Kategoriarkiv: Vuxet barn

Ovanföreställningar

20190927

Ovanföreställningar

varför lyser stjärnorna klarare när du är här
varför verkar solen alltid ha gått i moln
efteråt, när jag flytt från dig
och landar i mig själv
vilket alltid händer

snuddade vid stratosfären
ett jätteskutt
tankar som en projektil
fast mer en projektion
såg jag efteråt

tråkiga barndomsminnen
sitter fast i en kropp
som fortfarande krampar
kämpar emot
kanske med all rätta

vanföreställningar som rutar in
går i cirklar
blandad dekor men samma regi
föreställer mig, det jag är van
att se, att höra, att göra

spelar ingen roll
ingen kan säga nått
vad som än visas tas inget emot
det är så det är när dörren är stängd
själen har drämt igen och gjort sorti

istället invänjs livet efter det gamla
bekanta föreställningar
vanan att vara van
oavsett värde och utkomst
tryggheten är som sagt bekant

att föreställa sig det ovana
en ovana utöver det vanliga
förändring utan för zonen
den spräckta lådan som gav skydd
komfortabelt ett minne blott

men där på botten
i ingen mans land
något nytt tar form
varför lyser stjärnorna klarare när du är här
jag står ju bredvid, stilla, står kvar

Traumatiserad

20181114

Traumatiserad

jag ser er
såg inte då
förblindad av förakt
ert förakt

så rädda
skrämda in på benen
knotor av fruktan
skulden blev skam

åren går
allt växer snett
men överlever
lever ibland

varför
spelar ingen roll
svar skapar nya gåtor
labyrint på labyrint

sorgsna andetag
utan tårar
trött på gråten
utmattad

ensam
varför gråta
ensam
tystat vittne

skrämd till lydnad
inlåst, frisläppt
lika insyltad ändå
traumatiserad

Tårar

20190421

Tårar

jag ville
men det var förut
ville jag verkligen
men kände inte

har försökt
verkligen försökt
hitta andra värden

utan kärlek
inget mänskligt håller ihop
utan
kärlek

när inget håller ihop
faller det isär
går sönder
blir trasig som jag
som du
vi

borde sagt förlåt
gått för länge sen
stolthet
hopp, längtan
ett beroende

trasig efter kraschen
tredje, fjärde, femte
vet inte vilket det var
kanske första

feghet
fast i ett eget drama
fulare på insidan
luktar fränt
utanpå

bränd och fortsätter
en loop om rädsla
totalt lurad
av mina egna lögner


förlåt mig
jag kunde aldrig förlåta
tror inte ens du förstod
eller aldrig förstår

tårarna behåller jag
för mig själv
trivs bättre så
när jag också vet
att du inte såras

Vem är du

20191001

Vem är du

lillkillen ville säga sitt
jag såg ut som ett fån
ropade ut i natten

Vem är du?!

inget svar
som en snigel kröp han längre in
gömde sig från mina hårda ord

Vem är du?!

som gör mig illa
jag kan inte lita på dig
vem är du lojal med

Vem är du?!

som frågar mig
vem jag är
känner vi inte varandra

Är du jag?

trodde alltid du var något annat
kämpade emot
gjorde som de andra, de stora

Jag är du!

när jag känner så känner jag dig
det du upplever är också jag
om jag förnekas så nekas livet självt

Du är jag!

vi är en och samma
fast jag motarbetat dig
trodde du var ett handikapp

Jag är jag.

så ser vi till slut samma sak
en smärta, en kärlek
sammanflätad förgrening

Vem är jag?

Vulkanen

20191225

Vulkanen

kärleken pinar mig
banden bränner
snaror av eld
vrider, rycker, kränger
motstånd
kämpar med mitt hat

söker utvägar
letar begrepp
men släpper inte
rädd för det ena
värre med det andra
utmattad mellan valen

baxnar inombords
en vulkans eruption
sår som skvätter
svider i ögon
skär i hjärtan
bränner och ödelägger

för så hatar jag världen
att jag dödade din enda
ofödda kärlek
kvävde den i fosterlivet
aborterad med våld
förlåt mig aldrig