Kategoriarkiv: Skuld

Jag såg dig.., nästan

20181110

Jag såg dig.., nästan

Regndroppar spelar
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

moll
hela ensemblen spelar
i moll
grå toner till november
eftermiddag

hösten lämnar spår
vintern uteblev
en värme har tagit kylans plats
du sårar mig
men det gör inte ont längre

varför?! ropar jag
mitt inre vet inte
fast jag förstår

du lider än
fast i ett mörker
jag känner mörkret
fastnar inte i lögnen

inte din lögn
aldrig min
vi var så små
lögnen kvävde
ljuset som nästan slocknade

tonerna får liv igen
en basgång rullar in
en refräng som lyfter
ljuset

ingen hatar dig
fast jag känner din skuld
jag vet inte
fast jag tror
skammen har lagt sig över

kan du se mig
du kunde inte då
små ögon orkade inte lyfta
blicken mot ljuset
svidande
starkt
vitt

så jag gråter
utan dig
för dig, med dig
fast utan

tårar droppar på fönsterblecket
toner som stänker
en orytmisk harmoni
trumvirvlar uteblir
en stillsam melodi

Karma

2001-01-27

Karma

Du svek.
Jag stannade kvar.
Jag kramade dig och dolken trängde in mellan mina revben.
Du sårade mig.
Dolken som jag högg i din rygg stack ut mellan dina bröst och sårade mig.
Nu gråter jag.
Vad har jag för rätt.
Jag förstår vad smärta är, för sent.
Vad smärtar mest?
Det sår jag har som blöder eller att jag nu förstår att jag genomborrade dig.
Skoningslöst.
En mördare som gråter.
Finner ingen tröst.
Jag önskar mitt sår var djupare, mer dödligt.
Ju svartare smärtan blir ju hårdare blir ångestens grepp.
Jag förstår din sorg.
Jag ser att det är så som det sägs.
Man skördar vad man sår.

Lite här och där

20171114

Lite här och där

Jag blev sjuk
men har inte alltid varit sådan
Jag var nästan frisk i fem år
Sen började det

Som en osynlig dörr
ogenomtränglig
Tankarna som rör sig inåt
försöker få upp minnenas lås

Bakom barrikaden ligger liken
alla de pojkar jag kunde ha blivit
men som jag aldrig blev
jag blev sjuk

Ett hat lika ljust som solen
En vrede gnistrar som snö
Öppnar jag så exploderar världen
Förblir det stängt så dör jag

Hans stora tunga kropp tynger mig
trycker mig ner
Jag kan inte andas
Snälla! Slå mig!

Slå mig så att det tar slut någon gång
Jag orkar inte höra mer

Allt bara far runt
jag förblindas av minnen
Känslor skjuter förståndet i taket
Förståndet trycker ner känslorna igen

Hinner inte tänka
Huvudet hinner inte med
Så jag lägger locket på
Jag levde i nästan fem år

och lite här och där…

Mammas Håkan

20180818

Mammas Håkan

Han är arg
vägrar ha ont längre
hon hotar
instängd i rummet
på andra sidan dörren

Tårarna rinner
hänger i handtaget
hon håller emot

Snälla mamma öppna!!!
hon är starkare
han släpper taget
hasar ner med ryggen mot

Du får skylla dig själv
säger den stängda dörren
rösten bakom är hård

Han har redan skyllt sig själv
snälla mamma kom tillbaka
ta hand om mig
ilskan rinner av
sorgen rinner in
smärtan tar över

Dörren vibrerar
jag kommer säga till Håkan
när han kommer hem
dörren har mammas röst
fast
fylld av hat

Håkan
det isar sig i blodet
det gör ont med slagen
svidande kinder
haltandes lår
andedräkten i näsan
sticker i ögonen

Smärtan på utsidan
gör bara ont
smärta
spelar ingen roll
bara stänga av
pausa livet

Slagen, pinad, hånad,
av Håkan
spelar ingen roll
Den frånvända blicken
gör ont
mammas bortvända ansikte
värker
Överlämnad av hennes händer
brister förbi gränser
övergiven av hennes ord
ensam i kaos

