2001-08-12

Kärleken segrar

Sorgen är för stark i den fästning jag hålls fången,
sorgen är så stark att den även smittat dig.
Mörker har fallit över våra liv.
Jag bär ansvaret för detta. Jag ber dig – förlåt mig.
Låt inte tiden stå still för att rädslan lurar dig att tveka.
Det onda som smög sig in i min själ under min barndoms oskuldsfulla tid och förmörkade min framtid, detta onda svek som satt så djupa spår i min sargade själ. Är dött nu.
Länge har jag varit ansträngande för min omgivning, länge har jag krävt din kärlek för att överleva.
Vad den kostat dig kan jag inte mäta. Jag har aldrig haft det du har gett och kan därför inte förstå.
Om sorgen och mörkret nu är på väg att i sin sista droppe rinna iväg för att aldrig mer återvända. Kan väl ljuset få sprida sin värme.
Jag vill betala min skuld till dig.
Min skuld till dig består av kärlek.
Jag är skyldig så mycket, evinnerligt mycket.
Jag kan inte bli kvitt om jag inte får ge tillbaka det jag fått.
Du kan fortsätta ge mig sorg och mörker, för att jag skall få ta del av den skuld jag står i.
Dock har det ingen verkan. Jag är ändå skyldig dig kärlek.
Jag kräver inte efter denna dag att andras känslor skall lyfta mig.
Jag kräver inget, jag har inte längre mörkret att mata i mitt inre.
Det jag får behåller jag, det som skänks mig värderar jag.
Vad som ges till mig som gåva vårdar jag som skatter.
Dock är inget för behov, inget för att fylla det tomma.
Jag vill i min tur ge, skatter, gåvor, allt som min kärlek kan komma på att forma i min fantasi.
All min kärlek vill jag ge dig.
Kärleken, den allra största av gåvor.
För att jag älskar dig.