Alla inlägg av andreas

Vit som snö

20161108

Vit som snö

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är din skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Jag ser in i dina ögon,
din själ berättar allt för mig, jag ser.
Du säger inget med ord,
tystnaden som snötäcket lagt ligger över oss.
Jag ser in i din själ, känner dig,
jag känner dig och du känner mig.
Vi lämnar små spår i snötäcket där vi varsamt går fram,
spår som suddas bort och lämnar världen orörd.
Jag fäller några tårar som fryser till is,
de försvinner ljudlöst i snötäcket och når aldrig marken.

Snön ligger vit på marken,
ett täcke av glömska fångar upp all sorg.
Virvlar och far,
flingor av kristall, runt oss, omkring.
Allt är vitt,
bländade och blinda tar vi av oss kläderna.
Kylan skingrar sig,
dina läppar tänder en eld som skingrar.
En eld lyser upp natten,
som en stjärna på himlen flammar vår kärlek.
Nattens kyla drar sig undan,
allt det vita som yr i natten lägger sig stilla.
Vår Herre har bäddat vår säng,
ett bolster av ödmjukhet och ett täcke av förlåtelse.
Jag lägger dig ned,
på kuddar av acceptans ger jag bränsle till din glöd.
Du flammar upp, brinner,
snön smälter under våra kroppar.

Snön ligger vit runt omkring,
vi står på bar mark, svettiga och brända.
Det som gömts i snö,
kommer fram i tö.
En kall vind sveper förbi,
rädslan gör ett försök, talar om kyla.
Fruktan försöker ryta i natten,
försöker få oss att tro att det är kallt och farligt att vara naken i natten.
Jag tar din hand,
vi ser upp mot himlen tillsammans.
Vår Herre bäddar vår säng,
när vi ser ner igen är allting täckt.

Snön ligger vit på taken,
vår Gud är alltid vaken.
Vi lämnar spår i natten,
fötter lämnar avtryck som något större bär i sitt eviga ansvar.
Ett stilla täcke har lagt sig över världen,
stilla och fridfullt, så lugnt att kärleken vilar.
Kärleken vilar över oss,
i mitt hjärta har den funnit ro och glöder för dig.

Snön ligger vit överallt,
min skuld är vit som snö.
Allt är glömt,
vi minns inte det som är förlåtet.
Jag ser in i dig,
känner att du älskar mig.
Natten är ljus,
vit som snö är vår skuld.
Vår Herre har tvättat oss,
köpt oss fria med sitt blod.
Du tar min hand, vi älskar igen,
lite mindre häftigt denna gång, lite högre, inte så nära marken.
Nära vår Gud,
vi älskar till Guds ära av hela vår själ.
Elden mognar,
den gula lågan blir hetare och tar en blå form.

Snön ligger vit över världen,
det gnistrar av blått i miljontals kristaller.
Våra själar dansar i natten,
när två blir ett så tänds hoppets låga.
Vi lämnade oss själva,
under snötäcket ligger vi begravda.
Nu lyser vi som en klarblå stjärna över världen,
Gud har välsignat och burit oss över allt, genom allt.

Snön ligger vit över skammen,
du har något att berätta för världen.
Vi är inte längre vi,
två blev ett och brinner av kärlek i natten.
Inget mörker rår på det heliga,
vår Herre har fullbordat en del av sin skapelse.
Vi är inte längre vi,
vi är Hans, vi är fullbordan, vi är helig, helig är vår Herre.

Snön ligger vit på taken,
ett stilla täcke har lagt sig att vila över världen.
Vit som snö är vår skuld,
allt är glömt, förlåtet, gömt under snön.
Kärleken är blå,
hoppets klara låga skiner i natten.
Tusen stjärnor föds i mitt inre,
jag håller dig så nära jag kan och låter explosioner skapa nytt liv i dig.
Du är oändligt älskad i mig,
jag är oändligt älskad i dig.
Vår Herre är oändligt älskad i oss,
himlen sjunger, himlen gråter, tårar av kristall faller sakta mot marken.
Glädjens tårar förlåter världen för allt,
allt är värt för en sekund av evighet, evig kärlek i treenighet.