Snälla kom ut
snälla mamma
det gör ont
hatet plågar inifrån
går inte att stänga av
snälla

Dörren skriker
tyst unge – Håkan får ta dig
en yxa hugger mellan deras hjärtan
klyver kärleken i två
trasiga delar
kluvna känslor
kluvna tungor
lögnen smyger in

Finns ingen tillflyktsort
smärtan bränner inifrån
övergiven
bortgiven
överlämnad till våld
mammas önskningar
han uppfyller dem alla
mammas nya man
mammas bödel
mammas Håkan

Mammas lilla monster

20180818

Mammas lilla monster

Hjärtat spricker i det lilla pojkbröstet
Spricker igen
och brister
tills världen domnat bort
tafatt otröstad
ensam på hallgolvet
slagen
panik intrasslat i skam
på golvet

Bultande ångest
han håller inte ihop, flyter ut
allt är hans fel
skulden trycker bröstet
så hårt
hjärtat stannar
nej spricker

Mamma gråter i sängen
snyftningar fyllda av skuld
han är ett dåligt barn
det är synd om henne
stackars mamma
som fick ett monster
ett litet monster

Hon säger det högt
snyftningarna har ord
blixtar far ner från den älskade himlen
de ljusblå ögonen
mörka av hat
förakt åskar i luften
dånar så det domnar
öronen förlorar

Varför finns han till?!!
stackars mamma
vilken plåga
misslyckas och misslyckas
varför är han ett monster
liten och maktlöst
monster

Mamma orkar inte mer
snyftar hon
det gör ont
kommer hon att lämna honom?
ensam
trasigt hjärta på golvet
ett litet utspillt liv
monstret

Världen är dimmig
golvet inte platt
väggarna vrider sig
kroppen löjlig
svårt att röra sig
han måste upp på benen
måste trösta
stackars mamma

Mer

20190223

Mer

sammanbiten, stilla utan att fly
kramper som inte syns accepteras
så länge någon tjänar på det
blir det mer pengar så…
eller mer saker, kanske prylar
mer

en kramp som kramar har fastnat
huvudet snurrar
planer och idéer fyller egot till bredden
längtar efter något annat, men vill ha mer
så oändligt mycket mer
mer

göra klart, få kontroll på hela skiten
färdig, mins ett rop från pottan
vill vara duktig, riktigt duktig
får aldrig nog, behöver mer
mer bekräftelse; mycket
mer

men det blev fel, det viktiga försvann
år som flög förbi var fyllda av dagar
små stunder och ögonblick i rad efter rad
snacka om något som livet kunde haft mer av
mycket mer av stundande ögonblick
mer

så en morgon tänds små ljus
gryningen hinner snabbt ikapp
även ett inre ljus tänds och skänker hopp
gärna mer av den varan, tänd ljusen
mer ljus från alla håll och kanter
mer

så nära, allt var nästan stilla
ett ögonblick flög förbi
fångade det nästan
men ville ha mer stillhet
ögat blickade vackert, ville ha mer
mer

uppgiven, på gränsen
fast inte över, bara lite för nära
misslyckanden rycker tag
vill inte tappa något mer
behöver inte mer eller fler förluster
mer

Miraklet

20191222

Miraklet

orkade inte ta ansvar igen
hopplös på alla våningar
total ödeläggelse
så varför ens bry sig
lika bra att ge upp
har ingen kraft
kan inte laga dig
kan inte laga mig
kan inte laga oss

