Kategoriarkiv: Kärlek

Låt ditt inre blomma / Låt det blomma i ditt inre

1996

Låt ditt inre blomma/ Låt det blomma i ditt inre

Rosor som växer ur mitt bröst,
river min hud med sina taggar.
Vad är inte priset för att få se skönhet.
Blommande,
doftande sträcker de sig upp mot himmelen.
Jag ligger i gräset och beundrar hur de vajar fram och tillbaka i vinden.
Röda som blodet som sipprar ur mina sår tillfogade av de vassa taggarna.
De ljuva blommornas färg gör mig het,
blodet känns som om det kokar.
Är det skönheten,
eller är det gift som bränner från de skyddande tänder som pryder blommornas stjälkar.
Ett blad trillar av och singlar sig sakta ned och landar på mina läppar.
Jag kysser bladet och inser att det bara var det första av många som ska falla mot min kropp, täcka över mig och endast lämna ett par kala stjälkar med vassa taggar kvar.
Men nästa år om Gud tillåter så kanske vinden blåser bort de gamla löven och de kala stjälkarna kanske åter får knoppar som ska slå ut och åter visar sin blodröda färg.

Låt mig älska dig

2000-12-23

Låt mig älska dig

Älska dig smeka dig
Leta mig igenom din kropp
Ge dig till mig
Och du ska få min snopp
Mellan dina ben
Kärlekens ros
Du är så len
Jag nuddar med min nos
Min tunga får dig att sjunga
Ditt stön är min bön
Din lust kommer först
Jag ger och du får, slukar och tar
Allt som jag har
Jag lägger dig på mage
Solen lyser varm
I denna härliga hage
Jag fångar din barm
Du ber att få vända dig om
Alldeles innan du kom
Din kulmen får dig att njuta
Du trycker så skönt jag vill spruta
Du är nära att brista
Jag sprutar in i dig det sista
Jag rycker inne i dig
Du omfamnar mig
Våra safter blandas i ditt inre
Ett barn blir till
Det blir inget mindre
Det är vad vi vill

Men

20180715

Men

Det är så många tårar som står i kö
Ett brustet hjärta krossades
För länge sen
Men läkte aldrig ihop

Mördad av sin enda vän, skyddet som kollapsade
Rasmassor är vad min själv besitter
Spillror av det liv som jag en gång fick
Men som krossades

Du kramade mig där en spik stack ut
Jag sårade dig
Dy kysste min rygg och skar dina läppar
Men du fortsatte

Jag ser inte längre din hud
Ärrvävnad täcker din kropp
Kärleken du gav hade ett pris
Men nu älskar jag dig

Min alldeles egen

1996

Min alldeles egen

Det var så länge sedan,
det känns som om tiden vi sist var tillsammans var något som hände någon annan,
och som i sin tur berättar det för mig.
Men vart efter vi umgås kommer du mig allt närmare,
och det som var ett minne blått är nu starkaste verklighet.
I min hand så känns du helt underbar.
Mina tankar som för mig bara är tankar,
får dig att ta form,
och de ger mig för första gången på länge en mening.
Tillsammans får vi en del av nuet att leva vidare.
Känslan är stark och ju mer jag får känna dig,
ju snabbare går det.
Allt som jag burit inombords får nu komma ut och bilda ord.
Med din hjälp så håller jag mig flytande,
och får kraft att uttrycka det som jag djupast känner.
Att fatta dig i min hand,
och se dig röra dig över pappret,
och se hur du lämnar ord efter dig som betyder något för mig.
Det gör min så stark att jag känner att inget är omöjligt.
Och jag vet att du bara är min.
Min alldeles egen penna.

Min bror

1996

Min bror

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har bara vuxit sig större med åren.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Jag har inte alltid stått vid din sida och gör inte så nu heller.
Livet har tvingat mig att gömma mig i mörkret och jag har gått miste om många stunder med dig.
Jag må vara långt borta just nu men det betyder inte att du är långt borta från mig.
Du är en av dem som ligger mitt hjärta allra närmast.
Du finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror.

Till Mattias från Andreas

Min bror: & hans fru

20180630

Min bror: & hans fru

Jag skulle dö för dig,
du är min broder.
Mitt blod och ditt blod är av samma slag.
När jag tänker på dig känner jag ansvar.
Ansvar och vördnad.
Jag minns när du var så liten att du själv inte visste att du fanns här på jorden.
Jag höll dig i mina armar,
jag var så full av förundran och stolthet.
Det ansvar jag kände att jag hade för dig när du var så liten har blandats ut med den beundran jag känner inför hur du manövrerat ditt liv till just den här dagen.
Jag älskar dig så högt,
bland det bästa av allt på jorden så är du en av de främsta.
Du var en lillebror för mig, nu blir ni två – som blir till ett.
Du har funnit något, vunnit någon
Elizabeth, du har funnit min bror, du har vunnit kärleken
Ni är ett av dem som står mig allra närmast.
Ni finns alltid hos mig i tanken och hjärtat,
min bror, en äkta man
och hans fru,
en äkta fru.