Snön ligger vit över taken,
endast kärleken är vaken.

Vitsippsbacken

2000-12-23

Vitsippsbacken

Så som vitsippan tindrar i vårbacken
Likaså lyser du i livet.
En gnistrande kristall i droppen på bladet efter det närande regnat.
Min barndoms backe, vitsippslunden.
Dit vill jag ta dig en natt. En filt och varm choklad.
Tills solen går upp, värmer våra kroppar.
När vitsipporna slår ut sitter vi där i solens sken.
Björkarna täcker sipporna med sina kronor som en mor bäddar om sina barn med det gröna lapptäcket.
En smal stig går ned mot vattnet, kantad av skogens lysande stjärnor.
Lundens små barn, vitsipporna.
Ditt anlete lika rent och vitt.
Strålande av liv och kärlek.
Därför vill jag ta dig dit.
En kärlek till en annan.
Romantiken med blommorna lever kvar i mitt inre.
Så som den nyblommande kärleken till dig.
Jag vill ta med en blomma till skogen.
Inte skövla och ta hem. Jag vill ge,
Dig, den romantik som lunden bjuder.
Lunden, dig.
Vitsipporna ska få se sin like bland människor.
Jag vill ge lunden med dess sippor en titt på dig.
Låta de förstå sin skönhet i likheten.
En blomma bland blommor, en stjärna bland stjärnor.
Förstår du min kärlek, förstår du min gåva.
Min barndoms lund är din. Jag ger dig mitt barn.
Mina drömmar är du, du är min dröm.
Vi går hem, väntar på den lilla.
Den nya.
Väntar att hon blir så stor att vi tar henne med.
Till min barndoms lund, vår kärleks lund.

Vulkanen

20191225

Vulkanen

kärleken pinar mig
banden bränner
snaror av eld
vrider, rycker, kränger
motstånd
kämpar med mitt hat

söker utvägar
letar begrepp
men släpper inte
rädd för det ena
värre med det andra
utmattad mellan valen

baxnar inombords
en vulkans eruption
sår som skvätter
svider i ögon
skär i hjärtan
bränner och ödelägger

för så hatar jag världen
att jag dödade din enda
ofödda kärlek
kvävde den i fosterlivet
aborterad med våld
förlåt mig aldrig

Vuxensmaker

20191002

Vuxensmaker

ärligheten sträckte sig ner mot djupet
där rusade längtan mot toppen
jagad av fruktan och pressade på
ville så gärna ha dig

men här skedde misstag
eller egentligen inte
bara missar i tagen
för snabba steg

trodde du kunde bli min
bara av egen kraft
förtrollande kärlek
ljuva sötsmakande löften

en del sanning
tyvärr fanns många nivåer
delar som splittrats
livets många krockar

surt kommer efter
först ett barn i glädje
senare surgubbe smått bitter
dåligt mixat

vuxen smaker växer i munnen
krävs en finsmakare för att ta emot
ta god tid på dig
här kommer en rätt med många smaker

spotta ut eller svälj
ha förbarmande med kocken
en nybörjare har beträtt köket
lagar vuxenmat för första gången

ärligheten sträcker sig ner från toppen
längtan svävar fritt mellan djupen
fruktan hänger löst och ledigt
vill gärna ha dig

inga misstag begås
eller inga stora i alla fall
tar tag i hela sanningen
jämna steg med ärligheten

hoppas du kan bli min
jag blir din av vår kraft
förtrollande kärlek
ljuva löften av sammansatta smaker

sanningen den sanna
blandad på många nivåer
alla delar som splittrats
från livets alla krockar

allt väl blandat och mixat
barnets glädje och nyfikenhet
gubbens försiktighet och saktmod
avvägda smaker som förenats

Vågar fråga

20161105

Vågar fråga

Det gör så ont att hata dig
Jag har inget skydd mot dig
Ingen kontroll över dig

Jag kan inte förstå mycket
Jag kan inte längta mer
Jag kan inte stå ut

Känslor som rör sig som iglar under huden
I magen finns en djup grop med kryp
Det kryper och det gör ont långt in, långt in

