Kategoriarkiv: Smärta

Ska livet gå mig förbi

20171209

Ska livet gå mig förbi

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla levande
Känner mig döende

Drömmar kväver mig från insidan
Jag går och jobbar
jobbar, jobbar, jobbar
Utbränd, nedbränd, innebränd

Livet tog slut medan jag stod stilla
stilla. stilla, stilla
Står jag och ser på
Levande vittne till en snart förlorad
ett snart förlorat, liv

Allt kom emellan
Inget blev gjort
Jag loggar ut med stora hål
Saknad av det jag ser
men aldrig haft, aldrig gett

Jag var inte ens nära
så fort tog det slut
Bränd och naken
Som ett foster på gatan
Bortspolad i rännstenen

Men längtan finns kvar
Hur mycket som än förlorats
så har jag något kvar
Något dunkar i själens dimma
Ett brustet hjärta slår svårt, men ändå

Tårar sköljer svarta fåror rent
Allt står emot
Orubbliga minnen
Törne av fruktan
Men tårar sköljer svärtan mjuk

Vad gör det om jag blir gammal?
Är tidpunkten rätt är det aldrig för sent
Lagrad för en bättre årgång
I väntan på det som komma skall

Det dunkar i bröstet
Ska livet gå mig förbi?
Ser på alla som lever ut
Sväljer djupt mitt tålamod

Min tid kommer
Inte nu, inte snart
Ett löfte ligger på lur
Vinden viskar

Skam på torra land

20171028

Skam på torra land

Förvirringen vrider ormen ur sitt skinn
Ömsom ömmar ett tomt skal
Naken ligger skammen på golvet
Svordomar far längs med golvbrädorna

Om det gjorde ont, frågar du!?
Skammen ger inga svar
Den talar med kluven tunga
Sanningen får den inte att sjunga

Intrasslad i din egen svans av lögner
Förvirrad av ditt hat biter du allt som rör sig
På avstånd ser det fånigt ut,
men nära är du farlig

Inga toner spelas på flöjt
Ingen tjusar en orm utan hud
Göm dig i korgen, fly undan
Slutta spotta gift, låt det passera

Det är bara känslor som stormar
Ett hav som sköljer över
Kallsupar dör du inte av
Ligg bara stilla, i korgen

Du har gjort bort dig
Bortgjord var du redan från start
Det blir värre ju mer du spottar och biter
Ju mer du sårar ju trasigare blir du

Skammen väller ur, tappar sin form
Fortsätter du ömsa skin så har du inget kvar
Det blir en pöl på golvet
Skammen tränger ner genom golvspringorna

En blöt fläck blir kvar
Vem ska torka upp?
Nej, ringla tillbaka in i korgen
Göm dig och vänta

På torra land hör du inte hemma
Du skapar bara ytterligare dilemma
Tala är silver och tiga är guld
Jag ber dig, för din egen skull

Alla förstår den som lider på sin plats
Den som hugger och fräser
Blir tillplattad och flådd
Bättre vara stilla och bli förstådd

Kom ihåg vem du är, glöm inte bort
Jag minns och ser, fast du tappat allt hopp
Dra dig tillbaka, innan det är för sent
Annars är skammen, det sista vi ser

Smygande mockasiner

2018-09-08

Smygande mockasiner

Blond indian smyger i Vårby Gård
i en Stockholms förort råder djungelns lag
Lammholmsbacken 280
utan djur
människors djungel, betongens getto
alfahanen dominerar
andas ut sin makt över rummet
minsta ljud gör honom arg
blond indian andas tyst

Blond indian smyger till soffan
gömmer sig i ena hörnet
alfahanen mullrar i fåtöljen
brer ut sig, särar på benen
naken under mollan
hans stora tjocka lem dominerar
blond liten indian drar ihop sina ben
en mänsklig fällkniv
obetydlig i jämförelse, tanig

Blond indian smyger sakta
varje steg tar en minut
ultrarapid med varje sinne spänt
varje muskel vaksam
mockasinen viker sig sakta mot golvet
ljudlös andlös förflyttning
blond indian hör bortom väggar
ser runt hörn

Blond indian har smygande mockasiner
ljudlös i natten
kissnödigt vaken
ensam på toaletten
alfahanen sliter upp dörren
dörröppningen blir fylld
överväldigad av skäll och skam
blond indian får inte göra ljud
måste smyga ljudlöst
kissa tystare

Blond indian smyger inte längre
tyst är inte tillräckligt
hålla andan inte nog
blond indian har gömt sig i garderoben
syns inte
hörs inte
finns inte
alfahanen är nöjd
alfahane hata blond indian

Små spår

20161119

Små spår

Det var något du gömde, små spår av blod.
En mördare går lös, oförsiktig och vårdslös.
Ett lik ligger och skvallrar på golvet.
Vad är det som hänt dig för att du skulle döda mig?
Som ett offer gick jag rakt in i din fälla.
Du lockade mig att släppa all försiktighet.
För sent såg jag fällan gå igen, för sent.
Efterlyst, död eller levande!
Jag vill fortfarande ha dig.
Döden var inte nog, jag vill ha mer.
Giftet tar död på alla minnen, glömskan växer.
Såren glöms, smärtan glöms, döden glöms.
Allt glöms, så att du kan döda mig igen.
Igen,
och igen.
Din kärleksört blandat i vin får mig att glömma.
Jag glömmer allt och blir törstig på mer.
Det är en så usel drog, så väl fungerande drog.

