du är sann
förstår att jag alltid saknat

höll så hårt i världen
klämde sönder allt det fina
inget ömt kvar
stoppade i mig vad som helst

hittade flyktig trygghet
sprang efter den
fast du hela tiden stod stilla
med öppen famn

till slut förstod jag
att det alltid varit Du
det har alltid varit Du
släpper allt det andra

hemma nu
i din famn
öppnar mitt hjärta
blir äntligen mätt

Tittut

1997

Tittut

Jag lekte kurragömma med kärleken.
Djupt inbäddad i den mjuka mossen hade jag gömt mig,
och var efter lång väntan övertygad om att ha gömt mig för alltid.
Ingen plats är dock för sällsynt för att inte besökas av kärleken.
Som varmt vatten som hälls på frusen mark,
lade sig en känsla över mossen,
den började sakta sprida sig ned i den kyliga marken.
Mossen blev åter grön som smaragd,
kärleken släppte,
jag hade misslyckats i min lek att gömma mig för evigt.
Men det är väl det som skiljer allvaret från leken,
när jag leker kan jag inte på allvar gömma mig för alltid,
för vad vore då meningen med att gömma sig,
om att bli hittad inte ingick i leken.

Vem kan man skylla på?

20161216

Vem kan man skylla på?

Jag torkar sanden ur mina ögon, vinden har murat igen mitt fönster mot världen.
Återigen har dina stormar försatt mig i knipa då jag inte sökte skydd i tid.
Det svider och gör ont när jag försöker få synen tillbaka, jag skyller på dig.
Vem skulle jag annars skylla på?

Några liter tårar senare så har allt grus tvättats bort och jag kan se igen.

Jag ser på dig, med nya ögon
Tårar från mitt hjärtas djupaste brunn har tvättat dig ren.

Visst gjorde det ont, visst stormade det på riktigt, visst gjorde du mig illa.
Ska jag även skylla på mig?
Eller går det att gå vidare utan att skylla på någon alls?
Ibland blåser det upp till storm, kan jag leva med det?
Eller ska jag gömma mig i en grotta för evigt? undangömd från stormar.

Jag ser på dig, allt är stilla, du är vacker, du är skön. Du ler så harmoniskt.
Ler du mot mig? eller är du bara glad? Glad i dig själv.
Kanske var du rädd i dig själv?
Kanske var du arg i dig själv?

Jag ser med klara ögon, utan sand, utan storm.
Jag kommer ur mig själv.
Jag får insikt i mig själv.
När stormen lagt sig i mig så ser jag dig.

Varför gick jag in i stormen, varför gick jag in i dig?
Varför fick du inte storma i fred? Kasta din sand högt och lågt.

Jag är trött, en lång dag, en lång natt, en lång dag. En stormig dag.
Jag kurar ihop mig, under filten får jag vila. Stilla och skön är skymningen.
Jag låter dig vara, du är som vinden, blåser det upp så har jag min filt.
Nu är det stilla, men jag vilar ändå, jag är trött, det svider än i ögonen.

Du ler och jag ser att du drömmer. Du får låna min filt, det blir kallt om natten.
Själv går jag ut i det mörka okända, en vind nalkas, väntar på att släppas lös.
Det bubblar inombords, marken darrar och sanden förs upp i luften av strömmarna.

Jag står ensam, ingen ser mig, ingen kan få sand i ögonen. Jag släpper allt…

Stormen vrålar skoningslöst och vinden sliter tag i allt som sitter löst.
En filt fladdrar förbi.
Där står du.

Du torkar sanden ur dina ögon, vinden har murat igen ditt fönster mot världen.
Återigen har mina stormar försatt dig i knipa då du inte sökte skydd i tid.
Det svider och gör ont när du försöker få synen tillbaka, du skyller på mig.
Vem skulle du annars skylla på?

Vi brinner

20170122

Vi brinner

Jag gav allt jag kände till, allt gav jag
Jag vaknade upp, och insåg att jag sov
Nyvaken, omtöcknad och förvirrad,
så gav jag mer, gav allt
Jag gav upp

Jag är inte gjord för den här världen,
jag gav upp den här världen
Nu brinner en blå eld i mitt inre

Jag kan inte äta längre, inget smakar
Jag kan inte sova, jag längtar inte bort
Det brinner i min själ

Vart jag mig vänder står min lycka i Guds händer
Det som smakade smakar inte längre
Det som syntes gott, ser inte lockande ut
Allt sliter i mig som om vore det en pina och tortyr

Jag längtar inte tillbaka
En ny smak har gjort entré i min mun
En ny syn lockar mitt inre öga
En ny ton sköljer över mina öron

Det är inte den här världen som berör mig längre
När jag försöker äta, se och höra så är det som sand
Sand och rök i mina sinnen, ingenting får fäste
Min själ har frigjort sig från kroppen
En annan hunger har tänts i mitt inre