Varför ska jag stå ut
Varför ska jag längta
Varför ska jag förstå

Mitt huvud rymmen inte min själ
Var vi två kroppar som skulle bli en själ
Eller var det bara jag som hade en förvirrad själ

Det finns plats för så mycket skit i mitt huvud
Men så lite, typ ingen, plats för det goda
Det som skulle komma ur mitt inre hålls kvar

Godis har tröstat mig, dåligt
Glass försökte samma sak, dåligt
Jag höll mig sysselsatt, det fungerade dåligt

Hat är det enda som inte gör ont
Hat är det enda jag inte har
Hat är det jag inte vill

Så jag fortsätter brottas med det som inte går
Lider i mitt eget helvete, ställer dumma frågor
Förvånas över dumheten, i min egna svar

Det är ingen dum idé att skämmas lite grann
Det är bra att backa tillbaka
Det är gott att tiga, det lönar sig som guld

Jag har en så dum fråga
Vill inte veta, bara fråga
Hoppas på svaret, vågar fråga

Vår kropp

20161126

Vår kropp

Jag ser dig stråla som solen genom regnfyllda ögon
Tårar ger glans åt den kärlek som är sann i sorgen
Förlåtelsen ligger som ett paraply över våra kyssar
Det värmer men är ändå kallt

En ishacka sitter mellan mina revben, det skaver obehagligt,
ändå är du den enda för mig
En tagg i mitt inre, som du drar ut
Vem körde in den, var det du eller jag?

Mitt blod droppar på golvet, i samma takt slår ett hjärta
Mitt hjärta slår för kärleken, av kärlek
Mitt hjärta slår för dig
Mitt hjärta slår

Det gör ont när det dunkar i bröstet, det dunkar,
som på en dörr, där den där ute aldrig tröttnar
Små lätta slag blir ömma och gör ont tillslut
Tycker du synd om mig, eller är det bara jag?

Frågor blev till löften, som rann ut i sanden
Ändå är det okej, det enda som är sant
Du älskar mig, jag ser det i dina ögon
Inom dig glittrar solen som lyser upp min värld

Ditt ljus glittrar som regnbågen i mina tårar
Ditt ljus ger hopp bakom fallande skyar
Ditt ljus
Ditt inre har fångat mig, upplyst mig och jag förstår

Det var ingens fel, vi fick börja om ändå
Skärvor på marken skvallrar om något som krossats
Varsamt denna gång, vi tassar förbi utan att skära oss
Förlåtelsen ligger som ett skydd under våra sulor

Det jag gav kastade jag på dig, vårdslöst och klumpigt
Du fångade utan att kunna ta emot
Nu håller du i mitt lika varsamt som jag håller i ditt
Ljus och vatten som dansar likt kristall och kittlar våra sinnen

Vår kärlek dog inte av döden, den föddes på nytt
Vår kropp är sammanflätad av oss båda
Vår kropp älskade och förlät
Vår kropp älskar

Våren

2016

Våren

Som vårfloden trycker mot fördämningarna, trycker kärleken i mitt bröst. Solen som har smält snön är lik din kärlek som har frälst mig från ensamhetens vinter. Vårfloden är den kärlek som trycker i mitt bröst. Den vill ut, forsa fram och hitta nya utlopp för sin glädje. Brustna hjärtan ser jag framför mig, trasiga dammluckor som inte kunnat härbärgera strömmarna. Hängandes på rostiga gångjärn dinglar gamla drömmar om varaktig vänskap. Vintern som inte vill släppa vattnet ur sin kylas grepp håller ståndaktigt emot på samma sätt som min stolthet värnar om min fruktan. Rädslan att bli tom, tömd som ett urpluggat kar, dånar som frusna vattenfall i mitt klippiga inre. Det hörs ingenting. Men blicken säger allt som skulle höras ifrån dånet om tapparna smälte.

Sunnanvinden är ditt hår, det smeker Kung Bores välde och jag smälter som den tidiga frosten i november. Smälter för att se att natten kommer snart igen. Dagarna blir kortare, solen svagare och nattens kyla får fäste.