Det var något du glömde, små spår av blod.
Din vårdslöshet räddar mig, jag ser spåren.
Spåren av blod leder mina blickar till mitt hjärta.
Jag nekar dig, du får inte bjuda på ditt gift.
Kärleken förblindar mig inte längre, jag ser.
Dimridåer, masker och örter får mig inte på fall.
Dina röda ögon lyser genom sminket.
Den fräna doften skiljer sig från vinets arom.
Jag dricker inte, smakar inte, jag vänder om.
Fällan slår igen, jag hinner undan.
Du försöker fånga mig igen.
Igen,
och igen.
När du inte kan nå mig med lögner vita som snö,
när alla försök misslyckats att få mig på fall.
Ditt raseri tar överhand, odrogad och nykter,
faller jag inte för din charm.
Du mördar mig på öppen gata, sprättar upp,
lemlästar, hackar och paketerar.

Det var något du glömde, små spår av blod.

Snälla

20181201

Snälla

måste skriva, måste
annars tar den mig
ner i evigheten
ändlös smärta
utan slut, lidande efter lidande
sitter ihop
förvridna cirklar

kroppen värker
blöder redan
små sprickor
hostar trött
utmattat läte

inget var som förr
halvsanningar
vansinne förvridet i högmod
en förlorad orkester
jag har spelat för mig själv
underhållt

vaknar upp så sakta
fast längtar tillbaka
det var bättre förr
fast jag kunde inte stå kvar
medsvept i ögonblick
utkastad, jagade
trygghet blev en framgång
framgång blev en jakt
jakten fick vittring

min själ flyr undan
skriken om natten
blundar men hör ändå
kämpar emot
förlorar
omöjligt
kan inte besegra mig själv

så sjunger jag för dig
ber inte om något
bara skriker
som ett barn
vilsen i natten
finner ingen rättvisa i det
förtjänar det inte
men ändå

Snälla / hör min bön

Snälla / hör min bön

Jag nyper mig själv när jag slagit i tån.
För att fördela smärtan.
Jag svälter mig själv när jag saknar dig.
För att fördela smärtan.
Det ena värre än det andra.
Vad gör det när jag ändå ska dö en dag.
Vad är smärta i jämförelse med dig.
Du, vem är du, ser du dig själv.
Du straffar mig och njuter, du är hemsk.
Jag blöder för dig, är det inte nog.
Förstår du inte att jag gett dig mig själ.
Jag har gjort upp med satan.
Själen är din.
Jag gav mig till Gud och svek.
Jag sålde mig till satan och bad Gud om nåd.
Jag ger mig nu till dig.
Du den enda som står mitt emellan, du som ensam kan rädda mig.
Jag har ingen värdighet, jag är ingenting.
Inte kan det tynga så hårt att ta mig till dig.
Jag är sjuk jag är svag jag är tom.
Jag ber dig.
Älska mig!?.

Som en pinne

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

Sommarsnö

20190811

Sommarsnö

snöflingor frusit sig fast
mitt bröst isande stelt
kargt och kalt
fast mitt i sommaren

sjunger för dig
för min egen skull
vill inte behålla
rädd att släppa taget

ger uttryck i natten
stjärnor fångar min sång
vill inte åldras
inte hålla fast vid något

tryck över bröstet
värk i min kropp
ingenting så vackert
drömmen om dig

fäller drömmar
saknar det förlorade
döljer mig för verkligheten
gömmer sanningen djupt

blir gammal över natten
vaknar stel och kall
snöflingor frusit sig fast
mitt i sommaren

Spegelbilden

1997

Spegelbilden

Det smärtar mig att se dig.
När jag ser hur illa jag har låtit dig fara,
hur lilla jag har vårdat dig.
Jag ser smärtan i ditt ansikte.
Det hugger i mitt hjärta för jag vet att du inte förtjänar det.
Jag vet att jag borde behandla dig bättre,
ändå kan jag inte låta bli att ge dig smärta.
Allt detta trots att vi är ett.

