Kategoriarkiv: Ansvarslöshet

Bönen

20191225

Bönen

all min skam
född ur min skuld
fastnaglad på korset
korsfäst med vår frälsare

frihet även för mig
nedstigen från den uppstigne
nåd större än mitt förstånd
kärlek renare än 24 karat

jag har mina små affärer
tar vara på mina intressen
bejakar mina begär
ser till att jag får mitt

saknar jag förstånd
eller rakt igenom ond
nåden rinner av
som vatten på en gås

öppnar mig
sluter igen lika fort
rädd att bli utan
förlora mina små planer

förkrossad
gör det jag inte vill
utmattad
gör inte det jag vill

och där står jag
ensam i mörkret
endast bönen
min enda vän

Dubbelmoral

20190911

Dubbelmoral

Där gick startsignalen
la mig ner direkt
utan att springa
blev trött och skyllde på något

försökte få dig att lyfta upp mig
helst bära på ryggen
gärna ända in i mål
bäst om du kommer först

arg när du inte vann
jag förlorade ju
kom sist på din rygg
sur för att du försökte

skitsaker växer i munnen
otroligt äckligt
vill spotta ut
men kvävs av min egen moral

Meningslöst

20191225

Meningslöst

äntligen
vidrigheterna ligger på golvet
en sörja

hatet som koagulerat blod
förkalkade ådror
död fast levande

hat och förakt
livet själv som offer
hatar verkligen hela jävla skiten

samtidigt brinner en längtan
ömhet som aldrig tas emot
håller för hårt i hatet

kan inte skylla på kärleken
men hatet tog plats
smärtan håller jag fast

kan inte ge upp det här
måste vara lojal
ett helt liv förlorat

den insikten vill jag inte ha
kan inte bära den ångern
kan inte drömma och förlåtelse

vem vore jag annars
självhat bor i mina tankar
ondskan har sin boning här

kan inte andas ut
vågar inte ge upp
törs inte släppa taget

rädd för att gå sönder
vad som kommer sen skrämmer
straffad för mina hemligheter

biter ihop
håller tillbaka
kanske orkar jag ytterligare ett år

Trött

20191124

Trött

saknaden skaver mot ensamheten
en uppsvälld ballong mot revbenen
trycket inifrån stegrar frenetiskt
dag för dag, fast chanslös på natten

gång på gång går jag fel
vägen så smal
mitt fokus dåligt
balansen sämre

därför sitter jag ensam
ångrar mer än jag minns
inget gör mig så tom
som allt jag vräker i mig

sväller upp av tomheten
en ihålig ballong
mitt egna inre skaver
frenetiskt mot revbenen

överflödet sitter som smulor
mustaschen och skägget avslöjar
rynkor och veck i huden
omger trötta ögon och orolig panna

det står alltid att slutet är nära
jag vet att de har fel
att kärleken är större än allt
men just idag, tror jag dem ändå