Lång är vintern när ett hjärta väntar. Lång är natten i november när ensamhetens frost täcker det spröda gräset. Att dö, att kapitulera inför mörkret, krypa ihop i dvala under isens kyla. Tyst, ensam, stel och väntande. Väntande, väntande i väntan på..,

Värme

1996

Värme

Det sprakande knäppande ljudet från en brasa.
En brasa som från en öppen spis kastar sitt sken på den vilande svarta hunden.
Den svarta hunden med en vit fläck i pannan.
Hunden som sover på en fårfäll vid eldens trygga värme.
Det nypande ljudet från ett par stickor i farmors händer, mask på mask.
Ett par varma vantar tar form i händerna på den gamla kvinnan i gungstolen.
Det knarrar försiktigt när gungstolen gungar fram och tillbaka över det blänkande furugolvet.
I sitt knä har hon den lille,
den lille som sover så sätt i det trygga vaggande knät.

X2000

1997

X 2000

Det var värst vad tiden går långsamt.
Ändå kan jag inte komma ihåg när det började.
Mitt uppe i allt så känns det som en evighet, fast i ett kaos av oroligheter.
Jag blickar framåt och ser ett spår som delar sig vid en korsning och banar väg åt ett oändligt antal nya vägar.
Några vägar liknar vägar som jag redan färdats på.
Dessa vägar ser inte lika spännande ut men de inger dock en känsla av trygghet i sin liknelse.
Förutom vissa som får mig att minnas och jag fylls av obehag och avsmak.
Tiden står så gott som stilla och det är vid dessa stunder jag får chansen att sikta in mig på det spår som jag tycker vekar vara det bästa.
Det finns dock en nackdel, bakom varje korsning och nytt spår så döljer sig en växel.
Jag kanske styr in på ett spår som kanske inte känns annat än rätt, men riskerar att hamna så fel.
Det är nämligen inte jag som styr över växlarna.
Min förmåga är begränsad och sträcker sig endast till att vid de tillfällen när tiden bromsas upp så får jag min valmöjlighet att se korsningarna som jag annars bara rusar förbi.
Tyvärr utsätts jag då för risken att växelmästaren ska dra i spaken och lura in mig på fel spår.
Det är därför jag oftast försöker hålla så hög fart som möjligt så att inga växlar ska hinna slå om och störa min framfart, även om det innebär att jag inte ser många intressanta korsningar som jag rusar förbi.
Jag korsar livet på dess skenor och inväntar den dag då jag har lyckan att hamna på en station där jag kan få en passagerare.
Det är mitt mål, att få ha en passagerare, precis som jag en gång för länge sedan var en passagerare på någon annans tåg.

Zombie

20191213

Zombie

långt bort hörde jag din gråt
vet att jag borde trösta
står och vakar över min döda kropp
kan inte röra mig

rör jag dig så såras du igen
frätande är min blick
som gift mina ord
sött till smaken

så gråter du dig till sömns
det gjorde aldrig jag
bet ihop så det knakade
till slut brast allt

en blodig pöl
ett uppsvällt lik
ensamheten har gnagt på huden
sårig och tärd där ben sticker ut

en zombie är inget för dig
torka dina tårar
glöm och vakna
dröm vidare för kärleks skull

Zzzovandes

20181128

Zzzovandes

det gör bara ont
söker efter dig
efter något
bara mörkt
tankar far ut
kommer tillbaka tomhänt

hade lite
tappade mer

fegheten besegrades
smärtan triumferar
förloraren ligger ensam kvar
marken suger tag
sjunker ner
fastnar

mörkgrön mossa
skulpterad av moder
kom från jord
har vänt åter

den enda nyttan
obetydlig
ändå sedd
aldrig bortglömd
evigheten dröjer sig kvar

andas stilla sin dimma
daggen glittrar i det gröna
små pärlor fångar ljuset
fångar liv

vita blad sträcker på sig
vänder blicken mot solen
rötter går djupt
rakt igenom
ryggraden

mossan avslöjar inte mycket
anden hänger kvar
vakar över livet
levande död

i dina ögon en skillnad
mina ögon, finns inte längre
daggen stiger
lätta slöjor dansar
över mig, för dig
som är, som ser

