1996

Ensam i Åkern

Det är mycket fult att glömma.
Mig, bara för att jag mig ville gömma.
Jag är som ett litet barn,
och du, du är så stor.
Du skulle kunna vara min mor,
och jag ditt lilla flarn.
Som havret växer på sitt strå.
Kan du mig aldrig nå.
Så enkelspårig och dum.
Låser in mig på mitt rum.
Kanske jag dig saknar då,
tittar ut, står på tå.
Men saknar gör jag ej.
Jag bara hatar dig.