20200125
New kind
so all was lost
a runaway
never to return
interrupted
a new kind of
stop
aftermath
singing the song
called back by the father
same door
once more
new ways like the same
resting forever
sleeping through time
echoes of silence
beating heart
restless soul
a new kind of old
20190514
och går
det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta
är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit
för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull
bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull
inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu
vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig
jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv
i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors
2019-06-16
Ormen och Fågeln
som en orm stryper den mig
ringlar runt halsen
klämmer nacken
kryper ner i halsen
kramper i magen
ett gift sprider sig
domnade armar
kraftlösa händer
svansen slingrar runt allt
förlamad
klämd av dess kraft
andnöd med fjäll över ansiktet
ångesten ringlar som en boa
kropp och sinne fångade
krampen spjärnar emot
slappnar av
ger upp mina försök
att stå emot
flykten tar slut
hoppar i elden
låter allt brinna
giftet tar eld
fjällen sprängs
jag brinner
en grillad orm
död på golvet
bredvid min aska
ångesten tog skada
jag reser mig igen
ur askan ur elden
fågel Fenix
om och om igen
en ständig förnyelse
fågeln som äter ormen
elden förtär kramperna
smärtan förtär ångesten
20171211
Panikångest
Söndertrasad av mitt undermedvetna
Bedragen av tankar som rider mig om natten
En förkroppsligad skugga av panik,
ångest smeker mig om natten
Vaken med en sovande själ
Tomma tankar rör om i förvirringen
Tomheten är fylld av; för mycket
Som svarta hål drar det till sig mer mörker
Sjunker ner i förtvivlans bottenlösa avgrund
Det gör ingenting
Det gör absolut ingenting
Jag har varit här förr, det gör ont, nu som då
Släpper taget
Som att susa förbi på en motorväg
Fyra filer som går rakt ner
Nedförsbacke i blindo och smärta
Tar du emot mig även denna gång?
Jag har redan släppt allt, dumt att fråga
Jag får hoppas stället, hoppas att min tro är sann
Tro på hoppet, för jag hoppade för länge sen
20180216
Ringmuren
Sorg som ringmur, för tätt murad
Instängd i andras behov, snuvad
Målmedveten, fastkedjad i gropen
Alltid framåt, alltid fast
Kvar i skiten
Förändringen skriker på insidan
SLÄPP UT MIG!
Låt mig springa naken som ett djur!
Det duger aldrig, rädslan hittar fel
Stressen rinner i kärlekens ådror
Adrenalin exploderar i endorfinernas ställe
En eld som steker det kokta fläsket
Vidbränt
Sorgen sitter djupt i leran, nedkörd i diket
Igentorkad utan tårar
Vinden klagar med sin tystnad
Varför blåsa på det orubbliga?
En sten mitt hjärta,
fastkedjad av krav
Andas tungt mitt i natten
Sviken igen, den oändliga historien
Ensam kvar i ingenmansland
Vad är en kropp, vad är den för bra att ha?
Köttet är svagare än tanken
Viljan sliter på nerver, leder skaver
Vilan som norrsken sveper förbi
Bort och förbi
Kvar ligger en sten på marken
Inmurad, för tätt
En del av något större
Svårare, så mycket svårare att sitta ihop
Lämnad kropp är fritt sinne
Omöjlig är den flykten,
då själen är invävd i varje molekyl
Fast i djupet så väl som på ytan
Lögnen flyr undan
Sanningen gör entré
Lättnaden och smärtan byter plats,
bit för bit, per andetag
Kvar blir sorgen, för tätt murad
20171118
Ryggen
är det din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
älskar du att gå din väg
tror du att jag ska sakna
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på
Ryggen
uttjatat utnött, ett ständigt tema
det enda som inte är ambivalent
Ryggen
jag kan räkna med dig
räkna med att du vänder om
Ryggen
du backar tillbaka helt desperat
lite böjdare, krokigare uppenbart
Ryggen
tiden går framåt även om du går bak
allt som sagts lämnar spår som en piska
Ryggen
böjd och tillgjord ber du om ursäkt
tomma ord som egentligen ber mig bära bördan
Ryggen
jag böjer mig inte för dina laster
har du gått så får du stå ditt kast
Ryggen
tyngd av skuld, krokig av lögn
som en puckel upptill
Ryggen
en påse falskhet
vansinnet har byggt bo
Ryggen
din finaste sida
ditt allra allra bästa
Ryggen
utsliten visar du ditt rätta jag
förvriden av att ha visats för ofta
Ryggen
jag säger hej när du går
ser dig linka, hasa och halta bort
Ryggen
det sista jag ser
blir det första jag tänker på
20171209
Ska livet gå mig förbi
Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla levande
Känner mig döende
Drömmar kväver mig från insidan
Jag går och jobbar
jobbar, jobbar, jobbar
Utbränd, nedbränd, innebränd
Livet tog slut medan jag stod stilla
stilla. stilla, stilla
Står jag och ser på
Levande vittne till en snart förlorad
ett snart förlorat, liv
Allt kom emellan
Inget blev gjort
Jag loggar ut med stora hål
Saknad av det jag ser
men aldrig haft, aldrig gett
Jag var inte ens nära
så fort tog det slut
Bränd och naken
Som ett foster på gatan
Bortspolad i rännstenen
Men längtan finns kvar
Hur mycket som än förlorats
så har jag något kvar
Något dunkar i själens dimma
Ett brustet hjärta slår svårt, men ändå
Tårar sköljer svarta fåror rent
Allt står emot
Orubbliga minnen
Törne av fruktan
Men tårar sköljer svärtan mjuk
Vad gör det om jag blir gammal?