Älska mig

1996

Älska mig

Jag känner styrka när du är nära,
en trygghet som sträcker sig långt tillbaka.
Vinden sa så till havet,
när den ryckte tag i havets hår och piskade upp ett vitt skum på de vågfyllda lockarna.
Jag känner liv när du tar tag i mig.
Havet sa så till vinden,
när det lät sig föras upp i luften av de starka vindar som svepte över dess hjässa.
Jag njuter när vinden rycker i havet och havet låter sig totalt hänföras av vinden.
Så sa stormen,
när den mullrade fram mellan de stora vågorna och den vågfyllda vinden.
Vinden är min näring,
havet är mitt blod,
och stormen är mitt hjärta.
Så sa Jorden,
och Solen var nöjd.

Älska sig själv, tro inte på lögnen

2001-02-08

Älska sig själv, tro inte på lögnen

Jag går i cirklar framåt i livet, som jag alltid gjort.
Om och om igen tills jag lärt mig.
Hur skulle det vara att gå rakt, att lära direkt?
Skulle jag komma för långt bort?
För nära?
En tankekonstens mästare blev min vän.
Mentor och vän.
Jag har lärt mig att gå rakt.
Inte vingla som berusad av livet, fram och tillbaka.
Inte längre några cirklar i varandra som sakta rullar fram.
Blev det ensamt?
Blev det tomt?
Hur känns det när berusningen är borta?
Det är enkelt, det är tomt.
Inget står i vägen, inget är ett måste.
Inget är fel, inget är rätt.
Jag känner mig nykter.
Som att äntligen få av sig sina gamla älskade favoritkläder som suttit väl passande så länge.
Pröva det nya rena, mjuka lena.
Nästan skrapande mot huden.
Som kittlande naglar från sin älskade, så skrapar det.
Härligt och fritt.
Det luktar gott.
Det ser fint ut.
Det känns fint, det känns gott.
Härligt och fritt.
Inte ensamt.
Cirklarna var min fälla, höll mig i fållan.
Som ett vilset djur som springer runt, runt i sitt bås.
Min mentor tog mig upp, lärde mig att se.
Lärde mig att gå rakt.
Snabbt från mål till mål.
Jag trodde att jag skulle lämna allt, men nej.
Jag kom närmare, riktigt nära.
Nära livet.
Det är härligt att styra sitt liv.
Tyvärr har så många höga herrar så länge ordnat ett system som håller många i fållan.
Håller oss som djur oförmögna att bryta cirklarna.
Jag hade tur, jag fick vara stark.
Jag träffade mästaren.
Jag träffade min mentor.
Min mentor, nyckeln till min värld.
Jag och min Mentor.
Vi är samma person.

Love yourself = key to freedom
Do not believe in the Matrix

Älskade mamma

20180918

Älskade mamma

Jag älskar dig

Du älskar mig inte
fast jag tror att du gör det

Du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta fått ro

Vakar, spanar, spejar
hoppas, längtar, behöver
men inte idag
kanske en annan gång

Han är hemma
som du har bjudit in
mannen som älskar dig, ibland
då och då
när tid finns över och hans hjärta fått ro

Han är hemma
igår var vi ensamma
när han slog mig
var det ingen annan som såg
hatets klor slet i min kropp
sorgens blod färgade min själ

Jag älskar dig av hela mitt hjärta
för mig finns bara du, älskade mamma
jag ler men sorgen drar mina mungipor
åt fel håll
jag är alltid åt fel håll
kan inte förstå de slag jag får, den smärta jag bär
försöker le, vara som jag var förr

Du lovar mig kärlek, älskade mamma
jag öppnar mitt hjärta igen
en kram värmer så skönt, älskade mamma
stöter bort dig
kastar mig, kastar långt bort
kan inte se dina ögon
svärtan har trängt in, penetrerat min själ
genomborrad av ondska och hat

Han är hemma
tar mitt ansikte i sin hand, klämmer
hårt
jag gråter inte
det gör inte ont längre
sorgen rinner genom hålet
ut och bort, genom avgrunden
min själ
förlorad själ

Jag ser dig inte längre
du är här, men jag ser inte
bara svart
du lovade att älska
om jag älskade honom
han som du behöver
jag älskar
ger min själ, ger min kropp
slagen av hans hat
knockad av förakt