ändå sitter jag här och skriver
omedveten
styrd av hopp från en annan källa
själv har jag stängt butiken
bara självhat
kvar på hyllorna
lagret tomt för länge sen
haft rea för länge
inga nya inköp

bankrutt men ändå igång
vem sköter min business
hade jag kunnat hata
så hårt så dörren aldrig gått upp
så hade jag hatat
en gång för alla
för jag skiter i allt
men det är inte sant
bryr mig ännu om dig
fast jag förstört
hittar inte tillbaka längre

jag ser inte vem du är
kan inte i min egen skam
förblindad
ett pris jag betalat
pengar jag aldrig haft
döda mig
ge mig den befrielsen
låt mig slippa såra
vill inte se dig lida mer
vill inte

så meningslöst
dumt
fast värre ändå
ändå sitter jag här
det gör ont
har inga tårar
vad skulle de tjäna till
har redan förlorat
ändå håller någon min hand
varför vägrar du släppa
vem är jag
vilka är du
eller ni

låt mig gå
långt härifrån
vill inte vara med något mer
finns ingen roll jag kan spela
så vad spelar det
gå under med mig
eld och blixtar
en spektakulär sorti
men nej säger du
stanna kvar
mirakel kan ske
gå inte precis innan

Människobarn

20181114

Människobarn

genomborrad
tusen pilar sjönk in
trycktes igenom
punkterad själ
läckande hjärta

ser på min kropp
hudflikar slickar
håligheter som vittnar
ett mord har begåtts

levande död
ondskan älskar
håller hoppet vid liv
inte fullt ut
mjölkar
om och om igen

skär mig i bitar
kasta åt hundarna
men vågar inte dö
evigheten utan kropp
skrämmande
maktlöshet

jag förstår er
ser fruktan
ni skrämda
jag erkänner
rädslan lika stor
även här

också jag har skjutit pilar
projicerat
sårat och söndrat
slitit sönder i stycken
dem jag älskat

men
jag reser mig igen
och igen
förr eller senare
älska
utan ondska
eller rädsla

förlåt oss alla
vi människobarn
delade i delar
genomborrade
punkterade
läckande

Nu och Då

20181124

Nu och Då

han slutar aldrig skrika
min inre lilla pojk
inte någonsin har någon lyssnat
förrän nu
eviga skrik kvävda i djupet

då hade jag inte rösten att skrika
då hade jag inget att bära med
då var jag ensam
då var jag liten och svag
då fanns ingen som kunde lyssna
då kunde ingen ta emot

utlämnad, övergiven
nedsmutsad
skändad av nära och kära
omöjligt, på alla sätt omöjligt
ett hopplöst liv

nu kan jag sätta ord på känslor
nu kan jag bära, med mitt liv
nu är jag tillsammans med vi
nu är jag stor och stark
nu lyssnar jag
nu tar jag emot

det gjorde så ont

det var så fruktansvärt

så fruktansvärt rädd

jag har egentligen inte ont
nu
det är tryggt
nu
lugnare och tryggare
nu

kan inte vara kvar i då
måste stå stilla
se verkligheten, som den är
idag, nu, just nu, här
för att kunna sträcka mig tillbaka
för att hela och läka

och går

20190514

och går

det där gamla bruset
oredan
försvårande smärta

är du arg?
har du tvingats äta?
min gamla skit

för svårt för mig att hantera
ser att du inte kan
jag måste göra det, för din skull

bära mitt eget kors
älska mitt i smärtan
ge mitt liv för din skull

inga glada dagar
fast för min del så var det då
för dig är det nu

vi har delat allt
du har fått allt av mig
förlåt mig

jag vänder mig till Herren
Jesus bär även mig
jag ska orka bära mig själv

i Honom får jag kraft
ledsen att jag inte kan bära dig
jag tar mitt kors

Oskyldigt Häktad

1997

Oskyldigt Häktad

Jag har blivit stympad, bestulen på mina känslor.
I min strävan efter överhet,
i kampen mot det onda har jag trampat över vissa gränser.
Viss smärta har jag i mitt hjärta när jag tänker på dem som bränt sig på mig,
jag kan till och med känna avsky för vissa av mina handlingar.
Även om jag inte trampat på någon direkt så har jag lämnat spår efter mig.
Vissa avtryck så djupa att vissa människor haft svårt att ta sig upp.
Jag har syndat mot mitt bättre vetande.
Men aldrig dömt någon.
Även i den mörkaste själ har jag lockat fram en gnutta ljus.
Och nu har jag blivit stympad,
trampad på av de som ser sig som överheten,
de som tycker sig ha rätt att döma.
Mina känslor är det som lever i mig,
instängd i en håla så överger mina känslor mig,
lämnar mig ensam kvar med domarens övermod.
Att bli strypt av den som aldrig skådat skönheten som döljer sig i friheten.
Jag har blivit fångad av människor beroende av kontroll, maktmissbrukare.
Fångad på berget och övergiven av mina känslor,
mitt liv har blivit stympat,
strypt på känslor,
endast överhetens vemod tillåter mig känna ånger,
en ångest som inte är framkallad av mig,
en ångest som ska bära upp behovet av kontroll för överheten.