Världen brinner upp
Endast en blå låga står kvar och brinner stadigt i mitt inre

Det brinner en blå låga i min själ
Ljuset lyser upp och ger vila åt alla mina sår,
alla mina sår får frid och världen väller ur mig
Som ett vattenfall kastar jag mig utför livets klippor

Jag lever för din skull, jag kan bara ge,
kan bara ge
Att ta, att suga i mig, det smakar så illa,
smakar ingenting

Jag vill bara en sak
Jag längtar bara efter en sak
Jag ser bara en sak
Jag kan bara en sak
Jag hör bara en sak
Jag vet bara en sak

Att du ska fatta eld
Att allt ruttet ska brinna upp
Att din värld tar eld och befriar dig
Att du får känna kärleken välla ur ditt inre
Att du som en vulkan väller av Guds ord
Att du får ge, ge upp så du kan ge

Vi brinner tillsammans och lyser i mörkret
Som söner och döttrar brinner vi
Ljusets barn

En blå eld brinner och sprider sig

ohämmat

gränslöst

farligt frigörande

Vi brinner tillsammans

Vi förstår varandra

20161120

Vi förstår varandra

glädje sprider sig som smältvatten i frusna ådror
elektroder sprakar när vettet slås på igen
stressen var kompakt men botades av orubblig tro
förstånd slår åter och ögon öppnar sig

Jag ser Dig
Jag hör Dig
Jag känner Dig
Jag förstår Dig

tinade stapplande steg från kylan till värmen
inget går så långsamt som tiden när den står still
en väntan är över och evigheten får ge sig
utrymme skapas för det liv som just kom tillbaka

Du ser mig
Du hör mig
Du känner mig
Du förstår mig

väntan slet ut sig själv, la benen på ryggen
hoppet höll och söt är den seger som sprider sig
sakta delas priset ut men tas emot med hast
så länge fanns ingenting och nu finns allt

Vi ser Oss
Vi hör Oss
Vi känner Oss
Vi förstår Oss

omfamnad och trygg i stillhet formad av åtrå
längtan slår ut och rotar sig mitt i evigheten
frön sprider sitt liv ut i den tomma rymden
små öar att landa på när längtan letar rätt

De ser varandra
De hör varandra
De känner varandra
De förstår varandra

ensamhetens vandring hittade hem till slut
natten ljusnade och dagen blommade ut
kärlek som sanning fick lögnen att blekna
I hjärtats mitt fanns allt som försvann i kylan

ännu en stund

ännu en stund

alla andra säger att jag inte är någon, att jag inte kan något, att jag inte har något som är värdefullt

du säger annorlunda

du säger att jag har i mitt inre, oändliga resurser som du get mig långt innan tiden visste mitt namn

de som säger, de kan jag se, jag hör, jag känner – allt de säger, deras blickar, jag känner det, jag känner hur värdelös jag är, hur lite jag kan och inget duger till

dig kan jag inte se, du är osynlig, jag kan inte säga till någon annan att lyssna på dig, jag kan inte referera till dig som auktoritet och domare

de känner inte dig, de tror inte på dig

varför ska jag lida, varför ska jag inte bara spela med och göra som alla andra och hitta någon annan att se ner på och trycka ner i mitt inre

varför ska jag älska, varför ska jag ha känslor på utsidan, varför ska jag tro på dig

jag är så trött   jag är så trött

allt mitt är ditt, allt jag är, det är du

jag tror på dig

jag ser dig inte, jag hör dig inte

jag känner dig

håll mig hårt, håll om mig hårt, släpp inte taget, trösta mig, trösta mig och skydda mig, håll mig

mina tårar är det inte många som förstår, mina tårar trillar ensamma, rinner genom gamla och nya sår, rinner genom allt som var, genom allt som kommer

de andra tittar, men de ser inte, de ser inte de tårar som du gråter för mig, med mig

en ocean sveper in över hav och land och tvättar bort allt, din ande sköljer med sig alla de obehag som fastnat i mitt bröst, du ger mig den tröst jag sökt och äntligen fått

jag gråter i din famn, du är min trygga hamn, ingenting kan hålla mig borta från dig, ingenting

jag ser inte bakåt, jag räds inte framåt, du är här, med mig, nu

du är här med mig nu

de andras röster får eka i natten som klingande cymbaler från en avlägsen fest, det rör inte mig

du är hos mig och jag är hos dig, allt jag vill ha, allt jag begär, allt finns här hos dig, allt finns här

jag ser mig inte om, jag ser inte opp, i din famn slumrar jag till, stannar kvar, jag blir kvar, ännu en stund blir jag kvar, ännu en stund,

ännu en stund