Jag älskar dig med trasigt hjärta
du kanske inte älskar mig längre
fast du tror att du gör det
du älskar mig ibland
då och då
när tid finns över och ditt hjärta får ro
lever i lögnen, behöver
han som är hemma
som du har bjudit in
som slår när ingen ser
som jag älskar för din skull

Älskande vind

2000-12-23

Älskande vind

Det lättar, vinden blåser bort.
Du rör dig stilla, smeker världen i dina rörelser.
Kommer med ljuset, morgonen.
Som vinden städar bort nattens dunkel i solen första strålar.
Rent och fint för även du
kliver in i mitt liv, gör entré.
Alla bekymmer ser ut som skuggor.
Ljuset sprider sig och visar vägen.
-Ja, jag vill komma till dig.
Jag är glad att du är här.
Som blommorna hälsar gryningen lika så öppnar jag mina blad för dig.
Med utsträckta armar väntar jag.
Som vinden ruskar om på ängen ger du frihet i min själ.
Inget känns svårt när din ande uppfyller mig.
Du är en ängel en guds skapelse utöver det vanliga.
Precis som vinden.
Fulländad och outgrundlig.
Så vacker och stark, mild eller hård.
Förödande eller lugnande.
Jag ser dig och vill sjunga en sång till dig från mitt hjärta.
Öppna mig för dig, vagga i vinden ge det som solen ger blommorna.
Du är så vacker och stilla.
Endast ditt hår rör sig i vinden.
Mina ord är för små att berätta min känsla.
Vinden för min sång till dig.
I tonerna kan du förstå vad ord är för små för att säga.

Ändå

20180812

Ändå

Vi drar inte jämt, vill inte åt samma håll
När jag ger vad du vill ha blir jag tom
Jag får vad jag behöver, någon annan stans

Det funkar i fantasin, på avstånd
Efter ett nära samtal om verkligheten
Dyker avstängdheten fram som ett lejon
Det finns ingen skönhet i missförstånd
Ingen kärlek i fruktan

Sött och salt, de går ihop, rätt balanserade
men surt och lent, det skär sig och smakar illa
Munnen full av damm
Avsmaken lämnar inte gommen

Varför bråka om det som är givet?
Är världen så trång att vi måste stå ut,
med oss själva, i relation till varandra

Jag vill verkligen inte
men vägrar att gå åt andra hållet
fruktan är större där
ensamheten skrämmer mer

Biter ihop, blodsmak i munnen
stänger av, anpassar, tappar mig själv
Vem är det som är envis?

Flera ton av tankar, tynger
Baxnar i ett träsk av feltolkade missförstånd
Livrädd att du ska komma med din armé
Överkörd och inte en smula lämnad kvar
Rånad på det lilla som fanns, det jag gett till dig

Inget skrämmer mer än hatet,
mörkret är svart där ljuset vänds åt andra håll
Fast inget som belyses förblir i skuggan
Ljuset förser sanningen med kraft
Sinnet som en fyr i natten
Visa på den rätta vägen, hur hård sjön än är

Jag orkar varken se eller blunda
Att tända i fyren gör ont
Sinnet som sover är tryggt i sitt ide
men fängslat lika så

Det är mörkt i en natt av alla andras fel
Den strimma av ljus, som ger hopp
är smärtsamt befriande i sin utmanande natur
Självrannsakan brinner i natten, visar vägen
Sanningen är att det är jag som lider
men skyller allt på dig

För det var någon annans fel, inte ditt, någon annans
Det går inte att navigera ett strandat skepp
Bitterhetens dyner suger fast i ett stadigt grepp

Jag varken vill eller kan
Böner hjälper inte en vilja som står fast
Strandad i bitterhet och harm
förlorad i förlisningens haveri
Omöjlig och oförmögen, utrustad med brister och sår

Förlorad i natten
Omkullkastad i stormen
Förlist på barbords sida, drunknandes i olycka
Ovillig, envis, bitter och tvärsäkert förnekande
Rättfärdigad harm som en dödens rock på din rygg
Passande hatt av hat