Svarta löv av fruktan

2016

Svarta löv av fruktan

Som mörka blad faller de ner på den fuktiga svala marken. Svarta av möda och sot från själens alla ansträngningar.
Likt tungt läder lägger sig ett lapptäcke som en skyddande rustning över nakna rötter när löven bäddar ner sig inför den stundande vintern.
Rötter som kranskärl på ett svullet och slitet hjärta. Blod som har små molekyler av fruktan som liftar med de röda plättarna och förgiftar själen.
Den nakna hälsan ligger som kala rötter i kylan, fäller mörka tankar som skyddande höstlöv, svart läder ger skydd, mörker tar mörker. Allt kvävs, men det går sakta, sakta, det som domnar bort lämnar medvetandet så subtilt att förlusten är befriande.
Babylon har rest sig, kräver sin lön. Den falska guden tar allt i besittning, stress rinner genom allt som en vårflod fylld av höst. Det mörka vattnet ger inget liv, kala rötter suger sörjan och släpper sin prakt. Svarta blir löven av alla tankar som stormar fram som eko i en stor ihålig sten utan resonans. Arbeta lite till, snart framme, låna eller spar, den som har han har. Prestera och leverera, bara några steg så finns lyckan där, snart, härnäst, bakom nästa köp, lön eller prestationstest.
Kranskärlen värker, ansträngningarna får själen att sjunka ner i rötterna, suga i sig smutsen så att andens alla blad fäller fruktan så svart som läderlappen. Lapparna, den rustning av rädsla som täcker, berövar och bedövar det liv som sakta släcks utan att ha fått bära frukt, utan att ha fått blomma, utan att ha fått leva i det eviga Sion.

Så älskar jag dig

20171126

Så älskar jag dig

Så bunden
Bakbundna händer
Tejpade fötter
Huva över huvudet

Mördad för din skull
Ätit glödande kol för din skull
Tagit knivar för dig
Sparkad och slagen i ditt ställe

Älskat hat
Druckit lögn
Sugit i mig av hån och förakt
Allt för din skull

Som en liten blomma mitt i kriget
Bakom mina kupade händer
Skyddad av min själ
Höll jag dig bortom allt

Ändå har jag alltid hatat dig
Ilska är din röst
Vrede dina tankar
Falska dina handlingar

Förvriden framgång
En falsk perfektionist
Tragisk din medicin
Ändå drack jag till sista droppen

Bakom alla andra
Hemskare än du
Som spindeln i nätet
Gömd i skuggorna

Du bussade hunden på mig
Du lät händerna krama min hals
Sen stod du och log
Tröstade med andra sidan av handen

Giftiga ord
i vackert inslagna paket
Rosetter av guld
Gömmer falska löften

Jag trodde dig
Jag älskade dig
Du gav mig all din fruktan
Du lät någon annan ge mig ditt hat

Än idag
Ett svärd i din hand
Genomborrat mitt hjärta
Ett svärd som ingen annan ser

Än idag
Sårad igen i sår som aldrig läker
Hatad av guldkantade ”ha-den-äran-kort”
Slaktad av tankar som ligger i luften

Obetydlig är du
Liten och svag
Uppför dig alltid rätt
Tvättar din giftiga tunga

Väser i örat
Små ord som ingen hör
Viskar lögner för dig själv
Besvärjelser kastar skuggor

Obetydlig och svag
Men stor och stark i smärtan
Kraftfull och listig i lögnen
En mästare i osynlig dialog

Du äger mig
Köpt och såld är min själ
Rustningar gör ingen nytta
Svärdet delar inte på mörkret

Uppfläkt
Sprättad
Urbenad
Ligger jag här

Lika död som levande
Förvirrad i takt med hjärtslagen
Hat som förbittrar min själ
Det blir min död

Jag älskar dig
Inte med förstånd
Djupare än min vilja når
Så älskar jag dig

Till Mamma

Tiden läker inga sår

20191124

Tiden läker inga sår

den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först

dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig

den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först

mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig

Tiggaren

2001-04-16

Tiggaren

Längtan skriker ett skri av rasande tårar.
Det skär genom kropp och själ,
nästan skiljer dem åt.
När längtan skriker så isas blodet
och döden kommer som en befriare för den lidande.
För hur kan en älskande varelse leva när kärleken frusit till is i hjärtat
och spridit kylan i blodet.
I det ögonblicket skriker längtan
och tårar av is faller mot marken och krossas som kristall.
En värld där kylan regerar,
där luften är kall och tom så att skriet hörs lång väg.
Kanske ända till dig.
För därför skriker jag,
för därför fryser jag som is,
för därför lider jag av längtan.
För att du ska komma och tina mitt döda lik med din kärlek.
För att du ska ge mig liv med din kärlek.
För att du ska älska mig.

