2001-01-25

Vad hade du trott

Du frågar var jag är, vad jag gör.
Kan du inte förstå?
Ser du inte hur du skräpat ned?
Ser du inte att jag sopar och torkar.
Städar upp bitarna från mitt krossade, brustna hjärta.
Det är inte vackert när kärlek dör.
Hur kan du tro att du ska se mig, när jag,
mörkare än skuggan rör mig bort från allt.
Tom i mitt bröst letar jag efter något som skall fylla mitt inre.
Göra mig mindre tom.
Varje sak jag stoppar in gör mitt hål större och tyngre att bära.
Jag har vänt tillbaka.
Jag står på knä och ser de röda spruckna bitarna i mina händer.
Tårarna i mina ögon förvränger bilden,
det ser ut som om skärvorna till mitt hjärta svävar i mina händer.
Om det ändå vore så, om mitt hjärta ändå åter fick sväva.
Ser du inte mig?
Jag står på knä med mitt hjärta i händerna och gråter.
Döden skrämmer dig. –
Du kärlekens krigare.
Vad trodde du ditt offer skulle göra, överleva?
Ser du kärleken som en lek?
Det kan du inte göra.
Det var ingen lek för dig.
Det var blodigt allvar.
Hur kan du nu annars stå där och se ner på ditt offer.
Är du förvånad?