2018-09-06

Övergreppens natur

Sorgen förtvivlar min uppsyn
skrämd av min egen smärta

Panikslagen i ensamheten
övergiven, tappad utan saknad

Det som en gång gjorde ont
värker utan anmärkning

Orkar inte mer, ingen utväg
skrikande strålar genom kroppen

Fastnaglad på stolen, i mitt rum
uppspikad av skammen med förakt som nubb

Vart tog allt vägen, vem älskade mig
var det på riktigt eller tigger jag det omöjliga

En sån som jag förtjänar ingenting
äcklet växer utanpå för att själen är full

Spegeln reflekterar min styggelse
en lögn köpte jag dyrt, för att komma undan billigt

Lurad och blåst, hela själen gick åt
sitter kvar med känslor där köttet slets isär

Oduglig och oförmögen lider jag samvetskval
utan att förstå vad det är jag gör

Jag förtjänar inte att lida, det finns ingen synd om mig
ingen nåd, kan ges den som inte förstår

Oskyldig kan inte benådas
min skam är inte min skuld, lurad, lättlurad

Övergreppens natur, förvriden insyn
skrämd av någon annans smärta

Hans hat min självbild, föraktet min känsla
oförstående bunden av lögner och våld

Ett barn suddas ut så lätt på bleka papper
övergrepp karvar nya sanningar i svart

Kärlek lämnar lätta spår
hat skär på djupet

Min själ minns det goda
som en förhoppning, omöjlig bortom…