Till Mattias & Elizabeth från Andreas

Min Skapare

1996

Min Skapare

Min Skapare, min Skapare.
Vart har du tagit vägen.
Jag kan ej se det svårt för dig,
det som känns omöjligt för mig.
Jag fick aldrig chansen att välja,
även fast jag nu vet att valet aldrig behövs göras.
Världen som du en gång skapat.
Valde åt mig, och det måste jag förlåta.
Men det jag inte kan förstå
Varför lät du oss välja.
Är det toppen av kärlek?
Att som far och mor låta sitt barn välja.
Eller är du så säker på att vi ses igen att du låter oss välja fel väg,
för att vi själva skall lära av våra misstag.
Är det så kärleken är, en valmöjlighet.
Vi står på samma kant
Vi ser ut över samma brant
Nu känns det väldigt svårt
Det är långt ned och hårt
Om vi kastar oss utför
Med avsikt att flyga
Om vi tror vi är för mer
Då är vi endast dryga.
Men om vi tar ett steg tillbaka
Vänder om och går hem igen
Och börjar baka och sälja sockerkaka
Så kan vi snart få flyga
Fast då varsin biljett vi behöva
Ett flygplan till den late och dryga

Missförstånd

20190906

Missförstånd

orolig att du missförstått vårt missförstånd
för hur kan flera fel bli till ett rätt
hur man än plussar på så går det inte ihop

kärleken brinner som en instängd fågel i bur
vågar inte öppna dörrarna och flyga
stannar kvar och svälter i ensamheten

för många skrik från höjda röster
ihopkrupen och indragen i mitt skal
flykt från det som blev som det inte skulle vara

ändå vaktar jag hoppets låga
bakom lykta dörrar brinner en eld
kan jag få vara som jag är

i egen takt skyndar jag långsamt
håller dig i mina armar
borrar in mig i dig

luktar hemtrevligt och värmer gott
nära och varmt som balsam för min själ
håller hårt i minnen från dig

glas som skär och oljud som plågar
skärvor krossas ytterligare en gång
sargad förlorar jag allt ännu en gång

orolig att du missförstått vårt missförstånd
älskar det som aldrig riktigt fick ta plats
hur man än pusslar så går det inte riktigt ihop

Mitt hjärtas ros

Mitt hjärtas ros

Du är mitt hjärta utanför min kropp.
Så varm när du är nära så kall när du är långt ifrån.
Som en röd ros dansandes i snön.
Så stor är kontrasten överallt där du går.
Lyser av kärlek och värme. Världen kring dig blir ljus och vacker, vit som snön.
Blad efter blad formar din kropp så som dina förmågor och känslor om vart annat skapar din själ.
Lager på lager i ett mönster unikt och älskvärt.
Jag skådar din dans och bedövas.
Jag skådar din själ och förundras.
Min kärlek för dig skrattar av lycka, du skrattar ofta med mig.
Var kommer all din kraft ifrån, all din skönhet.
Från mig din far, en ros som du.
Jag visste inte innan du kom.
Jag såg alltid ned och skådade endast mina taggar.
Jag ser nu dig min dotter, mitt hjärtas blommande ros.
Jag ser mig och älskar oss båda.
Röda rosor, röda som blod.
För blod är tjockare än vatten
Och snö är fruset vatten.

Människobarn

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Natten

20190121

Natten

Tunga steg ekar, tonar ner, ebbar ut
hoppet lämnade ensamheten kvar
det sista som försvann höll ljuset tänt

Natten rullar in, tar över, sköljer rent
ingen hjälp finns att få, den sista har gått
dröjandes endast ett andetag bort

När ljusen slocknar tänds mörkret
strimmor byts mot skuggor
andetagen blir tyngre vart efter

Drömmar dröms inte här
där allt tar slut görs inga nya planer
ont som värker fångas upp efter flykten

Hoppas inte mer, längtar inte längre
uppgiven träder nakenheten fram
inga behov som skapar dimridåer av livets väv

Andas ut, om natten
naket och ensamt kom livet till
lika avklätt sker en sorti

Varför suckar inte längre, behövs inte
ett skri från ett brustet hjärta
skakar det stora som göms bortom allt