Spiken i kistan, rakt genom handen
Förblöder av ansvarslöshetens frånskyllan
Förtappad och förlorat hopp
Kraftlös, trolös och rånad på förstånd
Barskrapad

så gör jag det ändå
det går inte
jag gör det ändå

ännu en stund

ännu en stund

alla andra säger att jag inte är någon, att jag inte kan något, att jag inte har något som är värdefullt

du säger annorlunda

du säger att jag har i mitt inre, oändliga resurser som du get mig långt innan tiden visste mitt namn

de som säger, de kan jag se, jag hör, jag känner – allt de säger, deras blickar, jag känner det, jag känner hur värdelös jag är, hur lite jag kan och inget duger till

dig kan jag inte se, du är osynlig, jag kan inte säga till någon annan att lyssna på dig, jag kan inte referera till dig som auktoritet och domare

de känner inte dig, de tror inte på dig

varför ska jag lida, varför ska jag inte bara spela med och göra som alla andra och hitta någon annan att se ner på och trycka ner i mitt inre

varför ska jag älska, varför ska jag ha känslor på utsidan, varför ska jag tro på dig

jag är så trött   jag är så trött

allt mitt är ditt, allt jag är, det är du

jag tror på dig

jag ser dig inte, jag hör dig inte

jag känner dig

håll mig hårt, håll om mig hårt, släpp inte taget, trösta mig, trösta mig och skydda mig, håll mig

mina tårar är det inte många som förstår, mina tårar trillar ensamma, rinner genom gamla och nya sår, rinner genom allt som var, genom allt som kommer

de andra tittar, men de ser inte, de ser inte de tårar som du gråter för mig, med mig

en ocean sveper in över hav och land och tvättar bort allt, din ande sköljer med sig alla de obehag som fastnat i mitt bröst, du ger mig den tröst jag sökt och äntligen fått

jag gråter i din famn, du är min trygga hamn, ingenting kan hålla mig borta från dig, ingenting

jag ser inte bakåt, jag räds inte framåt, du är här, med mig, nu

du är här med mig nu

de andras röster får eka i natten som klingande cymbaler från en avlägsen fest, det rör inte mig

du är hos mig och jag är hos dig, allt jag vill ha, allt jag begär, allt finns här hos dig, allt finns här

jag ser mig inte om, jag ser inte opp, i din famn slumrar jag till, stannar kvar, jag blir kvar, ännu en stund blir jag kvar, ännu en stund,

ännu en stund

Är det fel på mig?

20171214

Är det fel på mig?

Är det fel på mig?
Ett allvarligt fel
En ut och in vänd själ

Inte något fel
Inget problem
Fel PÅ mig

Jag föddes ond
Min natur är vidrig
I grund och botten

Det var så de sa
Alla förstod det så
Jag trodde det var sant

Jag behövde tuktas
Uppfostras för min egen skull
Mest för andras

Alla trodde det
Lögnen blev sanning
Jag förtjänade stryk

Svår och oregerlig
Icke rumsren
Alla förstod varför jag fick stryk

Det var mitt fel
Jag förtjänade det
Jag jävlades som den djävul jag var

Men ni såg inte
Ni glömde bort
Ingen letade efter sanningen

Jag skrattade
Lekte och hade glädje
Det glömde ni bort

Det ingen såg
Gömt i hemliga rum
Övergrepp efter övergrepp

Det var inget fel på mig
Han slog sönder den jag var
Jag blev det Han trasade till

Det är två världar
Är det fel på mig?
Eller gjorde han fel med mig?

Är du feg

2001-01-04

Är du feg

Du säger att du tvivlar.
Jag säger att du är rädd.
Hur kan du tvivla när du inte ens vågar öppna ditt hjärta.
Se mig, känn mig.
Du säger att du inte vill.
Jag säger att du inte törs.
Ta mig i handen och låt mig få omfamna dig.
Säg, känner du, ser du, hör du?
Du säger att du inte kan.
Jag säger att du inte låter dig känna.
Ge upp din rädsla och lita till mig,
låt mig få ta med dig på en resa genom våra hjärtan.
Då får du se att vi är skapta för varann.
Säger du sen att du inte vill,
då ska jag lämna dig i fred.