Passa in

20171114

Passa in

Instängd i förvägran – vägrar jag mig själv
Inlärd förnekelse – det har aldrig hänt något hemskt
Lojal mot förövarna – ni har rätt, jag är fel
Böjd under överjagets ok – jag tvingar mig själv

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag håller med er – enda sättet att få vara med
Lögnen är även min – jag ljuger med er
Inget prat som avslöjar – jag tiger precis som ni
Smärtan tar jag – det är priset jag betalar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Förlåt – men det brister nu
Kan inte ta mer kärlek – jag är älskad idag
Jag kan inte vara lojal – och ta kärlek samtidigt
Måste avslöja – ni får själva tvätta era smutsiga bukar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Jag klär av mig – lika naken som innan ni slog mig
Helt naket – säger jag sanningen
Den passar inte längre – kostymen av lögner ni klätt mig i
Ni gör som ni vill – förändras eller stå kvar

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

En gång gick det – jag var svag och tog emot
En gång svalde jag – men nu älskar någon mig
En gång var jag ert apskaft – då, men inte längre
En gång för mycket – ett helt liv förlorat

Passa in, passa in, passa in – bli älskad,
… gör vad som helst

Nu säger jag ifrån – jag spottar ut lögnen
Ni är lögnare – falska och fega
Jag är inget apskaft – jag är älskad idag
Ni hatade och förkastade – någon annan tog emot mig

Passar in, passar in, passar in – jag är älskad,
… något gjorde vad som helst

Som en pinne

20190714

Som en pinne

hoppressad
glödande
svidande

andnöd
andfådd
andan i halsen

eller under halsen
det verkar ha fastnat där
och fast sitter det, ordentligt

svart och mörkt
glödande röda ögon
slingrande svans

sura rapar
taskigt oljud
knappast befriande

all oro
samlad på ett ställe
älskar dig

saknar det som var
saknar mig
saknar dig

hann aldrig gråta
fick ingen chans
stoppade in min i någon annan

blandade tårar
äcklig cocktail
besk och bitter

spykänsla i munnen
sur saliv
spänd som en pinne

spänd som en pinne
fast på fel ställe
allt blev så väldigt fel

Så hatar jag mig

20180304

Så hatar jag mig

Så hatar jag dig
äcklas och irriterar
tankar som inte får tänkas
skam över all skuld, i det dolda

Så hatar jag dig
påträngande fastnaglad
beroende, du har gjort mig beroende
allt är ditt fel

Så hatar jag dig
vit som snö
oskyldig som få, skyldig som många
uttråkad offrade jag för mycket

Så hatar jag dig
Fastspikad på en vägg
avslitet hår
så värdelös i mina ögon

Så hatar jag dig
ful och fixerad eller fixerande ful
all min skit har jag lagt på dig
och du bär, oförmögen att skilja åt

Så hatar jag dig
jag ser alla dina svagheter
ditt sjuka behov sticker ut som en kniv i sidan
så lätt att bajsa på dig

Så hatar jag dig
du saknar värdighet
lever med toalettrullen i handen
alltid redo att ta mer skit

Så hatar jag dig
orättvist
orättfärdigt
oschyst

Så hatar jag dig
lögner och dålig moral
sniken och måttlös
tanklös och impulsiv, självisk rent av

Så hatar jag dig
allt du är som påminner om mig
ser jag i spegeln
när jag stirrar tillbaka

Så hatar jag mig
ingenting går oberört förbi
och allt berört blir irriterat i mig
för ingenting är okej med mig