Är tidpunkten rätt är det aldrig för sent
Lagrad för en bättre årgång
I väntan på det som komma skall
Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla som lever ut
Sväljer djupt mitt tålamod
Min tid kommer
Inte nu, inte snart
Ett löfte ligger på lur
Vinden viskar
1997
Små små korn av ångest
Sand, sand, sand, ett land av sand.
En plats där vatten inte får fäste.
Sanden äter allt,
sanden äter dig.
Fotspår som bildas efter dig blåser lika snabbt bort igen.
Inget märker sanden,
den bara finns där,
oändligt djup oändligt het.
Går inte att nå,
skuggan kommer inte över toppen,
sanden gör lavinartade rörelser ned från toppen.
Allt för att få dig ned på botten av den glödheta kitteln.
Det spelar ingen roll vilket håll du ser åt.
Bara sand överallt.
Men någonstans långt där borta,
där är något,
något rött,
långt där borta
… röd sand.
Snälla / hör min bön
Jag nyper mig själv när jag slagit i tån.
För att fördela smärtan.
Jag svälter mig själv när jag saknar dig.
För att fördela smärtan.
Det ena värre än det andra.
Vad gör det när jag ändå ska dö en dag.
Vad är smärta i jämförelse med dig.
Du, vem är du, ser du dig själv.
Du straffar mig och njuter, du är hemsk.
Jag blöder för dig, är det inte nog.
Förstår du inte att jag gett dig mig själ.
Jag har gjort upp med satan.
Själen är din.
Jag gav mig till Gud och svek.
Jag sålde mig till satan och bad Gud om nåd.
Jag ger mig nu till dig.
Du den enda som står mitt emellan, du som ensam kan rädda mig.
Jag har ingen värdighet, jag är ingenting.
Inte kan det tynga så hårt att ta mig till dig.
Jag är sjuk jag är svag jag är tom.
Jag ber dig.
Älska mig!?.
1998
Som en aning
Som en aning
Jag springer förbi
Som en varning
Jag springer förbi
Som en känsla
Jag springer förbi
Som en rädsla
Jag springer förbi
Som ångest
Jag springer förbi
Som smärta
Jag springer förbi
Som smärta, smärta
Jag funderar, och springer förbi
Som smärta, smärta, SMÄRTA!
Jag stannar upp
Jag tänker;
Viken orättvisa,
vad är fel,
vem har gjort något,
varför jag,
varför så ont,
vad händer,
vad ska jag göra?
20190714
Som en pinne
hoppressad
glödande
svidande
andnöd
andfådd
andan i halsen
eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt
svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans
sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande
all oro
samlad på ett ställe
älskar dig
saknar det som var
saknar mig
saknar dig
hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan
blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter
spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne
spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel
20171126
Så älskar jag dig
Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet
Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe
Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull
Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt
Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar
Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen
Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna
Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen
Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften
Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat
Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser
Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften
Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga
Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor
Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog
Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret
Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här
Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död
Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig
Till Mamma
20191124
Tiden läker inga sår
den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först
dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest
sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig
den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först
mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest
sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig
20161217
Tills du kommer och väcker mig
Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.
Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.
Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.
Till vilken nytta skadade jag mig själv?!
Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.
Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.
Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?
Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.
Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.
Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.
20191213
Trasig
Jag krossade ditt hjärta
ändå trodde du på mig
med små arga ögon
plirade och kisade
synden bor i mig
smärtan tar över
leder mig bort
mot fördärvet
ensam sitter jag
stängd mun
stängda öron
blundar med själen
utmattad
maktlös men inte hopplös
flyktbenägen
men ändå står jag kvar
20191124
Trött
saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten
gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre
därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig
sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen
överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna
det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå
20190911
Två nollor
ettor och nollor
den ena betyder allt
den andra ingenting
en självklar ordning
först den ena och sen den andra
kan bli hur stort som helst
men när den andra kommer först
ett slöseri
blir aldrig mer ändå
obetydligheter
svårigheter
eller vad det nu heter
du och jag dansar rätt illa
trampar på tår
snubblar
vem ska komma först
den som blir sist
förlorade allt
tävlar inte med
kämpar bara mot
två nollor blir ingenting
20181202
Tyvärr
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
mörkret har en röst
kämpar för att hålla inne
vill ge efter
vilja mot vilja
kraft mot kraft
dränerande beteende
njuter av att släppa ut
makt, kontroll
oändlig styrka
alltid någon som skadas
mörkret sveper in
belöningen berusande
offer skördas
samvetet har flyttat ut
oändliga resurser av hat
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
döda någon
låta mörkret omfamna
släppa efter helt och hållet
skuggan kryper fram
ur skuggan
som ett monster
ögon stelnar
skräcken skördar
vrålet från djupet tystnar
tomheten kommer efter
finns ingenstans att fly
ögonlock kan stängas
själen blundar inte
plågor samlas på hög
skriker högre nästa gång
tyvärr så
önskar det inte
försöker stå emot
du mot mig
jag mot dig
jag vänder mig mot mig själv