Tills du kommer och väcker mig

20161217

Tills du kommer och väcker mig

Det var en grå dag i november, för rätt så länge sen.
Jag hade suttit och oroat mig för dig hela natten.
Natten hade blivit morgon, och nu var det dag.
Som grå aska i en askopp full av Marlborofimpar,
så gråa var tankarna jag hade om dig. Tungt.
Tungt.
Väldigt tunga tankar är hatet att bära.
Inpackade i bitterhet så är de som bly, blygrå.
Hela huvudet fyllt av bittra mörka tankar.
Det var en sån där grå dag utan färger.
Till och med mitt hjärta började mörkna,
små kranskärl grånade till och drog ihop sig.
Då gjorde det ont.

Det gjorde ont att hata dig, ont i mig.

Du sårade mig, jag tog kniven från din hand,
jag fortsatte hacka, hacka och hacka.

Till vilken nytta skadade jag mig själv?!

Jag kastade mig långt bort, jag kastade mig själv.
Jag kastade mig själv rakt in i nästa dag.

Tunga bolster la sig som en famn runt min slitna kropp.
Efter den långa vilan gick jag upp, tittade in i mitt bröst.
Köttfärs.
Mitt hjärta var köttfärs.
Det var så länge sen, jag mins det knappt, jag tror det var igår.

Sen trillade jag omkull, somnade igen, somnade om.
För trött för att hata, för ledsen att vara bitter.
Allt rann av.
Och vart tog jag vägen?

Jag ser mig om, men vänder mig om lika fort.
Orkar inte minnas, vill inte se mer, för trött, så trött.

Ihopkurad ligger jag stilla, ligger så still att allt läker ihop.
Min värld helas, allt landar och hamnar på plats.
Jag slutar oroa mig för dig, jag slutar oroa mig för mig.
Det blir så mycket lättare att andas.
Det kommer färg tillbaka till världen, lyktor tänds.
Ljuset sprider sig runt min kropp och även inom mig,
jag somnar om, fortfarande trött, sliten och trött.

Jag tänker sova tills du kommer och väcker mig.

Toner av blod

2001-05-03

Toner av blod

Min sång skär inte i glas, den skär i hjärtan.
Smärtan har byggt sitt bo av törnekvistar i mitt bröst.
Jag andas frost, frost som bränner.
Med tunga steg tar jag mig fram.
Jag döljer inte min sorg.
Allt som påminner om dig hugger i slamsorna av mitt forna hjärta,
de trasor som kladdigt sitter innanför min bröstkorg.
Allt jag ser med mina frusna ögon påminner om dig.
Du är världen, världen är du.
I mitt inre spelas en melodi, en sång som speglar mitt liv.
Min röst är klar och stark. Redo att skära.
Vill du att jag skall sjunga för dig?

Trött

20191124

Trött

saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten

gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre

därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig

sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen

överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna

det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå

Tusen gånger

20190619

Tusen gånger

tusen gånger
och tusentals gånger
kanske inte egentligen
men det känns så

jag öppnade lite av mig
och fick skäll av dig
att jag behövde
var inte ditt behov

flera tusen gånger
trettiotvå i alla fall
det känns
nuet är besläktat med evigheten

mitt inre andas
försökte få luft
tillsammans med dig
du gav mig en gasmask

orkar inte vara stor för dig
när jag inte får vara liten
ska masken dölja mina tårar
eller vill du bara inte se

tusen masker har jag burit
kanske fler
och det är sant
de ligger alla i en låda

ensamrätt att känna
den masken tog du
försökte tvinga mig
andas genom slang

jag måste få luft
kan inte vara med dig
tusen gånger har jag sagt det
eller några gånger i alla fall

tillräckligt för att du hade förstått
om du hade lyssnat
tusentals öron har du stängt
minst två mot mig

så jag andas bättre här
ilskan kan jag dela själv
förstår att du
aldrig ville se din del

tusen gånger fick du chansen
tusentals gånger blev du rädd
ingen är perfekt
vi sårar varandra

säkert tusen gånger till
sånt är livet
det går att älska
men att aldrig ha fel

inte en enda gång
bara tusentals rätt
på ett eget besynnerligt sätt
luften tar slut, går ut

tusen gånger gör jag slut
måste andas, få luft
varje minne av förhoppning skrotas
tusen och tusen gånger till

Två nollor

20190911

Två nollor

ettor och nollor
den ena betyder allt
den andra ingenting

en självklar ordning
först den ena och sen den andra
kan bli hur stort som helst

men när den andra kommer först
ett slöseri
blir aldrig mer ändå

obetydligheter
svårigheter
eller vad det nu heter

du och jag dansar rätt illa
trampar på tår
snubblar

vem ska komma först
den som blir sist
förlorade allt

tävlar inte med
kämpar bara mot
två nollor blir ingenting