Förblindade ögon famlar utan fokus
endast blicken inåt består
ensamma steg mot mitten, stannar av

Stilla med smärtan i handen
ett pulserande hjärta sjunger ut
toner ekar, tonar bort, ebbar ut

Så kommer natten till känna
mörkret lyser upp, fyller ut
sitter som stilla i en evighet

Ingen rörelse åt något håll
en fullkomlig svärta
natten är mitt ljus

Nu

2001-03-19

Nu

Så flög vi genom världen, materialiserade till luft.
Andats av jordens alla djur.
Det är så stort, vår planet så vacker.
Musik är melodi.
Liv är melodi.
-Som tonerna från gitarrens strängar, knäppta av fingrar.
-Vi studsar mot havet som långfinger, pekfinger.
Ger ljud till livets melodi.
Graciöst. Så vackert, så nära.
Vi är två, vi är tillsammans.
Ibland när solen visar oss en glänta slår vi oss ner.
Låter molekylerna tätna tills vi står där nakna,
kvinna och man.
Vi älskar.
Från himmel och hav till träd och blommor.
Kontrasten gör oss levande.
Vad är evigt, vad är nu?
Vi är gravida.
Vi ska leva bland träden tills vi lärt vår, liten, att flyga.
Sen flyger vi själva igen. När liten kan flyga själv.
Sen spelar vi på vågorna och följer solen tills vi ser en ny glänta.
Kanske älskar vi.
Kanske blir vi gravida.
Kanske seglar vi igen.
Vi är evigheten.
Evigheten är nu.

Något att sträva efter

1998

Något att sträva efter

Varsamt och med ödmjukhet går hon till angrepp.
En njutning hörs genom ett upphetsat kvidande.
I det fladdrande ljuset från det sakta smältande stearinljuset gungar hennes bröst.
Skuggan som dansar på väggen liknar en ridande demon som kastar dig framåt på sin springare genom natten för att komma till sitt mål, njutningen.
Natten är varm och doftar av sensualism och torkade rosblad.
En intensiv spänning trycker luften, viljan är så stark och lusten är så het.
Två hjärtan som bankar allt snabbare är det ända som hörs i den stilla sommarnatten.
Han håller ett stadigt grepp om hennes höfter, med slutna ögon ser han in hennes själ.
Varm och välkomnande, en njutning från topp till tå.
Han ger allt han kan ge.
Hon omfamnar hans kärlek, förstärker den, för att sedan ge tillbaka den.
En öm smekning är början till denna stegrande våg av känslor.
Som en stor havsvåg sveper den in från havet med otrolig kraft,
når stranden med ett vitt skummande brus, fuktar sanden,
sjunker ned i den och tillbaka ut i havet.
Hon lutar sig ned och möter hans läppar.
En kyss som får Gud att känna sig stolt.
En otrolig kombination av själar skapta för att passa ihop.
Kärlek,
det allra heligaste.

När ord inte räcker till

2000

När ord inte räcker till

Du säger du vill veta.
Jag vet inte om jag kan.
Du säger du känner min röst, du förstår.
Du säger, snälla berätta, förklara.
Jag sluter mina ögon och ser.
Hur ska jag tala till dig, förklara.
Det jag ser har inga ord.
Det finns inte plats i storstadslivet för det jag har i mitt inre.
Jag börjar tala.
Rymd.
Skönhet.
Färger.
Världen genom dig.
Ljuset från en stjärna rundar en planet.
En stjärna som brinner av annan kraft, av annan lyster.
Andra krafter än vad vi brukar se.
Brinner av flytande kärlek.
Planeten har en atmosfär i annan kulör.
Ett sken uppstår, strålar mot mig.
Som håret som spirar ur din kropp.
När jag kysser dig ser jag ditt hår i ögonvrån på samma sätt som stjärnor strålar i rymden.
Du är oändligt, oändligt vacker.
Varje cell är en galax.
Varje möte en resa.
Jag försöker förklara ditt hår.
En liten upptäckt för en intresserad forskare.
En forskare som älskar att upptäcka.
Jag ska försöka förklara ditt ansikte men ingen penna räcker att beskriva det stora universum.
Är det tomt och svart är allt så nära att inga färger synes.
Känslan total och obeskrivlig.
Total rymd, kompakt oändligt.
Jag nämner namnet på ditt sköte…

och går

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

Paradiset

20191225

Paradiset

en inre kamp
syns bara när jag blundar
när öronen stängs ner
den yttre världen dimmas

en varm kropp
närhet på direkten
lockande konkret
med njutning mellan benen

har svårt att välja
ännu svårare kombinera
både vill och inte vill
sliter som en fisk på en krok