Tiden läker inga sår

20191124

Tiden läker inga sår

den sista jag vill såra
alltid den jag sårar först

dig som jag vill såra minst av alla
sårar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag såra dig
oftast sårar jag just dig

den sista jag vill hata
alltid den jag hatar först

mig som jag vill hata minst av alla
hatar jag överlägset mest

sällan, helst aldrig vill jag hata mig
oftast hatar jag just mig

Trollet

2001-03-19

Trollet

Där är du, där du alltid varit.
Jag trodde att jag var blind.
Här är jag, sa du och jag tittade.
Vacker, underbar.
Inspiration
Svart, mörk och livsfarlig är jag. Elak som ett troll.
Min gryta puttrar alltid ovanför elden.
Redo att matas med mina offer.
Du var stark, du är stark. Du lätt dig inte lockas.
Så en dag sa du det.
Här är jag.
All min svarta färg rann av, jag stod naken, försökte skyla min magra kropp för dig.
Det enda som fanns att gömma mig med var alla skelett som låg som bevis på min hunger utspridda i min jordhåla.
Här är jag, sa du – ta mig om du kan.
Som Troll hade jag försökt i flera år utan att lyckas få dig fast.
Många kok i grytan hade jag haft under tiden. Ständigt hungrig. Aldrig mätt.
Jag började jaga dig. Smidigt och lätt.
Trollet var borta och jag sprang efter dig vart än du sprang.
En dag stannade du upp, stod stilla. Jag fick dig fatt.
Där är du, där du alltid varit.
Grottan har för länge sedan rämnat, skeletten förmultnat.
Jag kan inte rädda dem jag kokat till middag, det är för sent, de är döda.
Du har dock räddat tusen och åter tusen.
Du räddade mig från mig själv.
Du tog död på trollet.
Trollet är aldrig hungrig mer.

Tårar

20190514

Tårar

skäms på dig
jag såg mig själv
och samtidigt, grattis

plocka upp korset
fortsätt framåt, sluta lek
mitt eget ansvar

det handlar om kärlek
fast med annorlunda fokus
skam, mörkrets lilla as

det finns inget annat som biter
endast kärleken kan gå på vatten
ansvar för det som är rätt, sanningen

tar ansvar för skammen
gör om det till min skuld
och älskar dig i såren

djupa sår som jag själv gjort
fyllda av var; gul-grön skam
öppnar upp, mig för dig

sorgen rinner fram under ilskan
saltlösningen som tvättar rent
förlösande tårar

du gråter
jag gråter
diamanter av liv rinner igenom

sorgen sköljer bort skammen
klyver bitterheten
dränker ilskan

smärtan får komma ut
ansvar gav tårar
kärlek starkare än skam

Utsvulten

20181104

Utsvulten

kan inte svälja men vill tugga ändå
stora bitar som väller över

dreglar och spiller
bordsskick som ett …, ja du vet

förlåt mig
det var inte min middag

förlåt mig
borde aldrig satt mig till bords

förlåt mig
tog någon annans mat

förvirrad av hunger
utsvulten på allt

orätt kom jag till dig
eller om du kom till mig

klampade in, respektlöst
meningslöst förtvivlad

inbjuden, inkastad
utan legg, minderårig

tog allt och lämnade något
du har nytta av

gick vidare
utan att ha stannat

lämnade dig
utsvulten

Varför

20190912

Varför

det svåraste som finns
något jag försöker svälja
för din skull
det betyder inget för dig
självklar för någon annan
extremt svårt för mig

orättvist kan man tycka
att du drabbades av mig
fast jag verkligen försöker
orättvist kan man tycka
att jag måste svälja
fast jag verkligen försöker

lyckas inte särskilt bra
det växer i munnen
växer hela tiden
i takt med att jag krymper
mäter upp med fel stock
tum mot centimeter

kanske kan jag inte
spelar ingen roll vad jag vill
hur mycket jag än försöker
fastnar alltid i halsen
tröttnar och spottar ut
dåligt bordskick

kan inte be dig om hjälp
det skulle söndra mer
läka mindre
får stå i min skam
men ska sluta ljuga
en dag i taget