Rakbladet

1997

Rakbladet

Ingen ångest, ingen smärta.
Jag känner hur trycket avtar,
hur allt bara rinner bort.
Det är varmt, varmt och skönt,
äntligen befrielsen.
Det varma vattnet som omger min kropp gör mig lugn.
Det ångar ur vattnet med en främmande nästa lite skrämmande doft.
Men ändå så fylls mina lungor av välbehag.
Pulsen slår allt svagare och svagare,
jag börjar bli yr.
Jag håller det i min högra hand fast jag knappt känner det längre.
Jag har liksom flutit ut i vattnet och blivit ett med vattnet.
Allt blir mörkt.
Jag är lika mycket vattnet som luften och allt annat runt omkring.
Jag slappnar av och min högra hand släpper taget.
Det glider ur mina fingrar och rör sig som en fjäril över en sommaräng.
Mållöst singlar det ned mot botten och landar nästa helt ljudlöst.
Det är så varmt,
så mörkt,
så… rött.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.