fast på det ena betet
men drömmer om inre närhet
mediterar i bönen
öppnar ögon och ören för det innersta

samvaro i friheten
lätthet i tankar av sinnesro
en lätt kropp omger min själ
älskar Fadern och Sonen genom den Helige Ande

det rycker till i kroppen
en känsla eller ett begär
kroppen blir tung
klämmer åt min själ

ett utlopp så tillfredsställande
utan själ så tomt
älskar inte
förlorar bara

kärleken finns kvar
Fader, Son och Ande
men sårad igen
vilsen och sargad

så små små sår
rymmer så oerhört lidande
avsaknaden från den Helige
en smärta så stor

en inre kamp
synlig för den som blundar
ser paradiset så nära
men släpper inte taget

Passa in

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag håller med er – enda sättet att få vara med
Lögnen är även min – jag ljuger med er
Inget prat som avslöjar – jag tiger precis som ni
Smärtan tar jag – det är priset jag betalar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Förlåt – men det brister nu
Kan inte ta mer kärlek – jag är älskad idag
Jag kan inte vara lojal – och ta kärlek samtidigt
Måste avslöja – ni får själva tvätta era smutsiga bukar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag klär av mig – lika naken som innan ni slog mig
Helt naket – säger jag sanningen
Den passar inte längre – kostymen av lögner ni klätt mig i
Ni gör som ni vill – förändras eller stå kvar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

En gång gick det – jag var svag och tog emot
En gång svalde jag – men nu älskar någon mig
En gång var jag ert apskaft – då, men inte längre
En gång för mycket – ett helt liv förlorat

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Nu säger jag ifrån – jag spottar ut lögnen
Ni är lögnare – falska och fega
Jag är inget apskaft – jag är älskad idag
Ni hatade och förkastade – någon annan tog emot mig

Passar in, passar in, passar in – jag är älskad,
… något gjorde vad som helst

Passar in

20191031

Passar in

En ängel steg ner för att förhärliga
fattig i själen är jag
tom på fina ord
fylld av brustna drömmar och tårar

Trasig brusten och vanskapt
livets taggar växt in
och ut igen
på andra sidan

Helig Ande brinner som blå eld
förtär det fula
slukar skam
bränner bort det onda

Alla mina skärvor
trasiga och nötta
håller varken mått eller form
läcker utan att bära

Frälsningen får sin boning i mig
meningen med livet skuttar till
fulländad i Hans godhet
älskad hel genom Jesus blod

sån är jag
det trasiga och fula
meningen med allt
förlorad och funnen

som det beska i oliven
det bittra i mandeln
det sura i saften
mögel i osten

med alla mina fel och brister
skär jag mig mot skapelsen
och passar just därför in
älskad och helad till perfektion

Pausen

20190811

Pausen

förlorar igen
skriker men släpper ändå taget
vill så gärna behålla
fast inget finns kvar

var vi två
eller var det bara jag
eller du
en som kunde, en som ville

allt dött ligger i förruttnelsen
förbannat i den mörka jorden
missnöjda miner
håller vakt

skriker ändå, fast tyst
vill inte mer
kom till ändhållplats
förlorat för många timmar

snart ska jag dö
finns ingen tid att förlora
det enda som är gratis
dyrare än guld

spänner och drar
ilar, bortdomnade
upplöses av sig själv
fast det hugger till, kraftigt

andas ut, inte tungt, men ut
har så mycket mer
kommer aldrig till skott
förlorad denna gång

allt blivit stulet
rånad i smyg
kastade bort resterna
trodde jag började om

skriker efter dig
befläckad eller saknad
du hör ingen skillnad
jag låter utan stämma

hatar att förlora innan loppet
okej att se vinnaren i ögonen
men inte här inte
bara förlorare

tittar bort en stund
eller blundar
vill bara ha en paus
resten av livet

Poesi

20190911

Poesi

tanken for förbi
att jag skulle skriva för dig
om dig skulle kärleken tala
du var arg på mig, långt borta
skulle orden nå fram
eller bli för få

ark efter ark, penna efter penna
brännblåsor på mina fingrar
kärleken brändes fast
fastnade på bordsskivan under
märken som sitter fast
otydbara men verkliga

det gör inget att fingrarna blöder
salta tårar tvättar rent
min ögon tömmer djupa brunnar
själen rinner ut
spilld säger någon
men icke, bara svämmar över

mitt huvud mot ditt bröst
en känsla som hemma
trygg i kärlekens förvar
ett minne rinner ut på pappret
blod och blyerts
tecken som skapar liv